Ska vi stänga av Tv:n och umgås istället?

1207293_family_time

Tv har fler effekter på oss än vad som nämndes i mitt förra inlägg om reklam. Forskarna O´Guinn and Shrum visade för några år sedan att desto mer amerikaner till vardags tittade på TV desto högre grad uppgav de att de trodde andra körde cabriolet, drack vin till maten, reste utomlands, hade bubbelpool och dylikt.

Förklaringen till denna feljusterade bild av verkligheten är väldigt enkel, ser vi t ex oftare en sportbil, oavsett om det är på TV eller inte, kommer vi omedvetet förvänta oss en högre frekvens av fina bilar från vår omgivning och agera som om det vore verklighet.

Om vi nu förenar dessa fynd med vad lyckoforskningen säger hittar vi ännu en anledning till att undvika TV:n. En betydande del av vår lycka har visat sig vara beroende på vilka vi omedvetet jämför oss själva med. Om TV-tittade förskjuter vår norm bort från verkligheten kommer vi oundvikligen riskera att jämföra oss själv med ouppnåeliga och skadande ideal. Detta gäller, som ni säkert listat ut, inte alla typer av TV program, men tyvärr många och samma sak gäller i synnerhet skönhetstidningar och reklam. En viktig parentes angående TV är att det överrepresenterade våldet har visat sig ha en stark orsakande koppling till ökat våld i samhället. Anledningen är i grunden densamma för båda fenomen: Ser vi något, förväntar vi oss det och har lättare att agera som det vore sant.

En positiv användning av samma psykologiska funktion vi alla bär på är; ser vi mer vänliga handlingar, förväntar vi oss att det är normalt och börjar bete oss vänligare mot varandra. Detta kan vara en av de bakomliggande orsakerna till att lycka sprider sig genom sociala nätverk över tid som Ludvig nämnde i tidigare inlägg.

En åtgärd för att öka lyckan i samhället blir i ljuset av forskningen oundvikligen att ändra våra förebilder och ideal. Om de som syns mest undermedvetet påverkar mest, kan vi med högsta lyckan som mål kräva att dessa människor respektfullt tar sitt ansvar i rampljuset.

Erik Fernholm

info@lyckoaktivist.se

www.lyckoaktivist.se

6 Responses to “Ska vi stänga av Tv:n och umgås istället?”

  1. David Brax skriver:

    Med ett mycket likartat resonemang hävdade Oscar Wilde en gång att amerikaners relativa våldsamhet kunde förklaras av de hade så fula tapeter. Tanken var att om man bara ser fula saker runt omkring sig får man föreställningen att man tillhör en art som inte är kapabel till någonting vackert, och då blir man vårdslös.

    Korrelationer av det nämnda slaget tycks ha etableras, men orsakssamband och förklaringar är fortfarande långt ifrån säkerställda. Layard, som det refererades till i ett tidigare inlägg, är särskilt spekulativ i sitt avsnitt om tv-tittandets effekter. Det är troligt att tv (all typ av medier) både modulerar och till viss del skapar orealistiska förväntningar, men samtidigt tycks de flesta tv-serier visa upp att materiella fördelar inte alls leder till mer tillfredställande liv, att det är samma småaktighet och intriger som driver handlingen framåt där.
    Man skulle naturligtvis vilja se mer ingående studier kring detta, som gör väsentliga distinktioner och testar hypotesen. Blev människor deprimerade när Star Trek visade möjligheter vi inte hade tillgängligt för oss? Blev folk lyckligare när Roseanne slog igenom, en tv-familj som ekonomiskt sett hade de sämre än de flesta av sina tittare? Blir vi lyckligare när vi ser människor som är dummare, fattigare, mer misslyckade än oss själva? Det verkar ju inte riktigt, men då blir jämförelseargumentet till ett förväntningsargument. Man ska vara misstänksam mot alltför följsamma förklaringar.
    Vi behöver en bättre teori här, bättre förklaringar, bättre forskning.

  2. erik.fernholm skriver:

    Det verkar vad jag känner till och som du nämner saknas tydlig forskning kring orsakssambandet mellan Tv och lycka. Oavsett hur stark inverkan är så kommer förmodligen inte förklaringen vara uttömmande och maximalt stå för en liten del av vår lycka. Att vi påverkas av den ’standard’ vi exponeras för och att våra förväntningar/förställningar om världen moduleras av detta är etablerat. Om vi, som idag, har en generation som ser väldigt mycket på Tv så är min åsikt att vi bör vara mer medvetna om vad det är som visas och återupprepas i rutan – för någon typ av effekt har det.

    I kommersiell Tv visas det som säljer bäst och överlag verkar det vara överrepresenterat mycket våld, intriger, negativa nyheter, sex etc – sånt som evolutionärt fångar vår uppmärksamhet och lockar oss att fortsätta observera. Detta ger oss tydligt en njutning att tryggt observera från våra Tv-soffor men jag kan inte undgå att argumentera för att det finns en stark kontrast till denna kortsiktiga njutning och vad som skulle göra oss lyckliga i längden. Det verkar finnas tillräckligt med vetenskapligt underlag för skepsis mot för mycket och framförallt oselektivt Tv-tittande.

    Sambandet mellan Tv och våld verkar relativt tydligt; Ser vi på våld så ökar det våra tendenser att ta till våld(Gebner Gross, Morgan, & Segnorielli, 1986, Centerwall, 1989; Williams, 1986). Det ska dock nämnas att ökningen av rädsla och förväntan att bli utsatt för våld inte är jämnt spridd genom befolkningen men ökar överlag med ökat Tv-tittande. Det starkaste sambandet denna forskning har hittat är att om vi identifierar oss själva med karaktären som blir utsatt för våld på Tv så ökar vår förväntan på att själva utsättas för våld i verkligheten(Michael Morgan, 1989).

    Ser vi till forskningen kring priming talar det också starkt för att vi, för min del förvånansvärt enkelt, påverkas av yttre uppmaningar och stimuli utan att vara medvetna om det. Ett sätt att kontrollera detta är att undvika exponering av stimuli som förvisso är underhållande men som enligt forskning verkar ge en netto förlust i lycka. Egentligen blir det väldigt generellt att tala om Tv tittande överlag för att dra några slutsatser, vi vet att vi överlag är lyckligare med vänner än framför Tv’n även fast Tv kan vara ett enormt uppskattat och användbart verktyg för kunskap och avslappning. Jag tror vi behöver använda det som alla andra verktyg, med kunskap och vett.

    Angående jämförelser så har jag för mig att de som jämför uppåt rapporterar sig mindre lyckliga än de som jämför sig nedåt, inte helt slående men ganska dystert. I mätningen av lycka är det förutom Negativ affekt/Positiv affekt och i LS(Life Satisfaction). LS är till stor del hur nöjda vi är med våra liv i förhållande till våra mål/förväntningar/standarder som vi nämnt påverkas av media. Tal Ben-Shahar nämner i sin avhandling om självkänsla att det finns tre nivåer som alla bygger vidare på varandra: (1)i jämförelse med andra, (2)i jämförelse med sig själv och slutligen (3)självständigt dvs utan någon jämförelse överhuvudtaget. Tal´s begrepp handlar förvisso om självkänsla och inte lycka men visar att medvetenhetsnivån av individen är betydande för hur mycket vi blir påverkade av andras framgångar/motgångar. Förhoppningsvis kan Positiv Psykologi bidra med metoder för att klättra mot en mer självständig lycka för alla.

  3. Om man blir lycklig av att jämföra sig nedåt eller ej verkar det ju tvistas lite om. Men det tycks ha att göra en del med om de här jämförelserna med de som har det sämre får mig att känna skuldkänslor eller ej.

    Om jag jämför mig med en hemlös och slås av tanken på att ”usch, jag Borde ha köpt Situation Stockholm idag, vad självisk jag var som inte gjorde det!” så får jag skuldkänslor, och då dras min lyckonivå rimligtvis ner lite. Men om jag kan jämföra mig med de som har det sämre på ett sätt som bara ger mig tacksamhetskänslor och får mig att känna att ”Jag har ju faktiskt ett riktigt bra liv när det kommer till kritan, vad härligt!!”, så kan det ju istället öka min lycka. 🙂

  4. armen doslic skriver:

    Se hur mycket tid som spenderas framför den magiska lådan

    http://www.economist.com/blogs/freeexchange/2009/09/the_idiot_box.cfm

  5. Joakim skriver:

    Till Boel:

    Tänkte bara nämna, om du är intresserad, att det är en felaktig uppfattning att lyckliga människor jämför sig med folk som har det sämre än dem och olycklig jämför sig med folk som har det bättre. Det är snarare så att lyckliga människor tenderar att oftast inte jämföra sig med andra alls medans olyckliga människor jämför sig med andra.

    Det går att läsa lite om det i Lyckans Verktyg av Sonja Lyubomirsky. Finns säkert någon källa på det i den boken också.

  6. Joakim:
    Ja, jag känner väl till henne och hennes bok 🙂

    Du har en viktig poäng, och jag skulle ha kunnat vara tydligare i min kommentar där. (*ler*). Det verkar precis som hon skriver vara så att lyckliga människor inte jämför sig särskilt mycket med andra alls. Med min kommentar så syftade jag mest på effekten på kort sikt. För om jag jämför mig med någon som har det sämre Utan att det leder till skuldkänslor så kanske jag där och då känner mig lite lyckligare än vad jag gjorde stunden innan när jag inser att jag faktiskt har det riktigt fint.

    Exempelvis så läste jag om hur man hade låtit människor få fullborda meningen ”jag är glad för att jag har/inte är en….” på fem olika sätt. Därefter hade man låtit folk få fullborda meningen ”jag önskar att jag vore……” på fem olika sätt. Och då var det tydligt att den första övningen ledde till ett ökat välbefinnande, medan den andra övningen föga otippat drog ner välmåendet.

    MEN det här visade enbart på effekten på kort sikt, effekten där och då. På längre sikt är jämförandet med folk som har det sämre förmodligen en ”farlig” väg till att försöka bli lyckligare. För det är också lätt att det svänger över till t.ex. skuldkänslor över att jag t.ex. inte förtjänar att ha det så bra som jag har det, att jag blir rädd för att råka ut för samma öde som dem, eller att jag kommer på att jag är självisk och borde skänka mer till behövande.

    Och om jag ser världen genom glasögon där jag lätt jämför mig med andra så ökar också risken för att jag nästa gång också råkar börja jämföra mig med de som har det bättre av bara farten. Och det finns ju alltid folk som har det bättre eller som är mer framgångsrika än mig, vilket då genast hotar min lycka.

    T.ex. går jag kanske först förbi ett slitet och nedgånget bostadsområde och tänker att ”vad härligt jag har det som slipper bo så där!”. Men i nästa sekund kommer jag att tänka på min chefs lyxiga villa och flådiga bil. Och då vänder lyckan kanske snabbt till avundsjuka. Och så känner jag mig med ens lite misslyckad och tänker att ”vad surt att jag aldrig får komma upp mig i företaget så att jag får ha det lika bra som honom!”. Och där var lyckan borta igen lika snabbt som den dök upp! 😉

    Så jag tror precis som du skriver att det är vanskligt att försöka bli lyckligare genom att jämföra sig med andra. Det ultimata på längre sikt OM man nu ska jämföra sig alls lär snarare vara att enbart jämföra sig med sig själv. Att fokusera på att se sina egna framsteg, hur man har växt och utvecklats framåt genom livet och låta det stärka en. Och sedan låta andra ha sina framgångar och motgångar ifred utan att det ska ha någon makt över min lycka. 😉

    Men bra att du förtydligade det jag skrev! Det var välbehövligt! 🙂
    Tack för ditt fina inlägg Joakim!
    Ha det bra!

    Kramar / Boel

    —————————-
    boel@viability.se
    http://www.viability.se

Leave a Reply