Hur starkt är stödet för evidensbaserade lyckostrategier?

3goodthings4

Det är många som talar varmt om evidensbaserade lyckostrategier baserade på studier från den positiva psykologin. Jag tillhör själv denna grupp individer. Både vid föreläsningar och i media har jag berättat om att tacksamhetsdagbok, positivt tänkande och snälla handlingar har visat sig höja välbefinnandet i kontrollerade experimentstudier. Det är ingen tvekan om att studierna finns där. Det finns idag uppemot ett hundratal studier som pekar på att olika ”positiva strategier” höjer lyckan. I alla fall på kort sikt. (De flesta experiment pågår inte längre än 4-8 veckor). Och det beror inte bara på placebo.Men det finns också mycket frågetecken inom den här forskningen. Frågetecken och problem som det är lätt att skjuta åt sidan eftersom de övergripande resultaten från här forskningen är så tilltalande. Två problem med de evidensbaserade lyckostrategier som Professor Sonja Lyubomirsky m fl har arbetet fram är enligt mig dessa:

– Nästan alla studier är gjorda på amerikanska collegestudenter. Vi vet ännu inte i vilken grad dessa är en representativ grupp för människor som lever i andra västländer, som exempelvis Sverige. Det vi vet är amerikanska collagestudenter absolut inte är en representativ grupp för människor i allmänhet. Många studier pekar på psykologiska skillnader mellan människor beroende på vilket slags samhälle dessa lever i. Exempelvis finns psykologiska skillnader mellan industrisamhällen och jordbrukssamhällen, mellan individualistiska och kollektivistiska kulturer och så vidare. Positivt tänkande har en mycket central roll i det amerikanska indvidualistiska samhället. Det är inte omöjligt att svenskar finner sådana strategier betydligt mer onaturliga och att dessa metoder därför skulle fungera sämre för oss. Det behöver absolut inte vara så men det kan inte uteslutas.

– De positiva effekterna man funnit av olika lyckostrategier är ofta statistiskt signifikanta men svaga. Det betyder att man funnit stöd för att olika lyckostrategier fungerar men att den utdelning de ger i termer av ökat välbefinnande är små. Om man tittar på grafen nedan ser man att lyckan ökade över tid för gruppen som skrev ned tre bra saker varje dag jämfört med en kontrollgrupp. På den 100-gradiga skalan ökade individerna som gjorde lyckostrategin sin lycka med fem enheter över en sexmånadersperiod. Ökningen är statistisk signifikant men svag. Det var inte så att de flesta personer som gjorde övningen gick från djupt deprimerad till väldigt lycklig. Tittar man på Sonja Lyubomirsky studier finner man ofta samma sak. Signifikanta men svaga effekter. Strategierna gjorde deltagarna något lyckligare i genomsnitt men inte mycket.

good things.

Forskare som Lyubomirsky och Seligman har lagt en bra grund men nu behövs det nytänkande och ett fokus på att hitta effektivare lyckostrategier. Som jag diskuterat är effekterna i många studier väldigt svaga. Det beror säkert på att övningarna som man testat är väldigt enkla och triviala. Ofta rör det sig om att skriva ner en positiv framtidsbild 15 minuter per vecka, eller lista fem saker man är tacksam för en gång i veckan. Det säger sig självt att sådana småskaliga strategier sällan ger någon kraftigt välbefinnandeökning. Nya mer omfattande strategier behöver testas där fler moment ingår. Det finns redan exempel på detta, Seligman m fl har testat ett terapiprogram som kallas positiv psykoterapi för deprimerade. Effekten var stark. Nästa steg är att testa ett sådant program även för psykiskt friska individer.

Det påpekas ibland att de evidensbaserade lyckostrategierna från positiv psykologi skulle vara mycket mer effektiva än de gängse saker som folk gör i syfte att höja sitt välbefinnande, exempelvis konsumera prylar och tjänster, resa på semester och så vidare. Men vad har vi egentligen för stöd för en sådan slutsats? Inte mycket. Det finns ju en ”bias” i hur vi tolkar vilka strategier som är effektiva eftersom vi bara testat ett litet antal strategier. Det finns säkert massor med fler strategier som också fungerar – som skulle visa sig vara effektiva om man bara testade dem i ett experiment.

Kunskapen från positiv psykologi och lyckoforskningen är det bästa kunskapsunderlaget vi har men stödet för olika lyckostrategier är kanske inte starkt som många vill tro. Det största problemet är att de strategier man testat ger så svaga effekter.

Har ni läsare några idéer om nya strategier som man skulle kunna testa i experiment? Vad har forskningen missat?

Källor:

Seligman m fl (2005) Positive psychology progress: Empirical validation of interventions, American psychologist.
Lyubomirsky m fl (2011) Becoming Happier Takes Both a Will and a Proper Way: An Experimental Longitudinal Intervention To Boost Well-Being, Emotion.

Filip Fors (www.filipfors.se)

12 Responses to “Hur starkt är stödet för evidensbaserade lyckostrategier?”

  1. Lars skriver:

    Här kommer en rå idélista. En del kanske välutforskat, annat lite mindre utforskat:
    – Skaffa sig bättre kunskaper och träning i:
    – Personlighetsbedömning
    – Emotionellt tänkande
    – Empatisk förmåga
    – Mänsklig konfliktfri kommunikation
    – Mänsklig djup kommunikation
    – Lära känna sig själv. Snarlikt psykoterapi, men lite tydligare mål och strategi.
    – Naturupplevelser
    – Motion, fysisk träning
    – Körsång
    – Kultur
    – Mindfulness
    – Retreat
    – Flow
    – Sova mer
    – Vårda sitt parförhållande
    – Ständigt vara lite småförälskad, inom tillåtna ramar, utanför parförhållandet. Bejaka den positiva spänning som oftast finns mellan man och kvinna.
    – Vårda sina vänrelationer
    – Kramas mer
    – Skrattyoga
    – Hitta mildare och ofarligare kemiska medel än knark
    – Metodiskt arbeta mot en mer meningsfull tillvaro. Skaffa ideella mål.

    Lång kram/Lars

  2. FEG skriver:

    Tackar för en mycket intressant betraktelse. Har en grundläggande fundering beträffande detta.

    Har förstått att generellt är stabila människor är lyckligare än neurotiska och extroverta lyckligare än introverta. Såg även ett tidigare inlägg att träning i medkänsla hos exempelvis munkar ökar lyckonivån.

    Min fundering till lyckobloggen är den generella frågan vilken forskning det finns beträffande personer med hög empatisk förmåga och lycka. Det skulle i så fall innebära att ”astbergerpersonligheter” är olyckligare. De flersta astbereraktiga personer jag känner verkar ju ha lättare än andra att komma in i någon sorts flow-tillstånd. Detta är ju något som gynnar lycka. Kan inte detta kompensera brist på emotionalitet?? Vad finns det egentligen för forskning på detta.

    Kan visserligen förstå om psykopater är olyckligare som säkert lever i ett emotionellt tomrum.

  3. Filip Fors skriver:

    Intressant reflektion FEG. Har faktiskt tänkt skriva en post om personlighetsdraget agreebleness (vänlighet på svenska) och lycka. Det finns (till synes) en paradox i lyckoforskningen. Människor som tränas i känna empati blir något lyckligare på grund av detta. Människor som skänker pengar till välgörenhet är lyckligare än genomsnittet, antagligen på grund av att de gör gott (detta har belagts i experiment). Lyubomirskys experiment pekar på att collagestudenter blir lyckligare av att göra snälla saker. Men alla dessa effekter är svaga.

    Mycket tyder på alltså att snälla människor borde vara lyckligare. Men när man undersöker sambandet mellan personlighetsdraget agreebleness och lycka är det i princip ett nollsamband. Agreebleness mäter i princip samma sak som empatisk förmåga. Empatiska personer är vänliga och snälla. Min tolkning är att hög empati för med sig både fördelar och nackdelar. Det är bra på det sättet att det ofta leder till harmoniska relationer med andra människor. Empatiska personer har lättare att samarbeta och komma överens med andra och de blir ofta omtyckta. Nackdelen (det som jag tror drar ner lyckan) är att empatiska personer lätt ta på sig för mycket ansvar samt att de kan tillskrivas låg status av omgivningen. Hjälpsamhet och vänlighet signalerar (tyvärr) till viss del undergivenhet. Det finns flera studier som pekar på detta. Och hög status borde vara relaterat till högre lycka.

    Det finns en del studier där man finner svaga positiva samband mellan agreebleness och lycka. Så möjligen är det ingen paradox utan man har helt enkelt övertolkat sambanden i experimentstudierna (gjort en höna av en fjäder). D v s högre empati kan göra en lite lyckligare men inte mycket. Vidare, bäst kanske kan vara att vara ”lagom” empatisk.

  4. Filip Fors skriver:

    Ang psykopater. Jag tror inte nödvändigtvis psykopater är olyckligare. En av de mest kännetecknade dragen för psykopati är extremt låg empatiskt förmåga och om sambandet mellan empatisk förmåga och lycka är svagt eller icke-existerande borde psykopater vara ungefär lika lyckliga som folk i allmänhet. Om man tittar på de personlighetsdrag som har stor betydelse för lyckan, emotionell stabilitet och extraversion skiljer sig psykopater här inte så mycket från folk i allmänhet. Dock är de mer impulsiva och det finns ett svagt negativt samband mellan impulsivitet och lycka.

  5. Lars skriver:

    FEG och Filip
    Så långt jag vet finns det inte några tillräckligt exakta definitioner av emotionell förmåga och empatisk förmåga. För mitt resonemang nedan gör jag följande definitioner:
    Emotionell förmåga = Förmågan av tolka och förstå det sociala spelet och sociala undertoner i omgivningen
    Empatisk förmåga = Förmåga att bry sig om personer i omgivningen inom ramen för den förståelse som ens emotionella förmågan har givit en.
    Så långt min livsempiriska erfarenhet har lärt mig, så är de två personlighetsdragen oberoende av varandra och förekommer i alla fyra möjliga kombinationer. Asbergerpersoner har låg emotionell förmåga. De asbergerpersoner jag känner har dock hög empatisk förmåga, sen blir det ofta fel ändå på grund av den låga emotionella förmågan. Det kan ofta misstolkas som att asbergerpersoner har låg empatisk förmåga. Alla asbergerpersoner har inte hög empatisk förmåga. De två personlighetsdragen verkar vara oberoende av varandra.
    Psykopater har hög emotionell förmåga i kombination med låg empatisk förmåga. Även här missbedöms ofta den empatiska förmågan, i detta fall till det bättre. Det beror på att psykopater utnyttjar sin emotionella förmåga manipulativt för egen vinning. De kan verka empatiska, men det är alltså bara manipulativt för att nå egen vinning.

    De flesta använder inte orden emotionell förmåga och empatisk förmåga med den tydliga distingtion, som jag gjort ovan. Då kan även forskningsresultat bli förvirrade och misstolkade.

    :-)Lars

  6. Lars skriver:

    Instämmer i din andra reflektion, FEG, att asbergerpersoner bör vara lyckligare beroende på deras större förmåga att komma in i flow, samtidigt som sociala missförstånd kan sänka lyckonivån. De kan lätt hamna lite socialt utanför. Vilket som väger tyngst varierar säkerligen från individ till individ och helt säkert från stund till stund.

    :-)Lars

  7. FEG skriver:

    Tackar för mycket initierade och välformulerade svar.

    Tror att din distinktion mellan emotionell och empatisk är viktig Lars. Läst någonstans att astbergerpersonligheten är starkt underrepresenterad beträffande brottslighet medan det som bekant är tvärtom beträffande psykopater.

    Intressant det du skriver Filip att agreeableness kan signalera en viss underdånighet och låg status. Det här med status belystes igår i nyheter om den senaste ULF-studien från SCB (ULF 2010). En slutsats är att status kraftigt påverkar vår hälsostatus.

    Lite statistik: 61 procent av arbetarna och 53 procent av tjänstemännen överviktiga, 15 respektive 9 procent klassas som feta (ett BMI över 30). Folk i arbetaryrken röker betydligt mer än i tjänstemannayrken. Var femte kvinnlig arbetare röker varje dag, men bara var tionde kvinnlig tjänsteman. Var femte manlig arbetare (21 procent) och knappt var femte (17 procent) kvinnlig arbetare motionerar aldrig. Bland tjänstemännen undviker ungefär var tionde daglig motion, eller 12 procent av männen och 9 procent av kvinnorna. (Promenader på minst 30 minuter räknas som motion). Kvinnliga arbetare är också mer ängsliga, oroliga och har ångest, 29 procent. Kvinnliga tjänstemän oroar sig mer än manliga arbetare, 20 respektive 16 procent, medan bara 13 procent av de manliga tjänstemännen oroar sig.

  8. Filip Fors skriver:

    Intressant resultat FEG! Generellt verkar socioekonomisk status ha större betydelse för hälsan än för lyckan. Dock är problemet med socioekonomisk status som klass, inkomst eller utbildningsnivå att det är för generella statusmarkörer. Den typ av status som har störst betydelse för välbefinnandet är antagligen status på lokal nivå. Tänk en tjänsteman som inte blir lyssnad på av sina kollegor på fikarasten. Eller arbetaren som är en informell ledartyp i sitt arbetslag. Där har status en mycket mer direkt betydelse. Tjänstemannen kan i detta fall uppleva låg status medan arbetaren upplever sig ha hög status.

    Lars: Din reflektion kring emotionell och empatisk förmåga stämmer nog och påminner om Daniel Nettles uppdelning mellan kognitiv och emotionell empati. Kognitiv empati innebär att man kan rent kognitivt kan förstå hur andra människor tänker och känner (som psykopater är duktiga på) Emotionell empati innebär att man kan känna medlidande (inte bara tankemässigt förstå utan också känna hur andra känner) Nettle menar att personer med asperger har låg kognitiv empati men inte nödvändigtvis låg emotionell empati. Psykopater har hög kognitiv empati men låg eller obefintlig emotionell empati. Eftersom vårt beteende primärt styrs av känslor så har emotionell empati mycket större betydelse för hur vi handlar (psykopater beter sig illa mot andra, personer med asperger gör inte det).

  9. Lars skriver:

    FEG:
    Intressant. Det väcker en fråga om orsak och verkan. Är det så att personer med höga krav på sig själva utbildar sig, blir tjänstemän, motionerar mycket, röker lite och undviker att bli överviktiga?
    …eller, hör det samman med yrkesrollen och samhällsstatusen?

    Filip:
    En lite justering bara: Psykopater beter sig inte alltid illa mot andra. Ofta kan man ha en stor kalkylerbar nytta av att bete sig bra mot andra, speciellt mot chefer och andra betydelsefulla personer, men man kan aldrig lita på ”omtanken” från en psykopat och de kan lämna djupa känslosår efter sig.

    :-)Lars

  10. FEG skriver:

    Tackar för intressanta tankar.

    Det är svåra frågor om kopplingen mellan status och hälsa. Samma hälsogradient verkar finnas i alla länder runt jorden, enligt bl.a. Sir M Marmot. Undrar lite hur kopplingen till lycka är.

    Länder som Japan och Singapore har ju högst medellivslängd men når inte alls lika högt beträffande lyckonivå kanske beroende på att de har en ganska kollektivt inriktad kultur.

    Man har konstaterat att även i naturen bland exempelvis apor (som ju är ett djur som i hög grad inordnar sig i hierarkier) så har ledarapan lägre nivå av stresshormoner och längre livslängd än apor längre ned i hierarkin.

    Sedan kan man spekulera i det här med att i högre grad välja något så centralt i livet som sitt arbete (och i förlängningen sitt liv) har positiva effekter. Om man är professor i lyckoforskning har man säker gjort många aktiva val medan en person som arbetar i hemtjänsten ofta kanske bara fortsatt efter ett vikariat och bara blivit…. Idag har väl många forskare som exempelvis Barry Swartz fokuserat på den negativa i ständiga valsituationer.

    Har förresten läst att människor med psykopatiska drag i mycket högre grad är rökare och använder mer droger.

  11. Filip Fors skriver:

    Jag tror att Barry Swartz överdriver problemen med val även om han givetvis är något viktigt på spåren. Sonja Lyubomirsky hävdar ju att en utveckling mot att bli lyckligare handlar om att förändra sitt sätt att tänka men också att aktivt välja aktiviteter som är lyckobefrämjande. Högre frihet borde rimligtvis innebära större frihet att välja aktiviteter. Men frågan är om personer med hög socioekonomisk status har så mycket mer makt över sin tid och sina aktiviteter?

    Ofta leder högstatusyrken till mer tidspress och i vissa fall mindre kontroll över tiden (ex. mer arbete mindre fritid). Att ha hög status innebär också starka förväntningar från omgivningen (ex. att man ska ha en aktiv fritid, ägna sig åt finkultur m.m.) Så relationen mellan socioekonomisk status och lycka är helt klart komplicerad. Kahneman hävdar att en förklaring till de förvånande svaga sambanden mellan socioekonomisk status och lycka beror på den tidspress och de krav som en hög socioekonomisk ofta innebär.

  12. Lars skriver:

    Intressant, FEG, att psykopater röker mer. Det stämmer med min livsempiriska uppfattning. Min livsempiri säger mig också att psykopater stämmer in på Carolas sångtext:
    ”Likt Mona Lisa har sitt leende, bär du också på en hemlighet…” Min erfarenhet säger mig att det ofta är lätt att kommunicera med psykopater, men svårt att nå deras inre hemligheter, man pratar liksom med deras skal. Någon som känner igen detta?
    :-)Lars

Leave a Reply