5 myter om lyckoforskningens resultat

1: Det finns ett positivt samband mellan ett lands grad av ekonomisk jämlikhet och dess grad av lycka.

Detta samband har undersökts i många studier och oftast har man inte funnit något samband alls mellan dessa två faktorer. Trots detta tror många politiker, samhällsforskare och en intresserad allmänhet att sambandet existerar.

2: Arbetslöshet är bland det värsta en person kan råka ut för ur lyckosynpunkt

Här ger forskningen blandade resultat beroende på vilken ”typ” av lycka man talar om. Forskningen tyder på att de arbetslösa är notoriskt missnöjda med livet. Att vara missnöjd med livet är dock inte samma sak som är att uppleva ett lågt välbefinnande (känna sig illa till mods). I min avhandling visar sig effekten av arbetslöshet bara vara hälften så stark på välbefinnandet jämfört med livstillfredsställelsen och i denna tyska studie mådde de arbetslösa inte alls sämre än individer som förvärvsarbetade.

3: Ekonomisk tillväxt har ingen betydelse för ett lands lyckonivå

De senaste åren har flera studier påvisat positiva samband mellan ekonomisk tillväxt och lycka i både rika och fattiga länder. Effekterna är emellertid ganska svaga och i vissa länder har inga eller ytterst svaga lyckoökningar skett trots relativt stark ekonomisk tillväxt (Sverige är ett exempel). Men att säga att ekonomisk tillväxt i allmänhet inte har någon betydelse stämmer inte utifrån den forskning som finns.

4: Socialt umgänge är lyckans viktigaste bestämningsfaktor

Mycket få studier stödjer detta antagande. Exempelvis tenderar individer som lever i en parrelation att bara vara något lyckligare än singlar. Likaså är människor som spenderar mycket tid med släkt och vänner lyckligare än individer som spenderar mindre tid med släkt och vänner. Men inte heller här är skillnaderna jättestora. Sambandet mellan olika mått på socialt umgänge och lycka brukar i regel vara svagare än sambandet mellan inkomst och lycka.

5: Individer som är vänliga är mycket lyckligare än individer som är antagonistiska

Både en välvillig personlighet och välvilliga värderingar har visat sig samvariera svagt positivt med olika mått på lycka. Sambanden är emellertid mycket svaga och ibland påträffas de inte alls.

Varför fortlever då dessa myter om de har svag förankring i forskningen?

Det enkla svaret tror jag är önsketänkande. Vi tenderar att förstora svaga samband om de pekar i en riktning som är önskvärd. Vidare tenderar vi att lyfta fram en studie som funnit ett önskvärt samband och samtidigt förbise tio studier som inte funnit sambandet. Vi letar hela tiden efter resultat som bekräftar det vi vill ska vara sant. Detta beteende ligger djupt rotat i vårt psyke. Att vi söker efter en bekräftelse av vad vi själva önskar kan dock ligga oss i fatet. Till exempel riskerar vi då att fatta beslut som bygger på en felaktig eller osäker kunskapsgrund.

En annan förklaring till myterna tror jag är att många likställer ”personlig lycka” med begrepp som ”allmän lycka”, ”gott”, ”bra” och ”livskvalitet”. Att vara snäll och hjälpsam är ju vanligtvis ett önskevärt beteende oavsett om det leder till att personen som är snäll blir lyckligare av detta eller inte. Om inte annat för att andra människor blir lyckligare av detta beteende. Alla fem faktorer som radas upp ovan kan vara bra av andra skäl än dess betydelse för människors personliga lycka. Om vi skulle göra en tydligare åtskillnad mellan ”personlig lycka”, ”lycka för andra” och begrepp som ”bra” och ”gott” skulle dessa myter i mindre utsträckning fortleva.

Källor:

1:

Hopkins E (2008) Inequality, happiness and relative concerns: What actually is their relationship?  Journal of Economic Inequality

Alesina, A (2004), ‘Happiness and inequality: are Europeans and Americans different?’,Journal of Public Economics,

Helliwell, J (2003): How’s Life? Combining Individual and National Variables to Explain Subjective Well-being,” Economic Modelling,

2: Stevenson, B. and J. Wolfers (2008), ‘Economic growth and subjective well-being: reassessing the Easterlin Paradox’, Brookings Papers on Economic Activity, 1: 1–87.

3: Knabe et al. (2010) “Dissatisfied with Life but Having a Good Day: Time-use and Well-being of the Unemployed”, Economic Journal, 120, (547) 867-889

4: Lucas, R. E., & Dyrenforth, P. S. (2006). Does the existence of social

relationships matter for subjective well-being? In K. D. Vohs & E. J. Finkel (Eds.), Self and relationships: Connecting intrapersonal and interpersonal processes (pp. 254–273). New York: Guilford Press.

5: Sagiv & Schwarz (2000) Value priorities and subjective well-being: Direct relations and congruity effects. European Journal of Social Psychology. 30, 177-198. samt Steel P, Schmidt J, Shultz J. Refining the Relationship Between Personality and Subjective Well-Being. Psychological Bulletin. 2008 Jan;134(1):138-161. 2.

Filip Fors (www.filipfors.se)

13 Responses to “5 myter om lyckoforskningens resultat”

  1. j skriver:

    Veenhoven är från 2000. Det verkar troligt att det skett ytterligare sambandsundersökningar sedan dess (antagande; jag har inte god insyn i det). Är din bedömning att senaste decenniets extra evidens inte drar mot någon annan slutsats? Det som gör mig lite betänksam är att i Veenhovens abstract sägs det saknas samband mellan ”generous social security” och att folk är ”healthier”. Men enligt bl.a. senare forskning refererad här
    http://www.equalitytrust.org.uk/why/evidence/physical-health
    http://www.equalitytrust.org.uk/why/evidence/mental-health
    så finns sådana samband. Om det stämmer och om Veenhoven 2000 då är inkorrekt rörande hälsa så frågar jag mig om det försvagar även textens påståenden om lyckosamband?

    De möjliga bias du nämner är viktiga att se upp med. Men nämnas bör väl även att det för flera av punkterna kan finnas bias även åt motsatt håll hos vissa grupper.

  2. erik skriver:

    Disclaimer: Skyller den något ”vassa tonen” på alkoholpåverkan. Menar egentligen inte att vara otrevlig. Kan inte formulera min kritik på ett mer konstruktivt sätt just nu. Hoppas du har överseende.

    Ifall du nu ska göra en poäng av att skilja mellan välbefinnande och livstillfredsställelse ska du kanske också vara noga med att redovisa vilken av dessa två mått som de olika studierna har mätt.

    Och om det finns många studier som pekar åt olika håll (vilket det verkar finnas, annars hade vi ju ju inte kunnat använda vårt ”bias” och välja studier som stödjer vår uppfattning.) Hur kan då dessa enskilda studier som du tar upp ”bevisa” någonting? Jag erkänner att jag inte kollat upp dina källor, men det känns som att de skulle behöva vara så kallade ”meta-studier” som tar hänsyn till en mängd olika studier (det kanske det är?), för att man ska kunna dra några slutsatser (utan riskera upprepa felet baserat på confirmation bias.)

  3. Bertil Törestad skriver:

    En otvetydig faktor som påverkar grad av lyckokänslor är ett extrovert beteende.
    Extraversion är ett tillstånd som förmodligen har starka genetiska komponenter.
    Den extroverta försöker kompensera en alltför låg aktivitetsnivå i hjärnan (uttryckt i lekmannaspråk) med att vara social, hitta på nya ting, gilla nyheter, förändringar, gilla att läsa samtidigt som tv:n eller radion står på. En introvert tål inte ljud och vill inte ha mycket stimulans.

  4. FEG skriver:

    Visst är det väl aptitligt med myten om att den goda människan också är lycklig. En sorts verifiering av karmalagen och Paulus ord om att som man skördar får man så…. Samtidigt finns det väl också täckning för att materialistiska människor har mer psykiska problem etc och det borde väl finnas en koppling mellan matrealism och rikedom. Funderar också på socialt kapital/tillit som måste vara svårt att generera i ett land med stora klyftor.

    Funderar också på det där med extroverta personer – jag känner människor som aldrig får något gjort – alltså väldigt låga i conscietious – dimensionen. De verkar inte i mina ögon så nöjda. Funderar utifrån detta om det kan finnas en koppling mellan dessa dimensioner.

  5. Filip Fors skriver:

    erik: Dina invändningar är relevanta och inte otrevliga.

    Jag särskiljer på livstillfredsställelse och välbefinnande i de fall där det är relevant. Alltså där man faktiskt funnit skillnader mellan dessa två former av lycka i studierna. Den största skillnaden är just i fallet med arbetslöshet. När det gäller de övriga faktorer jag tagit upp har man inte funnit några systematiska skillnader, åtminstone inte ännu. Jag skulle kunna rada upp fler studier som backar upp de olika punkterna. Anledningen till att jag inte gjorde det är att jag inte har tid att leta upp alla källor. Hade det rört sig om en akademisk artikel hade det varit en annan sak. Du har rätt i att meta-analyser och stora forskningsöversikter är att föredra. Lucas & Dyrenforth studie ovan är en systematisk översikt över forskningen kring sociala relationer och lycka.

  6. Filip Fors skriver:

    Bertil: Din beskrivning av Extraversion låter som eysencks arousalhypotes. Dock verkar den teorin inte vara lika populär längre. Idag verkar många psykologer hävda att extraversion har starka kopplingar till något som kallas ”behavioral activation system”. Ett hypotetiskt system i hjärnan som är kopplat till vår motivation att uppnå positiva målsättningar samt hur reaktiva vi är för positiv stimuli. Har skrivit lite om lycka och extraversion i detta inlägg: http://www.lyckobloggen.se/?p=790

    FEG: Funderar du på om det kan finnas en koppling mellan att vara extrovert och impulsiv (låg samvetsgrannhet)? Eller om det kan vara så att extroverta är lyckligare än introverta delvis på grund av att de får mer saker gjorda?

  7. e skriver:

    Det Veenhoven 2000 påstår om hälsa och jämlikhet verkar inte stämma med en del senare studier
    http://www.equalitytrust.org.uk/why/evidence/physical-health
    http://www.equalitytrust.org.uk/why/evidence/mental-health
    Om det stämmer, påverkar det Veenhovens slutsatser om välbefinnande på något vis? Finns någon senare metastudie som Veenhoven kan kontrolleras mot?

    Apropå extrovert/introvert. Hur endera gruppen i snitt mår kan delvis bero på hur samhället är ordnat. Detta föredrag varnar för samhällelig överbetoning av extrovertism.
    http://www.ted.com/talks/susan_cain_the_power_of_introverts.html

  8. Göran Hådén skriver:

    Angående 3 så är en mycket intressantare fråga VAD i den ekonomiska tillväxten som är bra respektive dåligt för lyckan.

    På sikt är dock ekonomisk tillväxt förödande för lyckan, eftersom koldioxidutsläpp och ekonomisk tillväxt går hand i hand.

  9. FEG skriver:

    J,a Filip. Min fundering var kort sagt mycket extroverta personer blir väldigt socialt upptagna och inte får saker och ting gjorda vilket i sin tur kan hämma livstillfredsställelsen?

  10. Filip Fors skriver:

    FEG: Kan vara så. Dock finns ju som nämnts tidigare ett ganska starkt positivt samband mellan extraversion och livstillfredsställelse. Eller är det kombinationen impulsiv och extrovert du tänker på? Det låter ganska rimligt att det skulle kunna vara så. Vill minnas att jag läst att kombinationen extrovert och impulsvis leder till förhöjd risk att bli beroende av droger. Eftersom extroverta är så lättstimulerade kan det nog vara viktigare att ha god impulskontroll för den gruppen individer. Vore intressant att undersöka.

  11. FEG skriver:

    Tackar för svaret. det är väl tillochmed så att urtypen av psykopat är just impulsiv och extrovert + en låg nivå av neurotissism.

  12. Filip Fors skriver:

    j: Återkommer med fler källor. Intressant i sammanhanget är wilkinson & pickett som i sin bok jämlikhetsanden studerar jämlikhetens effekter på olika utfall ej har tagit med lycka där. Den troliga förklaringen är att de helt enkelt inte funnit något samband mellan jämlikhet och lycka och därför utelämnat lycka.

  13. j skriver:

    Tycker också det är intressant. Men jag har inte insyn i om det beror på frånvaro av samband eller snarare för få studier som undersöker sådana samband. På Equality Trust finns kopia av en studie från 2011 som påstår samband i USA:
    http://www.equalitytrust.org.uk/docs/oishi-kesebir–diener-inequality-and-happiness-psych-science.pdf

Leave a Reply