Reklam ger lägre lycka för barn

Fredag 11 februari är sista dagen att se en dokumentärfilm från 2009 på SVT Play, om överkonsumtionens negativa effekter för lyckan och miljön.

Juliet Schor, professor i sociologi, berättar om forskning som visar att så kallade tweens (ca 6-12 år) blir mindre lyckliga ju mer reklam och media de utsätts för.

Förr jämförde vi oss mest med grannarna. Efter det blev det mer jämförelser med andra på arbetsplatsen, eftersom vi spenderade mer tid där. Men de senaste decennierna har vi till stor del jämfört oss med de idealiserade människorna i media, reklam och tv. Eftersom det oftast är rika eller ganska rika som skildras på tv, så är det lätt att få uppfattningen att det är så majoriteten har det.

Med tiden har vi således börjat jämföra oss med människor som tjänar väldigt mycket mer än oss själva. Dessutom jämför vi oss med det bästa från respektive person – hon som har så fint hus, han som är så rolig, och så vidare – så att ingen människa i världen har alla de egenskaper som just de vi jämför oss med har.

Dokumentären kan ses här.

Göran Hådén

Tags:

4 Responses to “Reklam ger lägre lycka för barn”

  1. Elisabeth skriver:

    Mycket intressant och tänkvärt. Fast frågan är som det sägs i filmen om detta att vi är individer egentligen är ett hot mot lycka. Det är väl först när vi funnit och accepterat vår särart som vi kan glädjas åt den hos andra? Fast individualistbegreppet kanske bör vidgas och förtydligas.
    En annan bra film är Erik Gandinis Surplus. Den lägger in ytterligare aspekter i sammanhanget. Här får vi se hur ungdomar som lever under mer krassa ekonomiska förhållanden upplever det mycket positivt med det varuutbud som finns i t ex USA.

  2. Göran Hådén skriver:

    Övergripande tänker jag att dagens samhälle ger enorma möjligheter till lycka, men att det är relativt få som förmår utnyttja dessa möjligheter. För vissa kan nog känslan snarare bli att leva i en tid då ”allt” är möjligt och då bli extra missnöjd med att inte må bättre än de gör.

  3. Maria skriver:

    Snacka om dokumentär som berör. Man suckar tungt och tänker att mänskligheten verkligen på ett envist effektivt sätt är på väg mot självutplåning. En film alla borde se och kontemplera över. Jag tror också, som det sades mot slutet av filmen, att livsstilsförändringen mot en hållbar utveckling måste börja hos var och en på gräsrotsnivå.
    Hjärnans belöningssystem hos människan är verkligen på gott och ont..

    http://heartsoul-maria.blogspot.com/

  4. Lars skriver:

    En reklamfilm om det negativa med reklam!

    Jag är tveksam till värdet av undergångsbudskap i stället för spännande utmaningar.

    Den fråga som inledningsvis togs upp av Göran tycker jag är mycket spännande. Vilka påverkas vi mest av? Vilka jämför vi oss med?

    Min magkänsla säger att reklamen påverkar mest ”Early adaptors”. Vi andra påverkas socialt, dvs skaffar platt-TV för att andra har det.

    Lycka är att ha det bättre än sin referensgrupp. Vilken är då referensgruppen? Om studien visar rätt, så skulle vi kunna höja samhällets hela lyckonivå med något så enkelt som att i film och TV återge människor i samhällets bottenskikt.

    På det individuella planet skulle vi (egoistiskt) kunna bli lyckligare genom att medvetet söka vårt umgänge bland dem som har det sämre.

    När jag var barn är jag ganska säker på att min referensgrupp var mina äldre syskon (yngst av fyra). Jag är mycket osäker på vilka som är min referensgrupp nu. Kanske är det arbetsplatsen. Vi spenderar ju så mycket tid där.

    Vilken är din referensgrupp, som gör att du tycker att du har det bra eller dåligt?

    /Lars

Leave a Reply