Moderaterna vill stötta människans sökande efter lycka

lyckotrend_sverige.

I dagens DN kan man läsa att moderaterna i ett förslag på ett nytt idéprogram vill ”stötta människans sökande efter lycka”. Nu kanske DN har gjort en höna av en fjäder här men det är ändå intressant när begreppet lycka används i den politiska retoriken. Något säger mig att detta kommer bli vanligare och vanligare i svensk politik.

Om nu moderaterna menar allvar med att de vill hjälpa människor att bli lyckligare krävs en hel del nytänkande i deras politiska förslag. Lyckoforskningen har ju visat att vi har svårt att förutse hur våra val påverkar vår lycka samt att pengar och materiella resurser har en begränsad effekt på lyckan. Gängse moderata idéer om att människor kommer bli lyckligare bara statens inflytande minskar och tillväxten ökar har relativt svagt stöd i forskningen. Enligt World Values Survey var den genomsnittliga lyckan i Sverige ungefär lika hög i början på 1970-talet jämfört mot idag (se grafen ovan, läs mer här).

Ett lyckoförslag som inte borde strida mot moderaternas liberalkonservativa värdegrund skulle kunna vara att införa positiv psykologi i skolan. Om man tänker sig att människor ska göra sig själva lyckligare genom fria val borde en minimiförutsättning vara att dessa val är informerade. Hur ska vi kunna välja det som gör oss lyckligare om vi inte alltid vet vad som gör oss lyckligare?

Filip Fors (www.filipfors.se)

12 Responses to “Moderaterna vill stötta människans sökande efter lycka”

  1. Erik Fernholm skriver:

    Att de använder den retoriken öppnar förhoppningsvis möjligheterna till en ökad mätning av välmående/lycka. Detta ger i sin tur ett beslutsunderlag och uppmanar till bra handlingar som i t ex Skövde där kommunen valt att mäta välmåendet hos gymnasieeleverna och som nu under hösten planerar åtgärder för att öka det. En av de åtgärderna bli att just införa positiv psykologi i skolan. Det blir de nog först ut med genom pilotprojektet Bättre Skolor (http://lyckoaktivist.se/battre-skolor).

    Låter som det börjar bli läge att väcka lite diskussioner om vad lycka egentligen betyder och vart vi vill vara om 30år, lyckligare eller rikare? Vad sägs om att komma igång med den där politiska lyckoaktionen snart? Talade med en riksdagsledamot igår och hon tyckte det lät som en suverän idé för att skapa debatt i ämnet.

    Enligt mig är detta en dag att fira!!

  2. Lars skriver:

    ”Hur ska vi kunna välja det som gör oss lyckligare om vi inte alltid vet vad som gör oss lyckligare?”
    Kanske just själva valet gör oss lyckligare, att känna påverkan? kanske blir vi lyckligare även av fel val, av den lärdom ett felaktigt val ger?

    Ja Erik, jag tycker vi kunde börja här på bloggen och rita en vision om det lyckliga samhället om 30 år. Kanske är tiden vald lite väl långt bort. Om 20 år börjar vi på allvar märka av råvarubristerna. Vi måste då ha hittat andra värden än det materiellt, exploaterande. Tar du utmaningen och börjar, Erik?

    🙂 Lars

  3. Riktigt kul! Vi kanske lyckades så ett frö hos dem när vi deltog i Almedalsveckan förra året. Jag pratade ju bl a en hel del med deras partisekreterare Sofia Arkelsten 🙂

  4. e skriver:

    Det blir spännande att se hur Moderaterna förhåller sig till den här forskningen då:
    ”Platt skatt ger lägre lycka”
    http://www.lyckobloggen.se/?p=5188

  5. Mats skriver:

    Filip Fors skriver:
    ”Gängse moderata idéer om att människor kommer bli lyckligare bara statens inflytande minskar och tillväxten ökar har relativt svagt stöd i forskningen.”

    Det kan vara orättvist att säga att de moderata idéerna ”saknar stöd i lyckoforskningen”. Lyckoforskningen är i sig trångsynt, den är för kortsiktigt inriktad, medan de moderata idéerna kanske kan göra samhället lyckligare på längre sikt, vilket är viktigare. Lyckoforskningen visar bara vad människor *hittills* blivit lyckligast av, inte vilken samhällsutveckling som ger mest lycka på maximalt lång sikt. För en långsiktigt bibehållen möjlighet för medborgarna att vara lyckliga är det kanske viktigare att medborgarna de närmaste årtiondena får vara friare från statlig kontroll och ha materiellt sett högre levnadsstandard än vad man har både nu och på 1970-talet. För en tillbörligt långsiktig lyckomaximering krävs det inte nödvändigtvis att varje enskild tid eller tidsperiod (exempelvis de närmaste fem eller tio åren) är så lycklig som möjligt, det krävs bara att hela den sammantagna framtiden blir så lycklig som möjligt sammantaget. Och om man låter staten behålla nuvarande grad av kontroll över medborgarnas liv, med FRA-lag och allt vad det är, eller om staten till och med får fortsätta öka sin kontroll över medborgarnas liv (vilket tycks vara trenden sedan terrordåden 2001), och genom att onödigt många medborgare är bidragsberoende eller på andra sätt väldigt beroende av staten och därmed ”i statens våld” på grund av att de inte får jobb på grund av att tillväxten är onödigt låg, kanske de närmaste årens teknikutveckling lätt kan göra (i kombination med att storebrorssamhället fortsätter skapa farligt repressiva övervakningslagar) att staten gradvis tar över helt, och till slut obemärkt har förvandlat demokratin till en diktatur a la Orwells 1984 där ingen medborgare nedanför det absoluta toppskiktet kan vara lycklig längre. DETTA, om någon, är något man måste ta hänsyn till om man vill göra världen så lycklig som möjligt.

    Nu är i och för sig moderaterna för FRA-lagen och hela det här byggandet av ett repressivt storebrorssamhälle, så de talar ju med kluven tunga när de samtidigt påstår att de vill att staten inte ska ha så mycket makt över den enskilde medborgaren. De säger en sak och gör precis tvärtom. Det är också tveksamt om moderaterna är bäst på att skapa största möjliga tillväxt.

    Men hur det än är med det, får det bli ett slut nu på den oreflekterade kortsiktighet som verkar prägla tänkandet hos många som vill öka lyckan. Genvägar är ofta senvägar. De strategier som ger maximalt med lycka de närmaste åren eller årtiondena behöver inte alls vara vad som ger maximalt med lycka på maximalt lång sikt. Och om de inte är det, bör de faktiskt förkastas.

  6. FEG skriver:

    Reagerar lite på vissa av dina antaganden och funderar på om du anser att statligt inflytande kan ha ett egenværde. I så fall ær vi givetvis illa ute men… I dina påståenden ”För en långsiktigt bibehållen möjlighet för medborgarna att vara lyckliga är det kanske viktigare att medborgarna de närmaste årtiondena får vara friare från statlig kontroll och ha materiellt sett högre levnadsstandard än vad man har både nu och på 1970-talet.” får man næstan intrycket av att du tænker bort sådant som klimathoten etc. Vill dærfør tipsa om en førelæsning av Rockstrøm: http://www.ted.com/talks/johan_rockstrom_let_the_environment_guide_our_development.html

  7. e: Platt skatt är inget som Moderaterna förespråkar. Deras ungdomsförbund MUF gör det dock. Platt skatt har även Centerpartiets nyvalde partiledare Annie Lööf tillsammans med Fredrick Federley motionerat om i riksdagen ett antal gånger.

  8. Mats skriver:

    FEG,
    Nej, jag anser inte att statligt inflytande kan ha ett egenvärde, varför tror du det? Staten är som elden: en god dräng men en livsfarlig herre. Där kan man snacka klimathot – ett hot mot vårt nu än så länge goda samhällsklimat (även om man visserligen i George Orwells 1984 snarare får känslan av samhällsklimatmässig istid snarare än någon herrelös eld som löpt amok).

    När det gäller frågan om ifall det råder ett klimathot och huruvida det i så fall förtjänar så mycket uppmärksamhet som det nu får, undrar jag hur man gjort för att bedöma sannolikheten för att det kommer att hinna bli några katastrofala klimateffekter som allvarligt hotar mänsklighetens överlevnad innan mänskligheten hunnit uppfinna teknik med vilken man lyckas förhindra det. Klimatforskare har gjort klimatprognoser utifrån mänsklighetens förväntade negativa påverkan på klimatet de kommande årtiondena, men hur mycket har man räknat på hur teknikutvecklingens positiva sidor kommer att påverka klimatutvecklingen och kanske eliminera klimathotet inom ett par tre årtionden?

    Förstår jag din fråga rätt om jag tolkar den som att du anser att en starkare stat med sitt tvångsmonopol skulle öka mänsklighetens chanser att avvärja klimathotet? Klimathotet är inte det enda hotet mot mänskligheten. Maktgiriga makthavare kan ställa till långt mer lidande än vad rena klimatkatastrofer kan. Om det står mellan 1) att staten låter människor vara ifred och leva som de vill, och människor därmed kanske med sitt klimatbeteende riskerar skapa framtida klimatkatastrofer, och å andra sidan 2) en världsregering som när som helst kan bli en tyrannisk global diktatur, bara för att man tror att det behövs en stark statlig styrning av mänsklighetens beteenden för att mänsklighetens negativa klimatbeteende ska kunna stävjas, innebär nog 2 mer lidande än 1, sammantaget över tid, med alla sannolikheter m.m. inräknade.

    Dessutom finns det inget som säger att diktatorn i en framtida global diktatur (som kan bli resultatet om man låter en världsregering ta form) skulle avstå från att ta risker med jordens klimat efter sitt maktövertagande bara för att han lovat att inte göra det och är mycket färre till antalet än de sju miljarder människor han har makten över. Snarare tvärtom: ju mer maktkoncentration, desto större korruptionsrisk, och desto större risk för att makthavaren/makthavarna beter sig på sätt som kan hota mänsklighetens överlevnad. Detta är det huvudsakliga skälet för att vägra låta staten få mer makt över individen: alltså risken för att folkvalda ledare i form av en stat med tiden utvecklas till diktatorer som kan bli långt värre för folket än vad det från början var för problem man röstade på dem för att få bukt med.

  9. Mats skriver:

    Det tråkiga med moderaterna är emellertid att de inte i politisk handling lever upp till sina i och för sig behjärtansvärda frihetsideal. De påstår att de står på individens sida och att individen ska få vara relativt fri från statlig styrning, men de gör i själva verket tvärtom: de bygger vidare på Bodströmsamhället; de ser till att staten genom massövervakning och massavlyssning av medborgarna får mer och mer makt över individen och så att individen får mindre och mindre makt gentemot staten. Även Folkpartiet, som kallar sig liberaler, kör samma linje, och förtjänar därför inte kallas liberaler. Det finns inget liberalt parti i riksdagen idag. Det finns inget riksdagsparti idag som står på individens sida snarare än på statens. Ett sådant parti behövs, och ett sådant parti borde rentav ha regeringsmakten.

  10. FEG skriver:

    Tack Mats för att du förklarade hur du menar. Håller dock inte med. Tycker att det finns många belägg för att länder med förhållandevis stora statssektorer och väl utbyggd välfärd samtidigt har ett högt socialt kapital (mellanmänskligt förtroende). Detta är ofta gynnsamt för länders lyckonivån. Här kan jag hänvisa till R Putnam, Bo Rothstein och många andra statsvetare och sociologer. Visst blir man rädd när man ser ett samhälleligt sönderfallet i exempelvis Mexico.

    Det finns ingen koppling till statens storlek och det maktmissbruk du beskriver. Tvärtom kan man spåra i korruptionsindex att länder med små statliga sektorer ofta kan vara lika förtryckande.

    Dessutom har jag svårt att tro på möjligheter att få fungerande klimatavtal utan statligt inflytande. Visst är det väl lovande med olika former av CSR inom näringslivet. Men samtidigt har företag en överordnad uppgift som handlar om att gynna aktieägarna. Tror visserligen inte heller på någon världsregering men någon form av överstatlig institution kommer att behövas för att hantera klimatfrågorna och därmed den långsiktiga lyckan i samhället.

  11. Mats skriver:

    Några klimatavtal mellan stater är nog inte nödvändiga (och tur är det, för det verkar ju inte heller hända så mycket i den vägen). Klimatproblemen löser sig nog nämligen genom teknikutveckling. Människoarten har löst problem tidigare genom teknikutveckling och kommer att göra det igen. Mycket talar för att man redan om ett par årtionden kommer att kunna bygga nanorobotar som man kan skicka ut i atmosfären att samla upp all växthusgas som man inte vill ha där. Bara för att ta ett av otaliga tänkbara exempel på möjliga tekniska lösningar på klimatproblemet. Visst kan kanske klimatproblemet verka som ett långt större problem än de problem vi haft och löst tidigare, men även vår tekniknivå kommer att vara oerhört mycket högre om några årtionden än vad den någonsin varit tidigare. Klimatalarmisterna tenderar missa/negligera/underskatta den sistnämnda faktorn: teknikutvecklingens acceleration och vad den leder till under de närmaste årtiondena.

    Teknikutvecklingen själv är i så fall ett större hot mot mänsklighetens överlevnad än vad klimatutvecklingen är. Klimat förändras mycket långsamt i jämförelse med den hastighet teknikutvecklingen snart kommer att ha om den under de kommande årtiondena fortsätter accelerera enligt hittillsvarande kurva. Den kraft som är i snabbast förändring torde på sikt vara både den mest potenta – och samtidigt den farligaste. Folk oroar sig i onödan för ”klimathotet”. De borde, om något, oroa sig för ”teknikhotet” istället.

    När det gäller stat och välfärd må det vara sant att en stark stat som fördelar resurserna mer jämlikt gör medborgarna lyckligare (hittills). Men staten tenderar försöka göra mer än så. Den tenderar försöka ta mer makt över medborgarna än vad som är befogat av välfärdsskäl. Kanske har stater inte så ofta lyckats med det under så långa tidsperioder i historien (om man bortser från de många diktaturer som varat mycket länge och varit väldigt hemska, varför man nu ska bortse från dessa), men teknikutvecklingen kan förändra allt, det kan bli så att redan minsta lilla obalans i maktfördelningen mellan folk och makthavare kan skena iväg och bli jättelik på nolltid, genom att redan ett mycket litet teknikförsprång kan ge oerhört genomslag när teknikutvecklingen går så oerhört snabbt som den snart kommer att gå.

    För att minimera risken för det, bör man nog eftersträva en så jämn fördelning av makt mellan makthavare och medborgare som möjligt, så att alla individer har så lika mycket makt som möjligt. En stat där några få makthavare styr över massorna är farlig under det nuvarande århundradet, eftersom det räcker med att en eller ett fåtal makthavare råkar vara ”dumma” för att det i kombination med teknikutvecklingens acceleration ska leda till katastrof. En eller ett fåtal makthavares dumhet får större genomslag ju färre andra, maktmässigt jämbördiga människor det finns omkring, som kan motverka dumheten.

  12. Göran skriver:

    Nu är det antaget! Nu står det i Moderaternas idéprogram att deras uppgift utifrån friheten och människan är att ”stötta människans sökande efter lycka”. Nu kan vi ge de konkreta förslag utifrån detta, annars är risken uppenbar att det stannar vid dessa vackra ord.

Leave a Reply