Är vi gjorda för att bli lyckliga?

741889_downunder_2003

Tänk dig att du vaknar upp, spritt språngande naken, under ditt träd, tar tag i ditt trogna spjut i ena armen, lyfter upp ett barn i andra och ser dig omkring över din klan som består av runt 25personer. Dessa människor är förutom några enstaka undantag de enda människor du känner och träffat under ditt liv. Du förbereder dig som vanligt för ännu en dag med två stora syften: samla mat och ta hand om dina relationer så klanen fungerar som bäst och kan överleva.

Detta är garanterat en grov förenkling av hur vi levde för tusentals år sedan, men det är ett perspektiv som kan vara användbart när vi funderar över forskningen kring lycka och välmående. Vi är evolverade att sträva efter lycka och inte att vara lyckliga och dagens spelregler för livet och överlevnad ser radikalt annorlunda ut än de förhållanden vi utvecklats för att leva i.

Välmående och lycka är naturens sätt att belöna oss för det beteende som bäst gynnat vår fortlevnad. Evolutionspsykologi uppskattar att vi inte har utvecklats biologiskt på 11.000 år. Det betyder att vår lycka är formad efter det som bäst motiverade oss när vi levde i en vardag som är extremt långt från den vi vaknar upp till idag. Forskningen kring lycka ger oss en otrolig inblick i hur vårt välmående skapas, bibehålls och förändras och resultaten ger oss en djupare inblick i hur vi själva fungerar. En sådan insikt som går att applicera på mer än lycka är forskningen kring hur vi tänker om framtiden och det som varit.

Dan Gilbert, professor på Harvard, talar om lycka och ’affective forecasting’ som skulle kunna översättas till ’känslomässig förutsägning’ vilket är ett begrepp han myntat själv och forskar inom. Känslomässig förutsägning är vår förmåga att förutse hur mycket känslor vi kommer uppleva i framtida händelser.

Gilberts forskning visar att vi ofta förutser att händelser kommer påverka oss betydligt mycket mer än vad de faktiskt gör när vi väl upplever dem, detta talar dels för att vi har ett slags psykologiskt immunförsvar som sätter in när vi väl hamnar i jobbiga situationer. Samma psykologiska effekt sker även med positiva känslor: Vi tror att händelser och saker(julklappar) kommer göra oss lyckliga men när vi väl är där, när framtiden blivit idag, så upplever vi inte så stark lycka som vi ofta förutspått. Ett uppseendeväckande fynd är att vi också ibland minns saker som mycket mer positiva än vad de faktiskt var när vi upplevde dem.

Gilberts forskning visar att vi, i vissa situationer, behöver en djupare förståelse för hur lycka fungerar och var lyckan kommer ifrån. Frågan som väcks av Gilbert och som säkert är ny för många av oss är – Varför är vi har en skev och inte verklig bild av framtiden och våra minnen? Från svaren på den frågan kan vi kanske hitta lösningen på den återkommande frågan vi alla vi ha svar på – Hur kan vi bli lyckliga?

Dan Gilbert

What is happiness? – Dan Gilbert

Erik Fernholm

lyckoaktivist.se

9 Responses to “Är vi gjorda för att bli lyckliga?”

  1. Lars skriver:

    Det intressantaste i artikeln tycker jag är meningen ”Vi är evolverade att sträva efter lycka och inte att vara lyckliga”. Det måste vara mycket avgörande för lyckoforskningen om det är strävan efter ett tillstånd eller tillståndet självt som är det viktiga.
    Jag träffar ganska många rika familjer och finner påfallande ofta att den som skapat förmögenheten (normalt en strävsam person) verkar vara mycket lycklig. Sedan finns det andra familjemedlemmar, partner och barn vars lycka verkar vara direkt proportionell till hur strävsamma de är. Ett fåtal ser det som att de inte behöver vara strävsamma och de är oftast beklagligt olyckliga.
    Att man behöver studera rika familjer hänger naturligtvis ihop med att det där finns en större valfrihet för strävsamheten. Kanske kan man se samma sak hos arbetslösa? Att de som förväntar sig att arbetsförmedlingen skall fixa dem ett jobb är djupt olyckliga, medan de som kämpar stenhårt är lyckliga?

    Lars

  2. Lars: Tankeväckande kommentar! Det är spännande när det blir lite dialog kring våra inlägg här på bloggen. 🙂

    Ja vi tänker så lätt att lyckan ska komma när ett stort mål är uppnått, men här kanske vi behöver tänka om lite. Forskningen har ju alltså kunnat visa att vi blir lyckligare just av att ha mål som vi strävar efter att uppnå. Och enligt åtminstone en studie så är själva strävandet viktigare än målet i sig. När vi jobbar för att uppnå något så är vi målmedvetna och just den målmedvetenheten ger oss en ökad känsla av större mening och kontroll över våra liv, och detta ökar lyckan.

    När vi väl har uppnått målet finns det också en risk att vi efter ett tag känner tomhet, framförallt om vi har byggt upp höga förväntningar av hur bra livet kommer att bli när vi nått det vi kämpat för. Jag kan tänka mig att det är något som många idrottare t.ex. känner när de verkligen har nått toppen av sin karriär och tagit OS-guld. Då kommer kanske frågorna inombords; ”Jaha, var det inte nu som det var meningen att jag skulle vara så där tok-lycklig? Varför är jag inte det? Och vad ska jag Nu göra med livet när jag har nått mitt stora mål?”

    Bara genom att inse att strävandet är oerhört viktigt i sig så tror jag också att vi kan minska risken för att känna den där tomheten. För då kan vi förbereda oss och se till att ha ett nytt mål till hands när vi har uppnått ett. På så sätt kan vi skapa en ny mening att fylla våra liv med.

    Men det återstår att se om forskarna kan nysta mer i detta fenomen och komma fram till ytterligare svar här!

    Kram / Boel

    ——————————–
    boel@viability.se

  3. Mr T skriver:

    Hur har evolutionspsykologin uppskattat att vi inte har utvecklats biologiskt på 11.000 år?
    Verkar lite konstigt med många rön som visar att den mänskliga evolutionen gått mycket fortare dom senaste 4-5000 åren:
    http://www.eurekalert.org/pub_releases/2007-12/uow-gsp120507.php

  4. julia skriver:

    Varför vi har en skev bild av såväl dåtid som framtid?
    Skulle vi förstå att målet vi strävar efter inte kommer ge oss så mycket lycka som vi inbillar oss skulle vi troligen sluta försöka. Om vi mindes hur hemsk det är att föda barn skulle vi troligen sluta upp med det också. Det vore en katastrof för människan så frågan är hur bra det egentligen är att forska på detta och sprida den kunskapen 😉 Fattar folk att evolutionen lurar oss att kämpa för saker vi egentligen inte vill ha så mycket som vi tror kanske alla blir hedonister som inte åstadkommer något för klanens/samhällets utveckling?!

    Kanske är svaret på lyckans gåta att acceptera att evolutionen utformat oss att känna mest lycka när vi fantiserar om framtiden?! Så dröm och fantisera mera helt enkelt 🙂

  5. Filip Fors skriver:

    Bra inlägg Erik!

    Håller med Julia om att man kan känna sig mycket lycklig genom att fantisera och tänka på framtiden. Detta strider lite mot idéen om att man ska utöva mindfullness, att leva i nuet, för att bli lyckligare. Det är inte självklart att det är mer njutningsfullt att leva i nuet än i framtiden? Ett argument för att leva i nuet skulle kunna vara att vi kan utnyttja våra sinnen på ett bättre sätt då. De mentala bilder man målar upp om framtiden blir sällan så rika som de upplevelser man kan erfara ”in real life, förutom när man drömmer under sömn? :).

    Sedan tänker jag att man ofta misstolkar Gilberts och andra forskares resulat om anpassning och jakten på lycka. Det är ju inte så att de flesta människor jagar efter lyckan och är olyckliga till vardags. All forskning tyder ju på att grundtillståndet är positivt, d v s de flesta människor, i nästan alla världens länder som undersökts, känner posiva känslor betydligt oftare än negativa känslor i vardagen. Det är snarare jakten på intensiva lyckotillstånd som vi jagar och sällan uppnår mer än tillfälligt.

  6. Jonas skriver:

    Intressant!
    På Lördag kväll är det mycket sällan som vi kommer ihåg hur illa vi faktiskt mådde söndag morgon veckan tidigare.
    På Söndag morgon är det mycket sällan vi kommer ihåg hur bra vi faktiskt mådde Lördag kväll…

  7. Ewa Fahlén skriver:

    Definitivt intressant det ni alla skriver!
    Här kommer en liten fundering från en novis inom ämnet som inte har några som helst vetenskapliga belägg utan som endast grundar sig på en liten människas tankar:
    Kan det vara så att vi är evolverade att sträva efter mer – inte enbart lycka. I vår strävan efter mer förlorar vi förmågan att uppskatta det vi faktiskt har. När vi strävar så är det också lätt att förvänta sig saker som kanske inte uppfylls. Så, någonstans på vägen måste vi kanske utmana oss själva och vår strävan för att ifrågasätta när ”enough is enough”.
    Dessutom så är vi ju flockdjur i grunden, så jag tror att vi skulle vara lyckligare om vi levde mer som en flock- tillsammans! Frågar du vilket barn som helst idag vad dom helst vill ha av sina föräldrar så är det tid! Tid tillsammans att leka och umgås. Det finns inget behov av saker om det behovet uppfylls 🙂 Vi bygger allt större hus och bor allt färre människor i dom men vi blir alltmer olyckliga!??? Finns det inte någon studie gjord på att flertalet av de par som skiljer sig bor på större antal kvm? Då är det lätt att fly och inte ta itu med ”problem”. Så lever inte Hunsa-folket, som är ett av de fem folkslag som lever i särklass längst på hela jorden- och är lyckliga! Mer studier på dom!
    Alla har vi ett behov av att vara älskade,känna tillhörighet och känna sig behövda. Med en rejäl dos av självkänsla på det samt att ”knö ihop sig”- bry sig om varandra, så tror jag att lyckan är inom räckhåll 😉
    Lev enkelt/ ewa

  8. Per skriver:

    När man springer bra,när man äter hyfsat,skiter bra o sover då o då,ja då är livet bra. That is the philosophy of Perry/Love Per

  9. engarsems-online skriver:

    Tak for en interessant blog

Leave a Reply