Lyckomyt 2: En god hälsa är viktigt för ett lyckligt liv

dialysis_machine_large

”En god hälsa” är förmodligen det vanligaste svaret på vad som behövs för att leva ett lyckligt liv. SOM-institutet frågade ett representativt urval av de svenska folket vad de anser vara viktiga faktorer för det personliga välbefinnandet. 48 procent ansåg att en god hälsa var ”Helt avgörande” och 47 procent att det var ”Mycket viktigt” för välbefinnandet. 97 procent instämmer alltså i att det är mycket viktigt eller helt avgörande.  En god hälsa ansågs till och med mycket viktigare än ”inre harmoni”, ”goda vänner”, ”en rik fritid” och ”ett kärleksförhållande”. Stämmer då detta antagande? Hur stor påverkan har hälsan på lyckan?

Om vi låter hälsogreppet inkludera psykisk hälsa blir svaret givet. Att ha en god psykisk hälsa är nästan definitionsmässigt detsamma som att vara lycklig. I alla fall om vi utgår från hur man definierat psykisk hälsa och lycka inom forskningen. Mer intressanta blir det om vi definierar hälsa som ”fysisk hälsa”  eller som frånvaro av somatiska (kroppsliga) sjukdomar. Är frånvaron av somatiska sjukdomar viktigt för välbefinnandet?

Ett av lyckoforskningens mest överraskande resultat är att somatiska sjukdomar i många fall inte har någon stark påverkan på hur vi mår. I flera studier har till och med ett omvänt förhållande visat sig. I vissa studier har man till och med funnit att de som drabbats av olika typer av fysiska handikapp i genomsnitt är något lyckligare än ”friska ”människor. Detta omvända samband går under benämningen ”the disability paradox”. Men det mest slående resultat är att fysisk hälsa inte verkar ha någon stor betydelse för välbefinnandet.

Låt oss ta ett konkret exempel. Riis m fl (2005) undersökte det känslomässiga välbefinnandet hos människor som drabbats av en kraftig funktionsnedsättning av njurarna, sjukdomen kallas njursvikt. Patienterna som undersöktes gick på bloddialysbehandling  flera gånger i veckan. Vid behandlingen kopplas en apparat in för att rena blodet från gifta slaggprodukter. Behandlingen tar ungefär tre timmar varje gång men gör inte fysiskt ont. Patienterna i studien kunde ta emot besök under tiden samt läsa och titta på TV. I övrigt påverkades inte det dagliga livet så mycket av sjukdomen förutom att patienterna behandlades ungefär 3 gånger per vecka och vid sidan av detta måste använda en speciell diet.

Hur var det då med välbefinnandet för blodialyspatienterna? Jo, deras dagliga välbefinnande var lika högt som en kontrollgrupp med friska personer. Trots att sjukdomen innebär frekventa och relativt långvariga sjukhusbesök påverkade detta inte deras välbefinnande negativt.

Vid sidan av att undersöka patienterna och kontrollgruppens dagliga välbefinnande frågade forskarna även de både grupperna hur de trodde att njursvikt påverkade välbefinnandet. Bloddialyspatienterna fick skatta hur högt välbefinnande de trodde att de skulle ha om de inte hade haft sjukdomen. Kontrollgruppen fick skatta hur högt välbefinnande de skulle ha om de föreställde sig att de hade sjukdomen och tvingades genomgå bloddialysbehanding tre gånger per vecka.

Båda gruppernas skattningar skilde sig markant från de faktiska skattningarna. Bloddialyspatientera uppskattade att deras välbefinnande hade varit mycket högre om de aldrig hade haft njursvikt. Den friska kontrollgruppen skattade att deras välbefinnande hade varit mycket lägre om de haft njursvikt. Skillnaderna var relativt stora. Den friska gruppen trodde till och med att det dagliga välbefinnande oftare skulle vara negativt än positivt.

dialys

Varför tror vi då att hälsan har större betydelse för välbefinnandet än den ofta verkar ha?

Det finns åtminstone två tänkbara förklaringar.

Den ena förklaringen går ut på att vi bortser från hedonisk anpassning. När vi tänker på hur en sjukdom påverkar vårt välbefinnande glömmer vi bort att vi ofta snabbt anpassar oss till sjukdomen. Bloddialyspatienterna i studien tänkte säkert ofta på sin sjukdom och hur jobbigt det var att behöva gå till sjukhuset när de precis insjuknat. Men med tiden så tänker de mindre och mindre på sjukdomen och allt mer på andra saker i vardagen. Men när friska personer föreställer sig hur det är att ha njursvikt och behandlas med dialys föreställer de sig troligen hur det känns när man precis påbörjat behandlingen istället för hur det känns när man haft sjukdomen en tid och vant sig.

Den andra förklaringen kallas fokuseringsillusionen. När vi tänker på hur det är att ha en viss sjukdom fokuserar vi bara på de områden i livet där sjukdomen påverkar välbefinnandet och glömmer bort alla områden som inte påverkas av sjukdomen. Den friska kontrollgruppen tänkte antagligen på hur jobbigt det skulle vara att besöka sjukhuset flera gånger i veckan hur detta skulle inskränka på de aktiviteter som de vanligtvis brukar ägna sig åt i vardagen. Vad de inte tänkte på var hur mycket av livet som faktiskt ser lika dant ut för dialyspatienterna. Förutom sjukhusvistelserna kan de ägna sig åt samma aktiviteter som folk gör mest.

Forskningen kring hälsa och lycka har enligt min mening intressanta implikationer för politik och samhälle. Om det stämmer att vi ofta anpassar oss snabbt till fysiska handikapp och somatiska sjukdomar borde vi nog prioritera våra resurser till att i högre utsträckning lindra och bota psykiska sjukdomar. Psykisk ohälsa är definitionsmässigt något som innebär olycka och illabefinnande. De vanligaste psykiska sjukdomarna depression och generaliserat ångestsyndrom står antagligen för mer lidande i samhället än alla andra somatiska sjukdomar tillsammans.

Källa: Riis m fl (2005) Ignorance of Hedonic Adaptation to Hemodialysis: A Study Using Ecological Momentary Assessment, Journal of Experimental Psychology.

Filip Fors (www.filipfors.se)

11 Responses to “Lyckomyt 2: En god hälsa är viktigt för ett lyckligt liv”

  1. Therese skriver:

    Att sjukdomar som inte gör ont inte påverkar ens välbefinnande så mycket är väl inte så konstigt?

    Men hur är det med sjukdomar som gör ont, hur påverkar de välbefinnandet?

  2. Filip Fors skriver:

    Sjukdomar som gör ont påverkar självklart välbefinnandet om inte smärtan kan hållas i schack med mediciner. Smärta är ju definitionsmässigt en negativ känsla. Bra påpekande! 🙂

    Så man skulle kunna lägga till att vid sidan av de psykiska sjukdomarna så är somatiska sjukdomar som orsakar smärtupplevelser särskilt viktiga att satsa resurser på. Ex. genom behandlingar eller smärtstillande medicinering.

    Poängen med posten är att en viktig del av ohälsa och sjukdom just handlar om olika typer av funktionsnedsättningar. Det verkar som att människor ofta tror att dessa påverkar välbefinnandet starkt negativt även om de inte orsakar smärtupplevelser.

  3. Therese skriver:

    Ett tillägg till (den andra) Thereses inlägg är också att smärta och psykisk sjukdom också ofta går hand i hand, t.ex. har upp till 50 % av de med kronisk smärta också någon gång drabbats av en depression (under tiden som de har haft sin kroniska smärta), vilket också i mitt tycke visar på vilket lidande fysisk smärta kan vara.

  4. Mikaela Bjerring skriver:

    En god hälsa är viktigt för ett lyckligare liv och är du lycklig sa bidrar det till en god hälsa………….

    http://www.passionforhalsa.com/default.html

  5. Jenny Forsberg skriver:

    Man brukar ju säga att den som är frisk har många önskningar men att den som är sjuk bara har en. Kan det inte vara så att när man blir sjuk eller är med om en olycka eller liknande så är man mer benägen att vara tacksam för allt det som man faktiskt har? Och att vara tacksam är som bekant en bra strategi för att bli lyckligare.

  6. Filip Fors skriver:

    Precis, En vanlig förklaring till sjukdomsparadoxen är just att en nedsatt funktionsförmåga ofta leder till att man förändrar sin attityd till vissa saker i livet. Man sätter mer värde på de förmågor som fungerar. Antagligen är det också personlighetsrelaterat så vissa människor har lättare för att känna tacksamhet och andra tenderar att älta de begränsningar som sjukdomen sätter.

  7. Göran Hådén skriver:

    Forskning visar att människor som har en ohälsosam livsstil löper upp till tre gånger större risk att drabbas av psykisk ohälsa än människor med hälsosamma vanor. Stillasittande och fysisk inaktivitet verkar ha störst betydelse.

  8. Danilo skriver:

    Att vi människor är dåliga på att gissa hur lyckliga eller olyckliga saker eller händelser kommer att göra oss är inget nytt. Jag håller med om alla kopplingar från smärta till ohälsa (och att dessa kan vara tvåsidiga) men är skeptiskt till att ”nedsatt funktionsförmåga ofta leder till att man förändrar sin attityd till vissa saker i livet”. Visst har vi människor en underbar förmåga att anpassa oss och dessutom kan det vara så att vi människor lyckas hitta mening i händelser som inte går att återkalla, men just att hälsa inte spelar ngn roll bör variera mellan individer. Vissa människor hittar aldrig ngn mening med traumatiska händelser.

    Lycka är trots allt stark relaterad till personlighet vilket tyder på att nedsatt förmåga påverkar individers lycka beroende på deras personlighet oavsett fysisk smärta eller medicinering. Läs gärna fölaljande i Diener & Ryan (2009):
    ”Importantly, the stronger forms of these “hedonic treadmill” adaptation theories have now been disproved (Diener, Lucas, & Scollon, 2006). The staggering differences between national levels of well-being alone reveal that humans do not adapt to everything they experience; in actuality, nations differ substantially not only in life satisfaction and judgments, but also dramatically for both positive and negative feelings (Diener, Kahneman, & Helliwell, 2009)”

  9. Filip Fors skriver:

    Du har helt rätt Danilo. Anpassningen verkar särskilt vara beroende på hur emotionellt stabil individen är. Det är ett av de fem stora personlighetsdragen. Studierna jag refererar till ovan ger de den breda billden. Nästa steg är som du är inne på att relatera till grundläggande personlighet.

    Depressionsforskningen har ju en del att säga om hur persoligheten påverkar benägenheten att handskas med trauman och andra negativa livshändelser. Emotionell stabilitet verkar vara en viktig faktor. Det minskar risken för att indviden ska fastna i negativa tankemönster under längre perioder vid motgångar.

    Öppenhet och Extrovertism verkar vara relaterade till posttraumatskt tillväxt, alltså benägenheten att gå starkare ur negativa händelser och finna mening i motgångar.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Posttraumatic_growth

  10. Maria skriver:

    Att vara genuint och villkorslöst älskad för den man är, är nog ändå nummer ett som lyckobringande faktor.. Grunden iallafall.

    http://heartsoul-maria.blogspot.com/

  11. Dietist.se skriver:

    Intressant artikel, även om resultatet kanske inte var så förvånande? Men en god hälsa blir väl allt mer angeläget ju äldre man blir också..

Leave a Reply