Vi är lyckligare på helgen

cuthbert_wideweb__470x417,0

I en ny amerikansk studie undersöktes det momentana välbefinnandet under en vecka för 74 individer som förvärvsarbetade. Individerna fick uppge hur de kände sig för stunden flera gånger per dag, både avseende olika positiva och negativa känslor. Forskarna lät även individerna skatta hur autonoma (fria), kompententa och nära andra människor de kände sig vid dessa momentana skattningar. Enligt en etablerad psykologisk teori (Deci & Ryan) så är upplevelsen av autonomi, kompetens och närhet fundamentala mänskliga behov.

I likhet med tidigare studier visade även den här undersökningen att människor i genomsnitt är på bättre humör på helgen än under vardagarna. Uppgången började på fredag eftermiddag och höll i sig till  söndag kväll.

Vad är det då som är så speciellt med helgen? De flesta av oss är lediga från arbetet på helgerna och kan därmed disponera tiden ganska fritt. Vi har även större möjligheter att umgås med personer vi tycker särskilt mycket om på helgen, exempelvis familj och vänner. Precis som forskarna på förhand hade förväntat sig så var upplevelsen av autonomi och närhet starkare på helgen och detta var en förklaring till varför välbefinnandet var högre under helgen.

Skulle vi uppleva ett högre välbefinnande om vi var lediga jämnt? Kanske. Men det beror på vilka aktiviteter vi ägnar oss åt och hur vi anpassar oss till dessa. En tidigare studie av arbetslösa i Tyskland tyder på att de arbetslösa njuter mindre av de flesta fritidsaktiviteter än vad de som har ett förvärvsarbete gör. En förklaring är att  ju mer tid vi ägnar åt våra fritt valda aktiviteter desto mer uttråkade blir vi av dessa. Vi anpassar oss alltså i viss utsträckning. När vi har begränsat med fritid blir fritidsaktiviteterna extra roliga och ger en skön kontrast till arbetet.

Källa: Ryan m fl (2010) Weekends, Work, and Well-Being: Psychological Need Satisfactions and Day of the Week Effects on Mood, Vitality, and Physical Symptoms, Journal of Social and Clinical Psychology.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Filip Fors (www.filipfors.se)

10 Responses to “Vi är lyckligare på helgen”

  1. Erica Osterman skriver:

    Det här tycker jag är lite kul, men det känns kanske mer som en effekt av jobb vs ledighet än vilken veckodag det var. Hade alla personer i studien vanliga måndag-fredag jobb eller var det blandat? Finns det studier på lycka och skiftjobb, nattjobb eller dylikt? Jag jobbar ju skift (dagtid), och även om jag jobbar lika många timmar som tidigare totalt sett så tycker jag att jag är mycket lyckligare nu för tiden än då jag jobbade 8-17. Samma sak säger många av mina kollegor, även om det förstås finns de som tycker skiftjobbandet är tungt.

    Jag får visserligen inte njuta av fredagsmys lika ofta som andra, men å andra sidan behöver jag inte känna söndagsångest heller. 🙂 Det finns alltid lediga tider i tvättstugan, jag kan göra bankärenden på mina lediga vardagar och jag kan åka och handla när det är tomt i affärerna. Och så har jag mycket mer sammanhängande fritid än tidigare!

    Kanske är det egentligen nivån på autonomi som är den verkligen förklarande faktorn här? Allra lyckligast borde man kanske vara om man fick bestämma sina arbetstider själv? Fast då kanske risken är att man arbetar alldeles för mycket och blir olycklig istället. 😉

    /Erica

  2. Filip Fors skriver:

    Precis, förklaringen till helgeffekten i studien beror till största delen på att människor som förvärvsarbetar i allmänhet är lediga då. Så du har helt rätt i att det handlar om jobb jämfört med ledighet. Människor som arbetar dagtid är även lyckligare på kvällen än på dagen. Samma förklaring gäller antagligen där. Mot kvällen är vi oftast mer autonoma och kan ägna oss åt roligare aktiviteter.

    En intressant tanke är att graden av autonomi på jobbet borde påverka hur man känner sig på jobbet. Detta är alldeles för lite undersökt. Dock tyder de studier som finns på jobb som vi förknippar med mycket autonomi, exempelvis tjänstemannayrken, inte har någon stark positiv effekt på välbefinnandet på jobbet i jämförelse med arbetaryrken.

  3. Lars skriver:

    Jag är lite nyfiken på det du skriver, Filip:
    ”Enligt en etablerad psykologisk teori (Deci & Ryan) så är upplevelsen av autonomi, kompetens och närhet fundamentala mänskliga behov.”

    Enligt min erfarenhet och till viss del även inlästa kunskaper, så finns det en viss blockindelning mellan yrken som kräver engagemang och yrken som inte kräver detta. Gäller alla tre orden för bägge kategorierna? Är verkligen t.ex. kompetens viktigt för alla? Frihet innebär nästan alltid ansvar. Vill alla ha mer frihet om det även kräver mer ansvar?

    En annan fråga. Är det verkligen fortfarande så att tjänstemannayrken innebär större frihet? Det fins naturligtvis våldsamma variationer inom så breda yrkeskategorier, men många tjänstemän idag är styrda av datasystem, avskärmade av små tjänsterum, har regelverk att slaviskt följa o.s.v. Jämför det med grävmaskinisten eller snickaren! Vem är friast?

    Kram/Lars

  4. Filip Fors skriver:

    Alla teorier som säger sig ha fångat universella mänskliga behov brukar vara problematiska.

    Du har rätt i att frihet kräver ansvar. Jag tittade på European Social Survey från 2004 där både en klassuppdelning i arbetare/tjänstemän/egenföretagare finns (2 arbetarklasser och 3 tjänstemannaklasser plus egenföretagare). Man har där även frågat människor hur de upplever sitt arbete. Människor i det man kallar Service class 1 och 2 upplever mer frihet och variation i arbetet men också mer tidspress än arbetare. Tittar man på korrelation med välbefinnande så har både frihet och variation på arbetet ett positivt samband med olika mått på välbefinnande. Det omvända sambandet gäller för graden av tidspress på jobbet, det har en negativ effekt.

    Min slutsats är precis som du är inne på att ansvar innebär fördelar och nackdelar. Nästa steg vore att undersöka hur detta förhåller sig till personlighetstyper. För stresståliga stabila personer som även är samvetsgranna borde ett fritt och ansvarsfullt tjänstemannayrke bara innebära fördelar för välbefinnandet.

  5. Filip Fors skriver:

    I undersökningen ovan finns 10 olika frågor som rör jobbkaraktäristiska. Intressant nog har möjlighet att själv bestämma när man börjar och avslutar arbetet (flextid) ingen korrelation med välbefinnandet.

    Ett mönster för de svenska arbetslivet är iaf tydligt. Variation i arbetsuppgifterna och möjlighet att få socialt stöd av kollegerna är de två faktorer som är starkast korrelerade med välbefinnandet. Helt i linje med tidigare studier som tyder just på att variation och sociala relationer delvis sätter den hedoniska anpassningen ur spel.

  6. Maria skriver:

    Då borde alltså socionomer, lärare, präster och andra som har människovårdande yrken alltså känna relativt sätt större välbefinnande (än andra) på jobbet under förutsättning av de har en bra psykosocial arbetssituation, eller är jag ute och cyklar nu ?!

    http://heartsoul-maria.blogspot.com/

  7. Elisabeth skriver:

    Tycker Maria är inne på ett intressant tankespår. Detta med om det har betydelse för vår upplevelse av lycka huruvida vi har ett arbete med
    uppgifter som känns meningsfulla och berikar. Personligen kan jag känna att genuina möten med andra människor ger mig känslor av lycka och meningsfullhet oavsett om det sker i vardagen eller på helgen.

  8. Filip Fors skriver:

    Ja, det låter rimligt. Människovårdande yrken borde vara relaterat till högre välbefinnande i den mån arbetssituationen inte är för stressig, precis som Maria är inne på. Det finns ett urryck somn kallas ”helpers high” som används i forskningen.

  9. Maria skriver:

    Filip, kul att du nämnde begreppet ”helpers high”. Jag upplevde en sådan situation eller mer ett sånt ögonblick så sent som idag faktiskt!. Borde dock finnas något som heter ”helpers low” också… Vi ”hjälpare” är även bekanta med det fenomenet..

  10. […] jag skrivit om tidigare här på bloggen verkar människor i regel uppleva ett högre välbefinnande på helgen jämfört med veckodagarna. […]

Leave a Reply