Att vara nöjd med livet eller må bra?

keep_thinking

Inom lyckoforskningen använder man sig vanligen av två olika lyckobegrepp: Livstillfredsställelse och Välmående/Välbefinnande. Man skulle kunna säga att livstillfredsställelse är lyckans kognitiva komponent och välmående är lyckans affektiva komponent. Den absolut vanligaste definitionen av lycka som används inom lyckoforskningen är livstillfredsställelse. När man läser populärvetenskapliga nyheter om lyckoforskningen baseras dessa oftast på studier där man frågat människor hur nöjda de är med livet. Livstillfredsställelse är en global bedömning av livet – i vilken grad livet som helhet lever upp till de ideal och önskningar man har. Att vara tillfredsställd med livet är detsamma som att bedöma att livet är som man vill att det ska vara.

Men är livstillfredsställelse detsamma som lycka? Det finns en annan idetradition som istället hävdar att välmående är den centrala definitionen på lycka. Att vara lycklig är inte detsamma som att vara nöjd med sitt liv utan snarare att uppleva så mycket positiva känslor som möjligt. Upplysningsfilosofen Jeremy Bentham var hedonist, han hävdade att det känslomässiga välbefinnandet eller välmåendet är det enda som har betydelse för hur lyckliga vi är. Han gick till och med så långt som att hävda att hur vi känner oss är det enda som har någon slutgiltig betydelse överhuvudtaget. Bentham hävdade att vi befinner oss på ett viss lyckonivå vid varje enskilt ögonblick. Vi kan tänka oss att vi i vissa stunder mår bra eller mycket bra och i andra stunder mår dåligt eller rent av mycket dåligt. För att räkna ut hur lycklig en person är till vardags behöver vi därför ta reda på hur stor del av tiden som personen mår bra och hur stor del av tiden som personen mår dåligt samt hur intensiva dessa positiva respektive negativa känslor är.

Man kan fråga sig om det i praktiken är någon skillnad mellan livstillfredsställelse och välmående? När vi är nöjda med livet mår vi väl också mycket bra till vardags? Ofta är det så men inte alltid. När forskarna försöker mäta människors livstillfredsställelse respektive välmående finner man att sambandet mellan de två lyckokomponenterna är långt ifrån perfekt. I de flesta studier är sambandets styrka endast medelstarkt (korrelation 0,5). Det verkar alltså som att människor delvis väger in andra saker än hur de mår när de bedömer hur nöjda de är med livet. Exempel på faktorer som människor väger in kan vara hur meningsfullt de tycker livet är samt om de är ”framgångsrika” givet de ideal och normer som finns i samhället. I forskningen har man exempelvis funnit att faktorer som inkomst, civilstånd och sysselsättning har betydligt större betydelse för livstillfredsställelse än för välmående. Personer som har en hög inkomst, är gifta eller har ett förvärvsarbete är alltså betydligt mer nöjda med livet än låginkomsttagare, singlar och arbetslösa. När man tittar på hur de dessa tre grupper mår till vardags är emellertid skillnaderna mycket mindre, i vissa studier finns det till och med inga skillnader alls mellan dessa grupper.

Vad kan vi tänka oss för konkreta exempel där livstillfredsställelse och välmående skiljer sig åt? Lyckoforskaren Daniel Kahneman gav under en föreläsning ett exempel på hur livstillfredsställelse och välmående ibland kan skilja sig dramatiskt ifrån varandra.. En vän och kollega till Kahneman,  ekonomiprofessorn Dan Ariely, mår mycket bra till vardags, han säger det själv och alla hans vänner kan intyga detta. Dan är dock inte speciellt nöjd med livet. För många år sedan var han med om en olycka som medförde att han fick svåra brännskador på kroppen och sedan dess har han varit missnöjd med sitt utseende, ett missnöje som har stor betydelse för hur han värderar sitt liv. Till vardags tänker Dan sällan på livet i sin helhet, han njuter av all intressant forskning han ägnar sig åt samt alla intressanta relationer och aktiviteter han har på fritiden. Han har en fru och flera barn som älskar honom, han har många vänner och är en framgångsrik forskare, men när han då och då tänker på livet känner han sig ledsen, hans liv är inte som han önskar att det vore. En av hans högsta önskningar är att se bra ut, eller i alla fall se ut ungefär som alla andra. Han intygar att han till och med skulle kunna ”betala” flera av sina levnadsår för att se bra ut, detta trots att han mår så bra till vardags.

dan

Vi kan även tänka oss mindre dramatiska exempel än i fallet ovan. Vi kan tänka oss en livsnjutare som ”flyter omkring”, jobbar så lite som möjligt och njuter dagarna i ända åt att umgås med vänner, sporta, resa, läsa spännande böcker och gå på roliga fester. Personen ifråga mår mycket bra till vardags men när hon tänker på livet känner hon att det är förslösat. Hon känner att hon borde ha skaffat sig en utbildning och gjort en karriär istället för att ”flyta omkring” och av den anledningen värderar hon livet som ganska otillfredsställande.

Vi kan även tänka oss motsatsen, en person som känner att livet är mycket meningsfullt och tillfredsställande. Kanske en framgångsrik konstnär som känner att hon lever precis det liv hon vill leva, samtidigt så mår hon inte speciellt bra till vardags. De njutningsfulla och kreativa ögonblicken kommer ganska sällan och däremellan är det mycket tristess, prestationsångest och leda. Men när hon tänker på livet i sin helhet, vilket hon gör ganska sällan, tycker hon att det är ett bra liv; hon är tillfredsställd med livet.

Frågan är om livsnjutaren och konstnären är lyckliga eller olyckliga? Och om det vore möjligt, vore det rätt av Dan att byta ut flera av sina välmående levnadsår för att bli mer nöjd med livet? Vi kan även fråga oss: om vi ska höja lyckan i samhället, ska vi då i första hand satsa på att öka livstillfredsställelsen eller välmåendet bland människor? Kort och gott, vad är mest värdefullt? Att vara nöjd med livet eller må bra till vardags?

—————————–

Filip Fors

4 Responses to “Att vara nöjd med livet eller må bra?”

  1. Lars skriver:

    Slutfrågan var:
    Vad är mest värdefullt? Att vara nöjd med livet eller må bra till vardags?

    Är inte människans drivkraft att vi inte är helt nöjda med livet? Skulle vi verkligen må bra, mer än kortvarigt, on vi var helt nöjda med livet. Skulle vi inte då istället långsamt degradera på grund av det statiska i att vara nöjd?

    I min upplevelesevärld är svaret kristallklart: Vi mår bra när vi framgångsrikt strävar efter att bli nöjda, men den strävan uppstår bara om vi inte känner oss helt nöjda.

    /Lars

  2. Filip Fors skriver:

    Jo, absolut, strävan efter mål och framsteg är jätteviktigt för välmåendet. Dock tror jag inte man behöver tolka livstillfredsställelse som ett tillstånd där man har uppnått alla mål i livet. Man kan ju bedömma att man är väldigt nöjd med sitt liv just därför att man har meningsfulla livsmål som man strävar efter. Studier visar att det finns ett positivt samband mellan målmedvetenhet och livstillfredsställelse, så jag antar att just känslan av att sträva efter mål gör många människor mer nöjda med livet. Det behöver med andra ord inte vara någon motsättning.

    Dock har man funnit att de som är mest nöjda med livet, de som svarar 10 av 10 på en tiogradig skala tjänar mindre pengar, har lägre utbildning och i mindre grad är engagerade politiskt än de som skattar 8 och 9 på skalan. Man skulle kunna tolka det som att 10:orna är mindre drivna och förändringsbenägna. Men de har å andra sidan bättre sociala relationer och engagagerar sig mer i välgörenhet än 8:orna och 9:orna så det behöver inte betyda att 10:orna är mindre drivna, kanske prioriterar de bara andra mål i livet.

  3. […] Lyckobloggen Om lyckoforskning och lyckostrategier « Att vara nöjd med livet eller må bra? […]

  4. […] trivas med sitt liv och att må bra är inte samma sak Lyckoforskningen räknar med två sorters lycka – livstillfredsställelse (lyckans kognitiva komponent) och välbefinnande […]

Leave a Reply