Kan lycka köpas för pengar?

Filip Fors (www.filipfors.se)

4 Responses to “Kan lycka köpas för pengar?”

  1. Lars skriver:

    Intressant. Jag minns en undersökning för länge sen här på bloggen där man hade testat med 20 kr och fått samma effekt. De nya här är, förutom att resultatet är så repeterbart, att vare sig belopp eller ändamål verkar ha någon större betydelse. Det gör det ju ganska enkelt tillämpningsbart. Hmm, måste fundera vad jag ska ge till?

  2. Karolina Kauppi skriver:

    Det jag insåg då jag fick reda på att man generellt blir mer lycklig av att ge än att få var att det då måste vara extra snällt att ge andra människor möjlighet att vara schyssta och givmilda, dvs att tacksamt ta emot då andra vill ge en något eller vill hjälpa en/ställa upp och även aktivt be om hjälp (flytthjälp, låna någons bil etc). Ofta i sociala sammanhang så drar ju många av oss för att be andra om hjälp tom då de erbjudit sig. Antagligen för att givmildhet och omtänksamhet ger oss ett bra rykte socialt som varit fördelaktigt evolutionärt. Det känns lite genant och obekvämt att ”vara till besvär”.

    Hur blir det då med att göra god gärningar mot andra med insikten om att det gynnar min egen lycka mer än mottagarens? ”Funkar” det fortfarande att vara givmild om syftet bara är att bli lyckligare själv, eller blir vi med denna nya insikt istället som mest lyckliga då vi möjliggör för andra att vara givmilda mot oss? Det skulle väl kunna göra att man inte längre känner sig särskilt god då man ger, och således inte får något, eller inte lika stort, lyckopåslag? Eller är den evolutionära drivkraften att skaffa sig ett bra rykte om att vara givmild så stark att det är mindre viktigt med den abstrakta idén om vad som är en god gärning? Vore mycket intressant med en studie som belyser det tycker jag.

    För mig har det iaf tydligt blivit mycket lättare att be om hjälp osv i situationer då jag märker att det gör att den andra känner sig som en bättre människa, dvs blir lyckligare av det. Då har jag till och med ibland testat fejka att jag känner mig besvärad av att vara till besvär (eftersom det tenderar att öka den andras känsla av att ha gjort gott), men innerst inne istället känt mig lycklig för att jag hjälper den andra att bli lycklig! Det blir alltså en fantastisk win-win situation! (men det blir väldigt krångligt att reda ut vem som är ”mest god” om mottagaren också har denna insikt, hehe).

    Hursomhelst tycker jag att en viktig aspekt av de här resultaten är att vi måste inse att det är en god gärning också att låta sig bli utsatt för goda gärningar! I vår kultur vågar vi inte alltid be om hjälp och det blir då färre tillfällen för oss alla att visa oss generösa och omtänksamma. Vi måste därför börja unna andra människor fler tillfällen att få visa sig godhjärtade om vi vill göra andra lyckligare på djupet – en sån kultur tjänar alla på!

  3. Filip Fors skriver:

    Spontant tror jag det har en starkare ”lyckoeffekt” om syftet med handlingen är att göra andra människor glada snarare än att göra sig själv glad. Men i praktiken är det nog svårt att separera dessa två motiv. Man kan ju ha både egoistiska och altruistiska målsättningar samtidigt. Det vore dock intressant att undersöka detta empiriskt, om motivet för den goda gärningen har betydelse. Det borde åtminstone till viss del gå att göra genom att fråga människor kring deras motiv till välgörenhet.

    Håller helt med om att det finns en viss rädsla för att ta emot goda gärningar. Tror det beror på att vi upplever att vi förväntas ge tillbaka om någon ger något till oss (reciprocitet). Även om mottagaren inte säger att hon önskar något tillbaka tror jag ändå att vi ofta känner att vi borde ge något tillbaka. Detta utnyttjas ofta inom affärslivet. När servitören delar ut chokladpraliner till gästerna efter maten så resulterar detta i mer dricks. Givandet har också en ”mörkare” sida där det används som ett sätt att manipulera människor.

  4. Karolina Kauppi skriver:

    Ja, eller så kan man undersöka det genom att se om det blir lika stort lyckopåslag av att ge även efter att givaren får forskningsresultat presenterat för sig att man blir mer lycklig av att ge. Om själva insikten ”sabbar”. Eller undersöka hur stor påverkan det har på lyckan att andra får reda på om man gjort en god gärning eller inte.

    Jag tror tyvärr att det är svårt att lika fullt ut njuta av en god gärning om ingen annan får reda på det. Jag har experimenterat en hel del med det och får absolut en boost enbart av att känna mig som en bra människa, men som någon, minns inte vem, uttryckte det:

    ”Det bästa jag vet är att göra goda gärningar i smyg och av en slump bli upptäckt!” 😀

Leave a Reply