Mindre sex med Santorum

Rick Santorum vill ha bort aborter och preventivmedel

Just nu pågår den republikanska nomineringen till det amerikanska presidentvalet för fullt. Men spelar det egentligen någon roll för amerikanarnas välbefinnande vem som blir president eller vilket parti som får makten? Ja, jag tror det.

Den republikanske toppkandidaten Rick Santorum är en uttalad motståndare till preventivmedel. Alla preventivmedel, under alla omständigheter. Man kan annars tycka att en fördel med p-piller just är att de minskar antalet aborter (som Santorum också är emot). Men så utgår motståndet heller inte från den amerikanska verkligheten utan från himlen. Rick Santorums problem med preventivmedel är att de möjliggör sex som ”går emot” vad sex är tänkt att vara, det vill säga barnproduktion och detta uppmuntrar också till utomäktenskapligt sex.

Frågan är vad som kommer att hända med välbefinnandet i USA om den djupt religiösa, värdekonservative republikanen får sin vilja igenom och genomför en begränsning av eller ett förbud mot aborter och preventivmedel. Sex för nöjes skulle antagligen minska och antalet oönskade graviditeter öka.

Jag har tidigare skrivit att en hög frekvens av sex leder till ökad lycka och en minskad sexfrekvens hos den amerikanska befolkningen skulle troligtvis därför leda till en amerikansk lyckominskning. Att tvingas föda ett barn mot sin vilja hade förmodligen också påverkat den amerikanska lyckonivån på ett negativt sätt.

Rick Santorums politik är givetvis mer än anti-preventivmedel och anti-abort-politik, men en Santorum-politik på de här områdena hade med all sannolikhet inte varit någon lyckoboost. Eller vad tror du?

Ludvig Lindström

7 Responses to “Mindre sex med Santorum”

  1. Modig artikel! Svårt att nå någon annan slutsats spontant… Även om det kan vara svårt att uppskatta hur mycket positiva känslor som kommer ur en mer konservativ livsstil.

  2. Henri skriver:

    Intressant slutsats och du har nog rätt.

    Men skulle verkligen antalet oönskade graviditeter minska? Det skulle kunna vara tvärtom då fler skulle strunta i skyddet men fortsätta att ha sex. I så fall skulle man kunna tänka sig att oönskade graviditeter både från one-night-stands och inom förhållanden skulle öka. Ifall det är så som du säger att p-piller även minskar antalet aborter så verkar det vara just pga att skydd ger färre oönskade graviditeter.

  3. Henri: Du har helt rätt. Det smög sig in ett litet fel i meningen med oönskade graviditeter. Jag menade givetvis att de kommer att öka. Detta pga av en mer restriktiv preventivmedelspolitik. Jag har ändrat detta nu. Tack för att du var uppmärksam!

  4. Henri skriver:

    Bra! Då är beredd att hålla med om innehållet i artikeln.

  5. Karl skriver:

    Även om hans politik sannolikt skulle minska den genomsnittliga lyckonivån bland amerikanerna, kanske den samtidigt skulle leda till att det föddes så många fler barn att den totala lyckan ökade (i den mening som är relevant för klassisk utilitarism). Med andra ord skulle han föra USA i riktning mot Z-världen i Parfits s.k. repugnant conclusion i Reasons and persons, fast å andra sidan finns det väl också risk att de många personer skulle få liv som låg under nollpunkten, och att hans politik (befrämjande av folkökning i kombination med t.ex. hans syn på klimatförändringar) skulle förkorta mänsklighetens existens.

  6. Henri skriver:

    Karl: Är det inte så att klassisk utilitarism var menat för en given befolkningsmängd? Jag menar, det som egentligen är relevant när det gäller känslor så som lycka är kanske genomsnittet ändå. Annars skulle teorin säga att Kina har lyckats bättre än oss när det gäller att maximera lyckan bara för att de är mer än 100 gånger så många som oss.

    Om man applicerar teorin på andra känslor, t.ex. som missnöje över regering så blir det också konstigt eftersom maximalt missnöje i ett land skulle vara beroende av befolkningsmängden. Jag skulle nog säga att det är samma sak med lycka.

  7. Karl skriver:

    Henri: Om du med ”klassisk utilitarism” menar Benthams och Mills teorier, vet jag inte om de gjorde den här distinktionen överhuvudtaget (det är möjligt att de i första hand tänkte sig att applicera dem på fall med en given befolkningsmängd, som du skriver), men Sidgwick i slutet av 1800-talet var tydlig på den punkten att det var den totala nyttan som skulle maximeras (och på värdeplanet skulle Kina då innehålla mer värde än Sverige, om befolkningarna ligger på samma genomsnittliga (positiva) välfärdsnivå; däremot är det väl tveksamt om det ens enligt en sådan utilitaristisk teori som Sidgwicks skulle finnas någon bestämd agent som kunde sägas ha ”lyckats bättre” i fallet med Kina — det man gjort är väl helt enkelt att man enat en större befolkning under samma regering).

    En teori som bara kan appliceras på en given befolkningsmängd vore ju väldigt begränsad, och idén att det bästa utfallet är det med den högsta genomsnittliga välfärdsnivån leder också till orimliga slutsatser i fall där man har utfall med olika antal individer (som Parfit visar; Gustaf Arrhenius vid SU har också visat att det är omöjligt att definiera en värdeteori som kan hantera utfall med olika befolkningar utan att bryta mot vissa, som man kan tycka rimliga, villkor).

Leave a Reply