Glädje och dess samband med hjärnaktivitet

Finns det något gemensamt i alla positiva respektive negativa känsloupplevelser? Både psykologer och filosofer har genom historien diskuterat detta flitigt. Enligt ett synsätt har vi ett antal positiva och negativa grundkänslor som kvalitativt skiljer sig åt på ett distinkt sätt (s.k. diskreta känslor). Detta är känslor såsom glädje, rädsla och ilska. Dessa grundkänslor är vidare kopplade till olika delar av hjärnan (enligt vissa teorier).

Hur många grundkänslor som finns hos människan skiljer sig mellan olika teorier men idén är att alltså att vårt känsloliv kan delas upp till en litet antal distinkta grundkänslor. Den kända emotionsforskaren Paul Ekman hävdade att åtminstone sex olika känslor kan lokaliseras hos alla mänskliga kulturer.

Enligt ett annat synsätt kan våra känslor beskrivas på en ännu mer grundläggande nivå än den uppdelning som Ekman och andra gjort. Enligt detta synsätt finns det två upplevelsedimensioner som karaktäriserar alla våra känsloupplevelser, nämligen njutningsdimensionen (från välbehag till obehag) och aktiveringsdimensionen (från uppvarvat till stillsamt). Modellen kallas ”Core Affect”. Jag har tidigare skrivit om denna modell i detta inlägg.

I en ny studie studerades kopplingen mellan hjärnaktivitet och de två känslodimensionerna. Upplevelsernas njutningsdimension visade sig vara kopplad till aktivitering i en främre del av hjärnan kallad orbitofrontal cortex. Aktivieringsdimensionen var i sin tur kopplad till den del av hjärnan som kallas amygdala.

Än mer intressant var att man i studien lät försökspersonerna uppleva olika ambivalenta känslor medan man skannade deras hjärnor. T.ex. lät man försökspersonerna föreställa sig ”ensam (obehaglig) glädje” genom följande scenario:

You are rocking in your favorite chair, gently flipping your cell phone open and closed. You want to share a recent promotion with your brother who is unavailable overseas. Wishing you could call him, you close your eyes and release a held breath. You continue fiddling with your phone, a tender solitude clouding your mind. You feel a lonely happiness.

och ”stolt (behaglig) glädje” genom följande scenario:

You are performing a challenging piano solo, your fingers working the keys. You finish the piece and receive thunderous applause as you rise. You bend at the waist into a deep bow and sense your heart thumping rapidly. Glowing with satisfaction, you continue to feed off the crowd’s energy. You feel a proud happiness.

När forskarna analyserade känsloskattningarna från en mängd olika scenarior fann man att njutnings och aktiveringsdimensionerna kunde förklara deltagarnas hjärnaktivitet. Ensam glädje upplevdes som obehaglig och stolt glädje som behaglig och dessa två känslor gav upphov till olika aktivitet i orbitofrontal cortex (den del som man tror är kopplad till välbehag respektive obehag).

I sin helhet ger studien således stöd för att det core affect är mer grundläggande  än Paul Ekmans idé om distinkta grundkänslor. Studien ger även ytterligare kunskap om hur vårt välbefinnande är kopplat till hjärnaktivitet där välbefinnandedimensionen är kopplad till orbitofrontal cortex och aktiveringsdimensionen till amygdala.

Referens:

Wilson-Mendenhall m.fl. (2013) Neural Evidence That Human Emotions Share Core Affective Properties, Psychological Science.

Filip Fors (www.filipfors.se)

One Response to “Glädje och dess samband med hjärnaktivitet”

  1. Lars Avellan skriver:

    Ett trevligt budskap: Var aktiv med sådant som ger dig njutning. Kan det vara bättre?
    Jag påminner mig en studie, som jag läste för evigheter sedan, som visade att kreativa personer hade en betydligt större förmåga att forma sina liv efter vad de verkligen vill.
    Som nybliven delpensionär har jag också den möjligheten. Det ger ett fantastiskt välbefinnande, men, jag börjar svagt ana att det även ger en mängd andra positiva konsekvenser, såsom ökad visdom, iderikedom och minne.

Leave a Reply