Ond lycka?

De flesta menar att lycka är eftersträvansvärt, och somliga av oss menar att lycka är det enda som är eftersträvansvärt i sig självt. Den sistnämnda gruppen kan kallas Hedonister, och i olika utformningar har uppfattningen existerat i stort sett så länge det funnits nedtecknade teorier om vad som är gott i livet.

Det finns två huvudsakliga invändningar mot hedonismen i den här utformningen. Den första säger att det också andra saker som är eftersträvansvärda. Kunskap. Vänskap. Rättvisa. Den andra invändningen säger att inte all lycka är värdefull. Om jag till exempel blir lycklig av att tortera oskyldiga, är inte min lycka en bra sak. Det är till och med en dålig sak.

Det är viktigt att vara noga här: I princip alla menar att det är dåligt när någon blir torterad. Att det är dåligt när oskyldiga lider kan betraktas som en av de mest självklara moraliska principerna. Det är dåligt när någon blir lycklig av att tortera, för det innebär att för att den här personen ska bli lycklig måste någon annan lida. Men detta håller ju också en hedonist med om. Oenigheten består i huruvida den lycka som den som torterar erfar är i sig något dåligt eller inte.

Vissa hedonister har försökt komma runt det här problemet genom att säga att äkta lycka aldrig kan vara sadistisk, och att det bara är äkta lycka som är värdefull (Skadeglädje är med andra ord inte den enda sanna glädjen. Tvärtom). Överhuvudtaget har man försökt skilja ut mer eller mindre bra lycka beroende på vad man blir lycklig av: är det ett ”passande” objekt? Är det något som ”förtjänar” en lycklig attityd? Men detta, menar kritiker, innebär att man frångår enkelheten hos teorin som gör den tilltalande:  att den utgår från den enkla principen att lycka är värdefullt och lidande dåligt. Det verkar ofrånkomligt att en renlärig hedonist antingen måste säga att torterarens lycka är värdefull, eller överge hedonismen.

Hedonister, menar jag, kan skilja ut mer eller mindre bra källor för lycka utan att överge sin teori. De (vi) kan göra det genom att hänvisa till lyckans funktion. Lycka (positiva känslor) fungerar som belöning. Det som vi blir lyckliga av kommer vi att tendera att fortsätta göra. Om någon blir lycklig av att tortera så är det troligt att han/hon kommer att fortsätta att tortera i framtiden. Och det är givetvis någonting dåligt, enligt hedonisten. Mycket bättre är de lyckoskapande aktiviteter som 1) leder till lycka för andra människor och 2) är hållbara och varierande nog för att fortsätta ge lycka till den som utför dem. Dvs. vi accepterar att som enskild instans så kan en torterares lycka vara värdefull, men det är samtidigt något som det ligger i allas intresse att undvika: dels på grund av dess direkta konsekvenser (offrets lidande) men också på grund av vilken tendens lyckan skulle förstärka hos torteraren.

Det kanske svåraste i värdefilosofin är att skilja ut våra intuitioner om tillstånds intrinsikala värde (det värde någonting har i sig självt) från intuitioner om värdet av deras konsekvenser. Det är svårt, för att i verkligheten har alla händelser konsekvenser som är viktigare än vad som förekommer i händelsen själv. Den vanliga sortens intuitioner är dem vi behöver för att hantera våra vardagliga liv, och då är det inte bara förståeligt utan också klokt att reagera mot vissa kortsitkigt lyckoskapande handlingar. Men det kan alltså också en hedonist gå med på.

David Brax

10 Responses to “Ond lycka?”

  1. Maria skriver:

    Jag funderar på om den som torterar upplever lycka. Torteraren, som under vissa extrema omständigheter kanske skulle kunna vara du, jag eller vem som helst, gör frågan otroligt svår. Man tänker sig annars att människor som torterar andra människor skulle lida av allvarlig psykisk störning (tillfällig eller varaktig) vilket säkert är fallet många gånger, eller åtminstone befinna sig under starkt tvång med hot om straff om tortyren inte utförs.
    Om lycka enbart definieras av de fysiologiska reaktioner som sker i hjärnans belöningssystem och som gör att vi upplever välbehag, ja, då skulle nog vissa torterares känsla i logikens namn få definieras som lycka. Men vad hände med etiken?

    http://heartsoul-maria.blogspot.com/

  2. Filip Fors skriver:

    Mycket bra inlägg David!

    Maria, David tar upp etiken i inlägget. ”Mycket bättre är de lyckoskapande aktiviteter som 1) leder till lycka för andra människor”. Det är ju här etiken kommer in, att vi inte bara bör tänka lyckan rent egoistiskt utan också väga in andras lycka i bedömningen. I teorin kanske rent av alla kännande varelsers lycka.

  3. david.brax skriver:

    Tack Filip! Min poäng är ju också att även när man i hedonistisk anda tillskriver värde enbart till lycka, så innebär det inte att varje lyckoupplevelse bör uppmuntras. För i praktiken finns inga isolerade lyckoupplevelser (även om det är sådana vi försöker ”räkna” när vi ska kalkylera vad som har de bästa konsekvenserna). Problemet med att bedöma konsekvenserna av en handling är just att det närmast kräver att man ser ett visst utfall som slutpunkten. Det är då det blir orimliga resultat som t.ex. att om torteraren (våldtäktsmannen etc) njuter tillräckligt mycket så trumfar det det lidande som förekommer. Poängen är att hedonisten inte behöver acceptera de här kontraintuitiva resultaten, utan påpeka vad som faktiskt är fel med den sadistiska lyckan: konsekvenserna för framtida beteende.

  4. Gillar också inlägget! Otaliga gånger har jag som utilitarist ställts inför frågan om det är rätt att tortera nån om lyckan i att tortera överstiger lidandet för den som torteras. Att hänsyn ska tas till konsekvenserna för framtida beteenden är ett bra argument som gör att man slipper rucka på sina utilitaristiska principer 🙂

  5. Christer skriver:

    Tack för detta mycket intressanta ämne!
    Varför gå då långt som till tortyr. Ta exempel som att lyssna på hög musik, elda på tomten eller röka med tanke på grannar. Enligt teorin om att lycka ska vara andra till godo, kan ju exemplens uppfattas som tortyr eller mjukare kränkning. Kan religion kopplas till lycka, om religionen varit inblandad i något som kränker andra människor?

  6. Maria skriver:

    Nädå, jag missade inte etiken i inlägget. Ville bara löpa linan ut med mitt lilla resonemang och se om jag fick någon reaktion, vilket jag ju fick 😉

  7. erik w skriver:

    David, jag håller med om allt du skrev.

    Jag är dock osäker på om du övertygar de som tenderar ta upp den sortens ”problem” med hedonism.
    Vi kan ändra tankeexperimentet så att torteraren, EFTER att ha torterat någon och känt lycka, får ett piller som botar honom/henne från sin lust att plåga andra. Nu finns (i tankeexperimentets sterila värld) ingen anledning att oroa sig för framtida dåliga konsekvenser av torterarens lycka.. Ändå KÄNNS torterarens lycka dålig..

    Hedonismen är stundtals kontraintuitiv, men detta är bara ett problem för de som kräver att alla deras intuitioner alltid ska leda dom rätt (, vilket är något nativt). Eller?

  8. erik w skriver:

    *naivt.

  9. David skriver:

    Det är nog riktigt att det är svårt att övertyga vissa. Tekniken här är bara att visa i hur stor utsträckning en hedonist kan hålla med en icke-hedonist i till exempel sådana här fall. Den enda skilnaden är då att hedonisten hittar extrinsikala skäl till att undvika en viss typ av njutning, som andra ser som intrinsikalt motbjudande. Ett annat sätt att åstadkomma samma sak är att påpeka att vad som är dåligt i den här situationen är att någonting bra händer för någon som inte förtjänar det. Det är svårt att förklara varför torterarens njutning är dålig utan att samtidigt erkänna att det i någon mening är bra. Om njutningen är dålig, så har ju torteraren redan straffats.

  10. Lars skriver:

    Jag vet inte om jag är för negativ här, men min magkänsla säger mig att sådana här resonemang är FÖR teoretiska. Jag tror vi snubblar i teorierna och glömmer bort lyckan.

    /Lars

Leave a Reply