Migration och lycka

Blir personer som migrerar lyckligare? När det gäller ekonomisk migration– från landsbygd till stad inom samma land eller från ett fattigt till ett rikt land–är det vanligtvis så att de objektiva levnadsförhållandena, såsom inkomst- och konsumtionsnivåer, förbättras avsevärt. Detta talar även för att det subjektiva välbefinnandet borde öka, i den mån detta påverkas av levnadsförhållandena.

Men även om inkomster och konsumtion ökar i absoluta termer, så innebär en flytt till en rikare region ofta även en försämring av den relativa inkomsten. Detta kan innebära en lägre social status och därmed ett lägre upplevt välbefinnande, i synnerhet om vi i högre grad tillvänjer oss vid en förbättring av vår absoluta inkomst. Svaret är alltså inte uppenbart på förhand.

Spontant skulle de flesta nationalekonomer ändå svara ja på frågan om huruvida emigranter blir lyckligare på sin nya hemort. Detta utifrån den enkla observationen att personen själv valt att flytta,* det vill säga ett resonemang baserat på ”avslöjad preferens” (vilket jag berört  i ett tidigare inlägg). Å andra sidan är det tänkbart att vissa presumtiva emigranter överskattar fördelarna med att flytta. I synnerhet då det rör sig om ett beslut vars långsiktiga konsekvenser är svårförutsägbara, som måste fattas med begränsad information, och där man inte har möjlighet att pröva sig fram.

Det visar sig dock vara väldigt svårt att ge ett empiriskt svar på frågan om huruvida migration leder till ökat välbefinnande. För att veta hur emigrantens lycka påverkas måste man nämligen kunna uppskatta dennes kontrafaktiska lyckonivå—det vill säga hur lycklig personen i fråga skulle vara om denne inte emigrerat. Att jämföra de individer som valt att emigrera med de som inte gjort det ger i allmänhet inget giltigt svar, då dessa grupper troligtvis skiljer sig åt i viktiga avseenden. Man kan exempelvis tänka sig att de som är mest missnöjda med sin situation också är mest benägna att emigrera.

En ny studie försöker lösa detta s.k. selektionsproblem genom att studera ett ”naturligt experiment” i form av ett migrationslotteri. Vinnarna i detta lotteri fick möjligheten att emigrera från den fattiga önationen Tonga till Nya Zeeland, givet att vinnarens familj kunde försörja sig på egen hand där. Lotteriets förlorare kunde således fungera som kontrollgrupp, då dessa personer i statistisk mening kan förväntas vara identiska med vinnarna.

Hur gick det då för emigranterna jämfört med de tonganer som ville, men ej fick chansen att flytta? Till att börja med konstareras att emigranternas materiella förhållanden förbättrades avsevärt i Nya Zeeland. Efter tre år var emigranternas inkomster i genomsnitt ca tre gånger högre, och konsumtionsnivån hade också ökat avsevärt. Effekterna på det subjektiva välbefinnandet visar sig dock vara mer komplexa. Å ena sidan var emigranterna mer nöjda med sin inkomstnivå, men å andra sidan upplevde de sig som mindre respekterade. Effekten på den självskattade allmänna lyckonivån var starkt negativ, men paradoxalt nog pekade andra mer specifika mått på psykiskt välbefinnande (t.ex. nedstämdhet och nervositet) på en tydlig positiv effekt.

Sammanfattningvis finner denna studie alltså ingen entydig effekt på emigranternas subjektiva välbefinnande. Huruvida denna slutsats går att generalisera till andra sammanhang är dock en öppen fråga som endast framtida studier kan besvara.

* ”Valt” i detta sammanhang kanske inte svarar mot alla läsares vardagliga förståelse av ordet, då ju emigrationen exempelvis kan ha föranletts av svår fattigdom.

Källa: Stillman S., Gibson, J, McKenzie D. and Rohorua H. (2012). Miserable Migrants? Natural Experiment  Evidence on International Migration and Objective and Subjective Well-Being. IZA Discussion Paper No. 6871.

Martin Berlin

Leave a Reply