Andas med naturen

IMG_8031

Jag har just kommit tillbaka från en resa på den Kanadensiska västkusten. Jag har bilat runt på Vancouver Island och verkligen levt nära naturen varje dag i 3 veckor. Klipporna och stränderna vid havet har varit vardagsrummet. Jag har vandrat genom naturreservat med nästan 1000 år gamla helt enorma cederträd i mossiga urskogar nära havet. Och när mörkret faller och solen går ned i havet så börjar stjärnhimlen blinka en stjärna i taget till hela vintergatan breder ut sig.

I stort sätt varje morgon när jag vaknat i vår Westfalia, så har jag gått ut i naturen och mediterat. Jag har mediterat vid stranden och upplevt hur min andning och vågorna är samma rytm. Jag har andats med vinden, med morgonsolen men också med spöregn smattrande mot regnkläderna. Ibland väckt ur meditationen av en blöt liten nos av en nyfiken förbi passerande hund som mycket hellre vill leka än sitta still. Jag har suttit bland varma stenar och när jag gått upp har en liten snok ringlat ut precis bredvid. Örnar har seglat på himlen ovanför. Rådjur har tittat ut ur skogen lite var stans. Nyfikna sälar med stora kärleksfulla ögon har dykt upp nära stränderna och lekt omkring i vattnet utanför. Dom ser ut som små klumpar av loving-kindness. Som ett enda stort simmande lekfullt hjärta med simfenor och söta ögon. (Det finns en säl på bilden, fast den är vädligt svår att se)

Jag har yogat ute på stränderna i sanden och fyllts av inspiration av naturens konstanta puls, rytm, rörelse. Jag fyllts av förundran för det myller av liv som aldrig upphört att expandera sen de uppstod en gång för urminnes tider sedan, och jag har känt mig som en del av det. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna enkel glädje av att vara i naturen, både forskning och instinkt bekräftar att glädjen av att vara i naturen är delad av många. Men att leva i naturen väcker självklart mycket tankar om vår ohållbara moderna livsstil. Vad gör vi med vårt hem?

Direkt när jag stiger ut i naturen och bara andas in så sker det något i mig, jag fylls av ett lugn. Det är som om jag landar, som att komma hem. Rörelsen i sinnet blir som rörelsen i naturen, den bara är där, sker av sig själv, jag behöver inte göra något, jag kan låta allt bara vara. Ljudvolymen på tankar och känslor avtar och det är något annat som jag lockas att lyssna till, det är något annat som tar min uppmärksamhet. Kanske är det lättnaden och glädjen i enkelheten av att bara finnas till, glädjen över att över huvud taget existera, bara vara en del av allt.

Anna Gordh Humlesjö

5 Responses to “Andas med naturen”

  1. SoF skriver:

    Tack för en stark och fin text!

    Jag förflyttas nästan till platserna du beskriver, bara genom att ”ta in” texten och fokusera på min andning – och därmed hamna i Nuet. 🙂

    Frukosten får nu intas i trädgården tillsammans med dammens porlande…

    Soliga hälsningar!

  2. Göran Hådén skriver:

    Tack för ännu ett jättebra inlägg!

    Kollar igenom de senaste inläggen på lyckobloggen igen – det finns ju mängder av infallsvinklar på lycka och det är härligt att vi verkligen visar bredden!

  3. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej, jag blir inspirerad av frukost i trädgården oxå det låter helt underbart med en porlande bäck. Tack SoF och Göran för era fina reflektioner på min text. Det är vekligien kul med bredden här på bloggen. Man blir inspirearad och det lockar till att man vill inspirera 🙂

    Önskar er en skön skön dag

    Kram Anna

  4. Vackert och inspirerande!

  5. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Tack Fredrik, ja det var både vackert och inspirerande:)

Leave a Reply