Kan lyckans orsaker illustreras genom en tredelad paj?

Många är intresserade av en övergripande modell för vad som gör oss lyckliga. Under de senaste åren har en tredelad klassificering av lyckans orsaker varit förhållandevis populär. Speciellt inom den växande självhjälpslitteraturen kring lycka. Kategoriseringen presenteras ofta i form av ett pajdiagram som innehåller tre bitar som var och en antas ha en relativt oberoende påverkan på individens lycka (se bilden nedan).

De tre delar som ingår i modellen är: den genetiska basnivån, de yttre livsvillkoren och medvetet valda aktiviteter. Ibland formuleras modellen med formeln L=(B,V,A) där en individs (L) lycka är en funktion av (B)den genetiska basnivån, (V) de yttre livsvillkoren samt (A) medvetet valda aktiviteter. Det brukar ofta påtalas att 50 procent av människors lycka beror på genetiska förutsättningar, 10 procent av de yttre livsvillkoren och 40 procent av medvetet valda aktiviteter.

lyubomirsky_chart

Ger då pajdiagrammet en rimlig beskrivning av lyckoforskningens resultat? Nej, tyvärr gör den inte det. Här är några skäl till varför:

– Ett första problem med modellen har att göra med antagandet om en oberoende relation mellan de yttre livsvillkoren och de medfödda personlighetsdragen. Modellen förutsätter att de yttre livsvillkoren och de medfödda personlighetsdragen är oberoende av varandra. Flera studier tyder dock på detta antagande inte stämmer. Medfödda personlighetsdrag som påverkar individens lycka påverkar också hennes yttre livsvillkor. En hel del forskning tyder på att våra medfödda personlighetsdrag i viss utsträckning förutsäger både vårlycka och våra livsvillkor. En möjlig konsekvens av dessa resultat är att de yttre livsvillkoren troligtvis överskattats i de tvärsnittsstudier som pekar på att ungefär 10 procent av variationen i lycka kan föras tillbaka till livsvillkoren. Detta eftersom man i dessa studier inte kontrollerat för personlighetsdragen som en tänkbar bakomliggande faktor.

– Ett andra problem med modellen är att den förutsätter att personlighetsdragen och de yttre livsvillkorens effekter på lyckan sker oberoende av varandra och inte i ett samspel. Det är exempelvis möjligt att de yttre villkoren har olika betydelse för individens lycka beroende på vilken slags personlighet hon har. Inom den nära angränsade depressionsforskningen har man funnit stöd för ett sådant samspel.Man har exempelvis funnit att negativa händelser ökar risken för att individens ska drabbas av depression men att denna risk ökar markant om hon också bär på en neurotisk personlighet.

– Ett tredje problem med modellen är att antagandet om livsvillkorens relativa betydelse för lyckan helt bygger på studier som undersökt hur stor del av variationen i lycka som livsvillkoren förklarar inom ett givet samhälle. . Vidare är dessa studier i huvudsak baserade på analyser i rika länder där variationen i lycka och livsvillkor, speciellt socioekonomiska livsvillkor, är relativt liten. Denna brist i modellen medför således att de yttre livsvillkoren relativa vikt för lyckan förmodligen underskattas.

– Ett fjärde problem med modellen är att det inte finns något stöd för att 40 procent av lyckan kan påverkas av medvetet valda aktiviteter. Denna siffra bygger nämligen på att man slagit ihop studier som visat att 50 procent av skillnaderna i lycka kan förklaras av gener och 10 procent av de yttre livsvillkoren. Sedan har man antagit att all återstående variation beror på medvetet valda aktiviteter.  Men som vi sett ovan går det inte att  slå ihop det genetiska bidraget och livsvillkoren på något enkelt sätt. Vidare är det inte alls säkert att den resterande variationen, som varken beror på livsvillkor eller gener, beror på just medvetet valda aktiviteter (detta har ingen kunnat visa).

– Ett femte problem är att modellen helt bygger på studier av människors livstillfredsställelse (”Hur nöjd är du med ditt liv i stort nuförtiden?”). Nyare studier tyder på en viss skillnad mellan människors livstillfredsställelse och känslomässiga välbefinnande (”Hur känner du dig?”), där välbefinnandet i mindre utsträckning är påverkad av livsvillkoren och i större utsträckning påverkad av de medfödda personlighetsdragen.

Den modell som illustreras via pajdiagrammet ovan är väldigt pedagogisk och slagkraftig men den våldför sig samtidigt väldigt mycket på verkligheten.

Det är rimligt att förenkla komplexa samband för att kunna föra ut forskning i samhället. En stor poäng med forskningen är ju att den ska gagna människors livskvalitet. Men var går gräsen för hur mycket man kan förenkla när det gäller forskningsresultat?

Filip Fors (www.filipfors.se)

3 Responses to “Kan lyckans orsaker illustreras genom en tredelad paj?”

  1. Lyckosmeden skriver:

    Jag tycker inte att de fem problem som Filip tar upp gör pajen irrelevant.

    Problem 1-2: Sant, men som alltid mäts ju snitt.
    3: Pajen förutsätter att alla har sina grundbehov tillfredsställda och lever i samma samhälle. Med det tillägget håller pajen.
    4. Vad kan den resterande variationen annars bero på?
    5. Sant, men det gäller ju de allra flesta rön från lyckoforskningen.

    Däremot vill jag ta upp ett annat nödvändigt tillägg, och det är att pajen inte beskriver vad som påverkar människors lyckonivå, utan skillnaden mellan olika människors lyckonivå (om de har sina grundbehov tillfredsställda i ett rikt land).

  2. Lars Avellán skriver:

    En brist i modellen är också att det saknas den påverkan som sker under fosterstadiet. Jag minns att jag läst att den påverkan inte är försumbar. Mammans levende, t.ex. stress, alkohol, hunger eller, positivt, sång och harmoni påverkan barnet i fosterstadiet. Så långt jag vet, har man inte lyckats kvantifiera hur stor denna påverkan är, bara att den inte är försumbar.
    /Lars

  3. Filip Fors skriver:

    Lyckosmeden: Intressanta kommentarer. Håller med om tillägget att pajen beskriver vad som förklarar skillnader snarare än vad som förklarar lyckan i sig. Dock brukar den inte tolkas så.

    Håller även till viss del med dig om punkt 3.

    Punkt 4: Vad den resterande variationen beror på är en intressant fråga, en faktor kan vara den Lars tar upp. Faktorer som påverkar människors grundläggande personlighet mycket tidigt i livet. Dessa kan inte nödvändigtvis förändras med hjälp av olika livsstrategier. Sedan undrar jag om inte livsvillkoren skulle visa sig ha större betydelse om man lyckades mäta dem mer detaljerat. En persons yttre livssituation består ju av så många fler saker än hennes inkomst, sysselsättning, civilstatus m.m.

Leave a Reply