Ärliga och ödmjuka människor är inte lyckligare?

Ärlighet och ödmjukhet är högt ansedda karaktärsdrag. Alla stora religioner förordar ärlighet och ödmjukhet som centrala dygder och många livsfilosofier upphöjer ärlighet och ödmjukhet som centrala värden.

Ärlighet och ödmjuk är tillsammans också ett grundläggande personlighetsdrag. I en ny personlighetsmodell med namnet ”Hexaco” utgör ”Ärlighet-Ödmjukhet” en av sex grundläggande personlighetsegenskaper. De andra fem påminneser starkt om de fem stora personlighetsdragen som jag skrivit om tidigare på bloggen.

Personer som ligger högt på personlighetsdraget ”Ärlighet-Ödmjukhet” är uppriktiga, ödmjuka och rättvisa. De undviker att exploatera andra människor och håller en låg profil utåt. Personer som ligger lågt på detta personlighetsdrag är tvärtom manipulativa, giriga, skrytsamma och självcentrerade.

Man kan fråga sig om ärliga och ödmjuka människor är lyckligare än oärliga och giriga människor? Givet att ärlighet och ödmjukhet är dygder kan man anta att så vore fallet. Men detta har nyligen undersökts och man hittade inte några signifikanta samband. Ärliga och ödmjuka människor verkar i genomsnitt inte vara lyckligare än oärliga människor. De har inte heller bättre självkänsla.

Personligen tror jag att ärlighet och ödmjukhet för med sig båda fördelar och nackdelar för det personliga välbefinnandet. Ärliga människor har lättare att samarbeta med andra människor och uppskattas ofta av omgivningen. Samtidigt riskerar de ärliga och ödmjuka ofta att bli exploaterade av oärliga egoister. Fördelarna och nackdelarna tar därför i genomsnitt utan varandra.

Ärlighet är extremt viktigt på ett samhällsplan. De länder i världen som har högst lycka, livslängd och väldstånd präglas av hög mellanmänsklig tillit. Ärlighet göder tillit, förtroende och samarbete medans oärlighet göder misstro, korruption och exploatering. I ett oärligt samhälle blir livet ensamt, fattigt, otrevligt, brutalt och kort som Thomas Hobbes skulle beskrivit det.

Om ärlighet och ödmjukhet inte leder till personlig lycka är det något fel på samhällets incitamentsstruktur. Men det pekar också på att moral och personlig lycka inte alltid går hand i hand. Devisen ”Gör gott så blir du lycklig” stämmer bara delvis och det kan vara farligt om människor lägger för mycket vikt vid enbart den personliga lyckan. I så fall finns ingen stark motivation att vara genuint ärlig och agera prosocialt. Om vi lägger vikt vid den allmänna lyckan finns dock starka motiv för ärlighet.

Det vore intressant att höra vad ni läsare säger om kopplingen mellan ärlighet, ödmjukhet och lycka men också om kopplingen mellan moral och lycka.

Källor:
Aghababaei & Arji (2014) Well-being and the HEXACO model of personality. Personality and Individual Differences
Aghababaei, N. (2013). God, the good life, and HEXACO: The relations among religion, subjective well-being and personality. Mental Health, Religion & Culture
Visser & Pozzebo (2013) Who are you and what do you want? Life aspirations, personality, and well-being
Personality and Individual Differences

——————–

Filip Fors

5 Responses to “Ärliga och ödmjuka människor är inte lyckligare?”

  1. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Spännande! Jag håller helt med om detta ”Om ärlighet och ödmjukhet inte leder till personlig lycka är det något fel på samhällets incitamentsstruktur.”

  2. Lars Avellan skriver:

    Om ärlighet-ödmjukhet är ett genetiskt personlighetsdrag, som vi kan ha fått mycket eller lite av, så kanske vi ska vara glada över att de som inte har haft förmånen att få dessa gener kan vara lika lyckliga.

    Jag kan tänka mig att ens egen attityd till detta personlighetsdrag, skulle kunna påverka lyckan. Tänk er scenario 1, att du har blivit hårt uppfostrad till ärlighet och ödmjukhet, men känner det mer som ett ok att bära med sig. Då gör det dig knappast lycklig. Om du å andra sidan i ett scenario 2 känner en inre passion för att vara ärlig och ödmjuk, så skulle det förvåna mig om ett uppfyllande av passionen inte gav ökad lycka.

    En annan dimension är bräckligheten. Jag kan tänka mig att manipulativa personer är mer bräckliga

  3. Lars Avellan skriver:

    Jag tror vi ska vara försiktiga med att värdera olika personlighetsdrag, som finare eller mindre fina. Jag tycker vi ska älska våra medmänniskor och oss själva som vi är, inte som vi hade hoppats att vi var.

    Mycken forskning, bland annat Belbins, visar att vi behöver en rik blandning av personligheter i vinnande team.

    Låt oss lite slarvigt sätta det ärliga/ödmjuka = lika med altruismen (Inte helt rätt, jag vet). Om det personlighetsdraget var så mycket bättre och starkare, varför har vi då ofattbara 700 miljoner undernärda människor i världen?

    Låt oss vara ödmjuka 🙂

  4. emulen skriver:

    Lars: fast det har inte påståtts här att de är genetiska, väl? bara så att jag fattar rätt.

    sedan sätter du likhetstecken eventuellt mellan evolution/situationen i världen och vad som är bättre. om vi ponerar att 1) situationen är dålig 2) detta beror på människan själv, 3) specifikt på icke-altruistiska egenskaper hos människan, så ser jag ändå inte varför det skulle innebära att de dragen var bra?

    sedan är det ju också så att vi _bara_ har 700 miljoner undernärda; vore folk mindre altruistiska än de är lär ju situationen kunnat vara mycket värre (eller världsbefolkningen mindre, åtminstone). jämförelsen är liksom inte gjord mot någonting (förutom kanske att 700 miljoner låter som ett väldigt högt tal). (vidare lär fattigdom och svält kontinuerligt minska i världen.. och var kommer all sjukvård och mediciner, hjälporganisationer och i vissa fall välfärdsinstutiotioner om det råder brist på altruistiska drag?)

    det räcker nog också med ett fåtal människors egoism för att undanlåta nödhjälp till undernärda människor.

  5. emulen skriver:

    Lars: akta sig för att värdera personlighetsdrag, det tror jag att jag kanske kan hålla med om. men det är dels en fråga om vad man menar att ”personlighetsdrag” innebär, dels om var man drar gränsen för (specifika fall av) personlighetsdrag..

    jag skulle ju säga att _handlingar_ rimligen måste kunna värderas (så som samhället på gott och ont också gör, på olika sätt), att inte alla handlingar kan ses som lika goda. (så om man skulle börja säga att ”den här handlingen är del av mitt personlighetsdrag”, isf ”har en grund/influens från mitt personlighetsdrag”, (och menar att den därför inte ska värderas) så börjar man kanske komma ut på svag is).

Leave a Reply