Hur reser man på ett sätt som maximerar lyckan?

Det passade jag på att fråga mig själv under min egen semester nere på balkan som jag precis har kommit hem ifrån. Semestrar överhuvudtaget är ju något vi gärna idealiserar. Under semestern ska vi hinna med att träffa vänner och släktingar i mängder, då kommer solen alltid att skina och vi ska bada och bli pepparkaksbruna, kärleken ska blomstra och….ja ni fattar. Vi har för höga förväntningar. Jag känner t.ex. ett par som försökte reparera ett dåligt förhållande med en resa till Thailand. DÅ skulle de ha så roligt ihop, resan skulle föra dem samman igen och problemen skulle på något klurigt vis blåsa bort. Så blev det förstås inte. De bråkade lika mycket som hemma. Och eftersom förväntningarna hade varit för stora så blev fallet desto tyngre med många tårar.

För att inte ramla ner i samma lyckofälla försöker jag resa utan att ha så mycket förväntningar. Resa med ett öppet sinne. Låta det bli lite som det blir men alltid försöka göra något bra eller roligt av varje situation.  Tänka att ”alltid händer det väl något kul eller utvecklande!” Den strategin fungerar för mig.

Variera njutningarna för maximal lycka

En sak som lyckoforskningen har satt fingret på (och som vi har pratat mycket om här) är tillvänjningseffekten. När vi har vant oss vid saker och ting så ger de inte längre samma glädje. För att uppleva maximal lycka så behöver vi alltså variera våra nöjen lite. Killen som vann ”drömjobbet” med att skriva om livet på en paradisstrand i Australien kommer förmodligen att upptäcka detta. Att när man har stirrat på samma sandstrand i en massa veckor så ger det inte längre samma euforiska lyckokänslor. Vi har blivit lite mätta på den. Med det här i bakhuvudet reser jag numera gärna så att jag inte äter på restaurang varje dag och inte stannar på samma ställe hela tiden under semestern. Åker runt lite och varvar mellan olika stränder, städer och små byar. Köper mat i livsmedelsbutiker ibland och äter på restaurang ibland.

På så vis känns upplevelserna alltid fräscha och jag uppskattar dem maximalt. Genom att besöka lite olika platser samlar jag också på mig många minnen som kan ge glädje under lång tid framöver bara att tänka tillbaka på. Här gäller det dock att hitta en balans. Som jag har skrivit om i min artikel på Newsmill (http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/11/i-jakten-pa-den-stora-lyckan-missar-vi-den) så är det ju också viktigt att kunna stanna upp och njuta av de små ögonblicken istället för att hysteriskt jaga nästa upplevelse. För mycket flängande och njutningen i stunden faller helt enkelt bort. Då kan vi behöva stanna på en och samma plats lite längre för att känna inre frid och harmoni.

När själen inte hänger med och lyckan sjunker

En dag under resan så åker vi en längre sträcka i Bosnien för att komma till en liten ort uppe i bergen. Den dagen blir det för mycket åka och för lite stanna upp och bara vara. Och mycket riktigt blir min lyckonivå också lite lägre den dagen. Det finns ett österländskt ordspråk som säger: ”När man har haft alltför bråttom måste man stanna upp och vänta in sin själ”.  Så resten av resan har vi lärt oss av misstaget och de dagar vi förflyttar oss åker vi kortare sträckor så att själen hinner haka på.

Tacksamhet och vikten av att kunna känna sig nöjd

Men det finns en annan fälla också när man reser som vi gör. Det gäller att inte hela tiden känna press att toppa det man precis har upplevt för att jaga något ännu bättre. Forskning har visat att perfektionister som aldrig kan nöja sig utan Alltid måste ha det Allra bästa är olyckligare än de som är skickliga på att känna tacksamhet för det de har. Jag kan erkänna att jag har varit sådan.  Ujuj, inte bra.

Det är inte fel att vara en nyfiken person, gilla nya upplevelser och vilja utveckla saker till det bättre. Att ha mål som man strävar efter är lyckohöjande i sig. Men det gäller att kunna vara nöjd med mindre än det allra bästa också. Känna tacksamhet över det man får uppleva. Tacksamhet är ju också en bevisad väg till lycka och har också visat sig minska den nämnda tillvänjningseffekten.

Närheten mellan skratt och tårar

Tacksamhet är också vad jag känner när jag uppe i Mostar i Bosnien promenerar förbi ett obehagligt hus-skelett som blivit sönderbombat under kriget.  Tacksamhet för att jag är så lyckligt lottad att jag har haft turen att få växa upp i ett land som varit ovanligt förskonat från krig och sådana katastrofer.  Tacksamheten ökar min glädje över vad jag faktiskt har. Ger perspektiv. Samtidigt med tacksamhet och glädje känner jag också sorg för alla de människor som förlorat någon de älskar på ett så fruktansvärt vis. Många inbillar sig ju att lyckliga personer alltid går runt med ett leende på läpparna och aldrig tänker ledsna tankar. Men ibland kan skratt och tårar ligga väldigt nära varandra. Det vet alla som gråtit glädjetårar.

Faran med att jämföra sig med de som har det sämre

Dock säger forskningen att vi ska akta oss för att jämföra oss för mycket med andra människor, både uppåt och nedåt. Att jämföra sig för mycket med människor som har ett sämre liv än mig kan också göra att jag känner skuld och det i sin tur kan faktiskt sänka min lyckonivå. Så här får man vara lite på sin vakt.

Lyckan av att göra gott

En annan dag sitter vi på en restaurang i Montenegro. Maten är dyr och smakar gammal socka. I några minuter är jag lite småsur och lyckas inte helt klockrent med att välja glädje eller se saker och ting ur ett positivt perspektiv. Men så får jag syn på en tanig hemlös katt som sitter en bit ifrån min stol och stirrar uppfordrande på mig. Hjärtat smälter. Jag bjuder den desperata missen på ett skrovmål. Tanken på att få göra gott för någon annan gör att mina tidigare surmulna tankar försvinner och jag blir glad och varm inombords. Där håller ju också lyckoforskningen med mig, eftersom man har visat i många studier att vi blir lyckligare av att göra gott för andra. Resten av resan fortsätter vi med att ta en liten sväng på morgonen och dela med oss av rester från dagens frukost till de hemlösa kattstackarna. Det ökar definitivt min lycka att få göra gott för några som behöver det. 🙂Balkan 045

Ger ökad lyx en roligare resa?

Blir en resa bättre för att man spenderar mer pengar på den? Den som under en resa lagt pengar på dyra fallskärmshopp skulle kanske hävda det. Forskningen visar dock att mer pengar överlag inte ger ökad lycka, i alla fall inte i det långa loppet. Om jag hade råd att resa utomlands varje vecka och hoppa fallskärmshopp stup i kvarten så skulle säkert tjusningen med det avta kraftigt. Men som en engångsföreteelse så skulle det nog öka min lycka. Den som jämt har råd att bo på lyxhotell uppskattar det nog inte heller efter ett tag.

Vi har valt att skrota boende på dyra hotell för att istället hyra billiga privatrum. Och faktum är att det blir en riktig lyckohöjare! Inget boende är det andra likt. Och den äkta gästfriheten och värmen vi möter hos rumuthyrarna  ger stor glädje. I ett litet hus blir vi bjudna på frukt från den egna trädgården och tårta av den gamla damen som hyr ut rummet.  I en annan liten by blir vi inbjudna till ägarinnans hem och vi sitter på hennes balkong och hon bjuder på saft och berättar om sitt liv medan hennes barn nyfiket hänger över axeln.  Kanske blir det dessa små minnen som jag kommer att minnas med största glädjen efter resans slut. Fjärran från att bo på opersonliga hotell där hotellpersonalen bemöter en med påklistrade leenden enligt regelboken.  Forskning visar ju också att det är i relationer och sociala möten med andra människor som vi hittar lyckan snarare än i att konsumera dyrt.

Vi kommer hem från resan utan att ha shoppat mer än någon enstaka billig småsak men många härliga lyckliga minnen rikare.

Vad har ni läsare för tankar om vad som gett Er mest lycka under semestern?  Dela gärna med er! Det går ju att ha olika syn på saken 🙂

Boel Björkenwall
www.viability.se
boel@viability.se

6 Responses to “Hur reser man på ett sätt som maximerar lyckan?”

  1. Göran Hådén skriver:

    Bodil Jönsson menar i sin bok Tio tankar om tid, att om man har att välja på att resa en sträcka med byten, eller utan byten, så är det bättre att resa utan byten, även om den resan skulle vara lite längre. Detta eftersom vi då får längre obruten tankeverksamhet, vilket vi ofta lider brist på annars.

    Det viktigaste är inte hur man har det, utan hur man tar det. Klyschigt, men sant. Det finns en tänkvärd dikt om det:

    Under många år
    under stora kostnader
    reste jag genom många länder.
    Såg de höga bergen,
    oceanerna.
    Det enda som jag inte såg
    var den glittrande daggdroppen
    i gräset framför min dörr.

    Rabindranath Tagore

  2. Ja, den dikten är fin! 🙂 Och tänkvärd! Jag skrev mycket om detta i min artikel på Newsmill (http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/11/i-jakten-pa-den-stora-lyckan-missar-vi-den). Frågan kan ses ur olika perspektiv.
    Så dina tankar är intressanta, det är kul att vända och vrida på perspektiven!

    Huruvida man blir lyckligare eller ej av byten eller inte beror säkert på hur de där bytena går till också. 😉 Det kaotiska kutandet mellan olika tunnelbaneperronger är det nog inte många som tycker är någon lyckohöjare. Däremot kan det i alla fall vara det för mig om jag får lämna en seg resa på ett fullpackat tåg för en paus på en vacker plats där jag kan sätta mig i en park eller på ett café med en kopp te och bara vara. När jag därefter fortsätter vidare har jag samlat nya krafter och trivs mer med tillvaron 🙂

    Men vi är alla unika individer med olika behov.
    För en person vars liv har varit totalt kaotiskt en tid kan det förmodligen vara bättre att bara likt Ferdinand husera på en och samma plats hela tiden och bara vara också än att besöka olika platser.

    Och visst, uttrycket ”Det viktigaste är inte hur man har det utan hur man Tar det”, det är en klassiker som är väldigt väldigt sann! 🙂

  3. Rigmor Tjerngren skriver:

    Har just läst ut Anna Kåvers bok” Att leva ett liv, inte vinna ett krig” för andra gången.
    Boken går ut på att man får en större harmoni (lycka?) i sitt liv, om man har en accepterande hållning. Att man accepterar livet som det är, det som händer, vilket INTE innebär att man håller med eller tycker att det är OK. Men att inte fly, motsätta sig, trotsa, utan acceptera, att ”så här är det just nu och vad kan jag göra åt det” ger mer sinnesfrid och balans.
    Vad detta har med att resa, vet jag inte, men vid alla utflykter i tillvaron kan man lära sig att hitta guldkorn, vända det negativa till en intressant upplevelse eller att man blir en erfarenhet rikare.
    Och det är sällan det lugna friktionsfria livet/resan man minns, utan just de oväntade, ibland påfrestande upplevelser man gått igenom – och klarat av!

  4. Rigmor:
    En stor del av poängen med att jag skriver här är ju att väcka funderingar och tankar hos er som läser…..så du behöver aldrig känna att dina kommentarer måste återkoppla perfekt till texten. 🙂

    Det är det som är så roligt med tankar! En tanke kan ge oss associationer som leder vidare till en annan tanke som berör ett totalt annorlunda område. Hjärnan har sin egen logik ibland, och hoppar sina krumsprång på ett sätt som andra människor inte alltid hänger med på. Du kanske t.ex. står i mataffären och funderar på vad du ska köpa till middag och plötsligt har tankarna på sitt luriga vis hoppat till någon speciell händelse som du var med om när du gick på dagis….och du vet inte riktigt i efterhand hur det tankehoppet gick till. Känner du igen dig? Det kan vara härligt att bara tillåta sig att spåna vidare helt fritt ibland – ibland hämmar man sin kreativa sida och går miste om spännande och användbara idéer därför att man är alltför mån om att ”tänka rätt” och hålla sig till ämnet 😉
    Så för min del får du gärna associera fritt och fortsätta tänka utanför boxen, så får vi se vart det för oss! 🙂

    Anna Kåvers bok har en radda intressanta tankar, jag har också läst den 🙂
    Att ha förmågan att vända dåliga saker till någonting bra tror jag personligen är en väldigt användarbar förmåga som kan ha stor positiv inverkan på välbefinnandet. Fint att du tog upp det! 🙂

    Kram! / Boel

  5. Simon Rosén skriver:

    Om man flyger utomlands så bidrar man kraftigt till klimatförändringen, vilken gör en stor mängd folk mindre lyckliga. Det bästa sättet att maximera lyckan är därför att inte resa med flyg, och resan kanske inte behöver vara så lång.

  6. Bra poäng Simon! Jag gillar när ni läsare vänder och vrider en fråga ur olika perspektiv! Här tycker jag därför att vi kan ta och slå ett slag för att resa med tåg tycker jag 🙂
    En variant för den som vill ut i Europa är ju också att ta båt ner till Polen t.ex. och ta sig vidare söderut i Europa därifrån. Det är säkert också ett mer lyckohöjande alternativ för alla flygrädda där ute 😉

    En annan sak vi ofta missar är möjligheten att turista runt i närområdet, det är verkligen underskattat! Ibland blir man lite hemmablind och missar alla små dolda pärlor som faktiskt finns på hyfsat nära avstånd. Själv bor jag i Stockholm och jag älskar att vara runt och leta efter nya smultronställen i Stockholms alla olika förorter. T.ex gå på tunnelbanan, hoppa av vid någon station där man kanske aldrig har satt sin fot och helt enkelt strosa runt och se vad man dyker på. Kanske hittar man ett riktigt mysigt café, en vacker park eller nåt annat som är värt att komma tillbaka till.
    Så jag är med dig Simon, man måste inte alltid resa med flyg och man måste inte alltid heller resa så långt! Att ha förmågan att krydda vardagen med små roliga upplevelser i det lilla är jag övertygad om är En av alla vägar till mer lycka! Eller vad tror du? Det ger i alla fall mer lycka för mig 🙂

    Tack för ditt inlägg!

    Kram / Boel

    http://www.viability.se
    boel@viability.se

Leave a Reply