Kärlek som provocerar

1130935_heart_rules_-_no_loveI våras började jag integrera metta eller loving kindness i min meditation. Läs mer om metta här. Jag förvånades gång på gång över hur berörd jag blev av att säga de enkla meningarna med kärleksfulla intentioner. De känns som ett sätt att landa i mig själv, och det har inte alls känts påtvingat eller som att jag låtsats vara kärleksfull. OFTAST!!!

Men ibland är det få saker som kan provocera som vänlighet och kärlek kan. Det liksom kryper som små insekter inombords av irritation, och ibland känns de bara påtvingat och flummigt. Det kan lätt bli lite inre konflikter när kontrasten är för stor mellan ideén om ”jag borde vara kärleksfull på ett visst sätt” och det jag upplever i mig i stunden av helt andra känslor. Då är det lätt att lägga ned och ge upp.

Jag tror att många av oss (mig själv inkluderad) har en tendens att vilja vara duktiga och prestera goda resultat det vi gör, på många områden i livet. Prestationskraven hamnar ofta i vägen för processen, eller hur?

Jag tror att de är viktigt att komma ihåg att syftet med medkänsla och kärleksfullhet i största allmänhet, inte är att tvinga oss att känna på ett speciellt sätt. När vi utövar metta måste vi inte öppna hjärtat på vid gavel i något slags krav att vara kärleksfulla. Istället är det en möjlighet att iaktta vad som sker, det är en chans att lära känna oss själva och vara autentiska.

För mig har det ibland kommit upp känslor som är helt motsatta det jag förknippar med kärleksfullhet. Jag kan känna uppgivenhet, sorg, avundsjuka, irritation eller ilska när jag börjar upprepa metta meningarna till mig själv och andra.

Då kan jag behöva påminna mig om att, det är helt ok att känna så. Jag skulle säga att det  är ett tecken på att intentionen med metta verkar. Att jag blir berörd av processen och att jag äntligen nått fram till platser i mig som inte känner sig accepterade.

Jag har börjat inse att vad som sker i mig när jag upplever inre motstånd, är superspännande. Det är ju då jag får en chans att verkligen testa mindfulness och metta på riktigt. Då får jag äntligen chansen att bemöta mig själv med medkänsla utan att döma. De inre konflikterna brukar ofta klinga av när jag kan tillåta mig att bara vara som jag är.

Jag avslutar med ett citat av Pema Chödrön som inspirerade mig att blogga om det här.

‎”Feelings like disappointment, embarrassment, irritation, resentment, anger, jealousy & fear, instead of being bad news, are actually clear moments that teach us where it is that we’re holding back. They teach us to perk up & lean in when we feel we’d rather collapse & back away. They’re like messengers that show us, with terrifying clarity, exactly where we’re stuck. This very moment is the perfect teacher, and—lucky for us—it’s with us wherever we are.” Pema Chödrön

Anna Gordh Humlesjö

2 Responses to “Kärlek som provocerar”

  1. SoF skriver:

    ”Jag har börjat inse att vad som sker i mig när jag upplever inre motstånd, är superspännande.”

    Instämmer – det är/har blivit likadant för mig.

    Tack Anna för ännu ett uppskattat inlägg! 🙂

  2. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Tack för din fina respons SoF hade helt missat det, fint att höra att de uppskattas och kul att du känner liknande. Inspirerande resa eller hur?

    Kram 🙂

Leave a Reply