Fokusera på det negativa?

Fokusera på det negativa i livet och håll tillbaka dina känslor. Det är två av råden som danske psykologiprofessorn Svend Brinkmann ger i sin nya succébok ”Stå fast”. Svend är emot att psykologiska arbetsmetoder och förklaringsmodeller breder ut sig i samhället. Detta trots att han själv är psykolog.

Vad tycker du? Har det gått för långt gällande coacher, självhjälpsböcker och positivt tänkande?

Klicka HÄR för att läsa mer om Svend och hans teorier i gårdagens Sydsvenskan.

Ludvig Lindström

3 Responses to “Fokusera på det negativa?”

  1. Rigmor skriver:

    Svend Brinkman skriver mycket tänkvärda saker. Som motvikt till alla individualistiska självhjälpsböcker.
    Han har inspirerats av de antika stoiska filosoferna med självbehärskning, integritet, pliktkänsla, sinnesro och begrundande av livets förgänglighet som rättesnören.

    Sinnesro lär man få, enligt SB, genom att säga nej. Begränsa sitt utrymme och sina upplevelser. Vet inte om jag håller med. Kanske är jag redan i alltför hög grad en nej-sägare? Eller har varit. Av brist på självkänsla. Det jag har erfarit är, att de gånger jag sagt ja trots rädsla, dåligt självförtroende och galopperande ångest, men ändå klarat av det jag sagt ja till, så har jag upplevt en intensiv tillfredsställelse efteråt.
    Så det är bra att säga ja ibland och vidga sina ramar och säga nej ibland och få lite sinnesro.

    Livets förgänglighet upplevde jag i somras, då jag opererades för cancer och var svårt sjuk i månader. Nere i avgrunden och så småningom upp igen. Det jag lärde mig var, att när man är svårt sjuk är det inte så förfärligt att dö. Döden ter sig inte så skrämmande. Man kommer in i en annan dimension. Men så fort man lämnar botten, så stiger livslusten igen. Och det andra är glömt. Som om det som hänt, hände någon annan.

    Självbehärskning är en egenskap man ständigt får slipa på. Speciellt för oss spontanister. Som hellre handlar fort än överlagt. Skulle vinna många segrar om vi bara hade lite is i magen. Väntans lov. Tålamodets vinster. Trots hög ålder har jag långt kvar. Men jag kämpar.

    Pliktkänsla däremot. Lätt att blanda ihop med dåligt samvete. Var går gränsen? Man gör saker av pliktkänsla. Och man gör saker för att inte få dåligt samvete. Där tror jag kvinnorna är i majoritet. Ständigt detta att inte räcka till för andra. Att ge hellre än att få. Att inte kräva ersättning. Att ha svårt att förhandla om högre lön. Men kommer jag inte från ämnet nu: Pliktkänsla. Låter trist. Men är nödvändigt. Vet man vad som är ens plikt? Plikt mot vem? Och varför? Tror att magkänslan säger om man handlat rätt. Om man gjort sin plikt.

    Integritet. Att hålla distans. Att hålla på sitt. Att respektera sig själv. Mycket viktigt. Man måste bottna i sig själv. Veta att man duger oavsett vad omgivningen tycker. Vad andra tycker har vi hur som helst ingen aning om. Så att tro på sig själv och sitt värde och inte låta sig utnyttjas eller kränkas (skulle jag kunna skriva en roman om. Men vänta nu – det har jag ju gjort! ”Brinna för mycket – en roman om en människas sönderfall ”) är viktigt. Något man måste jobba med hela tiden. Värdighet.

  2. Haha det var roliga tips från den danske psykologiprofessorn som går tvärs emot vad många andra är inne på… men har inte läst dennes bok så kanske missar hans poäng 🙂

  3. KD skriver:

    Det känns uppfriskande med Brinkmans tankar. Det stoiska draget behövs mer i dagens samhälle. Vi har blivit för bekväma med att förvänta oss att det finns quick fix för nästan allt.

Leave a Reply