One, wild and precious life!

lMår man verkligen bra av att tänka på döden? Ja, forskningen säger det. Vi vet ju alla innerst inne att livet i sig är ovärderligt men det är lätt att vi tar det för givet, och glömmer bort att ta vara på det fullt ut. Hur kan vi påminna oss om att vi faktiskt inte kan ta det vi har för givet? En övning som visat sig verkningsfull inom positiv psykologisk coaching för att skapa grund för välbefinnande genom att hitta mening och riktning i livet, är just att fundera över hur man vill minnas sitt liv när man dör. Vill du testa?

Övning: Ge dig själv en lugn stund, ta fram papper och penna och gör dig redo för ett svindlande tanke-äventyr. Föreställ dig att ditt liv är slut och fridfullt död ser du tillbaka på det liv du levt. Föreställ dig att du frågar ditt döda alter-ego om råd på följande frågor: Vad är viktigast för mig i livet? Hur vill jag se tillbaka på mitt liv? Vilka val kan jag göra för att skapa det liv jag vill? Skriv ned svaren du kommer fram till. Gör inte övningen om du tycker den är obehaglig, då kanske den inte passar dig just nu, det finns andra övningar som säkert passar dig bättre.

Vi håller på att coacha varandra på mitt program Psykologisk Coach på Högskolan i Skövde. Jag fick den här övningen i hem-uppgift och de förvånade mig hur kraftfull den var. Övningen gav mig en känsla av att vara i full kontakt med nuet, en riktigt mindfulness övning! Det blev också tydligt för mig att det som spelar roll i mitt liv är inre värden, som tex: kärlek, medkänsla, att bidra på meningsfulla sätt till andra, ta hand om relationer och att ta vara på nuet. Det var inga förvånande insikter utan något som jag tror de flesta av oss kan relatera till. Men ibland kan det nog vara bra att uppleva sina insikter, inte bara veta dem. Jag avslutar med ett citat jag snubblade över på facebook idag: Doesn’t everything die at last, and too soon? Tell me, what is it your plan to do with your one wild & precious life?” Mary Oliver

Källa: Quality of Life Theraphy Michael B. Frisch (2006)

Anna Gordh Humlesjö

9 Responses to “One, wild and precious life!”

  1. Bertil Törestad skriver:

    Anna, det finns ingen otvetydig forskning som säger att det är bra att sysselsätta sig med tankemässigt med tankar kring döden eller sin egen död. Mindfulness-tankarna är ett geschäft som skaparen av begreppet Ellen Langer för länge sedan tagit avstånd ifrån. Mindfulbegreppet är f.ö. ifrågasatt av andra skäl (se min blogg).

    Det ni håller på med är en variant av det som är så populärt; att gå in i sig själv och tro att alla problem löses därifrån. Det är helt enkelt en bluff ni håller på med.

  2. Filip Fors skriver:

    Bertil: Jag uppfattar det som att ”dödsbäddsfrågan” används för att få perspektiv på vad man tycker är viktigt i livet. Sedan kan man utifrån den kunskapen försöka leva sitt i samklang med sina personliga värderingar. Det handlar inte om att älta och navelskåda sig själv mer än att man helt enkelt frågar sig, vad är det jag tycker är viktigast i livet?

    I ett tidigare inlägg kan man läsa några olika saker människor ångrar på sin dödsbädd:

    1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva utifrån min sanning och inte låtit andras förväntningar styra mina livsval.

    2. Jag önskar att jag inte hade jobbat så hårt.

    3. Jag önskar att jag hade haft mod att uttrycka mina känslor.

    4. Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.

    5. Jag önskar att jag hade låtit mig vara lyckligare.

    Om dödsbäddsfrågan kan ge människor sådana insikter låter det som en bra och nyttig metod tycker jag.

  3. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Bertil,

    Det vore intressant att veta vad det är för forskning som du tycker motsäger övningar inom positiv psykologisk coaching, som lägger väldigt stor vikt vid att vara just evidensbasearad. Jag är även nyfken på din kritik kring mindfulness-begreppet. (adressen till din blogg uteblev visst) Jag baserar mina inlägg om mindfulness begreppets validitet på forskning från bland annat Kirk Warren Brown, John Kabat-Zinn och Richard Davidsson, som deffinierar Mindfulness genom bland annat banbrytande neurovetenskaplig forskning och ingående deffinition av mindfulness begreppet, de senaste 15 åren. Jag skulle ha svårt att avfärda den forskningen som ”ett geschäft”.

    Just det här är en lite kontroveriell men kraftfull övning för att påminnas om vad som gör livet meningsfullt inte för att älta tankar och grubbla, precis så, som Filip beskriver, vilket jag helt håller med om. Meningsfullhet är något som ju både Diener och Seligman understryker vikten av för positivt välbefinnande. Självklart, och detta kanske jag skulle nämnt, så ska man vara försiktigt och endast ge övningen till människor som är fullt friska som inte tenderar att ha självmordstankar eller lider av klinisk deppression.

    Hoppas att mitt svar kan inspirera dig till att vidga ditt perspektiv kring vad forskningen säger om mindfulness och subjektivt välbefinnade.

    Med Vänliga Hälsningar, Anna

  4. Bertil Törestad skriver:

    Här skriver jag om mindfulness-begreppet.
    Forskning kan vi komma till sedan.

    orestad.blogspot.com/2011/07/mindfulness-ett-knepigt-begrepp.html

  5. Bertil Törestad skriver:

    blev visst fel

    Torestad.blogspot.com/2011/07/mindfulness-ett-knepigt-begrepp.html

  6. Filip Fors skriver:

    Intressant inlägg om mindfulness Bertil. Du har rätt i att det är mer ansträngande att medvetet styra sin uppmärksamhet jämfört med att gå på autopiloten. Flow är ju t ex ett bra exempel där autopiloten tillåts styra helt. Dock kan man tänka sig att mindfulness är bra för personer som automatiskt tenderar att uppmärksamma negativa saker i tillvaron, eftersom fokus då förflyttas från negativa tankar till nuet. Jag har själv tänkt att mindfulness nog inte är så nödvändigt för personer som redan mår skapligt bra psykiskt. Åtminstone inte om målet är att uppleva positiva känslor. Ett annat problem med mindfulness är att det är svårt att tillämpa just av de skäl du anger Bertil. Detta är ett spännande område, ser fram emot att höra era tankar kring detta.

  7. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Bertil: intressant bloggpost, tänkvärd kritik. Jag har sökt lite i mindfulness forskningen för att kunna ge ett informativt svar kring dina funderingar. Din argumentation låter vid första anblick rimlig och det är också vanligt förekommande föreställningar om Mindfulness. Däremot så finns det forskning som argumenterar emot det du påstår. Både mindfulness träning för att uppnå mindfullness ”state” och mindfulness som karaktärsdrag ”Trait”, har visat sig ha korrelation till bland annat både välbefinnande i sig, och självregulerande beteende vilket är en viktigt komponent för välbefinnande. Langers forskning kring Mindfulness var viktig och banbrytande men är inte alls så upp-to-date med de nyare deffinitionerna av mindfulness. Dock är forsknigen kring mindfulness otroligt ung och de behövs mycket mer evidens för att kunna säga hur saker ”är”.För den som vill läsa mer har jag lämnat några länkar till mina källor längst ned.

    Du skriver:
    ”Ett möjligt problem med mindfulness-begreppet är att man menar att just en koncentration på här-och nu på flera sätt skulle leda till positiva resultat för människan. Det skulle göra beslutsfattandet bättre, minska stress, få oss att bli ett med miljön och göra att vi får tillgång till vår kreativitet och intuition. Men nyss nämnde jag ju att automatiskt intag av information är lättsam och pågår jämt. Den kontrollerade är däremot besvärlig och ansträngande. Ändå menar Langer och mindfulness-anhängarna att ”närvaro i nuet” minskar felslut och gör att människor fungerar bättre och känner sig mindre stressade. Hur går det ihop?”

    Det går ihop genom att mindfulness träning både skapar avslappning och återhämtning för sinnet så att vi får en större klarhet och medvetenhet om den inre och yttre situationen vi befinner oss i så att vi kan ta välinformerade beslut. Mindfulness handlar inte om att stirra sig blind på en fokuspunkt så att allt annat försvinner i periferin även om jag förstår att det kan uppfattas så. Jag håller med om att detta inte skulle vara särskilt föredelaktigt när man tex kör bil:) Man kan istället se mindfulness som ett sätt att träna upp vår förmåga att vara uppmärksamman även i komplexa sitiationer med en stor mängd information. Vi blir mer förberedda att klara av vardagens utmaningar helt enkelt. Det har visat sig genom hjärnscanning att områden i hjärnan som är sysselsatta med uppmärksamhet, vakenhet och beslutsfattande stärks genom mindfulness meditation.

    Du skriver:
    ”Det automatiserade tillståndet ligger nära ett hypnotiskt tillstånd, som ju är kopplat till avspänning. Så när mindfulness-terapeuten uppmanar en att vara uppmärksam här och nu, uppmuntras i själva verket individen att avlägsna sigfrån det dagliga livet in i det dunkla icke-reflekterande liv vi oftast lever i.”

    Trots att mindfulness visat sig leda till ett avslappnat tillstånd så har den forskningen jag känner till inte funnit något samband mellan mindfulness och ”absorbtion” alltså ett hypnotiskt tillstånd där man fjärmar sig från nuet. Men jag är mycket nyfiken om du har källor som hävdar motsatsen.

    Så jag håller helt med dig om din slutsats när du skriver att ”Faktiska beslut fattas nog bäst om både tyst kunskap och genomtänkta alternativ samspelar.” Det intressanta är just att forskning visat att träning i mindfulness och då i synnerhet mindfulness meditation ökar vår förmåga att göra detta.

    Filip: Mindfulness har visat sig vara en strategi för att skapa mer positiva känslor, om det sedan faller alla i smaken är nog en annan sak. 🙂 Men jag tror att det är mindre ett sätt att uppleva väldigt stark positiv affekt som tex. tacksamhet eller relationer kan frambringa. Utan mer om att man blir mer medveten och blir bättre på att välja vad man mår bra av. Samtdigt finns det en direkt påverkan som jag skrivit tidigare så ökar även aktiviteten i vänster pannlob som är kopplat till optimism och välbefinnande, i relation till aktivitetn i höger pannlob som minskar (kopplat till mer negativa sinnes tillstånd). Dessutom tror man att mindfulness träning stärker sinnets förmåga att uppleva flow eftersom man blir mer skräpt i vad man fokuserar på, och att det snarare stärker än begränsar den inre ”talangfulla autopiloten”.

    Ser fram emot att höra era tankar kring detta:)

    Källor:
    Slagter, H.A., Davidson, R.J., & Lutz, A. (2011). Mental training as a tool in the scientific study of brain and cognitive plasticity.http://www.frontiersin.org/Human_Neuroscience/10.3389/fnhum.2011.00017/full

    Brown, K. W., & Ryan, R. M. (2003). The benefits of being present: Mindfulness and its role in psychological well-being.
    http://www.kirkwarrenbrown.vcu.edu/wp-content/pubs/Brown%20&%20Ryan%20JPSP%202003.pdf

  8. Filip Fors skriver:

    Gedigen genomgång Anna. Antalet studier som bekräftar värdet av mindfulness börjar bli väldigt många. Jag tror definitivt att det är bra träning för att bättre självkontroll i allmänhet och ofta väldigt bra för att minska oro stress o s v. På ett teoretiskt plan tycker jag ändå Bertils infallsvinkel är intressant. Att styra uppmärksamheten och utöva kontroll över medvetandet är ansträngande till skillnad mot automatiserade tankar och beteenden som flyter på av sig självt. Jag uppfattar det som att många har svårt att praktisera mindfulnessövningar och det skulle kunna bero på just svårigheten att släppa autopiloten. Mindfulness är dock ett komplext begrepp som innehåller många komponenter som jag förstått det. Det vore intressant med ett blogginlägg som reder ut begreppen någon gång i framtiden. En hel del av kritiken bygger antagligen på missförstånd.

  9. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Bra idé Filip, jag borde blogga lite om vetenskapliga defenitioner av mindfulness och dess komponenter.

    Jag håller helt med om att det inte alltid är lätt att applicera, och det är helt klart ett problem att detta gör det otillgängligt för många som verkligen skulle ha nytta av det. Det är mycket enklare att gå på autopilot än att vara medveten om sin autopilot, även om det finns många bevisade fördelar med de senare.

    Och att det behövs mycket arbete och forskning för att göra det mer tillgängligt och även göra det roligare och mer inspirerande. Mindfulness är något som kan behöva både tålamod och träning, ens slags dedikering. Jag tror att det är lite som fysisk träning och att gå ned i vikt. Beslutsamhet och aktiv träning över tid behövs för att skapa en förändring. Dessutom är det mycket mer utmanande i början när man just kommit igång. Men precis som med fysisk träning så är effekterna så eftersträvansvärda, ibland ovärdeliga ur hälsosynpunkt att jag hoppas att vi i framtiden kommer att lägga mer och mer vikt vid träning av mindfulness på många områden i samhället, inte bara inom tex sjukvården där det verkligen växer just nu. Synd att vi inte lärde oss det i skolan, vi har ju alla kämpat med att lära oss läsa en gång och nu är det självklart för oss.

Leave a Reply