Hur bra får du må?

blogginlägg

Han såg fram emot att ha en mysig middag ihop, kanske se en film efteråt. Han styrde upp, lagade mat och dukade. När hon kom var hon, utan att förklara varför, på dåligt humör. Var kort och gav små sträva kommentarer. Hans humör sjönk och han tappade lusten för det hela en aning. Det märktes men han valde att inte gå in i en argumentation. Så småningom blev hon lite gladare.
”Varför gör du ofta så där – att du tar ner stämningen?” frågade han efter att de ätit. Han lyckades nog, för en gångs skull, ta upp det på ett mjukt och icke anklagande sätt för samtalet som följde kändes genuint.
”Det är som att det inte får kännas för bra” sa hon till slut.

Exemplet ovan kan användas till att illustrera övre gräns-problemet. Fenomenet är formulerat av psykologen och psykoterapeuten Guy Hendricks som menar att vi som individer har en övre gräns för hur mycket positiva känslor och yttre framgångar av olika slag vi tillåter oss att uppleva. Det kan handla om graden av kärleksfull intimitet, kreativt utlopp, karriärframgångar etc. Om denna gräns överskrids ser vi omedvetet till att förstöra för oss själva så att vi dras ner till en nivå vi är bekanta med. Det kan vara så att vi saboterar inom ett område om det går ”för” bra inom ett annat. Vi är trygga i det som är bekant och vårt psyke strävar efter trygghet framför framgångar och positiva känslor. Var den övre gränsen hamnar för en viss individ har att göra med individens självbild och syn på omvärlden och dessa tar sig form tidigt i livet, vanligtvis i relation till föräldrarna.

Om målet är att lära oss uppleva mer positiva känslor menar psykolog Tor Wennerberg att vi själva sitter på nyckeln dit och den ligger i att träna oss i toleransen för just dessa positiva känslor. Vi äger själva problemet och därmed lösningen i och med att det handlar om olika beteenden vi tar till för att upprätthålla den övre gränsen; beteenden vi kan lära oss att ändra på om vi medvetandegör dem. Det kan exempelvis vara att skjuta upp relativt enkla saker som behöver göras, så att de ligger där och genererar ångest.

Om du tilltalas av denna tanke ligger ett första framsteg i att bara bli medveten om att du har en övre gräns. Lek med tanken om du vill och se om du kommer på hur du reglerar ditt välmående neråt.

Feliks Wallenrodhe
Psykologstudent

8 Responses to “Hur bra får du må?”

  1. Lars skriver:

    Känner igen det hos ett par personer i min omgivning. Själv har jag inget problem med att gå på skrattyoga eller njuta av havet, solen, vindarna och ett glas rött vin.
    /Lars

  2. Filip Fors skriver:

    Känner också igen det här. Som Lars är inne på verkar det helt klart finns individuella skillnader i vilka som upplever detta och hur ofta.

    Ser framför mig att problemet är vanligare när det handlar om relationer (som i exemplet) kontra andra saker (ex. de saker Lars tar upp ovan). Kanske för att människor upplever att de har mindre kontroll över just relationer? Ett annat besläktat begrepp till detta är ”lyckoångest”. Att man inte vågar njuta av en sak fullt ut för att man är så rädd att det man njuter av ska tas ifrån en.

  3. Lars skriver:

    Där tror jag att du var mitt i prick, Filip: ”man är så rädd att det man njuter av ska tas ifrån en”.
    Jag tror det räddslan för en besvikelse, som bromsar vissa personligheter.
    🙂

  4. Feliks skriver:

    Lars: Jag skulle tro att teorin är förenlig med att kunna njuta av det du beskriver. Men det väcker en intressant fråga: skulle Hendricks mena att vissa individer saknar övre gräns eller är det snarare så att deras gräns ligger så högt att den i praktiken aldrig vidrörs?

    Filip: Begreppet ”lyckoångest” lät besläktat, det kan nog vara olika sätt att beskriva det. En känsla av att detta är för bra för att vara sant, det stämmer inte överens med vad man förväntar sig.

    Har pratat en del med människor om vanan att skjuta på sådant som bör göras, tillsynes helt utan anledning. I dessa fall skulle det också kunna röra sig om ett beteende som är till för att skapa ångest. Eller varför inte till att skapa en kanal för utlopp av ångest som finns där av andra mer svårgreppbara anledningar.

  5. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Jäkligt bra inlägg feliks! Det där med att skjuta på saker känner man ju igen, och jag tror absolut att det ligger mycket i det. Det är väldigt intressant tanke egentligen att vi använder vår energi till att bekräfta vår negativa självbild istället för att använda energin till att förstå vad för självbild och motsägelsefulla förväntninagr vi har, vilket antagligen är förutsättningen för att kunna förändras. Jag har mött många som säger att det känner som om det inte är ”värda” det som är bra.Inte vet hur man ska ta emot det lixom. Typ ”det känns som om jag är inte värd att bli bemött så bra av någon osv.” Att de kan bottna i en vår föreställning om vad vi är värda… Hur tror du mer att man kan jobba med att vidga sin gräns, när man väl inser att man har en?

  6. Lars skriver:

    Jag tror du är på rätt spår Anna. Samma personer som jag tycker stämmer in på Feliks beskrivning har också svårt att ta emot beröm, i synnerhet om berömet skulle vara, om än bara marginellt, överdrivet.

    Intressant tanke, Feliks ”snarare så att deras gräns ligger så högt att den i praktiken aldrig vidrörs?”

    Ja kanske, Enstaka människor kan jag uppleva som överdrivna i sin positivism. Jag har liksom svårt att hänga på. Det är kanske, som du skriver, samma sak, men på en högre nivå.

    :-)Lars

  7. Feliks skriver:

    Anna: Tack för din kommentar!
    Ett mer omfattande sätt att jobba med sina gränser, som man gör inom ACT (Acceptance and Commitment Therapy) är att kartlägga sina djupliggande värderingar. Kort sagt kan man säga att det handlar om att du rannsakar dig själv grundligt inom varje livsområde (vänskap, kärlek, fritid etc.). Hur vill du att det området ska se ut i förhållande till hur det ser ut idag? Vad behöver du göra för att närma dig ditt målscenario och hur mycket gör du idag för att nå dit? När man resonerar på det sättet arbetar man väldigt mycket med huvudet och i det medvetna. Det kan behövas i det här stadiet för att komma fram till vad man finner meningsfullt och vill göra med sitt liv. Det omedvetna tar inte lika lätt över som det gör när man sedan handlar sig fram i livet, då gör vi ofta som vi är vana utan att tänka efter. En sådan kartläggning gör det lättare att se vilka konkreta beteenden som leder dig mot ditt mål och vilka beteenden som leder dig ifrån dina mål. Den ökade medvetenheten gör det lättare att hålla tillbaka kontraproduktiva beteenden och främja produktiva.

    Lars: Svårigheten att ta emot beröm är nog ett ganska bra exempel på hur det kan bli när en negativ självbild blir hotad. Och människor som upplevs som överdrivet positiva kanske inte alltid är det för att de faktiskt mår så bra som de ger sken av, det kanske kan ligga en rädsla bakom för att visa en annan sida av sig själv.

  8. Feliks skriver:

    Läser min kommentar till Anna ovan och inser att jag skulle vilja revidera den. Jag använder uttrycket ”målscenario” och inser att det kan bli lite missvisande för hur man tänker inom ACT. Inom ACT handlar det om att hitta sina värderingar och leva enligt dem, man kan kalla det att leva i sin värderiktning. Skillnaden på mål och värderingar är att ett mål kan man nå och sedan lägga bakom sig, en värdering är något man lever efter (eller inte), mestadels genom sitt handlande, det är inget man kan uppnå. Att ta mig från Stockholm till Helsingfors kan liknas vid ett mål – att färdas österut kan liknas vid en värderiktning. Att vara en god vän är en värdering jag lever efter genom att handa som en god vän. Jag kan inte komma till en punkt där jag kan sluta handla som en god vän utan att också sluta vara det.

Leave a Reply