Varför är kvinnor olyckligare än män?

bridget

I de flesta länder runt om i världen är män och kvinnor ungefär lika nöjda med livet. Men livstillfredsställelse är inte den enda lyckodefinitionen som används i lyckoforskningen. Ett i mitt tycke mer intressant mått på lycka är det känslomässiga välbefinnandet. Om vi frågor män och kvinnor hur de mår känslomässigt blir svaret annorlunda än i fallet med livstillfredsställelse.

Jag tittade precis på differensen mellan positiva och negativa känslor bland män och kvinnor i Europas länder med hjälp av data från European Social Survey.  I alla (!) 23  länder var det känslomässiga välbefinnandet i genomsnitt något högre för män.  Intressant nog visade sig sambandet inte bara förklaras av att kvinnor upplever mer negativa känslor än män. I alla länder utom Finland uppgav män även en högre frekvens av positiva känslor.

I tidigare forskning är annars kvinnors tendens till att uppleva mer negativa känslor väl belagt. I nästan alla undersökta länder runt omkring i världen rapporterar kvinnor mer negativa känslor än män. Kvinnor är mer oroliga, ledsna och deprimerade. Sannolikheten att kvinnor ska bli kliniskt deprimerade är ungefär dubbelt så hög som för män i de flesta undersökta länder.

Varför kvinnor är lika nöjda med livet som män men i genomsnitt mår sämre är i sig en intressant fråga. Kanske är livstillfredsställelsen könsbunden så att kvinnor och män jämför sig inom respektive kön när de värderar sina liv? Men den mest intressanta frågan är ändå varför kvinnor mår sämre än män. Vad beror det på?

Jag hade tänkt skriva en post med några tänkbara förklaring men så visade det sig att frågan är så komplex att jag beslutade mig för att istället göra en serie av inlägg där jag diskuterar olika förklaringar. Men jag börjar med att ställa frågan till er läsare. Vad tror ni skillnaden i välbefinnande mellan könen beror på?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Filip Fors (www.filipfors.se)

12 Responses to “Varför är kvinnor olyckligare än män?”

  1. Aelwa skriver:

    Rent spontant kan jag tänka att kvinnor generellt har mer stress och mer press på sig. Studier har ju visat att i de flesta tar kvinnor mer hemarbete och har det stora ansvaret för barn. Så kvinnor utför dubbelt arbete. Man ska jobba (med sämre lön ;), ta hand om barn och hem och dessutom vara snygg i enlighet med dagens skönhetsideal.

  2. Erika Björk skriver:

    Kvinnor kanske vill för mycket och därför drabbas av besvikelser och tråkiga känslor?

    Nä, jag har ingen aning. Bara kastar ur mig en tanke. Alla ju individer och jag undrar lite över poängen med denna statistik som visar ett den gruppen är annorlunda än den gruppen… Ofta leder rapporter om såna skilnader oss fel…

    På psykologprogrammet när vi läste om hjärnan så stod det visst i kursboken om skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Men, påpekade vår föreläsare. Skillnaden mellan individer är större än skillnaden mellan dessa två grupper. Om man väljer att undersöka skillnaden mellan män och kvinnor i allt så är risken att vi tror att det ät större skillnad mellan könen än vad det faktiskt är. Och tror att en mans kvinna är annorluna är en kvinna. Fast’n mellan fust de två personerna så kan det ju bara precis tvärt om!

    Filip, nu har du förstås inte sagt hur stor skillnaden mellan kvinnor och män är. Kanske är den stor?

  3. Filip Fors skriver:

    Jag tycker du tar upp några väldigt relevanta frågor Erika. Skillnaden är inte jättestor men heller inte väldigt liten. När jag tittade på andelen som uppvisade lätta depressionssymptom bland Svenskarna var det 32% procent bland kvinnorna och 20 procent bland männen. Skillnaden i nöjdhet med livet var inte signifikant.

    Som du är inne på blir det lätt feltolkningar av statistik. Att kvinnor mår något sämre än män kan lätt tolkas som att män mår bra, kvinnor mår dåligt, istället för att tolka det som en gradvis skillnad.

    Samtidigt skulle vi inte veta så mycket om vilka faktorer som påverkar lyckan om vi inte analyserade gruppskillnader. Det kan även vara bra att lyfta upp skillnader till ”ytan”, speciellt om det rör sig om strukturella problem där vi vill hitta åtgärder för att lösa problemen.

  4. Maria skriver:

    Skillnaden på andelen män och kvinnor avseende depressionssymptomen går inte att bortse från. MEN kvinnor anses ju generellt sett ha större tillgång till sitt känsloliv än män. OM det är så, skulle det då i sin tur kunna innebära att kvinnor känner efter mer hur de mår och i kombination med krav på fler områden och i fler avseenden än män faktiskt mår något sämre? En vild spekulation, men jag tror att det ligger något i det.

  5. K. skriver:

    Ganska komiskt hur ni helt bortser ifrån att kategorin kvinnor tillhör en samhällsgrupp som historiskt förtrycks av det patriarkala samhället, som fortfarade är i verkan. Man kan bli lite neråt av att tillhöra en förtryckt, missgynnad grupp. Ta bara sådana saker som att tjäna mindre pengar på grund av sitt kön, växa upp och bli sextrakasserad i skolan på grund av sitt kön, förväntas ha hela ansvaret om hemmet och barnen i en familj samt jobba, och ha hotet om våldtäkt (som förövrigt alltid är kvinnans fel) hängande över sig när en går ut på fest för att ha roligt.

  6. Lars skriver:

    Jag är lite inne på Marias spår. Med ursäkt till Erika för den starka övergeneraliseringen, så brukar kvinnor anses vara mer känslomänniskor än män. Att vara känslomänniska är i sig mer instabilt. Ena dagen upp andra dagen ner. Att leva med den logiska järnhalvan kan vara ständigt positivt om man hittat en intressant livsföring. Jag är själv en logiker, som levt den senaste tiden mer i ett känsloliv. Oaktat alla positiva kvaliteter, så visst är det mer instabilt.

    Varför var det mer kvinnor än men som kommenterade Filips artikel?

    Kram/Lars

  7. Jonas skriver:

    Jag är med på Marias tåg, litegrann. Problemet ligger i att underlaget är självrapporterat. Jag jobbar i må dåligtbranschen (psykiatrin) och tycker mig ha sett att män inte känns vid (förstår?) att de mår dåligt förrän de helt plötsligt mår JÄVLIGT dåligt. Hög alkoholkonsumtion är ju rätt tydligt kopplat till att må skrutt, funkar bl.a. utmärkt som självmedicinering mot ångest, i alla fall för stunden, och män super hårdare än kvinnor. Dessutom tycker jag mig ha sett att det upplevs som ett mycket större nederlag för en man att erkänna att man mår dåligt, än det är för en kvinna.

  8. Aelwa skriver:

    K, jag håller till stor del med dig, vilket jag skrev lite om också i det första inlägget. I Sverige är vi ganska bortskämda med jämställdhet och ligger väl topp 3 i alla fall i världen, men så det det ju definitivt inte ut överallt i världen!! I många länder saknas socialt skyddsnät för ensamstående mammor osv.

    Att det eventuellt kan bero på könsstereotypa krav etc. tycker jag blir extra intressant när man då ser att Finland är något av ett undantag. Har inga som helst belägg för detta men med gigantiskt stor finsk släkt tycker jag mig se att finska män generellt har extremt höga krav på sig själva och varandra när det gäller att följa könsnormer och därmed också att inte visa känslor. Det finns en stark kultur av hur män får och inte får vara och jag ser hur de förtrycker varandra om man inte följer normen.

  9. Electra skriver:

    Intressant fråga och många kommentarer ovan som jag tycker har goda poänger. Ska bli kul att följa kommande poster.

    Ett perspektiv som jag har funderat över (om man nu ska generalisera, vilket det blir svårt att undvika om man ska diskutera sånt här) är om kvinnor i något större grad känner att folk i deras omedelbara närhet (familj, vänner osv.) måste må bra för att de själva ska må bra. Och att det för män då, enligt samma logik, helt enkelt räcker att de själva mår bra.

  10. Cecilia skriver:

    Skulle en möjlig förklaring kunna vara att kvinnor och män skattar sig olika på sådana test som mäter lycka/tillfredsställelse/subjektiv välmående/välbefinnande?

    Kan det vara så att den sociala kontexten påverkar? Är det mer okej för en kvinna än en man att må dåligt/minde bra och därmed även okej att skatta sitt välbefinnande som lägre?

  11. […] några dagar sedan skrev jag att kvinnors känslomässiga välbefinnande tenderar att vara något lägre än mäns i de flesta länder runt omkring i världen. Vad kan då förklara könsskillnaderna? Vi börjar […]

  12. Filip Fors skriver:

    Kul med så många genomtänkta förslag. Det mesta av det som kommit upp här har testats i studier. Även mäns och kvinnors benägenhet att svara på enkätfrågor olika. Återkommer med fler poster i ämnet.

Leave a Reply