Är vi på väg in i en återvändsgränd?

En sådan här dag efter den stora tragedin i Norge med över 80 döda kan det lätt kännas ytligt att skriva om lycka. Men kanske är det precis då som det är som extra viktigt att göra just det.

En lycklig själ behöver inte tänka i termer av ”vänner och fiender”
Att fokusera mer på att stärka det friska och positiva. För att bana väg för att sådana här saker inte ska ske igen.
För en lycklig människa begår inte sådana vansinnesdåd. En lycklig och harmonisk själ som känner sig älskad och som har mycket värme i hjärtat får inte för sig att döda över 80 oskyldiga människor. En lycklig och harmonisk själ behöver inte tänka i termer av ”vänner och fiender” och känner inget behov av att bekämpa alla som inte är som han/henne. Det som har hänt var ett rop på hjälp, ett rop som kom för sent. För ilska föds ur rädsla. Och rädsla är någonstans ett rop efter kärlek.

Skapar vi lycka och fred genom att bekämpa det ”onda”?
Jag tror att vi är på väg in i en återvändsgränd när vi fokuserar så hårt på att ”mota bort det onda” i samhället. Vi låser in ”onda människor” i fängelser, skapar hårdare kontroller av människor, försöker bekämpa terror och ondska genom att själva kriga, vi övervakar mer, skapar gated communities, och bygger ”murar” och försvar för att skydda oss. Vi blir allt mer misstänksamma. Litar allt mindre på varandra. Vi ger allt fler trasiga själar antidepressiva medel, medan såren där under som skapade sorgen ofta lämnas åt sitt öde. På ytan får vi kanske ett tryggare samhälle. Men terrordåden och skolmassakerna blir samtidigt fler, inte färre. Intressant är också att många av de killar som begått vansinnesdåd på olika skolor också gick på antidepressiva medel…

Är vi inte lika illa som det vi försöker bekämpa?
När ska vi förstå att vi snart är lika illa som det vi försöker bekämpa. För det samhälle vi är på väg att bygga blir också allt kyligare. Och hårdare.  Med allt mer misstänksamhet. Vi stänger ute,  dömer och diskriminerar. Men vi förstår inte. Att den här världen behöver mer av kärlek och värme, inte mindre!

Det är dags att sluta blunda och istället börja SE varandra!
Vi behöver Mer gemenskap inte mindre. Vi behöver fokusera mer på vad som binder samman oss människor, tänka mindre i termer av ”vi och dem”, ”vänner och fiender” och fokusera mer på vad vi faktiskt har gemensamt.  Sluta blunda när vi ser någon som mobbas och är utfryst i skolan. Sluta titta bort när vi ser en uteliggare på stan. Vi behöver öppna ögonen och SE varandra! Göra något snällt för en främling. Lyfta fram det goda i varandra istället för att fokusera på felen. Se dem som har det svårt. Finnas där med åtminstone ett vänligt ord. Dra vårt strå till stacken för att bidra till en varmare och mer kärleksfull värld genom att själva agera mer kärleksfullt. För det är ju som uttrycket säger. Vi vill alla bli älskade. Och blir vi inte det, så vill bli respekterade. Blir vi inte heller det så vill vi åtminstone bli hatade. Bara vi inte passerar obemärkta förbi och glöms bort.

Kärlek från början hade varit en bättre väg
Anders i Norge blev tidigt övergiven av sin far, sedan ensam och utfryst i skolan. Älskad blev han förmodligen aldrig. Respekterad kanske på sin höjd  i de högerextrema kretsar dit han sökte sig? Men efter massakern i Norge fick Anders i alla fall på allvar bli hatad. Av en hel värld. Han slapp passera obemärkt förbi.  Behöver inte vara rädd för att bli bortglömd mer.
Men att få bli sedd och få kärlek från början hade förmodligen varit en bättre väg.
En väg som inte hade behövt skörda liv.

”When people behave unlovingly, they have forgotten who they are. When someone is angry they’re afraid, and fear is a call for love. If we want to be rid of fear, we cannot fight it but must replace it with love. When we attack back, we initiate a war that no one can win”.


Hur många fler ensamma kärlekstörstande barn där ute ska behöva förvandlas till tickande bomber innan vi vaknar?
VEM är det som DU kan välja att se idag, som du förut blundade för??

Kram, kärlek och värme till er alla! / Boel Björkenwall
Inspirationskonsult, Hälsorådgivare mm.
———————————
http://www.viability.se
boel@viability.se

4 Responses to “Är vi på väg in i en återvändsgränd?”

  1. Peter Weckman skriver:

    En mycket välformulerad text som verkligen berör. Högsta betyg!! 🙂

  2. Filip Fors skriver:

    Instämmer med Peter. Bra och välskrivet inlägg!

    Jag hoppas du har rätt i att mer kärlek och social integration kan leda till att liknande tragedier kan undvikas. Det verkar som att personer som utför liknande brott ofta är social isolerade så om man kan bekämpa social isolation kan nog en del vara vunnet. Samtidigt tror jag också att man inte får glömma att det inte bara handlar om sociala orsaker till att människor begår sådana hemska brott. Vissa människor saknar i princip helt ett samvete eller en grundläggande förmåga till empati. En svensk tvillingstudie tydde exempelvis på att ärftlighetsfaktorn i psykopati var 63 procent. Men hur dessa antisociala drag kommer till uttryck kan vi ju helt klart påverka. Så jag håller med dig i stort!

  3. Stefan skriver:

    Tack Boel för dina ord, är helt inne på samma linje. All kärlek till dig, /Stefan

  4. Kan bara instamma, en riktigt bra text som beror!

Leave a Reply