Identitet och arbetslösas lägre livstillfredsställelse

Ett robust resultat inom lyckoforskningen är att arbetslöshet är förknippat med lägre livstillfredsställelse. Det finns även forskning som visar att detta inte främst beror på den omedelbara inkomstförlusten vid arbetslöshet. Utöver inkomst kan man tänka sig att avsaknad av socialt sammanhang och mening i vardagen, ostrukturerad tidsanvändning och minskad aktivering, samt allmän otrygghet, spelar roll.

En studie på tyska data, som Filip skrivit om tidigare, har däremot funnit att det inte finns en motsvarande negativt samband med det dagliga känslomässiga välbefinnandet, utan det är alltså främst det kognitiva välbefinnandet (livstillfredsställelse) som påverkas.

En ny studie av samma tyska forskare undersöker om den negativa effekten på arbetslösas allmänna livstillfredsställelse kan förklaras i termer av identitet. Forskarnas hypotes är att arbetslösa personer är mindre nöjda med sina liv på grund av att deras situation inte svarar mot de förväntningar och sociala normer som föreskriver att personer i arbetsför ålder bör arbeta. Denna hypotes testas indirekt, genom att undersöka hur arbetslösa personers välbefinnande påverkas när de går i pension, jämfört med hur personer i arbete påverkas av att gå i pension. Om det är diskrepansen mellan individens situation och förväntningar som leder till lägre tillfredsställelse, kan man förvänta sig att arbetslösa personers tillfredsställelse ökar vid pensionering. Detta eftersom pensionärer inte förväntas arbeta, till skillnad från arbetslösa personer i arbetsför ålder.

Genomsnittlig livstillfredsställelse vid pensionering

Genomsnittlig livstillfredsställelse vid pensionering

Som framgår av grafen ovan visar det sig mycket riktigt att arbetslösa personer i genomsnitt ökar sin livstillfredsställelse efter att de gått i pension, medan tillfredsställelsen för personer i arbete inte påverkas alls. En anledning till att man kan tolka ökningen som en ”identitetseffekt” är att de arbetslösas omständigheter, exempelvis inkomst och möjligheten att disponera sin tid, ändras relativt lite vid pensionering. Resultaten ligger även i linje med tidigare forskning som visat att den negativa effekten av arbetslöshet tenderar att vara större i områden med låg arbetslöshet, vilket är en annan indikation på att förväntningar och sociala normer spelar roll.

I den mån det är värdefullt för samhället i stort med normer som föreskriver att man bör arbeta om man kan, så verkar det alltså även finnas en mätbar kostnad i välbefinnande för de individer som drabbas av arbetslöshet. Ekonomer brukar traditionellt sett peka på en avvägning vad gäller utformningen av arbetslöshetsförsäkringen, då en alltför generös ersättning kan antas minska incitamenten att söka ett nytt arbete. På motsvarande vis kan man kanske tala om en avvägning vad gäller samhällets normer gällande arbete.

En kort sammanfattning på engelska skriven av forskarna själva finns att läsa på VoxEU.

Martin Berlin

10 Responses to “Identitet och arbetslösas lägre livstillfredsställelse”

  1. ee skriver:

    Mycket intressant! Det skulle vara givande med transnationella studier som söker efter variationer i identitetseffekten kopplade till skyddsnätens utformning, andra normer i samhället, o.s.v.

  2. Robert Östling skriver:

    Mycket intressant. Finns det något som tyder på att förklaringen inte är att man vid pensionering inte längre behöver oroa sig för att få ett nytt jobb? Att
    ständigt oroa sig för sin framtida försörjning borde vara något som gör det rejält jobbigt att vara arbetslös.

  3. Martin Berlin skriver:

    Robert: Ja, artikelförfattarna gör en sådan tolkning, apropå att arbetslöshet är något som folk anpassar sig till i liten utsträckning, till skillnad från många andra omständigheter och händelser: ”[The unemployed] do not adapt their aspiration to work until they eventually change their social category when retiring. Rather ironically, it is hope that keeps them unhappy while unemployed, and it is only when hope fades that they will recover.” Artikelförfattarna betonar dock framtida ”identiteten” snarare än framtida försörjningen.

  4. […] Martin Berlin skriver på Lyckobloggen om en studie som studerar välbefinnandet vid pensionering. Nedanstående graf är hämtad från […]

  5. Filip Fors skriver:

    Båda hypoteserna låter rimliga, d v s både identitet och oro. Dock fann samma artikelförfattare inget samband mellan arbetslöshet och känslomässigt välbefinnande i en annan studie. Detta skulle kunna tala för att det snarare handlar om identitet än om negativa känslor såsom oro.

  6. Lars skriver:

    Det är en intressant notering att avvikelse från den sociala normen är en tydlig faktor för lägre livstillfredställelse. Jag hittar flera exempel från egen erfarenhet liksom andra forskningsresultat på bloggen:
    – Jag är uppvuxen i en rikemansstad där förväntningarna på att ”lyckas” i livet var allmänt högt ställda. Jag har många vänner, som aldrig lyckades leva upp till denna förväntning. Jag uppfattar det som om de lever med en ständig otillfredställelse/komplex (utom en, som tar livet med en klackspark)
    – Det har tidigare visats på bloggen att ensamhet är mycket värre i länder där den sociala gemenskapen är stor
    – Jag har själv ett konsultliknande arbete där man förväntas dra in många projekt. Med åldern har jag blivit sämre på detta. Att inte uppfylla den sociala normen på arbetsplatsen upplever jag som svårt, trots att jag vare sig fått kritik eller känner min tjänst som hotad.

    Sociala normer är alltså på gott och ont. Låt oss älska varandra som vi är och göra detta tydligt!

    Lars

  7. Elisabeth skriver:

    Intressant! Sociala normer styr våra liv kanske mer än vi anar även om man ofta vill tro något annat.

  8. M.E. skriver:

    Hej, eller så kanske vi inte ska tänka att våra”fysiska” handlingar genom resultat tänkande är det som gör oss värdiga som människor. Förväntan är fortfarande svår att hantera och går aldrig så länge målet är ett resultat av handlingar för egen vinnings skull. Att säga att vissa har medfödda defekter hjälper knappast en person att bli lycklig, tvärtom skapar man självprofetior. Tänk att ha den trista depressions arvet hängandes över axlarna. Tankens kraft borde väl…kom bort mig oops min hund vill något he he he.. ha det gott alla

  9. M.E. skriver:

    Hej ursäkta delen med medfödda defekter kanske hörde hemma någon annanstans el så passar den alldeles utmärkt där den är 🙂

  10. M.E skriver:

    Hej eller så kanske man inte ska tänka på ”fysiska” handlingarna genom resultat tänkande som gör oss till värdiga människor. Förväntan är svår att hantera men att ha ett resultat tänkande som mål för egen vinnings skull skapar nog ett större hinder om man vill vara lycklig. Förväntan från samhället går väl att styras utifrån tanken hos den egna personen. Inte lätt och ibland omöjlig men så sker det lite ”magiskt” och man blir liiite glad 🙂 Min hund har de bästa förutsättningarna när det gäller uppskattning och visa glädje, han lär mig mycket he he he…

Leave a Reply