Störst av allt är vänskapen

I ett samtal med några härliga vänner häromveckan kom diskussionen in på människors sociala behov och hur det moderna livet och samhället inte alls är uppbyggt efter dessa behov. Det är märkligt, för vi behöver ju verkligen varandra. Det är ett väldigt grundläggande behov att ha andra människor nära, träffa dem ofta och helst också leva tillsammans. Men hur ser det ut? Vi parar ihop oss två och två, bosätter oss i små lägenheter långt ifrån släkt och vänner och umgås sällan med de grannar som faktiskt finns nära (åtminstone i storstäderna).

En av lyckoforskningens viktigaste upptäckter är att lyckliga människor har bättre relationer än olyckliga. Många och starka vänskapsband, goda relationer på arbetsplatsen och en övergripande upplevelse av socialt stöd och gemenskap har visat sig vara jättetydliga indikatorer på lycka och välbefinnande. Vänskap har faktiskt visat sig ha ett av de allra högsta sambanden till lycka av allt som mätts, till och med viktigare än kontakt med familjemedlemmar!

Law-of-Friendship

Att relationer är viktiga vet vi ju alla intuitivt, sällan mår vi väl så bra som under en delad måltid med goda vänner. Vänskapligt umgänge är en av livets allra bästa lyckoboostar (dessutom som en liten bonus helt gratis) och vi alla vet om det, är det då inte lite konstigt att vi ofta planerar in träffarna med våra favoritpersoner OM vi hinner mellan allting annat? Vad skulle hända om möten och relationer istället blev grundstenarna i kalendern, som vi planerade resten kring? Eller om vi började göra fler vardagssaker tillsammans (tom sånt som inte är kul att göra ensam)? Åka och storhandla tillsammans, städa, träna, laga mat, passa varandras barn. Det går dubbelt so fort och blir dubbelt så kul (minst!). Och bor dina vänner för långt bort för delade vardagsbestyr är det kanske dags att börja knyta vänskapsband med de som bor nära och bjuda grannen på fika?

Jag tycker det är det dags att vi börjar planera både samhällets uppbyggnad och våra egna liv utifrån det som vi faktiskt vet skapar starka, friska och lyckliga samhällen och människor. Stäng av datorn och ring, träffa eller boka in nåt kul med en vän nu på en gång!

Källa: Lyubomirsky, King et.al. (2005). The benefits of frequent positive affect: does happiness lead to success? Psychological Bulletin.

Linnea Molander, Katching! Coaching

4 Responses to “Störst av allt är vänskapen”

  1. Filip Fors skriver:

    Jag tycker din beskrivning av ett samhälle som präglas av mer gemenskap och umgänge låter väldigt tilltalande. Hur vi ska bära oss åt för att närma oss det målet? Funderar inte minst på hur ensamma människor kan få hjälp att bygga upp sina sociala nätverk.

    Det kan även vara värt att tänka på potentiella problem med ökat umgänge i samhället. T ex kanske ensamhet skulle bli ännu mer stigmatiserat, vilket skulle göra ensamhet ännu svårare att bära.

  2. Lars skriver:

    Vad tror du Linnea?
    Har vi inte i dagens ”Hinna-med-allt-samhälle” en tendens att prioritera kvantitativ social samvaro framför kvalitativ. Ett av de mer extrema exemplen är Facebook, eller varför inte Lyckobloggen? 🙂 Kan det ligga en fara i att uppmana folk att lägga mer tid på umgänge?

    🙂 Lars

  3. M.E skriver:

    Hej hej, intressant det Filip skriver om att ensamhet skulle bli stigmatiserat vid mer umgänge. Jag uppfattar det som att Filip menar större krav på den ensamma individen att skapa mer socialt umgänge. Kan absolut bli så men jag tänker på den ”existensiella ensamheten” är kanske den som driver människan att uppfatta sin totala livssituation på ett visst sätt fast det kanske är något inlärt eller påtvingat beroende på hur man ser det. Vi är alla ensamma på något område dvs det finns alltid något vi inte vill dela med någon annan, eller? Samtidigt förenar det oss som människor 🙂 En tanke bara.

  4. Linnea skriver:

    Hej på er! Kul med kommentarer!

    Jag tror det finns mycket vi kan göra för att öka det sociala välbefinnandet, både på individ och samhällsnivå. Mitt syfte med inlägget var att visa på de enorma fördelar som finns av att prioritera den delen av livet med förhoppningen att människor ska ta värdet av ”skönt häng med polarna” på lite mer allvar. För det är ju en av grundstenarna i ett lyckligt liv och därmed väldigt viktigt. Det vore fantastiskt om samhällskulturen kunde förändras såpass att det blir helt naturligt att umgås med sina grannar och ta kontakt med ta människor spontant i olika sammanhang. Det du kan göra är att börja nu, idag, med att göra något litet. Börja med 5 hej om dagen till personer du inte känner och se vad som händer. Eller en komplimang. Något så litet som ett hej eller en liten trevlig kommentar kan bli början på en stor vänskap. Eller mer.

    Gällande den eventuella stigmatiseringen tycker jag inte det är något vi bör anpassa oss efter. I så fall blir ju hela lyckobloggens existens ifrågasatt eftersom det kan stigmatisera olyckliga människor att prata om lycka. Samma sak med andra hälsofrågor, mat, träning osv. Jag anser snarare att stigmatiseringen bör minska när man ger människor verktyg för att förändra sina liv till det bättre.

Leave a Reply