Är svenskar oroliga?

För några dagar sedan rapporterades det i flera dagstidningar att svenskarna skulle vara ett av världens mest oroliga folk. DN har exempelvis rubriken ”Svenskar bland de mest oroliga i världen”. Det rimmar illa med alla studier som pekar på att Sverige ligger bra till i internationella lyckomätningar. Oro är ju en negativ känsla som står i konflikt med höga nivåer av välbefinnande. Av studiens resultat har vissa dragit slutsatsen att svenskarna går runt och oroar sig mycket i vardagen. Men som vi ska se stämmer det inte. Exempelvis gör svenskans ledarsida och vissa bloggare uppenbara feltolkningar av studien.

I undersökningen mätte man inte ”vardagsoro” utan lät studiedeltagarna ange vilka olika saker som de oroar sig för på en lista, ex. cancer, miljö- och klimatförändringar osv. Tydligen hade svenskarna kryssat för många olika saker som de oroade sig för och därför fick Sverige ett högt orosindex. Men det här säger ju väldigt lite om hur mycket svenskarna oroar sig i vardagen.

Visst kan jag ibland oroa mig för klimatförändringar men det avgörande för hur den oron påverkar mitt dagliga välbefinnande är ju hur ofta och starkt jag gör det. Vårt känsloliv är i hög grad självcentrerat. För att något ska få en kraftigt påverkan på vårt välbefinnande måste det vi oroar oss för i princip gälla oss själva eller våra närstående och ligga nära i tiden (ex: jag duger inte, snart blir jag arbetslös, min partner kommer lämna mig, tänk om jag gör bort mig på daten imorgon, tänk om min far dör i cancer).

Inom forskningen gör man en skillnad mellan ”makroro” och ”mikrooro”. Makrooro rör oro för internationella och nationella samhällsproblem (ex. klimathotet, arbetslösheten i landet osv). Schwartz och Melech fann i en stor undersökning av makrooro inte är relaterad till lägre subjektivt välbefinnande. Att svenskarna oftare oroar sig för globala problem som exempelvis klimatförändringar än man gör i många andra länder betyder inte att denna oro spiller över på svenskarnas personliga välbefinnande.

Ett vanligare sätt att mäta oro är att fråga människor hur oroliga de känt sig den senaste tiden. Med denna mätmetod ligger svenskarna inte alls dåligt till. Istället speglar de internationella skillnaderna i oro till stor del det mönster som finns i självskattad nöjdhet med livet och upplevt välbefinnande. Svenskarna oroar sig lite i vardagen i jämförelse med de flesta andra befolkningar(se tabell nedan). Detta visar även Gallups mätningar som jag tidigare skrivit om här.

Andel i procent som uppgav att de ofta eller nästan alltid kände oro under den senaste veckan.

Norway 1,7%
Germany 2,0%
Denmark 2,8%
Finland 4,2%
Sweden 5,5%
Spain 6,1%
United Kingdom 7,2%
Ireland 7,7%
Slovenia 8,2%
Switzerland 9,1%
Austria 10,3%
Cyprus 10,5%
Netherlands 11,1%
Estonia 11,5%
Slovakia 12,4%
France 13,3%
Belgium 14,2%
Poland 14,5%
Portugal 15,5%
Bulgaria 18,4%
Hungary 20,6%
Russian Federation 25,4%
Ukraine 25,7%

Datakälla: European Social Survey 2006 (data bygger på intevjuer med ca 2000 individer från varje land)

Schwartz & Melech 2000. National Differences in Micro and Macro Worry: Social, Economic, and Cultural Explanations. i Culture and subjective well-being, MIT Press

Filip Fors (www.filipfors.se)

3 Responses to “Är svenskar oroliga?”

  1. […] väldigt oroliga i vardagen är dock låg i […]

  2. Lars skriver:

    Härligt med ditt kompetenta tillrättaläggande Filip och mycket intressant tillägg Göran!
    Man kan filosofera en hel del över varför vi är oroliga över OLIKA saker i olika delar av världen.

    Tittar vi på Görans lista över vad vi Globalt är mest oroliga över:
    1. Ökade levnadskostnader
    2. Cancer
    3. Fortkörning/farliga förare
    4. Rattfylla
    5. Klimatförändringar

    så kan vi finna 2 pukter som har med trafiken att göra. Sverige är världsmästare på trafiksäkerhet, så vi kan tacka alla som bidragit till detta.
    Den översta punkten, ökade levnadskostnader, oroar mest om det är svårt att få ekonomin att gå runt och få mat och värme för dagen. Sverige har en hög levnadsstandard, så även här är vi lyckligt lottade.

    Mer förvånande är att vi svenskar oroar oss mest för miljön och klimatförändringen och inte för cancer. Det tror jag mest beror på propaganda. Vad tror ni?

    Vi har en bra miljö i Sverige. Klimatförändringen drabbar olika i olika delar av världen och vi är åtminstone något mer lyckligt lottade än de flesta, med t.ex. en obetydlig, om ens någon vattennivåhöjning och många tycker säkert att det vore trevligt om det blev lite varmare i Sverige.

    Jag har flera nära och riktigt fina vänner som dött i cancer. Varför står inte det högt på svenskarna oroslista?

    Kram
    /Lars

  3. Göran Hådén skriver:

    Lars: Oron för vad miljöförstöringen kan innebära för Sverige redan på kort sikt är i högsta grad befogad. Särskilt som vi är så beroende av vad som händer i andra delar av världen.

    Filip: De som oroar sig över miljöförstöring men gör något åt det verkar vara lyckligare än andra: http://www.oru.se/Arkiv/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv1/2007/Ungas-oro-for-miljon-kan-vara-en-positiv-kraft

Leave a Reply