Är ett lyckligt liv ett meningsfullt liv?

happy people 2

I European Social Survey från 2006 bad man bland annat Européerna att ta ställning till följande påstående: ”I allmänhet känner jag att vad jag gör i livet är värdefullt och meningsfullt.”

Jag testade hur svaret på detta påstående relaterade till hur lyckliga individerna i undersökningen ansåg sig vara samt hur ofta de känt sig ledsna den senaste veckan. Svaren nedan gäller allmän lycka på en 0-10 skala samt hur stor andel som kände sig ledsna ofta eller alltid den senaste veckan. Drygt 47 000 individer svarade på dessa frågor i enkäten från 23 Europeiska länder.

Instämmer starkt:

Lyckonivå (0-10): 7,37

Andel ledsna: 8,7 %

Instämmer:

Lyckonivå (0-10): 7,12

Andel ledsna 7,3 %

Varken instämmer eller tar avstånd:

Lyckonivå (0-10): 6.16

Andel ledsna: 15,2 %

Tar avstånd:

Lyckonivå (0-10): 5,50

Andel ledsna: 30,6 %

Tar starkt avstånd:

Lyckonivå (0-10): 4,82

Andel ledsna: 39,6 %

Som vi ser råder ett ganska starkt samband mellan att å ena sidan uppleva livet meningsfullt och å andra sidan känna sig lycklig och sällan känna sig ledsen. Inte speciellt förvånande, men trots detta finns det en hel del intellektuella som brukar hävda att det skulle finnas någon sorts konflikt mellan meningsfullhet och lycka. Resultaten ovan går tvärt emot en sådan teori. I alla fall om vi talar om subjektivt upplevd meningsfullhet.

Innan man börjar romantisera de negativa känslorna eller hävda att lycka är något tomt och innehållslöst så kanske man bör betänka att för de flesta människor går meningsfullhet och lycka hand i hand.

Filip Fors (www.filipfors.se)

3 Responses to “Är ett lyckligt liv ett meningsfullt liv?”

  1. FEG skriver:

    Håller med betraktelsen. Det är även intressant att konstatera kopplingen i påståendet till en aktivitet dvs. ”vad jag gör i livet” till skillnad från ett tillstånd så som reklamen ofta vill få oss att tro att bo i ett vackert hus, vara snygg/sexig, vara rik, ha ett designat kök etc genererar lycka.

  2. Mats skriver:

    Jag är inte så värst lycklig, men jag anser – eller snarare tror – att mitt liv är mycket meningsfullt; i vart fall mer meningsfullt än vad det är lyckligt. Men anledningen till att jag tror att mitt liv är mycket meningsfullt är att jag tror att jag kan göra stor nytta för andra, och, via detta, indirekt förbättra förutsättningarna för att på längre sikt även bli lyckligare själv, eftersom ”what goes around comes around”. Om personerna i undersökningen hade haft den livsinställningen men varit olyckliga än så länge, hade man fått ett resultat som kunde se ut som att lycka och känsla av meningsfullhet inte går hand i hand, men det skulle i så fall bara vara tillfälligt. Om känslan av meningsfullhet beror på en förhoppning om att det kommer lycka i framtiden, skulle det fortfarande kunna vara sant att lycka är vad som gör livet meningsfullt även för försökspersonerna i en sådan undersökning. Det vore bara inte *nu* existerande lycka som gör livet meningsfullt för dem, utan framtida förväntad dito.

  3. Mats skriver:

    De som anser att det finns en konflikt mellan meningsfullhet och lycka upplever nog mer lycka när de tänker på något de finner meningsfullt än vad de upplever när de tänker på något de inte finner meningsfullt. Det är nog denna lyckoskillnad som får dem att finna de saker meningsfulla som de finner meningsfulla. Därmed jagar de i grunden bara lycka när de strävar efter de saker de påstår vara ”meningsfulla”. Sedan kan de säga hur mycket de vill att de sakerna är meningsfulla oavhängigt lyckan; det är inte trovärdigt. Allt man sätter positivt värde på sätter man positivt värde på för att man blir (om så bara lite) lyckligare av tanken på det än vad man blir av tanken på dess frånvaro eller motsats.

Leave a Reply