Är människors lycka ett bra mått på samhällelig utveckling?


Ekonomerna Richard Layard och Robert Skidelsky debatterar den frågan i klippet ovan.

Några reflektioner i all hast:

En ganska intressant debatt som jag tycker Layard går vinnande ur. Skidelsky lyfter fram en del tänkvärda problem med att ha lycka som ett mål för samhället. Men det är ganska enkelt att hitta problem med att ensidigt fokusera på lycka som ett samhällsmål, det är att sparka upp öppna dörrar. Desto svårare är det att argumentera för vilka andra mål som skulle var bättre eller mer relevanta. Skidelsky är luddig på den punkten och tycker att vi istället bör vägledas av vad olika filosofer har definierat som ”objektivt gott” eller vad dessa anser är ”rationellt” att eftersträva.

Alla potentiella mått på samhällelig utveckling är behäftade med problem. De mått vi till sist väljer bör vara grundade på en samlad bedömning av fördelar och nackdelar. Lyckoperspektivets triumfkort är värdeargumentet (lycka definieras här som välbefinnande). Det framstår för de flesta människor som otvetydigt viktigt att uppleva välbefinnande och undvika lidande. Det kanske till och med är vår förmåga att uppleva dessa saker som för in värden i våra liv. Det är svårt att tänka sig att det överhuvudtaget skulle vara meningsfullt att tala om saker som ”gott” och ”ont” eller ”bra” och ”dåligt” om vi inte hade förmågan att uppleva välbefinnande och illabefinnande (om vi vore känslolösa robotar). Därför tycker jag att lyckan bör inta en central roll när vi tänker på samhällelig utveckling. Andra värden kan dock vara betydelsefulla vid sidan av lycka, men det är mycket svårare att argumentera för dessa värden.

Bättre argument emot att ta in lyckan som ett samhällsmål är sannolikt de mer pragmatiska argumenten. Att vi kanske bör eftersträva lycka indirekt (som en biprodukt av andra värden) istället för eftersträva den mer direkt. Det som talar emot att sträva efter lycka på ett direkt sätt, t.ex. genom att redan nu mäta samhällets välgång med ett lyckoindex, är att mätmetoderna är för trubbiga. Kanske skulle en lyckopolitik även leda till en jakt på kortsiktig snarare än långsiktig lycka. Ytterligare ett argument är att vi inte skulle kunna utforma en vettig lyckopolitik eftersom vi inte vet vilka policies som är lyckobefrämjande. Vi kan ännu bara vägledas av kvalificerade gissningar baserat på nuvarande forskning och sunt förnuft.

Samtidigt är de praktiska problemen med lyckomåtten inte nödvändigtvis större än de praktiska problem som finns med att ha materiellt välstånd, hälsa, frihet eller något annat värde som yttersta mått på samhällets välgång. Skulle vi nagelfara vart och ett av dessa saker skulle vi antagligen hitta minst lika många problem. Men eftersom inget samhälle på allvar och under lång tid prövat att ha människors lycka som ett uttryckligt mål bör nog en försiktighetsprincip råda, utvecklingen bör ske gradvis och i små steg. Om saker och ting går för fort fram och metoderna och policyverktygen är oprövade finns risken att hela projektet kommer att framstå som löjeväckande för allmänheten. I så fall kan det bli svårt att göra ett nytt försök när kunskapen mognat. Människor kommer fortfarande att minnas lyckoprojektet som ett ”flummigt” misslyckande. Layard kanske har ett mycket bra förslag, men han kanske också har för bråttom?

Filip Fors (www.filipfors.se)

4 Responses to “Är människors lycka ett bra mått på samhällelig utveckling?”

  1. Lars skriver:

    På lång sikt ser jag inget rimligare samhällsmål än lycka, kanske formulerat som lycka för mänskligheten, framtida generationer och i rimlig omfattning för djuren.

    Detta främst av fyra skäl:
    – Jordens resurser räcker inte för en BNP driven utveckling
    – Vill vill ändå ha en utveckling som ger en känsla av ständiga framsteg
    – Det är svårt att hitta något bättre än lycka
    – BNP-fixeringen har inte lett till ökad lycka

    Jag tycker dock vi har långt kvar innan vi är mogna för att införa lycka som samhällsmål beroende å att:
    – Lyckoforskningen är fortfarande en ung vetenskap och mycket är fortfarande obesvarat
    – Den BNP drivna utvecklingen har vi haft i generationer och ger därför trygghet och acceptans
    – Samhällsförändringar är och skall vara långsamma
    – Det finns inte en bred acceptans för lyckobegreppet som något mer än något flummigt som är kul att diskutera efter ett par öl

    Exempel på vad jag tycker behöver säkrare svar och fokus är:
    – Parrelationsforskning. Hur behåller man en lycklig parrelation?
    – Yrkestillfredställelseforskning. Hur får vi ungdomar och äldre att välja det som ger dem tillfredställelse och hur får vi arbetsgivare att sätta arbetstagarnas lycka i fokus?
    – Långtidseffektsforskning. Gör tillvänjningseffekten att det är en utopi att bli långsiktigt lyckligare? Varför skall vi i så fall fokusera på lycka?
    – Lycka från naturupplevelse, musik, sång, drama och konst
    – Effektskillnader mellan att direkt eller indirekt fokusera på lycka
    – Hur man utformar en lyckopolitik

    Under tiden tills dessa frågor har blivit besvarade, så tycker jag att vi ska intensifiera:
    – Forskning
    – Debatt
    – Information
    – Experiment

    Det kan t.ex. vara klokt att försöka formulera en klok lyckopolitik i en utredning, men inte för att införa den i närtid, utan för att skapa debatt och insikt

    Blunda, dra ett djupt andetag och njuuut
    /Lars

  2. Filip Fors skriver:

    Lars: Många intressant och tänkvärda reflektioner En av de mest intressanta tycker jag är:

    ”Långtidseffektsforskning. Gör tillvänjningseffekten att det är en utopi att bli långsiktigt lyckligare? Varför skall vi i så fall fokusera på lycka?”

    Jag tror att åtminstone att det är realistiskt att minska depression och ångest i samhället och det skulle ju i sig leda till högre genomsnittliga välbefinnandenivåer. Däremot är det nog en betydligt svårare fråga om det långsiktigt går att höja välbefinnandet för människor som redan ligger relativt högt (utan att använda eventuella biokemiska tekniker).

  3. Lars skriver:

    Filip: Behandling av depressioner är ju lite av psykologins vagga. Det är viktigt att lyckoforskningen exkluderar detta klassiska någorlunda välutforskade fält. Däremot vore forskning kring förebyggande av depressioner mycket intressant. Man kan även inkludera byggandet av en grundstyrka, som gör att man redan på förhand äger förmågan att snabbt ta sig ur en depression. Jag vill minnas att jag läst att lyckliga människor är deprimerade lika OFTA som mindre lyckliga, men att de snabbare tar sig upp ur depressionerna.

    Kram /Lars

  4. Lars skriver:

    Fortsättning:
    Jag tror även att kunskap om vanliga orsaker till depressioner, hur man undviker dem och hur man lindrar dem kan vara till stor hjälp. Mitt inlägg ovan om parrelationsforskning kan räknas hit. Krossat självförtroende är säkerligen också en vanlig depressionsorsak. Kanske kan ökad kunskap om jaget och dess relation till omvärlden minska risken?

    Vana att meditera tror jag också är mycket viktigt.

    Lars

Leave a Reply