En övning i att behålla humöret i en tvättstuga

Det är något intressant med tvättstugor. Det är där som folks inre aggressioner gärna kommer fram.
När det lurar luddrester i torktumlarna eller när någon har glömt sin tvätt kvar en hel minut för länge. Då är det ”sura-lappar-tajm” och det vankas mördande blickar och gliringar.

Själv brukar jag skriva glada lappar istället, som en liten motvikt. Och idag hände det något intressant. En tant förfasade sig för jag vet inte vilken gång i ordningen över att tvättkorgarna inte stod i raka rader. ”Folk borde lära sig att veta hut minsann”. Hon spydde galla och hade sig. Jag var själv oskyldig i sammanhanget men det här var typen som mer än gärna tog ut sin ilska över fel person. En fin utmaning för mig i att inte tappa humöret själv, tänkte jag.
Att inte låta hennes bitterhet fräta på mig.

DSC_1392
Jag svarade henne att det kanske finns viktigare saker i livet att lägga sin energi på. Att en del har suttit oskyldigt dömda i fängelse i 20 år eller upplevt krig och ändå inte är bittra. Att det tar 5 sek av hennes liv att fixa till korgarna. Men oavsett hur många paralleller som jag drog till tyngre saker så tyckte hon fortfarande att tvättkorgsproblemet var stort!
-Du är så ung, du kommer att förstå hur viktigt det här är när du blir äldre!, fräste hon tillbaka.
-Nej, jag lär förstå dig mindre och mindre för varje år eftersom jag känner mig allt gladare och lägger allt mindre energi på att reta mig på struntsaker”, svarade jag.

Då blev det tyst. En stund senare pajade plötsligt min maskin med tvätten i. Den går inte att få ut och jag behövde skynda mig till jobbet. Hon ser kanske sin chans till att få dela lite ilska och frustration med mig och säger med eftertryck att ”Vad hemskt! och usch vad jobbigt! Tänk vad man kan råka ut för!”
Jag svarar att det är en värdslig sak, att livet faktiskt går vidare 😉 Hon tittar förbryllat på mig.
Sedan går jag hem utan min tvätt, och hämtar en liten bok om lycka och en bok om eftertanke, lägger i en presentpåse, går tillbaka och stoppar in påsen bland hennes kläder i torkskåpet tillsammans med en liten kärleksfull lapp som jag avslutar med ”Kram!” och ett hjärta.
När jag kommer tillbaka en sista gång är hon där igen. Påsen verkar hon ha tagit. Hon är tyst och säger ingenting… 😉

/ Boel Björkenwall
Ansvarig för Global Happiness Organization i Stockholm, samt Inspirationskonsult, Hypnotisör, och
Aukt Hälsorådgivare på http://www.viability.se

2 Responses to “En övning i att behålla humöret i en tvättstuga”

  1. Liv skriver:

    Underbart! Bara underbart! Finns mycket att säga men det sammanfattar egentligen det jag vill säga..

    /Liv

  2. Lars skriver:

    Instämmer. Underbart är rätta ordet

Leave a Reply