Gud som lyckoförsäkring

Vågar du chansa?

En kompis från USA berättade om en hedonistisk vän till honom som inte tog några risker i hans strävan efter att hålla en hög lyckonivå så länge som möjligt.

En av hans strategier var att tro på Gud. Han var dock inte religiös i grunden, utan gjorde det enbart av lyckoskäl. Och han gick verkligen in för att intala sig själv om att Gud finns. Många kristna hävdar ju att man måste tro på Gud för att kunna nå himlen och inte riskera att hamna på den där lite varmare otrevligare platsen.

Han lyckoförsäkrade sig helt enkelt utifall att Gud faktiskt skulle finnas och de där religiösa skrämselprofeterna skulle ha rätt.

Vad tycker du? Är det ett strategiskt genidrag eller bara galenskap?

Ludvig Lindström

16 Responses to “Gud som lyckoförsäkring”

  1. FEG skriver:

    Filosofen Blasie Pascals (1623-1662) ställde frågan hur man kan veta om Gud existerar? Om han existerade skulle tron på honom innebära fördelar. Om han inte existerade skulle man inte förlora något på att tro. Hans slutsats var att man ska tro. Detta sätt att närma sig frånan har kallats Pascals paradox.

  2. Aha, intressant. Kände inte till detta. Då var min kompis vän kanske en Pascalist 🙂

  3. FEG skriver:

    Ja, jag tycker absolut att hans argumentation likar Pascals. Så varför chansa. Själv är jag nog trots detta agnostiker.

  4. Fast det finns ju en massa religioner som hävdar en massa olika saker och säkert en hel del som hävdar att om man inte tror på just den här religionen så kommer det att gå illa för en efter döden. Så varför tro på just en religion framför en annan? Vad säger att Kristendomen är den som har störst potential att vara sann?

  5. Och en annan grej: Räknas det verkligen om man har egoistiska lyckoskäl som grund för sin tro?

  6. FEG skriver:

    Håller med om det tveksamma i att enbart av egoistiska skäl tro.

    Tydligen så är det enligt lyyckoforskare en (statistisk) lyckofördel att vara religiös i USA medan troende i sekulära länder som Sverige inte har någon högre statistisk lyconivå. Sedan kan man ju också fråga sig varför religiösa amerikaner är statistiskt lyckligare. Många hävdar att det sociala gemenskap som ingår i att vara del en församling är det som genererar lycka och inte själva gudstron!

  7. Jepp. Och utan att vara någon lyckoexpert så tror jag att det ligger mycket i att de är lyckligare just pga det sociala som gudstron genererar och att man riskerar att hamna utanför gemenskapen om man inte har en tro (dvs inte är en del i den starka trosnorm som finns i samhället).

  8. erik skriver:

    Som flera redan sagt låter detta precis som ”Pascals wager”, men jag ser inte att någon har pekat ut felet med den sortens tänkande.

    Det är sant att man har oerhört mycket att förlora på att hamna i helvetet, men att ställa valet mellan att tro eller inte tro är att godtyckligt begränsa valen.

    Vilka regler ska han följa? Kristna eller enligt muslimsk- eller judisk tro? Ifall han väljer fel hamnar han i helvetet lika säkert som vore han ateist. Hur vet han att det inte finns en himmel där bara ateister kommer in? Då har han sumpat sin enda chans till evig lycka genom att börja tro på Gud. Den kristna guden är inte mer sannolik än den hypotetiska guden jag nyss nämnde, eller den som muslimer tror på, så han chansar hur han än gör. Så varför inte följa vägen som mest sannolikt är sann?

  9. k skriver:

    FEG: ett problem med att studera religiösa amerikaners lyckonivåer är ju att hela USAs välstånd delvis bygger på ständigt återkommande invasionskrig runt om i världen som orsakar massivt lidande, död och olycka. Det borde ”dras av” från amerikanernas lyckonivå när vi jämför dom med folk i fredligare länder.

  10. Mattias skriver:

    Den verkligt intressanta frågan är väl om den här mannens lyckostrategi fungerar, eller skapar han en massa kognitiv dissonans inom sig genom att låtsas tro på saker han egentligen inte tror på. Självsuggestionens makt är visserligen stor, men hur stor?

  11. FEG skriver:

    Visst är det viktigt att göra religion och tro till en individ fråga. Det som ger mening åt en person kan vara humbug för någon annan.

    I dagens Aftonbladet har de någon sorts tema om Nordkorea. Förstår att det måste vara förvirrande och nästan paralyserande att gå från en hyperkommunistisk samhällsideologi till dagens marknadsekonomi med valfrihet beträffande varor och religiösa ideologier. Frågan om en inre frihet går säkert förlorad i alla de valtvång som en nordkorean i västvärlden står inför, även om de kanske varit kritiska till landets totalitära styre.

  12. Elisabeth skriver:

    En fiktiv tro, eller inbillad tro kan vad jag tänker inte leda till långvarig lycka. Det riskerar snarare att bli ett självbedrägeri. Men en stark tro kan säkert leda till upplevelse av mening. Fast i tron ingår väl ofta just också att tvivla. Så frågeställningen är intressant.

  13. FEG skriver:

    Tackar för svar. Problemet är att det ibland kan vara svårt för människor att urskilja det som är en fiktiv tro, eller inbillad tro. Tror precis som du att en genuin tro måste vara djupt grundad för att den ska leda till lycka vilket inte verkar vara fallet i Ludvigs ursprungliga beskrivning.

  14. Min kompis väns huvudsakliga syfte med sin tro var inte att öka sin lyckonivå i det här livet utan att inte riskera oändligt lidande i helvetet utan istället oändlig lycka i himlen när han dött.

  15. Spännande diskussion. Ni har här bara tagit upp tro som faktor för vad som blir av en efter man dör jordelivet. Men många religioner pekar på vikten av att bete sig medmänskligt, kärleksfullt och empatiskt mot sina medvarelser. Karma är ju en sådan idé – var schysst nu så får du belöning. Men denna idé finns stark inom kristendom, Islam och andra religioner också. Bland annat Luther har fokuserat onaturligt mycket på tron på Gud, och minimerat vikten av kärleksfulla handlingar. Se bland annat detta stycke från Matteus-evangeliet: Matt.25:12 För ”när människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med Honom, då skall Han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför Honom, och Han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall Han ställa på sin högra sida om getterna på den vänstra. Då skall konungen säga till dem som står på Hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rätt färdiga svara Honom: Herre när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall Kungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Sedan skall Han säga till dem som står på dem vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig, eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade inte dig? Då skall Han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte gjorde för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

    Goda gärningar gör ju en lycklig, gör andra lyckliga OCH har alltså potential till belöning i himlen – tredubbla skäl att satsa på detta 🙂

  16. Martin: Intressant! Dock skriver du att Luther har minimerat vikten av kärleksfulla handlingar. Du menar väl tvärtom?

Leave a Reply