Falska leenden kan göra dig mer olycklig

Falskt leende in action

Forskningen kommer titt som tätt med en del motstridiga resultat. Lyckoforskningen är inget undantag. En ny studie visar, tvärt emot vad vi tidigare skrivit om här på Lyckobloggen, att falska leenden faktiskt kan göra oss mer olyckliga.

Amerikanska forskare följde nyligen en grupp busschaufförer som var instruerade att le mot passagerarna. Många av chaufförerna gick av sina skift olyckliga. Enligt studien berodde det delvis på att påtvingade leenden får negativa känslor att upplevas som ännu mer påträngande.

Studier visar att leenden som kommer ur en glad upplevelse aktiverar vissa muskler kring ögonen som vi inte kan manipulera medvetet. Dessa glädjerynkor skiljer sig alltså från när vi bara drar på smilbanden.

Istället för att lura hjärnan genom att le falskt kan det därför vara bättre att försöka koncentrera sig på att vara äkta glad. På mig stämmer detta in ganska väl. Jag har vid några tillfällen då jag känt mig lite nere försökt att tvinga fram ett leende. Det har inte gjort mig det minsta gladare. Men kanske har jag valt fel tillfälle för det oäkta leendet eller så har jag en personlighet där det inte är applicerbart.

Har du några erfarenheter av falska leenden och hur har de i så fall påverkat din lyckonivå?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om lyckalyckoforskning och leenden

Ludvig Lindström

6 Responses to “Falska leenden kan göra dig mer olycklig”

  1. Göran Hådén skriver:

    Det är inte så motstridiga resultat. Falska leenden kan vara bra för att trigga igång lycka och bryta mönster, men det är knappast bra att fejka en hel dag.

    För vissa fungerar falska leenden jättebra, för andra inte alls. Men det är viktigt att le fullt ut, inte bara lite grann!

    En effekt kan också vara att om du börjar med ett falskt leende, så kan det locka fram äkta leenden från de som möter dig, vilket i sin tur kan göra att du reagerar med ett äkta leende, när du ser deras äkta leenden… 🙂

  2. Jo, det kan säkert fungera med falska leenden för vissa. Mig har det dock inte fungerat på, inte ens brutit ett negativt mönster. Men jag får kanske prova igen några gånger 🙂

    Sen är jag personligen lite kluven till att bli bemött av falska leenden. Jag tycker att man kan se ganksa klart att vissa personer man ibland möter klistrar på ett falskt leende och det får inte mig att må bättre. Snarare får jag en känsla av att personen är falsk och inte går att riktigt lita på, vilket i sin tur gör att jag känner ett litet obehag inför den personen. Men det beror kanske också på hur man framställer sitt falska leende. Gör man det med en glimt i ögat så kan det säkert få mottagarna att dra på smilbanden.

  3. Han på bilden hade säkert kunna få mig att skratta till 🙂

  4. Lars skriver:

    Jag tycker Göran ger en bra analys.
    För mig fungerar oftast falska leenden väldigt bra och i synnerhet i mötet mellan man och kvinna, även om det är aldeles så oskyldigt, men det finns undantag:
    – Ett leende för att ”urskulda” eller släta över en konflikt upplever jag som falsk och ytligt frånstötande.
    – Psykopaten, som medvetet försöker manipulera sin omgivning och där leendet många gånger är en känslomässig skyddsmantel. Det ökar för mig osäkerheten om vad som pågår innanför skalet.

    Kanske är det så att det är skillnad på konstlat och konstlat leende. Leendet måste ändock återspegla välvilja och harmonisk relation. Finns de komponenterna, så tycker jag att ganska få saker är så fina som ett leende. Jag tror inte en busschaufför orkar känna välvilja och harmonisk relation mot alla bussresenärer under en hel arbetsdag.

    En fin form av meditation är att sitta i meditationsställning och tänka på leendet från någon du tycker om.

    Med ett leende 🙂 Lars

  5. Filip Fors skriver:

    Intressant! Detta stämmer väl överens med mina egna iakttagelser. Ibland fungerar det att dra på smilbanden för att bli på bättre humör. Men inte alltid och inte för alla personer. Jag tror också att det delvis fungerar på grund av placebo och för de som har en positiv inställning till metoden. Jag tror inte det funkar för en person som tycker det verkar väldigt onaturligt och konstigt.

  6. Linda skriver:

    Ja ! Jag håller med ! Tack! Äntligen hitta jag nån som har upptäckt samma. Jag satt faktiskt just nu och sökte enkomt efter just detta på internet. Satt o undrade… är det bara jag som inte tycker det hjälper att försöka verka glad?

    Eller så här är det för mig… i vissa situationer hjälper det att spela glad o tuff o sånt, men det är bara då det funkar. I dom lite lättare stunderna, som är lite utmanande, men inte för jobbiga. Och man lyckas få det att se trovärdigt ut. det känns ganska riktigt. DÅ kan det hjälpa!

    Men i vissa situationer där jag mått så jäkla dåligt och vill inte va där, vill bara gå hem, jag klarar inte att prata, kan inte tänka, min hjärna funkar inte som annars. Där sitter jag o försöker le. oj oj oj vad jag försöker. oj oj oj. men känner bara att ”jag ser inte glad ut”. och mungiporna vill bara ner ner ner . och det är jätteansträngande att hålla upp dom. Och folk tillomed kollar på mig och rynkar på pannan åt mig. Och jag har tillochmed fått höra då att ”Är du ledsen?”.
    Så alltså.. det går inte. Inte alltid! Det ända som har hjälpt mig lite uppåt i såna lägen är att antingen gå hem, eller att prata ur mig. När inget annat funkar.. tillslut försöker jag prata ur mig till nån. och det brukar kunna göra så jag orkar en stund till. Men tyvärr då brukar får jag höra att -”oj oj oj du låter så negativ, du försöker ju inte va glad, det är därför du inte är det”. ”Kolla på mig jag är egentligen inte heller glad, men jag låtsas”.

    -SUCK!!!!!

Leave a Reply