Det är kanske är små inte stora saker som kan göra oss långsiktigt lyckligare

mediation_bröllopjpg

Många människor tror att stora och sällsynta livshändelser som att gifta sig, vinna på lotto eller skaffa barn ska göra dem långsiktigt lyckligare. När man ber människor uppskatta hur stor del av dagen de tror att en lottovinnare är på gott humör gissar de att humöret är ungefär lika positivt ett år efter vinsten som en månad efter vinsten. I realiteten anpassar sig de flesta lottovinnare sig helt efter ett års tid och är ungefär lika lyckliga som folk i allmänhet.  Som jag skrev i ett tidigare inlägg har lyckoforskningen visat att vi anpassar oss till en rad olika ”dramatiska” händelser, såväl positiva som negativa. Många stora livhändselser har i genomsnitt bara en kortsiktig effekt på lyckan, vi får en rejäl ”lyckokick” till en början men återgår i de flesta fall förr eller senare till vår grundlyckonivå.

Men kanske är det inte stora, dramatiska och sällsynta händelser som vi ska rikta in oss på för att bli lyckligare utan snarare små händelser och aktiviteter som vi upprepar ofta? I en studie från 2008 testade några amerikanska forskare hypotesen att många små upprepande positiva händelser kan göra oss långsiktigt lyckligare. Tanken bakom studien var att små händelser som att besöka en gudtjänst, träna på gymmet eller utöva yoga kan ge en liten ”lyckokick” varje gång som de utförs och om de utförs tillräckligt ofta kommer grundhumöret successivt bli mer och mer positivt. I studien uppmätte de lyckonivån på besökare till en religiös församling, ett gym samt en yogaklass före och efter personerna påbörjat respektive aktivitet. Häften av personerna gjorde enkäten innan besöket den andra hälften gjorde enkäten efter besöket. Som förväntat visade studien att lyckonivån var något högre för den grupp som gjorde enkäten efter aktiviteten än gruppen som fyllde i enkäten före aktiviteten, detta gällde för alla av de tre aktiviteterna. Det verkar alltså som att personerna i studien fick en liten momentan lyckohöjning av gudstjänsten, gympasset samt yogaträningen.

Vid sidan av att mäta lyckan på deltagarna före och efter de olika aktiviteterna så bad forskarna även intervjupersonerna att berätta hur ofta de ägnat sig åt aktiviteten i fråga den senaste månaden. Analysen visade att för samtliga tre aktiviteter hade personer som utövat respektive aktivitet ofta den senaste månaden en högre genomsnittlig lyckonivå än personer som upprepat aktiviteten sällan. Forskarna menade att resultaten tyder på att många små upprepade aktiviteter kan leda till en högre genomsnittlig lyckonivå. Tyvärr hade forskarna inte möjlighet att följa intervjupersonerna över tid för att bekräfta orsakssambandet, man skulle exempelvis kunna misstänka att lyckliga personer tenderar att engagera sig oftare i de aktiviteter som studerades. På andra håll finns det emellertid studier som tyder på det att upprepade små aktiviteter kan leda till en högre lyckonivå. Barbara Fredrickson har exempelvis funnit att personer som utövar ”loving-kindness meditation” successivt blir lyckligare ju längre tid de utövar meditationen.

Små ”simpla” aktiviteter som att styrketräna, utöva yoga samt meditera kan alltså vara viktigare för det långsiktiga välmåendet än dramatiska engångshändelser som att gifta sig eller vinna på lotto. Sunt förnuft som även har visst stöd i forskningen. 🙂

MidvaleGymSmiley

Källor: 

D. Mochon (MIT), M. Norton (Harvard), D. Ariely (Duke), 2008, Getting off the hedonic treadmill, one step at a time: The impact of regular religious practice and exercise on well-being. Journal of Economic Psychology, 29, 632-642.

B, Fredrickson. 2009, Positivity: Groundbreaking research reveals how to embrace the hidden strength of positive emotions, overcome negativity, and thrive. New York: Random House.

 

——————————

Filip Fors

5 Responses to “Det är kanske är små inte stora saker som kan göra oss långsiktigt lyckligare”

  1. Rigmor skriver:

    Hej Filip!
    Förstår att du inte fått barn – ännu.
    DET är den största lyckan, finns ingenting som kan mäta sig med den!
    Och långvarig är den också – hela livet!

    vänliga hälsningar
    Rigmor

  2. Filip Fors skriver:

    Rigmor: Jag betvivlar inte att många människor blivit lyckligare sedan de skaffat barn. När man tittar på de studier som gjorts har man dock inte kunnat belägga att människor i genomsnitt blir lyckligare av att skaffa barn. I vissa studier har föräldraskap visat sig ha en svag positiv effekt, i andra en svag negativ effekt och i de flesta studier ingen effekt alls. Personer med barn verkar alltså i genomsnitt varken vara mer nöjda med livet eller uppleva ett högre välmående i vardagen. Jag tror detta är ett av de mest förvånande resultaten inom lyckoforskningen.

    Skälet till att det inte har någon genomsnittlig betydelse är troligen att föräldraskapet bär med sig både fördelar och nackdelar och att dessa i genomsnitt tar ut varandra. Livet förändras ganska mycket som förälder, stunderna med barnen är ibland fantastiska men så har man mindre tid att umgås med vänner, med partnern på tumanhand och resa m.m. Vid lite eftertanke verkar det ganska begripligt att det inte finns något genomsnittligt samband.

    Det finns vissa studier som tyder på att det ”optimala” kan vara att ha barn som flyttat hemifrån… 😉 Exempelvis visar flera studier att nöjdheten med kärlekslivet till partnern minskar efter barnen blivit några år gamla och fortsätter minska tills barnet flyttat hemifrån, sedan vänder det uppåt igen… 🙂

  3. Rigmor skriver:

    Hej Filip!
    Tack för ditt svar.
    När det gäller att skaffa barn, så kan jag med visshet säga, att det är det är det bästa jag gjort i mitt liv och jag tror att de flesta kvinnor tycker detsamma.
    Det innebär dock inte, att jag dagligdags går omkring och är konstant lycklig och tillfreds, men vetskapen om att de finns och mår bra, gör att mitt liv känns meningsfullt.
    Kanske meningen med livet?
    Mitt övriga liv är en ständig berg- och dalbana, mest nerförsbackar, men ibland en svag (lycklig?) lutning uppåt.

    vänliga hälsningar
    Rigmor

  4. Lisa skriver:

    Rigmor verkar verkligen missförstått hela upplägget..

  5. Ewa Fahlén skriver:

    Rigmor, jag förstår helt och fullt ut hur du känner – jag har själv två små underbara guldklimpar! Dock tycker jag att det Filip skriver är fantastiskt bra och tänkvärt. Jag har många äldre vänninor och även mina föräldrars vänner runt omkring mig (och min egen erfarenhet såklart) så att jag sammanfattningsvis kan säga att det är lätt att glömma av sig själv – och sin relation till sin partner på vägen. Det kan vara lätt att leva sitt liv genom barnen. Leva för att fylla ett behov. Alla människor har ett behov av att känna sig behövda och det får vi verkligen tillfredsställt av våra barn. I början skulle dom små knytena inte ens överleva utan oss 😉
    Men, jag tror inte att vår grundlycka blir högre genom att gömma sitt eget liv, sin egen nyfikenhet och sina egna behov bakom barnen.
    Nu säger jag inte att det är det du gör, Rigmor. Men, jag tror att alla som skaffar barn skulle kanske ha det bättre genom att se och tillåta allas behov i en familj. Det är ju många som upptäcker att dom inte längre har något gemensamt när barnen har flyttat hemifrån vilket resulterar i skilsmässa. Om vi istället låter vi dom där små stunderna som succesivt höjer vår grundlycka florera allt oftare för varje enskild familjemedlem så kanske vi kan finnas där som allt lyckligare och mer stabila föräldrar som ett tryggt stöd för våra barn.
    /Ewa 🙂

Leave a Reply