Att tänka positivt

Det äldre paret som stiger på pendeltåget vid Ulriksdal har glada ansikten. Jag blir smittad med lyckliga känslor när jag ser dem. Hon och han är båda långa, smärta, med vitt hår och pigga ögon. Båda har sysslat med studentspex i ungdomen och sedan deltagit i många roliga fester med skratt och skoj och givande samtal, det ser man tydligt.
Jag iakttar dem i smyg. Kanske har dessa två varit gifta i mer än 50 år men de har fortfarande leenden att utbyta och saker att berätta för varandra på resan in till Stockholm.

Precis som en pessimistisk livssyn och negativ attityd till världen speglar sig i vissa människors permanent neddragna mungipor så ger också en optimistisk syn på tillvaron — som den ser ut idag och som den ska gestalta sig i morgon — avtryck i anletsdragen.

Hur har det här äldre paret lyckats bevara sin glädje och optimism på gamla dagar? Troligen föddes båda av rätt föräldrar och fick gener som gör det lätt för dem att tänka positivt, se humorn i tillvaron, inte hänga upp sig på småsaker och acceptera det som inte går att förändra.

Med rätt gener är det lättare att vara lycklig och göra andra glada. Vi andra kan passa lite på vårt ansiktsuttryck. Börjar vi gå med neddragna mungipor ses vi snart som surkartar och blir bemötta därefter av omgivningen.

Det är faktiskt så att om vi ler mot oss själva i spegeln på morgonen har det en lite gynnsam effekt på vårt humör. Och om vi försöker tänka positivt och ser på världen med en glimt i ögat kommer både vi själva och vår omgivning att ha glädje av det. När det gäller svininfluensan tänker jag så här: Eftersom jag inte tillhör någon riskgrupp med kraftigt nedsatt immunförsvar är det inte farligt om jag får influensan i höst. Tvärtom – flera experter menar att nästa år kan influensan komma tillbaka med starkare kraft.

Görel Kristina Näslund

Tags:

7 Responses to “Att tänka positivt”

  1. Fredrik skriver:

    Oh vad härligt, det här med att tänka positivt är lite av ett favorit hatobjekt för mig så nu får jag en möjlighet att avreagera mig lite. Jag har alltid varit avig mot det här med att tänka positivt, varje gång någon sagt ”men bara tänk lite positivt i stället” så har jag känt mig som Ior.

    För lite drygt en månad sedan var där ju en artikel i expressen http://www.expressen.se/2.175.1249032145/1.1658931.1249219334 (och många andra svenska tidningar) om att Botox skulle kunna göra mig lycklig genom att släta ut rynkor i pannan och teorin kallas Facial feedback hypothesis och den går ut på att ”lura” hjärnan att det inte längre fanns något att vara deprimerad över.

    I mina fruktlösa försök att hitta något om experimenten på varken Universität Basel eller Hanover University eller ens någon forskning av Marc Axel Wollmer kopplat till Botox så har jag bland annat hittat många personer som skriver sina upplevelser om Botox behandling mot depression. http://www.mentalhelp.net/poc/view_doc.php?type=doc&id=28508&cn=5 Plötsliga ångest attacker och sömnlöshet verkar vanligt.

    Kan det hjälpa och le lite samtidigt som jag gör andra saker för att komma ur en depression? Det tror jag alldeles säkert. Det jag vänder mig mot här är, att tänka på att springa runt och le när man egentligen är ledsen, som ett botemedel. De gånger under mitt liv när jag försökt hålla uppe en fasad och verka glad fast jag inte är det så har det bara lett till att det känns som jag går omkring med en mask, och att jag ytterligare avskärmar mig från mina vänner och min familj.

    Så jag vill slå ett slag för rätten att känna sig som man känner sig och att det är helt ok. Jag tror i stället att gå runt och le och se glad ut när jag egentligen känner mig ledsen bara leder till djupare depression eftersom jag inte tar hand om mina känslor och mig själv.

    Ok, för att återgå till att tänka positivt.

    Oftast när jag ser någon skriva ”tänka positivt” så förklarar de sällan vad de menar och jag läser det faktiskt oftast som att man skall tycka något är bra som faktiskt är dåligt. Det är därför jag blir så upprörd av det också. Jag anser att man skall se saker som är dåliga som just dåliga saker. Om jag skall på en arbetsintervju, och bussen uteblir så jag missar intervjun och missar jobbet, så är det faktiskt skit. Det som är intressant här, är ju vad jag faktiskt gör med den situationen, snor jag en bil för att hinna, blir jag nedslagen och bara sitter och gråter, ringer jag till företaget och förklarar min situation och försöker boka ett nytt möte?

    Det sista förslaget är ett exempel på vad jag tycker är att tänka positivt, här har jag tagit en negativ situation och kunnat använda den för att visa en potentiell arbetsgivare en viss handlingskraft och problemlösnings förmåga.

    Jag vill till och med sträcka mig till att förmågan att värdera positivt och negativt är direkt avgörande för att kunna leva ett lyckligare liv eftersom det ger mig förmågan att fokusera mer på det som är positivt i mitt liv och att se möjligheter.

    Kanske lyckas jag hitta glimten i ögat när jag fått lite mer fokus på vad som är positivt i mitt liv. 😉

    PS: Hade ingen aning om att det var så tunnsått med böcker på svenska om positiv psykologi. Vad bra att du har översatt och gett ut en bok, den skall jag läsa.

  2. gorel.kristina.naslund skriver:

    Tack för din kommentar! Det är sant att jag inte förklarade särskilt väl vad jag menar med att tänka positivt. Jag håller helt med dig om att man ska se dåliga saker som dåliga, annars går man ju med på att bli lurad hela tiden.

    Kort kan jag säga att med positivt tänkande menar jag till exempel att man fokuserar på sina goda sidor och sin kompetens inför en jobbintervju istället för att grotta ned sig i allt man inte kan, allt man inte bemästrar och allt man aldrig kommer att kunna klara.

    Sedan får man inte tänka för positivt! Och tro att bussen varje dag kommer som den ska. Inför något så viktigt som en jobbintervju skulle jag själv åka hemifrån med mycket god marginal.

    Här kan jag inte skriva ett helt bokkapitel, ingen skulle orka läsa så långt. Men om du läser min bok Tankar om glädje och vardagslycka så ser du vad jag menar med optimism och positivt tänkande. Det är inte en översättning utan min alldeles egna bok.

  3. Filip Fors skriver:

    Mycket kloka ord från er båda. Jag tror att positivt tänkande i grunden är bra men att man sällan hjälps av plattityder som ”tänk positivt”. Snarare gäller det att sakta men säkert träna sig i att se saker från den mer positiva sidan utan att för den skulle få en orealistisk bild av saker och ting. Framför allt tror jag optimism är bra i situationer där man kan se glaset som halvfullt eller halvtomt. När det inte är uppenbart att en negativ eller positiv tolkning är den mest realistiska så kan man med fördel välja den positiva.

    Jag tror också detta med hur bra positivt tänkande fungerar är beroende på personlighet. Exempelvis fann man i en ny studie av Diener m fl (2009) att personer som har en optimistisk (stabil) personlighetsläggning blir på bättre humör när de får instruktioner om att försöka omtolka en negativ händelse till något positivt. Men man fann också att de som hade en neurotisk personlighgetsläggning inte blev på bättre humör av den strategin. Förmodligen för att det känns ”onaturligt” för dessa personer. Nu kan de förvisso vara så att förmågan att se positiva aspekter av negativa händelser kan tränas upp även av personer som är mindre optimistiska, men det kräver förmodligen mycket mer träning. Lyckostrategier måste därför troligen anpassas ganska mycket beroende på vad man har för utgångsläge.

  4. gorel.kristina.naslund skriver:

    Dieners nya studie verkar mycket intressant. Den vill jag läsa. Har du möjlighet att skicka referensen?

  5. FÄRJAN-RUTH skriver:

    Det vi bekänner, det erfar vi, sa alltid min kloka far. Orden har betydelse…Självklart ska vi tänka positivt! ”Jag gjorde det, för jag visste INTE att det var omöjligt”! Ha en fin dag….Jag åker till Kreta…Kram. Färjan-Ruth
    Jag älskar att vara positiv och besmitta min omgivning med det också……

  6. Erik Winqvist skriver:

    Positivt tänkande? Fungerar det?
    En intressant diskussion och jag känner mig kluven. Visst är det sant att mina attityder bestämmer hur jag mår.

    Det är också sant att jag blir lycklig av att vara sann. Ibland mår jag dåligt och ibland har jag ångest, det vore enkelt om man med positivt tänkande kunde trycka ner eländet, men det brukar inte fungera. Däremot fungerar det att acceptera eländet, inte ge det fokus men acceptera. Då plötsligt tillåts glädjen att finnas. Eländet och glädjen behöver inte varann, ändå finns de på en gång. Och glädjen får bubbla i mig.

    Att vara sann innebär att jag accepterar det som finns i mig, utan att döma. Först då kan jag välja hur jag vill hantera mig. Vissa väljer att fokusera på eländet, korkat och vanligt. Andra väljer att fokusera på det positiva, det fungerar.

    Med vänlig hälsning
    Erik Winqvist
    http://www.winkir.se

  7. Filip Fors skriver:

    Håller med om detta med acceptans. Ibland verkar det fungera bättre än att försöka omformulera något negativt till positivt.

Leave a Reply