Paradoxalt med Mindfulness

meditation_buddhism_meditate

Att göra eller inte göra, det är frågan? När man ger sig in i mindfulness och meditations djungel så ställs de flesta av oss inför en paradox. Hur kan jag göra något utan att göra? Om jag släpper taget om att prestera och värdera, hur kan jag då få något resultat överhuvudtaget?

Vi kan behöva påminna oss själva att Mindfulness inte handlar om prestation. Att integrera mindfulness i sitt liv kan ofta vara en process av att lära om eller ”unlearn” det du tidigare lärt dig. De kan handla om att upptäcka att du inte behöver göra något eller att uppnå något för att finnas till i nuet. Det kan handla om att landa i insikten om att de som du upplever finns även om du inte ens försöker.

Meditation är att iaktta. Livet, andningen, flödet av tankar och upplevelser finns där av sig själv utan att jag behöver försöka få de att ske. Det handlar inte om att ta sig vidare till en annan nivå, att bli bättre eller att uppleva ett specifikt tillstånd. Tillståndet i sig är inte de vi strävar efter, för ditt tillstånd och dina upplevelser kommer alltid att förändras. Mindfulness handlar istället om ditt förhållningsätt till det du gör. Det handlar om att låta livet vara precis som det är. När du har klarhet kan vi ta beslut som gagnar dig i den riktning du vill gå.

Det är lätt att få en bild av att närvaro och acceptans är något väldigt passivt som i värsta fall leder till att man bara sitter still och är närvarande utan att få något gjort, vem skulle ha tid med det? Det kan kännas väldigt svårt att se sig själv göra ingenting med tanke på de aktiva liv de flesta av oss lever. Vi har fullbokade kalendrar, tåg bussar och flyg att passa, hus att städa, räkningar att betala, jobb att prestera för en familj och ett socialt nätverk att finnas där för. De flesta av oss skulle tycka att de vore ganska paradoxalt att bara sätta oss ned och sluta göra om de skulle innebära att vi inte skulle få någonting gjort. Mindfulness handlar alltså inte om att vi borde sluta vara aktiva i de som ger våra liv mening. När vi sitter stilla i meditation eller ger tid för mindfulness övningar så skapar de klarhet och närvaro i livet. Att vara närvarande betyder inte passivitet, tvärtom, men de handlar om att vara medveten om de val du väljer, att leva livet som om de verkligen spelar roll. Så vad är de som spelar roll? Här talar Matthieu Richard Forskare inom Kognitiv Neurovetenskap och även Buddistisk munk om sin syn på vad lycka är.

Anna Gordh Humlesjö

10 Responses to “Paradoxalt med Mindfulness”

  1. axel skriver:

    Hade önskat bättre språk (färre särskrivningar och stavfel) från sidans bloggare, och mer konkret innehåll.

  2. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Tack för konstruktiv feed-back Axel 🙂 Du är välkommen att utveckla vad ”mer konkret innehåll” betyder för dig. Mvh

  3. Christer skriver:

    Bra skrivet Anna!
    Håller med om innehållet till fullo, det handlar om att vara där vi är oavsett om vi hänger på utsidan av en bergvägg i snöstorm eller sitter avslappnade i badkaret!
    Det viktiga är att att inse att det inte behövs yttre situationer så som ”se döden i vitögat” situationer eller preparat för att nå dit. Snarare är det så att sådana genvägar gör oss oförmögna att kunna ta oss dit på egen hand och i längden endast ger missbruk m.m. Bra att västerlänsk och österlänsk vetenskap är ense.
    Låt dig inte slås ned av kommentaren ovan, det du skriver är kanon! Ha en bra dag! //Christer

  4. FEG skriver:

    Jag tycker att du är inne på något viktigt beträffande meditativa processe och det som gynnar avspänningsresponsen. Det finns mental träning och vissa meditativa traditioner som handlar om koncentration. I dessa metoder får man inte särskilt mycket avspänning.

    Andra meditationsformer sk. ledighetstekniker handlar om att ständigt föra uppmärksamheten tillbaka till ett fokus dvs. andningen eller mantra/ljud på ett sådant sätt att man tillåter tankar, känslor och inre intryck att få röra sig fritt. Här utför man ju en form av inre arbete med uppmärksamheten. Samtidigt är all koncentration och ansträngning något som begränsar avspänningsresponsen. Mindfulness handlar ju om att man skall vara accepterande, inkluderande, oansträngd.

  5. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    hej tack för era superintressanta och uppmuntrande kommentarer även om feedback alltid är välkommet på lyckobloggen, vi vill alltid utvecklas och bli bättre!

    Christer, tack för din kommentar den pekar på något väldigt viktigt tycker jag, att vi kan inse hur mycket frihet vi har att upptäcka om vi inte begränsar våra upplevelser till yttre omständigheter utan istället skapar utrymme för oss att själva välja hur vi förhåller oss till de vi upplever, i vardagen, och jag håller verkligen med dig om att vi varken behöver preparat eller nära dödenupplevelser för det. Det är sorgligt att se hur många är fast i en ond cirkel av ”upplevelse-missbruk” just därför är det så fantastiskt hur revolutionerande mindfulness blivit inom sjukvård, psykoterapi, coaching etc. för de ger människor konkreta verktyg till att stanna kvar i sina liv och upplevelser istället för att fly från sig själva.

    FEG, om jag är inne på samma spår som du så tycker jag också att de är viktigt att lyfta fram att mediation inte alls alltid känns lätt och ansträngningslöst, och visst upplves olika meditationsformer olika. De kan kännas som ett otroligt krävande arbete att meditera, för när vi försöker slappna av så märker vi hur svårt det är att slappna av fullständigt, hur mycket vi kämpar (kanske egentligen utan anledning) hur svårt de är att uppleva klarhet och inte drunkna i bruset av alla tusen miljoner tankar som far omkring i hjärnan, och hur kroppen kanske känns obekväm eller t.o.m. har ont, men det är det mötet med oss själva som börjar skapa inre ro, paradoxalt nog. Processen av att lära sig koncentrera sig är otroligt viktig, och de handlar oxå om att faktiskt bygga styrka att orka sitta stilla långa stunder, och de känns inte alltid avslappnande men om vi investerar tid och låter det vara en process så märker vi resultatet, det är en slags avslappning som kommer över tid. Av mediation kan vi lära oss att vi kan göra något totalt ansträngningslöst.

    ha en fin dag i solen allihop! 🙂

  6. FEG skriver:

    Stort tack för svaret Anna. Tänkte tipsa om en intervju i senaste nummret av Svensk Psykiatri som beskriver denna ansträngningsparadox som man möter i alla meditativa traditioner: http://www.acem.se/public_html/Pdf/artikel_SP4_10_low.pdf

  7. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Tack för en superintressant artikel länk, belyser och förklarar paradoxen klockrent! 🙂

  8. maria skriver:

    Denne Richards är verkligen en vis man. Så kloka och sanna tänker var det längesedan jag hörde någon uttrycka. Hans levnadsvisdom får bli mitt föredöme!

    http://heartsoul-maria.blogspot.com/

  9. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Maria du är inte ensam om att tycka det, han brukar faktiskt kallas för ”världens lyckligaste man”:) och ja kommer att skriva mer om honom för han har varit en otroligt viktig länk mellan vetenskap och meditationsforskning 🙂

  10. […] man”, i iallafall den lyckligaste mannen som någonsin studerats vetenskapligt. Richard (som jag nämnt i detta tidigare blogginlägg) är inte bara buddhistisk munk, utan även forskare inom kognitiv neurovetenskap. I Ett antal […]

Leave a Reply