3. Walking Into The New Year Mindful

walking-meditation

Första gången jag kom i kontakt med Mindfulness walking meditation var jag kritiskt. Jag gillar att dansa och att röra mig snabbt och jag trodde det skulle bli det tråkigaste jag någonsin skulle behöva uppleva. Men tvärt om var bland de mest avslappnande och spännande jag gjort och de förändrade verkligen min syn på vad det innebär att gå. För mig öppnade det upp för upplevelsen av att vila i det man gör. Thich Nhat Hanh är bland annat en pionjär inom walking meditation. Han talar om dess djupare innebörd från den buddhistiska filosofins perspektiv i den här länken. Han säger att det handlar om konsten att lära sig gå i glädje.

Hur gör man?

1. Välj en plats, det kan vara var som helst. Ibland kan det kännas tryggt att börja hemma utan publik, men så småning om kan du bygga upp självförtroende att testa var som helst, tex på väg hem från jobbet eller plugget, på väg upp för trapporna eller när du har 10 min väntetid vid hållplatsen, undrar någon är det ju bara att säga att du gör mindfulness.

2. Gå långsamt och känn efter hur varje liten liten rörelse känns, hur det känns när tyngden skiftar från ena foten till den andra. Låt kroppen hitta en naturligt lugn andning eller andas in för ett steg och ut för nästa steg.

3. Känn hur det känns att gå utan att vara på väg någonstans, bara vila i nuet och rörelsen. Kolla in den här länken för walking meditation inspiration.

Anna Gordh Humlesjö

Tags: ,

15 Responses to “3. Walking Into The New Year Mindful”

  1. Lustigt. Jag är precis inkommen från en sådan promenad.

    Precis som när jag mediterar så tappar jag närvaron i nuet om och om igen – och så får jag återgå till att vara medveten, om och om igen.

    Men det verkar vara så det funkar för det mesta: medveten – omedveten, medveten – omedveten…
    Till skillnad mot förr då jag var totalt omedveten HELA tiden. 😉

    Ha det gott!

  2. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Ha ha, vilket roligt sammanträffande! Exakt, meditation handlar om att bli medveten om och om och om och om igen, och att bli medveten om att det är helt ok… Ha fortsatt mindful dag:)

  3. Lars skriver:

    När vi var i Kina såg vi många som mediterade, bad eller på annat sätt levede i en värld utanför vad vi i västvärlden förväntar oss. Där, i Kina, var det ingen som reagerade. Här krävs det mod, mindfulness eller avskildhet.

    Även för mig ett lustigt sammanträffande. Jag ska just börja med kapitlet gående meditation i Jon Kabat_Zinns bok.

    Karm/Lars

  4. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Lars! Yes, vi kan nog skapa samma mindfulness klimat här oxå i det offentliga rummet i sverige för vi skapar det ju tillsammans…. kina byggdes ju inte över en natt det var säkert nytt och ovanligt där oxå en gång i tiden. Vilka roliga sammanträffanden, det verkar som att walking meditation ligger i tiden just nu:)

    Kram Anna

  5. Paloma skriver:

    Jag är i princip nybörjare med det här med mindfulness, men jag känner igen det här lite från alla de somrar man har gått barfota bara för att känna hur gräset känns under fötterna. 🙂 Jag mediterar nu ca 30min till en timme varje dag och brukar köra en kroppsskanning på ca 20 min på kvällen för att slappna av.

    Jag finner dock ett problem med mindfullness när det gäller att fokusera på kroppen. Jag har stora problem med ångest (som känns tydligt i kroppen) och har märkt att denna kan förstärkas när jag fokuserar på kroppen/olika kroppsdelar. Det är som att jag då ännu mer uppmärksammar de dåliga känslorna i kroppen vilket vid ett tillfälle till och med har lett till något jag tror var panikångest. När jag lyssnar på min omgivning eller fokuserar på saker i min omgivning så känner jag inte så. Det är inte alltid det blir så (men oftast) utan ibland känner jag mig oerhört tillfreds efter exempelvis en kroppsskanning. Jag vill ju uppnå en vardag med mindre ångest. Har du några tips på hur man ska komma förbi detta?

  6. Lars skriver:

    Paloma!

    Jag är lite ambivalent om jag ska svara dig eller ej, kanske är jag inte tillräckligt kompetent för att svara? -så lyssna gärna på råd från flera.

    Det första jag tycker du ska göra är att känna efter om du vill fly eller fäckta? Det finns inget rätt eller fel svar på den frågan.

    Om du väljer att fly, så ska du känna dig trygg i att alla mindfullnessmeditationsformer är lika bra. Prova sittande eller gående meditation och vips, så är problemet borta

    Vill du fäckta så bör det vara så i ”den bästa av världar” att mindfullnessmeditationen ska kunna ge dig ditt svar. Försök känna efter ännu mer subtilt vad det är din kropp försöker säga dig. För dagbok över lyckade och mer oroliga meditationspass, pröva att bara inkludera vissa kroppsdelar i kroppscanningen. Försök hitta samband.

    Själv skulle jag ha börjat med att fly och sedan ha närmat mig problemet i små steg när jag kännt mig mogen.

    Kram och lycka till
    /Lars

  7. Paloma skriver:

    Tack så jättemycket för tipsen Lars 🙂 Jag tror att jag ska fokusera mer på andra slags mindfullnesövningar så länge men inte lägga ner fokus på kroppen helt. Som du säger, min kropp försöker nog säga mig något och att tränga undan sina känslor är inte heller bra!

    Kram och tack åter igen 🙂

  8. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Kära Paloma!

    Tack för din fina kommentar och din fråga. Jag tycker det är helt fantastiskt att du mediterar varje dag, det sker mycket i oss när vi gör det och vi möter alla möjliga sidor av oss själva, då är de lätt att tro att vi måste göra något åt alla känslor men vi behöver egentligen inte göra någonting annat än att bara fortsätta meditera varje dag och ovsett vad vi känner återvända till andningen, om de känns bra och ta paus om du behöver paus.

    Jag har själv upplevt att bodyscan kan väcka mycket känslor just för att det är så stilla.Kroppen rymmer hela vår historia och ibland kommer vi kontakt med starka känslor. Du är väldigt modig som vågar, men ingenting är bråttom ta de i din takt. Jag skulle ge dig rådet att testa en mer dynamisk mindfulness som tex gående meditation eller yoga så att du kan uppleva hur känslorna faktiskt förändras i takt med att kroppens rörelser förändras. Frigörande dans är också fantastiskt bra det har varit mycket det jag har gjort för att lära känna mig själv och mina känslor. Ibland kan de faktiskt vara skönt att inte behvöva ”känna” alls, gå på en rask promenad, simma eller jogga, för att skapa lite lugn vardag och få lite distans.

    Det verkar som du är inne på ett likande spår att ge din kropp och sig själv tid att landa i närvaro i sin egen takt utan att skynda på eller pressa dig själv.

    jag tycker att det låter som att de är dax för dig att hitta en bra lärare som du verkligen litar på som kan vara en guide på vägen ( men de kanske du redan har? ) för de finns många som har erfarenhet av liknande resa som du gör just nu. Om du har fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig till mig tex på mail eller FB.

    Kram Anna

    Ps. Fint råd från dig, Lars

  9. Paloma skriver:

    Tack för svaret Anna 🙂

    Jag kör stenhårt på flera olika lyckostrategier sen snart en månad tillbaka och märker definitivt förändring. Tränar bland annat 3-4 dagar i veckan, har satt upp mål för mig själv och kör som sagt mindfullness/meditation varje dag! Men nej, jag har ingen guide i detta med mindfullness utan försöker läsa det jag kommer över och jobbar på själv (förutom det du skrivit här såklart så läser jag just nu boken ”Lycka nu” och idag på öppna förskolan hittade jag faktiskt mindfullness-tips i en föräldratidning!!).

    Ska ta ditt råd och testa yoga tror jag! Det låter som något för mig 🙂

    Kramar

  10. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Paloma!

    Kul att du upplever förändring, övning ger färdighet:) Det som jag tycker är väldigt spännande med just mindfulness och meditation var när jag började upptäcka att jag inte behövde kämpa för att förändras… Jag började inse att förändringen och utvecklingen kommer när vi låter oss vara precis som vi är… det är en ganska spännande paradox;) Jag tycker du verkar vara på helt rätt spår, följ din inspiration och ha så kul med Yogan.

    Lycka till! 🙂

    Kram Anna

  11. Lars skriver:

    Jag har en fråga till dig, Anna!

    Svärfar dog i morse. Inget konstigt i det. Han hade levt ett långt och lyckligt liv. Som alla andra i den situationen, så kom jag in i en intensiv bearbetningsfas. En sorts kaos i hjärnan. Eftersom jag brukar köra en kvarts mindfullnessmeditation varje dag, så blev en tidig spontan reaktion att jag skulle sätta mig ner, kanske en halvtimme och meditera.

    Men så tänkte jag till…..Kanske vore det helt fel! Mindfullnessmeditation är ju att stänga tankar ute och fokusera på t.ex. andningen, men det måste ju vara naturens mening att man ska bearbeta känslor. Kanske hade mindfullnessmeditation varit direkt skadligt?

    Just den här situationen var ganska extrem, men även vardagens små bekymemer behöver ju bearbetas.

    Vad är din reaktion, Anna?

    Kram/Lars

  12. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Lars!

    Tack för ditt fina meddelande, det har gått några dagar nu och du har säkert på ett sätt landat lite i känslan av att något stort har förändrats i livet så som händer när någon dör, och samtidigt är allt säkert fortfarande helt nytt på ett annat sätt. Många varma tankar till dig.

    Meditation är inte skadligt, men de är viktigt att vara ödmjuk och ta de i den takt som känns rätt för just dig. Ibland kanske man sitter och tänker i 20 min för de är omöjligt att släppa taget… och ibland är de 20 lugna minuter i kontakt med andningen. Finns inget rätt eller fel, det är som de är…

    Det är spännande de du skriver. För jag trodde när jag började meditera att jag inte får tänka och känna och jag gick till min lärare och sa: ”tyvärr jag lär mig aldrig, jag tänker och känner hur mycket som helst när jag mediterar de blir aldrig tyst och lugnt, vad ska jag göra?”

    bra att jag frågade det för då lärde jag mig att de inte handlar om att stänga av eller fokusera bort ifrån, de handlar om att tillåta mig att vila i allt som är, precis så som det är i varje unikt ögonblick, som att säga ja till varje ögonblick precis som det är just nu och nu och nu… och de kan vara sorgliga, tunga, ögonblick eller lyckliga och tråkiga eller harmoniska ögonblick,… vad som än är bara tillåta det att vara så utan att värdera… När vi fokuserar på andningen så är de en nyckel till att låta sinnet vara i flöde, andningen flödar hela tiden, i ständig rörelse precis som tankar och känslor och upplevelser… och när vi är hos andningen med vår uppmärksamhet så kan vi vila i lugnet av rörelsen istället för att dras med av den och och tro att vi måste förändra något eller behöva kämpa emot… Så bearbetningen sker om vi tillåter allt som vi är att vara i rörelse. Men vi kan som iakttagare av de som sker känna oss lugnare och lugnare genom meditationsträning oavsett vad som sker…

    Vad tror du om det?

    Kram/ Anna

  13. Lars skriver:

    Tack Anna!
    Jag anade ett svar något i den stilen.
    Som jag ser det så finns det tre nivåer i mindfulnessmeditation. Där det krävs mer träning för att komma till en högre nivå:

    1. Fokus på andningen. Avstängning av andra tankar
    2. Fritt flöde av tankar och känslor, men med dig själv som en sorts ”yttre betraktare”, som bara abserverar, inte påverkar.
    3. En sorts ”högre tillstånd”. En person jag känner, som prövat knark och som mediterar 45 minuter varje dag, tycker att meditationstillståndet liknar det hon når med narkotika. ”Nivada” är en annan benämning

    I alla tillstånden gäller det att inte försöka åstadkomma något, bara vara i nuet, observera och acceptera tingens ordning.

    Ser du det på samma sätt, Anna?

  14. Anna Gordh Humlesjö skriver:

    Hej Lars! 🙂

    Jag har gått och tänkt på din fråga i flera flera dagar och tror att jag får skriva ett nytt blogg inlägg som svar inom kort på det här, för det är en total paradox med meditation. Kul att du ställer så bra frågor:) Någon annan kanske skulle svara på ett annat sätt men mitt svar blir Nej, jag ser det inte som olika nivåer jag ser det som att det bara finns mer eller mindre erfarenhet av vår medvetenhet om den helt natruliga närvaro som alltid finns med oss och som aldrig förändras oavsett vad för slags upplevelser vi upplever. Visserligen kan de vara så att upplevelsen av meditation kan förändras genom erfarenhet och att man kan uppleva mer och mer klarhet som kanske liknar ett slags högre tillstånd, en upplevelse av att allt är en del av samma helhet… Men upplevelsen eller nivån är inte meditationen, det handlar precis så som du skriver om ”den som observerar” ”bara vara i nuet, observera och acceptera”… Det är egentligen inte olika nivåer… det är samma plats, samma nu, egentligen samma tillstånd, som just NU, det är bara det att ju mer medvetna vi blir om att vi är medvetna så kan vi ta in ett större och större perspektiv på vår upplevelse av att helt enkelt finnas till, existera.

    Vad jag försöker beskriva är att meditation är en slags ”unlearning” av så mycket av de vi tidigare lärt om vad de handlar om att göra något eller komma vidare. För meditation handlar precis så som du skriver om att bara vara. Paradoxalt:)

    Kram:)

  15. Gunilla skriver:

    Hej Anna!
    Jag googlade mindful walking och hamnade här – vilken bra blogg! Jag har en fråga om teknik. På länken med kvinnorna som går håller de händerna på ryggen (och en i fickorna) Finns det någon ”instruktion” för hur man håller eller är det lite som det känns bra för en själv? Jag har lärt mig att hålla ena handen om den andra och en knoge mot bröstbenet, men dessa sätt gör ju att man ser lite naturligare ut om man gör det utomhus : )
    Gunilla (zen coaching)

Leave a Reply