Njutning – det enda verkligt värdefulla

För den stockvault_4106_20070301som är intresserad av ”lyckofilosofi” läggs en intressant avhandling fram på lördag vid Lunds Universitet av David Brax.

Från pressmeddelandet:

Vänskap, kunskap, hälsa och välstånd är alla saker som de flesta av oss skulle säga är värdefulla. Men varför? Vad är värde? Enligt filosofen David Brax, som i dagarna lägger fram en ny avhandling vid Lunds universitet, finns det bara ett enda universellt värde: njutning.

– Om vi ska förstå vad värde är måste vi undersöka både hur och varför vi värderar saker. Min teori utgår från iakttagelsen att njutningssystemet är centralt i dessa förklaringar. Varför anser vi att vänskap är värdefullt? Därför att vänskap så ofta är förknippat med positiva känslor. För många värden är förklaringen betydligt mer komplicerad, men deras ursprung är njutningssystemet, förklarar David Brax.

Hans teori utvecklar den hedonistiska filosofiska traditionen, med rötter i Antiken. Enligt den är njutning det enda som är värdefullt i sig självt. David Brax undersöker i sin avhandling vad värde egentligen är och han utvecklar också en egen teori om vad njutning är, som stödjer hedonismen.

Det nya är att David Brax teori också tar hänsyn till nya undersökningar av hur människor fungerar – undersökningar gjorda inom kognitionsvetenskap, neurovetenskap och psykologi.

– Psykologin har kommit långt under senaste århundradet, och levererat intressanta resultat om fenomen som filosofer länge intresserat sig för. Särskilt angående hur känslor påverkar våra tankar och beslut. Vi filosofer bör vara delaktiga i det här projektet, snarare än att snäva in typen av frågor vi sysslar med. De olika vetenskaperna har nytta av varandra och det bästa utbytet sker när de utvecklas parallellt och i viss mån tillsammans, anser David Brax.

Källa: http://www.newsdesk.se/pressroom/lu/pressrelease/view/njutning-det-enda-verkligt-vaerdefulla-316507

Filip Fors (www.filipfors.se)

6 Responses to “Njutning – det enda verkligt värdefulla”

  1. Vilken spännande avhandling! Hoppas att utilitarismen får än mer förståelse och stöd efter det här. Att njutning eller lycka är ursprunget till allt känns mer och mer logiskt 🙂

  2. Filip Fors skriver:

    Ett försvar av hedonismen ger kanske inte något direkt stöd för Utilitarismen. Teorin om det goda är ju inte samma sak som teorin om det rätta. Men däremot tanken att lycka är ett eftersträvansvärt mål och som David är inne på det enda som är ”gott i sig”.

  3. Fredrik M skriver:

    Min första tanke var ”så varför är vi inte alla Bonobos då?” Jag började läsa lite i David Brax avhandling och måste erkänna att jag inte hanterar filosofin tillräckligt för att kunna ta till mig materialet ordentligt så några av mina funderingar kan mycket väl finnas besvarade på någon av avhandlingens 251 sidor. Någonstans fick jag tanken att han har lyckats visa att ”jag gillar saker för att jag gillar dem”, eller nästan som han lyckats skapa ett filosofiskt bevis för att operant betingning fungerar.

    Jag fick frågan ställd till mig för ett tag sedan om personers liv som jag är avundsjuk på och liv som jag beundrar. Hugh Hefners liv kan vara ett liv jag är avundsjuk på men som jag knappast beundrar och Martin Luther Kings liv kan vara ett liv jag beundrar som jag knappast är avundsjuk på. Ett liv som går att både avunda och beundra borde ju vara möjligt?

    De senaste åren har jag levt ett liv av njutning, även om det funnits många saker jag inte vågat göra som jag kanske varit nyfiken på, så har jag alltid unnat mig allt jag någonsin velat. Har jag velat ha några nya prylar så gick jag och köpte dem, ville jag äta glass till frukost så gjorde jag det, men någonstans på vägen så började jag känna att den här omedelbara njutningen inte skapade något värdefullt liv för mig.

    Martin Seligmans TED talk ”Why is psychology good?” http://www.youtube.com/watch?v=9FBxfd7DL3E var min introduktion till Positive Psychology och där pratar han bland annat om tre lyckliga liv.

    The Pleasant Life – Positiva känslor, ett liv av så många njutningar som möjligt. Detta är vad jag tänker på som det hedonistiska livet. Seligman beskriver här två stora problem med detta livet, för det första så är det till en stor del ärftligt och för det andra, om du äter samma glass till frukost varje dag så slutar den snabbt att ge positiva känslor.
    The Good Life – Njutning genom flow i sitt arbete (engagemang), sök upp dina styrkor och maximera dem i ditt arbete. Nackdelen här är att ofta saknas andra viktiga delar som t.ex. kärlek.
    The Meaningful Life – Känn dina starkaste sidor och använda dem för att tjäna något som är större än dig själv.

    På slutet säger Seligman att för att få maximal livs tillfredställelse behövs alla tre delarna – Engagemang, Mening och som grädde på moset Njutning. Det går ju att se summan som en supernjutning men jag vill ändå inbilla mig att det är mer än bara hedonism. Jag vill att livet är mer än operant betingning.

    Rullar ju upp väldigt många intressanta frågor, finns det olika former av njutning i hjärnan? Droginducerad njutning avklingar och vi blir immuna, är livs tillfredställelse en annan form av njutning, t.ex. som att meditation förändrar hjärnvågorna? Hur fungerar belöningssystemet?

    @Ludvig: problemet jag har med Utilitarismen är att den också orsakar lidande eftersom det är ok att göra något som är dåligt för några så länge det är bättre för fler och summan av ’lyckan’ är större. I förlängningen leder det till att alla i ett Utilitaristiskt system hela tiden är rädda för att bli slumpvis utvalda för att öka alla de andras lycka så Utilitarismen imploderar på sig själv.

  4. Filip Fors skriver:

    Fredrik M: Har vi tur kommer David att kommentera dina reflektioner här. 🙂

    En hedonist brukar ju ofta villigt erkänna att sökandet efter omedelbara njutningar inte alltid leder till mest njutning i det långa loppet. Så ett liv fyllt av prylar, glass och sex behöver definitvt inte förordas av en hedonist. De är en empirisk fråga vilken livsstil som leder till mest total njutning. En hel del av lyckoforskningen handlar om att reda ut den frågan.

  5. Fredrik M: En kort kommentar. Om alla hela tiden blir rädda för att bli slumpvis utvalda att lida så är ju inte de handlingar som leder fram till detta utilitaristiskt. Utilitarismen har lite olika definitioner men för mig handlar den om att att maximera den totala lyckan minus det totala lidandet på så lång sikt som möjligt.

    När det gäller offra så offrar vi varje sekund. Nu när jag sitter här och skriver så offrar jag välbefinnandet för malmös uteliggare. Jag hade kunnat komma med mat och varma filtar till dem istället för att sitta här. Utilitarismen handlar om att försöka välja de handlingar som på sikt leder till bäst konsekvenser för alla och för att göra det måste man prioritera bort (offra) vissa saker till förmån för andra.

    För övrigt så offras det i alla moralteorier, på ett eller annat sätt.

  6. David Brax skriver:

    Jag kanske ska klargöra en del som press-releasen, på press-releasers vis, förenklade bort: Min teori handlar om vad ”värde” är för något, och visar att vi kan hantera ”värde” som ett vetenskapligt problem. Detta innebär bland annat att vi undersöker hur våra värderingar och andra trosföreställningar om värde uppstår. Finns någon process eller egenskap som skulle kunna fylla den centrala rollen i värdeteorin: som värde självt?

    Våra värderingar har, menar jag, sitt ursprung i hedoniska processer. Som du säger, detta har länge varit känt. Inte bara inom betingningsteorier (som ju främst handlade om betingning av beteende, inte attityder och trosföreställningar), utan så länge psykologisk spekulation har existerat. Redan Epicuros hade intressanta saker att säga om hur vi projicerar värde som EGENTLIGEN bara tillhör upplevelser av njutning. Eller snarare: den här teorin har funnits länge, men bevisen har låtit vänta på sig, och helt klart hur betingning fungerar är det faktiskt inte än.

    Ett liv fyllt av njutning är, enligt teorin, mycket värdefullt: det innehåller mycket värde. Det betyder inte att vi bör eftersträva njutning: njutning får vi nämligen oftast från andra projekt. Seligman har rätt (och, som sagt, många före honom): det bästa livet är förmodligen ett där vi är tillfredställda på många områden: det är det vi behöver för långsiktig njutning.
    Samtidigt, det är inget som säger att det värde vi bör maximera är vårt eget. Ett liv kan vara gott för att det innehåller mer värde, men det kan också vara gott för att det GÖR gott, för att du orsakar glädje för andra.

    Slutligen: Det finns olika processer genom vilka njutning uppstår, men det är förmodligen samma centrala system (kemiskt: opioder, anatomiskt: orbitofrontala cortex) som är inblandat, som gör att de olika njutningarna fortfarande är exempel på en och samma sak. Mer exakt varför vissa källor till njutning är långvarig och andra avklingar med habituering är fortfarande någonting som vi brottas med att förstå.

Leave a Reply