Empirisk Hedonism

braxavhandling

Hedonismen säger att njutning är det enda ovillkorligt goda. Det är troligen den äldsta och mest omdiskuterade teorin om det goda i filosofins historia. Men sedan början av nittonhundratalet har hedonismen hamnat i vanrykte (visserligen inte för första gången). Intressant nog inträffar detta samtidigt som filosofin och psykologin skiljs åt. I sin inflytelserika kritik av hedonismen menade G.E. Moore att vi inte kan dra några slutsatser om vad som är värdefullt från psykologiska iakttagelser om hur vi fungerar. I synnerhet: vi kan inte gå från den empiriska iakttagelsen (om det är en sådan) att njutning är det enda vi eftersträvar, till slutsatsen att njutning är det enda värdefulla.

I min avhandling Hedonism as the Explanation of Value argumenterar jag att detta var ett misstag. För att förstå vad värde är måste vi förstå vad vi gör när vi värderar något, och varför vi värderar vissa saker, men inte andra. Vad är det som styr våra värderingar? Ett problem för realistiska teorier om värde, dvs. positionen att det finns värde-fakta, och att värdepåståenden kan vara sanna eller falska är att sådana fakta inte verkar spela någon roll i förklaringen av varför vi fäller sådana påståenden. Men är detta sant? Det verkar vara en empirisk hypotes, någonting som går att undersöka.

Projektet sträcker sig utanför filosofin och inbegriper forskning kring attityder, motivation, beslut och känslor. Denna forskning visar att njutning spelar en central roll i värderande. Vi värderar i första hand genom att reagera på stimuli som något njutbart eller obehagligt. När våra hedoniska processer förändras ändras också vad vi värderar. Med andra ord: om njutning och (positivt) värde är samma sak, så har värde en roll i förklaringen av våra värderingar.

En empiriskt orienterad version av hedonismen kan också förklara varför människor är oeniga om vad som är värdefullt: vad som ger folk njutning varierar med intressen, bakgrund och sammanhang. (Givetvis är kopplingen inte alltid så enkel, människor är komplexa varelser.) Samtidigt förklarar teorin varför de ändå har samma värdebegrepp: deras begrepp om värde har samma ursprung: njutningssystemet.

Samtidigt krävs en filosofisk teori för att tolka dessa resultat, och det är en sådan teori jag utvecklar i avhandlingen. Njutningens roll i vårt värderande stödjer påståendet att njutning är det enda som egentligen är värdefullt.

David Brax (http://david.brax.nu)

Leave a Reply