Boosta din själv(med)känsla?

Kristin Neff är en av de banbrytande forskarna på temat self-compassion, eller på svenska självmedkänsla. Det har visat sig att självmedkänsla kan träda in där begreppet självkänsla brister. Ur ett vetenskapligt perspektiv så har det varit svårt att deffiniera vad självkänsla egentligen är, och om vi kan påverka den. (Tidigare lyckoblogg-inlägg om självkänsla här) Många ”quick-fix tips” på hur du ökar din självkänsla från både självhjälps-litteratur och media, som säger att du kan peppa dig själv till att känna dig värdefull i stunder där du känner dig misslyckad har inte visat sig vara så effektivt (t.ex. genom att upprepa: Jag är bra! jag är bra!). Mycket på grund av att de finns en olöst ambivalens i att man faktiskt inte känner sig så lyckad, även fast man önskar att man gjorde det. Då har t.ex. Neffs forskning visat att självmedkänsla är något vi kan ta hjälp av för att vara ett stöd för oss själva när vi möter motgångar. Att öka vår självmedkänsla kanske är mer fruktbart än att öka den svårgreppbara självkänslan. Jag tycker personligen att de är otroligt coolt att foskningen kring detta område växer. Den har iallafall inte lämnat mig oberörd. Jag tror det är den forskning som påverkat mig, och min relation till mig själv mest, sedan jag började intressera mig för positiv psykologi. Ett beundransvärt arbete, som jag hoppas kommer att spridas till så många som möjligt. Här är den 1:a av 5 videos av Neff, från hennes hemsida www.self-compassion.org som ger en introduktion i begreppet självmedkänsla och hur det är nära relaterat till t.ex. mindfulness. Tror du det skulle ge dig något att öka din medkänsla med dig själv?

Anna Gordh Humlesjö

6 Responses to “Boosta din själv(med)känsla?”

  1. Lars Avellán skriver:

    Spännande Anna! Du skriver: ”Jag tror det är den forskning som påverkat mig, och min relation till mig själv mest”

    Kan du beskriva lite djupare hur du använder dig av det och hur det påverkar dig?

  2. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Lars,

    För mig har självmedkänsla insprierat mig till ett helt nytt sätt att förhålla mig till mig själv, och hur jag insett hur jag ofta dömt mig själv väldigt hårt när jag stött på motgångar i livet, och att jag istället kan vara vänligare mot mig själv.

    Jag tror att jag haft och fortfarande har höga krav på mig själv att prestera och uppnå det resultat jag vill, och det är ju inte fel att ha hög standard men det är jobbigt om utebliven prestation blir ett sätt att klanka ned på sig själv. För saker går inte alltid som man tänkt och alla faktorer kan man ju inte alltid konrollera. Tex. om en relation tar slut, det blir dåligt resulat på jobbet eller man helt enkelt vaknar upp vissa dagar och saker man tar sig för bara misslyckas på löpande band. Vi har ju alla sånna upplevelser i vårt bagage.
    Tidigare i större utsträckning än nu så har jag anklagat mig själv att det är mitt fel så det blir en slags dubbel bestraffning. Mitt fel för att jag alltid failar etc. etc. listan av självdömande kan ju göras lång och vi har alla vår egen version av varför det just är fel på oss, som ju kan bli ganska komisk om vi medvetenadegör den för att den inte burkar va så logisk.

    Self-compassion forskningen som också går mycket i linje med Jon Kabbat Zinns arbete kring mindfulness, innebär att vi istället för att döma oss själva i motgångar, uppmärksammar att vi faktiskt upplvever lidande och smärta när saker inte går som vi tänkt oavsett om vi skulle kunna gjort bättre. Att helt enkelt kunna finnas där som en vän till sig själv som visar med medkänsla har för mig lett till mer självrespekt och självkärlek, och så får man erövra bit för bit av sig själv.

    Jag tror vi ofta är ganska omedvetna om hur hårt vi dömer oss själva, men när man inser det och ser ett alternativ så kan de ju bana väg till förändring. Rent konkret så tror jag det är en insikt som jag fått som lett till att jag förhåller mig till mig själv på ett annat sätt.

    Metta meditation eller olika övningar från Kristin Neffs ”self-compassion” bok: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1444738178 är jättefina för att aktivera ett annat ”icke-dömande” perspektiv. Jag skulle kunna skriva mer om olika specifika övningar man kan göra. Kan du känna igen dig?

    Allt gott!

    Anna

  3. Lars Avellán skriver:

    Absolut Anna, jag kan klart känna igen mig. Jag har aldrig tänkt just i den vinklingen. Medkänsla associerar vi naturligt till en känsla för andra, men det känns självklart och naturligt när du säger det. Jag kan nog lätt ta till mig det och skulle nog må bra av det. Lite också som att vara nöjd med sig själv även när man har gjort något dumt eller misslyckats.

    Jag läser just en bok om ältande http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153430557. Jag kan tänka mig att det är just när man börjar älta, som botemedlet kan vara självmedkänsla. Författaren tar upp ett antal strategier för att komma ur ältande. Jag har inte läst alla, men saknar hittills självmedkänsla, vilket känns betydligt mer konstruktivt än att t.ex. ha en tankeavledande aktivitet.

    Du skriver ”aktivera ett icke dömande perspektiv”. Jag har med hjälp av boken http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197944254 kommit till insikten att man aldrig ska döma någon, men det är lätt att glömma bort att det även gäller sig själv. Att dömma är ett nonchalant beteende, där vi inte bemödar oss att sätta oss in i våra medmänniskors liv och känslor. På detta sätt avskärmar vi oss från livet.

    Kram

    /Lars

  4. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Kul att du skriver om NVC det går ju verkligen hand i hand med Självmedkänsla, lite som självmedkänskans ”språk” Det är ju helt klart facinerande tycker jag oxå hur man kan vända på medkänsla även tillbaka till sig själv. Det är nog egentligen gammalt sunt förnuft och klokhet men det är så coolt att det finns forskning på det så att man faktiskt kan hänvisa till referenser och studier. Tror också att självmedkänsla är bra om man har mycket grubblerier men det kan ju oxå tänkas att diskrepansen ibland blir för stor och att mindfulness i stort är en bra metod oxå, det här inlägget tar ju just upp det. Fast jag tror inte att självmedkänsla skadar, det är ju oxå inte samma sak som metta konkret, utan mer ett förhållningsätt i både mindfulness-meditaion och metta meditation. http://www.lyckobloggen.se/?p=4763

    Kram Anna

  5. Vera skriver:

    Spännande!!! Konstigt egentligen det där fenomenet att man glömmer bort den viktigaste personen i livet. Sig själv! Har själv varit och är väldigt duktig på att banka på mig själv och även grubbla, men mindfulness-meditation har verkligen tagit mig en bit på väg mot selfcompassion! Tack för intressanta läsning som leder till funderingar och påminnelser!
    Kram

  6. Filip Fors skriver:

    Gillar spontant konceptet ”självmedkänsla” även om jag inte är insatt i området. Förutom att det känns mer realistiskt att fokusera på att höja sin självmedkänsla än självkänsla, tycker jag också ett för stort fokus på självkänsla lätt kan glida över till narcissism.

Leave a Reply