Att möta sin inre tiger

tamz_tiger

Vi har inbyggda instinkter att undvika hot. Det är livsviktiga överlevnadsstrategier som utvecklats evolutionärt. Det har fått oss att med framgång springa iväg från aggressiva sabeltandade tigrar, eller dra bort handen från eldslågor. När det gäller hemska tankar och känslor eller jobbiga sinnestillstånd däremot, är det som om evolutionen spelar oss ett spratt. För det går ju inte riktigt att springa iväg från dem. Eller springa kan vi ju alltid men den sabeltandadekänslan springer automatiskt efter, eftersom den är en del av vårt oss. Rent fysiologiskt så aktiveras samma kroppsliga stressrespons när vi blir stressad av jobbiga tankar och om vi hade blivit jagade av vilda djur. Skilladen är att förr eller senare så hinner dom oftast ikapp, de där känslorna, inre stämningarna eller tillstånden vi inte vill veta av, hur effektivt vi än lyckas springa iväg ifrån vilda djur. Så varför springer vi? Forskning visar gång på gång i olika former av mindfulness-baserad meditation, terapi och coaching att när vi stannar upp och bara kan vara medvetna om våra upplevelser utan att värdera dem så sker en förändring. Har du upplevt känslan av att du konfronterar nånting du varit rädd för och efteråt tänkt: De va ju faktiskt inte så farligt? Min upplevelse är att de ofta är så med jobbiga känslor eller tråkiga minnen, när vi plockar fram spöket ur garderoben så spricker dem.

Det är ofta själva idéen om att vi är rädda, eller rädslan för rädslan som är störst. Men när vi vågar möta dem och acceptera att vi känner som vi känner, brukar dem förlora sitt grepp om oss. Vi kan förstå att vi inte är våra känslor eftersom vi kan iaktta dem från en lugn plats i oss själva och därifrån faktiskt välja hur vi förhåller oss till dem. Det är ofta det som sker i meditation när vi möter en massa känslor o sinnes tillstånd som vi länge försökt springa ifrån och då har vi möjligheten att tillåta oss att bara vara närvarande med de fysiska förnimmelserna av stress eller oro i kroppen och iaktta hur vår upplevelse av dem förändras. Det är faktiskt lite som att radera hemska minnen (inlägg i lyckobloggen 22/12), bara de att de inte behöver raderas, utan för att de successivt förlorar sin laddning när vi förstår att vi har ett val hur vi förhåller oss till dem. Är det lycka att inte ha några hemska minnen överhuvudtaget? Eller att ha hemska minnen, jobbiga tråkiga tankar och känslor ibland, men inte påverkas negativt av dem och istället uppleva att det finns ett djupare tillstånd av välbefinnande i oss som inte behöver påverkas av våra känslor?

Vill du hellre möta ditt inre lejon istället för tiger, följer här lite inspiration från det klassiska you-tube klippet med Christian The Lion 🙂

Önskar er alla ett gott nytt närvarande år med många nya perspektiv på livet!

Kram Anna Gordh Humlesjö

Källa:

Stress in the animal kingdom: What we can learn – Robert Sapolsky

Full Catastrophe Living: Using the Wisdom of Your Body and MInd to Face Stress, Pain, and Illness by Jon Kabat-Zinn (1990)

Anna Gordh Humlesjö

3 Responses to “Att möta sin inre tiger”

  1. […] Att möta sin inre tiger « Lyckobloggen Share and Enjoy: […]

  2. Elisabeth skriver:

    Intressant och berikande inlägg.Tack!

  3. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Tack Elisabeth, Kul att du tycker det! Jag tycker oxå att de är spännande för jag önskar att jag kunde påminna mig själv om de här sakerna oftare… 😉

Leave a Reply