Jakten på det bästa alternativet har sin baksida

alternativ

Tänk dig att du står vid filmhyllan och ska hyra en film utan att på förhand ha bestämt dig för vilken. Hur gör du?

Du går igenom alla filmer som finns i butiken och går sedan tillbaka och plockar ut några stycken som du väger mot varandra innan du till slut bestämmer dig för ett alternativ. På så sätt försäkrar du dig om att det inte finns någon annan film tillgänglig som hade passat dig bättre just den kvällen.

Eller…

Du går igenom filmerna tills du hittar en som tilltalar dig och väljer den utan att fortsätta granska övriga alternativ. Du struntar i möjligheten att det kan finnas ett alternativ som är ännu bättre.

De två scenariona illustrerar de vanligaste strategierna för beslutsfattande vi använder oss av när vi ställs inför ett val med flera alternativ. Psykologer kallar strategierna för ”maximering” och ”satisfiering”. Maximering går ut på att man strävar efter att beakta så många alternativ och faktorer som möjligt för att komma fram till det optimala valet – det bästa alternativet. Satisfiering fungerar istället så att man, utifrån sina grundkrav och önskemål, nöjer sig så fort ett alternativ dyker upp som uppfyller dessa och slutar leta vidare.

Intressant med detta är att studier visar, tvärt emot vad som kan kännas intuitivt rätt, att personer känner sig mer tillfreds med beslut som fattats med satisfiering som strategi, och att personer som huvudsakligen är satisfierare är lyckligare än maximerare. Du har större chans att hitta ett bättre alternativ med maximering men samtidigt ökar risken för att du blir missnöjd och anklagar dig själv om du sedan, efter att ha gjort ditt val, skulle hitta ett annat alternativ som är bättre. Som maximerare ägnar man mer tid åt att jämföra sitt val med andra alternativ även efter att valet är gjort och man är känsligare för eventuella brister och bättre alternativ som kan upptäckas i efterhand. Studier visar att det finns samband mellan maximering och depression, perfektionism och ångerfullhet.

Maximering som strategi och högt presterande går hand i hand. Människor som i huvudsak är maximerare har överlag jobb som ger bättre betalt men de njuter i regel mindre av sina jobb än satisfierare.

I dagens samhälle då utbudet och alternativen bara ökar kan det vara ganska stressfyllt att vara maximerare. Vet du med dig att du är en typisk maximerare och skulle vilja utveckla din satisfierande sida kan du välja tillfällen då inte så mycket står på spel. Exempelvis kan du, nästa gång du går på restaurang, titta igenom menyn och välja den första rätt som låter god utan att titta vidare i menyn. Eller om du bläddrar kanal på TV:n kan du stanna vid det första programmet som känns intressant utan att bläddra vidare. Maximera mindre helt enkelt.

Feliks Wallenrodhe

Källa:

Schwartz, B., Ward, A., Monterosso, J., Lyubomirsky, S., White, K., & Lehman, D. R. (2002). Maximizing versus satisficing: Happiness is a matter of choice. Journal of Personality and Social Psychology, vol. 83, no. 5, p. 1178-1197.

14 Responses to “Jakten på det bästa alternativet har sin baksida”

  1. Mattias skriver:

    Intressant. Jag är ofta en maximerare och har sett alternativet att stanna vid första alternativet som tilltalar mig. Men det är lite svårt för mig och kräver övning. För jag har precis som din artikel beskriver känt att maximerandet nästan bara ger en osäkerhet inför att det faktiskt kan finnas ett alternativ som faktiskt är bättre men som jag missat att kolla på.

  2. frida skriver:

    Ojoj, måste vara dagens vanligaste problem… så svårt att fatta beslut bland alla fantastiska alternativ som världen bjuder…

  3. Aelwa skriver:

    Haha, jag är en typisk maximerare när det gäller att välja film och som inlägget beskriver så blir jag ofta galet besviken och tänker i efterhand att det kanske hade funnits någon ännu bättre film! Detta gäller många andra val också: kurser, skor, mat osv. Kanske borde ta till mig rådet om övning 😉

  4. Maria skriver:

    Igenkänningsfaktorn blir nog hög på detta bloggämne! Situationen med valet av film som du beskriver, är ett jättebra vardagligt exempel som tydliggör hur man funkar när det gäller val men som med största sannolikhet inte ger så stora konsekvenser vare sig man är maximerare eller satisfierare. När det kommer till
    ”defining moments” i en människas liv; t ex val av utbildning, yrke, livspartner eller något i den stilen, kan konsekvenserna bli desto större. Bara valet att välja bort något i sitt liv kan vara avgörande. Det är lite läskigt men nyttigt att någon gång reflektera över vilka vägar ens liv tagit och de egna medvetna eller omedvetna val som legat bakom.

    http://heartsoul-maria.blogspot.com/

  5. Feliks skriver:

    Precis som du säger Maria verkar igenkänningsfaktorn hög kring detta – de flesta jag talat med känner igen sig i att antingen vara maximerare eller satisfierare.

    Ni verkar alla vara inne på att maximering kan vara problematiskt. Det svåra i dagens samhälle, om man ska maximera, är ju att det faktiskt i princip alltid finns ett bättre alternativ. Om inte så lär det dyka upp ett bättre alternativ inom kort. Så då kan man lägga till ytterligare en faktor att ta hänsyn till om man t ex ska köpa någon dyrare elektronik ”snart släpps nog nästa modell och den är nog ännu bättre”.

    Just vid valet av film, som du beskriver Aelwa, tror jag besvikelsen blir större om filmen är dålig just för att man dessutom på ett plan känner att man misslyckats. Inte nog med att filmen inte var så bra så gjorde man själv ett dåligt jobb med att hitta ”den bästa filmen”.

    Det är inte lätt att bara släppa sitt maximerande som Mattias är inne på men i o m att man fått dessa begrepp definierade för sig så finns de där i bakhuvudet och kanske gör sig påminda lite ibland, och bara där har man tagit ett första steg mot en förändring.

    Maximerande tycker jag kan höra ihop lite med kontrollbehov och ju mer man försöker kontrollera livet desto mindre liv har man kvar att leva. Apropå ”defining moments” Maria har jag själv märkt att jag ibland hamnar i perioder då jag i högre utsträckning följer med flödet och inte bromsar upp så mycket inför varje vägval. Dessa perioder brukar vara händelserika och utvecklande.

  6. Lars skriver:

    Det här måste vara mycket djupt kopplat till personligheten. Precis som du skriver Feliks, så verkar maximerandet höra ihop med kontrollbehovet. Personlighetsdrag som hör ihop är: Samvetsgrannhet, Duglighet, Ordningsamhet, Plikttrogenhet, Prestationssträvan, Självdisciplin, Eftertänksamhet.

    Det andra personlighetsdraget, satisfiering, tycker jag mig tydligt känna igen hos personer i min omgivning, som tar livet på ett behagligt lätt sätt. Trots att jag känner igen det, så har lite svårt att klassificera det, kanske är det Öppenhet, Fantasi, Estetik, Känslor, Aktiviteter, Tankar, Värderingar?

    Jag kan, som några av er andra se mig själv som en maximerare och och inse att livet skulle kännas mer behagligt avslappnat som satisfierare, men som Mattias skriver, så är det inte så lätt att byta personlighetsdrag.

    Feliks: Har man testat lyckoeffekten av att göra tvärtemot sitt naturliga personlighetsbeteende? … eller har försökspersonerna fått göra det som är naturligast för dem? Det är en stor skillnad.

    Kram/Lars

  7. Filip Fors skriver:

    Förutom att försöka intala sig att välja ”bra nog” och inte ”det bästa” så kan man även försöka reducera antalet valalternativ på andra sätt. Sedan jag blev vegetarian (av etiska skäl) har det alltid varit så enkelt att gå ut på restaurang och äta. Det finns ofta bara några få alternativ att välja bland, ibland ett enda. Det smakar alltid okej eller bra, ibland jättegott och jag slipper spendera en massa tid och kraft på att välja (och kanske ångra mina val). Först tänkte jag att det minskade antalet maträtter som står till buds på restauranger skulle innebära en nackdel, nu ser jag det mest som en fördel. Precis i linje med teorin som du tagit upp Feliks.

  8. Feliks skriver:

    Lars: Försökspersonerna har studerats utifrån hur de är naturligt och då har man sett att de som uppger högre maximering på en skala i högre grad lider av bl a depression och ångerfullhet.

    Man har också sett att vi tenderar att välja maximering som strategi vid köp av materiella varor medan vi är mer satisfierare när vi köper upplevelser.

    Filip: Intressant resonemang och en tidigare inte påtänkt fördel med att bli vegetarian.

  9. Niklas Laninge skriver:

    Verkligen bra skrivet om ett intressant ämne. Det var just efter att ha läst Barry Schwartz forskning som mitt intresse för beslutsfattande vaknade och som sedan fick mig att starta Valbloggen.com. Otroligt kul att se att flera skriver om mitt favoritintresse, och av att döma av kommentarerna så är detta något som intresserar många.

    Läs gärna valbloggen och mina inlägg på Psykologifabriken under samma tema.

  10. Feliks skriver:

    Tack Niklas! Kul att du har en hel blogg på temat. Ska kika på den.

  11. Simon skriver:

    Jag känner igen mig när det gäller kvinnor, jag har svårt att stanna i ett förhållande jag tror alltid att det finns någon annan kvinna som är bättre. (Grym blogg)

  12. Feliks skriver:

    Tack Simon!
    Ja, det där med att välja partner har jag hört flera kommentera på samma sätt som du just när det gäller maximering. Jag kan spontant känna att begreppen maximering och satisfiering känns aningen platta i samband med något så komplext som våra relationsmönster. Även om det kan se ut som maximering i båda fallen så tror jag att det finns andra mekanismer i spel (t ex anknytningsstil) vid val av partner jämfört med vid val av en TV eller en resa.

  13. David Waskuri skriver:

    Bra inlägg!
    Jag känner igen mig i maxemeringspersonligheten men tränar på att bli mer satisfierad. Jag tror att det är svårt att vara mindful om man är en maximerare. Känns som att man är mer tacksam och mer här och nu ifall man är använder sig av satisfierat beslutsfattande.

  14. Feliks skriver:

    Det ligger nog något i det du säger David – en maximerare, i sin extrem, är ständigt på jakt efter det bästa, och när han/hon väl funnit det går mycket uppmärksamhet åt att jämföra sitt med andras och bevaka att det verkligen inte finns något bättre alternativ.

Leave a Reply