Slöa i gräset och bli mer social!? ;-)

Det brukar påstås att många Nordbor lever upp mer på sommaren. Att vi blir mer öppna, spontana, socialare, gladare och framåt då. Men Om det nu stämmer, handlar det bara om att vi är lediga och får lämna den stressiga vardagen och griniga chefen för en stund? Eller kan det finnas en annan Delförklaring här?

D-vitaminets och dopaminets roll
Att en halvtimmes sol mitt på dagen en sommardag (gäller ej vintertid) ger oss ett rejält tillskott av D-vitamin som med råge överskrider värdena för s.k. ”rekommenderat dagligt intag”, det vet man idag.
Att D-vitaminet är viktigt för humöret börjar också bli allt tydligare. Men vad är det egentligen som händer? Det behöver forskas mer här men mycket tyder på att D-vitaminet är viktigt för balansen av signalsubstanserna serotonin och dopamin som är viktiga för humöret. Dopamin behöver vi t.ex. för att känna oss glada, motiverade, stimulerade, framåt, sociala och nyfikna. Så kanske är det inte så konstigt att många t.ex. upplever att de öppnar upp mer för nya kontakter på sommaren? Kan det alltså vara delvis solens och D-vitaminets förtjänst?
963070_woman_in_pool
Något att lära av t.ex. spanjorer och greker?
Kan det här i så fall också vara en delförklaring till varför folk som lever nere vid solrika medelhavsländer ofta anses vara mer öppna, framåt och sociala? Och vad skulle det i så fall innebära om vi Nordbor såg till att hålla mer koll på våra D-vitaminnivåer så att de höll sig i balans året om? För de flesta har nämligen brist på vintern.

Nu spekulerar jag ganska rejält här och generaliserar rätt fint också, det erkänner jag. 😉 Vi är trots allt individer – personlig läggning, gener och andra faktorer spelar förstås roll. Jag vill bara väcka en tanke som kan vara intressant att fundera över!

Spännande upptäckter inom psykiatrin!

Jag har själv varit i kontakt med läkare och personer som arbetar inom psykiatrin som nu börjat testa sina deprimerade patienters D-vitaminnivåer och till sin förvåning upptäckt att de flesta låg ovanligt lågt. Och när man förut gav antidepressiva mediciner till dessa personer har det nu många gånger visat sig räcka med ett högdoserat D-vitamintillskott till en bråkdel av kostnaden för att få till ett riktigt rejält humörlyft! Och istället för påfrestande biverkningar har de kunnat skåpa hem positiva bieffekter såsom t.ex. ett starkare skelett, mer energi, en minskad risk för autoimmuna sjukdomar och ett bättre skydd mot influensa! 🙂

Vad säger ni läsare? Har ni tänkt på om ni blir mer framåt och pigga efter några soliga dagar? (Om ni bortser från segheten som lätt uppstår de där extremvarma dagarna då man ligger orkeslös, däckad och uttorkad på en gräsmatta och inte orkar röra sig längre än på sin höjd till glasskiosken 😉 )

Kram / Boel Björkenwall
————————-
boel@viability.se

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

21 Responses to “Slöa i gräset och bli mer social!? ;-)”

  1. Filip Fors skriver:

    Intressant hypotes. Jag tror det kan ligga något i den. Undersökte tidigare hur välbefinnandet förändrades i Sverige över hösten. Resultaten tydde på en liten nedgång från oktober till december. Kanske beroende på mörkret. Effekten var svag men signifikant. Skrev tidigare en post om vad forskningen har att säga om värderförhållanden och lycka: http://www.lyckobloggen.se/?p=1769. Vädereffekten verkar främst vara en kontrasteffekt.

    Generellt verkar dock välbefinnandet vara lägre i länder med ett soligt klimat inte högre (i alla fall i västvärlden). Antagligen beror inte det på klimatet i sig utan på andra faktorer. I de sydeuropeiska länderna har man högre arbetslöshet, lägre tillit, lägre BNP/Capita, mer korruption och en mindre individualistisk kultur. Antagligen kan detta förklara varför sydeuropéerna är olyckligare än nordeuropéerna. Hade de inte haft sitt soliga klimat (och kanske då haft D-vitaminbrist) kanske de hade legat ännu sämre till i lyckomätningarna men det är svårt att veta. Förhoppningsvis kommer man studera D-vitaminets betydelse för välbefinnandet mer i framtiden.

    Jag började själv käka D-vitamintillskott förra hösten. Har inte märkt någon skillnad i humöret dock har jag varit förkyld avsevärt mindre. Om det beror på D-vitaminet eller ej kan man ju förstås bara spekulera i men mina övriga kost och levnadsvanor var relativt oförändrade. Så jag kommer fortsätta äta en tablett varje dag.

  2. Kul att du vänder och vrider lite ytterligare på frågan Filip! Det där är frågor som är lite svåra att få fram något tydligt svar på men spännande att nysta i! 🙂

    Intressant att du märkte en skillnad på immunförsvaret! Jag kan själv säga detsamma där att mitt immunsystem har blivit mycket tåligare. Sedan kanske en i grunden glad och harmonisk person som dig inte märker lika stor effekt på humöret som en del andra 😉
    Jag är nyfiken på vilken styrka på D-vitaminet som du har tagit? För där har vi ju inte alla samma behov heller. Men i många fall behövs det högre mängder än vad man tror för att få avsedd effekt. Vid vinterdepressioner rekommenderas många gånger ganska kraftiga doser t.ex. Kan vara intressant att mäta D-vitaminnivåerna efter en tid på ett tillskott för att checka hur det ser ut så att man ser om man ligger lagom eller för lågt/för högt. För högt är naturligtvis inte bra det heller.

    Kram! / Boel
    ———————–
    boel@viability.se

  3. Filip Fors skriver:

    1,000 UI står det. Vet inte om det är högt eller lågt? Kram!

  4. Nja, nog lite för svag dos höst och vintertid. Sommartid räcker det med solen om du är ute 20-30 minuter i sol mitt på dagen. 1000 IU motsvarar 25 ug. Jag vet att man många gånger vid depressioner (eller vissa andra tillstånd) t.ex. kan behöva mellan 50 och 100 ug per dag. 50 ug anses hursomhelst vara en trygg och vettig dos höst och vintertid för att kompensera för avsaknaden av sol. En stund i solen sommartid ger t.o.m. ganska mycket mer än 50ug!

    Men för en svensk normalviktig med ljus hy (överviktiga och mörkhyade behöver ofta mer) som inte har några direkta hälsoproblem så skulle jag inte vilja ge en allmän rekommendation att gå Över 50 ug regelbundet utan att kolla upp nivåerna efter ett tag med en labbanalys på 25-hydroxyvitamin D i serum på vårdcentralen.

    Höst och vinter tar jag själv 50ug per dag. En trevlig sak är att kapslarna inte behöver tas varje dag, det går fint att ta hela veckans ranson en dag i veckan eftersom det stannar kvar i kroppen. 🙂

    Kram / Boel
    ———————–
    boel@viability.se

  5. Dr.Jan.Banan skriver:

    Äntligen en 100% förklaring till varför Norrmän alltid är så glada. De spiser alla ”Tran” (fiskleverolja), en aldrig sinande källa av D-vitamin, Omega 3, A-vitamin m.m.

  6. Filip Fors skriver:

    Norrmännen har minst andel som uppvisar lätta depressionssymptom i Europa. ca 10 procent i jämförelse med 15 procent i Sverige. Kan kosten spela in?

  7. Väldigt intressanta iakttagelser! 🙂 Vet någon av er om norrmän äter mer fisk än svenskar överlag också utöver tranet? Det skulle inte förvåna mig om de gör det.
    Omega3-fettsyror är ju oerhört väsentliga för humöret, + D-vitaminet då som sagt, så det förefaller rimligt att det kan vara kosten som gör en viktig skillnad här!

    Kram / Boel
    ———————–
    boel@viability.se

  8. Simon A skriver:

    Har hört att kost innehåller väldigt låga nivåer D-vitamin. Ska man ha i sig ordentligt så är det antingen sol eller kosttillskott som gäller. Någon som sa hur många laxar man behövde äta för att komma upp i en viss nivå, ja det var flera kilo lax om dagen. Kommer inte ihåg de exakta siffrorna tyvärr men…

    Så jag tror inte norrmänns goda humör beror på D-vitaminet i laxen. Däremot kan det vara de nyttiga fetterna i laxen som gör det som Boel var inne på. Eller något helt annat…

    Vet vi om dom är lyckligare än t.ex. svenskar? Kan ju bara vara en känsla som saknar grund också…

  9. Andrea k-o skriver:

    Tror att det absolut kan stämma!

    Gjorde en massa undersökningar förut(på internett då så knappast vetenskapliga, men ändock mycket intressanta) om man kunde minska PMSen på något sätt genom förändrad kost, och hittade överallt att man skulle försöka få i sig just D-vitamin (och kalcium). Så också i det fallet verkar det hjälpa mot allmän nedstämdhet, irritation, kort stubin och allt vad pms nu innebär… Kort sagt, hjälper en till bättre humör!:)

    Dock har mina internetresearcher också fått mig att tro på att det här med vitaminpiller faktiskt knappt alls förändrar vitaminivåerna i kroppen eftersom den har så svårt att ta upp det i tablettform. Tråkigt då att D-vitamin knappt finns i kostan, särskillt inte för oss veganer. Men men, på sommaren kan man ju vara lycklig och slippa pms iallafall! 😀

  10. Hej Simon!
    Det är sant att kosten som regel ger för låga mängder för att kompensera för avsaknaden av tillräckligt med sol. En variant är t.ex. att äta hysteriska mängder ägg per dag (30 stycken ungefär)…så då får man ligga i 😉 Så jag skulle nog också säga att det är sol eller tillskott som är vägen….tyvärr. För det vore trevligt om jag kunde haka på i Livsmedelsverkets mantra om att man får i sig allt med en varierad kost 😉

    Om man tittar på mängden D-vitamin i (tran) torskleverolja så är den inte heller jättestor. Ofta runt 10 mcg, när vi behöver i snitt ca 50 mcg höst och vinter. Om man samtidigt äter en multivitamin som oftast innehåller ca 5-10mcg så når man ju lite högre, fast täcker upp gör det ju ändå inte riktigt.
    Så förmodligen gör fettsyrorna mer än D-vitaminet i just det här fallet. Fast visst, 10-15mcg är mer än ingenting så möjligtvis att det gör någonting i alla fall, framförallt ihop med fettsyror. Det finns dock en del indikationer på att A-vitamin motverkar D-vitaminets effekter, och eftersom det är både A och D-vitamin i tran så är frågan vilken effekt D-vitaminet i så fall har här om detta stämmer.

    Kram / Boel
    —————-
    boel@viability.se

  11. Andrea: PMS-besvär med irritation, nedstämdhet och kort stubin,(ofta tillsammans med mensvärk och sug efter choklad) är ofta kopplat till magnesiumbrist.
    Läs gärna mitt tidigare inlägg här på bloggen om magnesium och humör! 🙂
    http://www.lyckobloggen.se/?p=1794
    Känner du igen dig där?

    Det är också stor skillnad i upptaget mellan olika vitamintillskott. Vissa former av ett mineralämne kanske kroppen plockar upp ca 20% av, andra närmare 80%. Så många har för låga mängder och billiga svårupptagliga former, men det finns också en hel del genomtänkta bra preparat av olika fabrikat där man verkligen har gjort sitt yttersta för att maximera upptaget, och som fungerar riktigt bra! 🙂 Det kan vara stor skillnad i effekt.

    Lycka till! Kul med engagerade bloggläsare! 🙂

    Kram / Boel Björkenwall
    (auktoriserad hälsorådgivare)
    —————————-
    boel@viability.se

  12. mineral skriver:

    Möjligt att det kan ligga en del i detta. Själv upplevde jag några gånger direkt depressionsframkallande effekter av calciumtillskott utan inkluderat d-vitamin (en viss sorts tuggtablett från apoteket), medan andra varianter med d-vitamin snarare gav motsatt effekt. I viss mån tycker jag mig märka när en burk är nyöppnad eller har stått ett tag också; jag vet inte hur hållbar d-vitamin-komponenten är i de jag köper. Så det kanske kan finnas något i balansen ca/d-vit som inverkar, åtminstone för mig. Eventuellt viss inverkan på personligheten också, i ungefär den riktning du säger, men det var främst när jag ändrade kosten från helt utan d-vit tillskott till att inkludera det. Vad gäller de sociala effekterna av sommartider spelar kanske också feromoner in, via mer svett i värmen och större hudytor osv.

  13. Mineral:
    En fundering:Kan det möjligtvis ha varit magnesium också i någon av de preparat som fungerade bättre?
    Kalcium konkurrerar med magnesium så att ta ett kalktillskott en längre tid utan att samtidigt få i dig en rejäl dos av magnesium bäddar för magnesiumbrist vilket kan ge bl.a. nedstämdhet som symtom.

    I mitt jobb som hälsorådgivare har jag tyvärr dykt på fenomenet en massa gånger. Många har fått lära sig någonstans att kalk är så viktigt och äter därför kalktillskott en längre tid som Inte innehåller magnesium. Efter en tid har de olika magnesiumbristsymtom (mår t.ex. psykiskt dåligt) som de söker hjälp för utan att förstå vad det handlar om. Det är så onödigt eftersom de borde ha fått hjälp att göra det rätt från början istället.

    Så ett starkt tips är att bara använda kalktillskott som har en rejäl mängd magnesium i (hälften av kalcium-mängden eller lika mycket, beror lite på från fall till fall vad som behövs) + lite D-vitamin för upptaget. Och höst och vinter kombinerar du med D-vitamin i en starkare dos som kompenserar mer för avsaknaden av sol då.
    Om man en längre tid ätit kalk utan magnesium i så kan det ibland t.o.m. vara en poäng att vila helt från kalken och bara ta magnesium ett tag så att balansen återställs. Därefter kan man ta en kombinationsprodukt igen.

    Lycka till!

    Kram / Boel
    —————–
    boel@viability.se

  14. mineral skriver:

    Boel,
    Nej, det var inte magnesium i något av pillren. Ironiskt nog var flera av dem ordinerade av läkare (pga mjölkfri kost) och jag har sett andra få motsvarande rekommendationer, vilket är ganska bedrövligt. Jag håller med dig om magnesium och använder sedan några månader nu en produkt med kvoten ca/mg på två och tycker det funkar utmärkt.

  15. Ja, rena kalktillskott är en vanlig rekommendation från läkare, tyvärr. Förmodligen hänger det här åtminstone delvis ihop med att magnesiumbrist inte syns särskilt väl på blodprover och att många läkare därför tyvärr har fått den felaktiga uppfattningen att ytterst få har behov av extra magnesium. Samt att det läggs större fokus på läkemedel än på vitaminer och mineraler i läkarutbildningen, vilket är synd.

    Det glädjer mig att du har tänkt till själv där redan och hittat en produkt som har en bra kvot vad det gäller ca/mg som passar dig, klokt! 🙂

    Kram / Boel
    —————–
    boel@viability.se

  16. Lars skriver:

    Boel:
    Jag rekommenderar dig att inte bara ta D-vitamin höst och vinter utan även på våren. Det är bara de årstider då solen står riktigt högt, som vi får i oss tillräckligt med D-vitamin. D-vitamin kan sedan sparas ganska länge i kroppen, vilket gör att D-vitamibrist inte är så vanligt på hösten. Lägst D-vitaminhalt har vi på våren. Troligen en vanlig orsak till vårtrötthet.
    Det råder idag mycket skilda uppfattningar om doseringarna. Den yngre uppfattningen är att man ska dosera 10-faldigt jämfört med den äldre uppfattningen. Därför är många D-vitamintabletter för svaga (Om den nya uppfattningen är rätt, vilket jag tror) Jag har glömt siffror, men ska kolla upp och återkommer. Det finns ett gammalt inslag om detta också på lyckobloggen.
    D-vitamin minskar också canserrisken. Troligen mer än vad ökat solande ökar risken.

    Kram på dig också /Lars

  17. Lars skriver:

    EUs nya rekommendation är, som Boel säger, 50 mikrogram = 50 mcg = 2000 IE. Om en ljushyad person solar en knapp halvtimme när solen står som högst på sommaren, så bildas 10.000 IE. Negativa effekter av överdosering har konstaterats först vid långvarigt intag av >250 mikrogram eller kortvarigt intag av >7500 mikrogram

    En utförlig artikel om D-vitamin finns i Läkartidningen på
    http://www.lakartidningen.se/includes/07printarticle.php?articleId=6279

    Förnyad kram/Lars

  18. Lars: Jag upptäckte inte dina kommentarer här förrän nu. Jag ser här att det är läge för att jag förtydligar mig lite 🙂

    Jag håller med dig Lars. På våren ligger vi klart risigast till eftersom vi då (ifall vi Inte har tagit ett extra D-vitamintillskott tidigare) har gått igenom en lååång mörk period med en radda månader Utan sol. Så mot slutet av vintern och in på vårkanten är det inte konstigt att många känner sig väldigt trötta och låga.
    Så om vi tar tillskott höst och vinter blir det med största sannolikhet lättare att tackla våren men ofta är det en fördel att fortsätta en bra bit in på våren också. Själv brukar jag ta det tills solen verkligen börjar värma ordentligt. Jag skrev bara lite slarvigt ”höst och vinter” – men solen är egentligen för klen längre än så. Bra att du påpekade det!

    Och visst är det också som du skriver att rädslan för överdosering är klart överdriven. RDI-värdena haltar efter rätt gravt. Solen ger fortfarande långt mycket mer än de mest högdoserade D-vitamintillskotten. Så 50mcg är tryggt att ta, en del kan också behöva ännu högre dos.

    Bra med länken till artikeln också av Mats Humble! Han är verkligen kunnig där, jag pratade med honom för en tid sedan, han har ett fantastiskt stort engagemang i frågan! 🙂

    Kram / Boel

  19. Sandra Eriksson skriver:

    Har följt er tråd och håller med om att solen påverkar humör och depression. Att vi blir gladare på våren och sommaren.
    Jag är bipolär och vet att ljusterapi under vintern hjälper somliga. Tyvärr inte alla. Vissa patienter måste tas ut ur behandlingen för att de blir maniska. Ljuset gör alltså människor piggare, men vissa för pigga.
    Själv så får jag inte exponera mig i solen under vår, sommar och sensommar. Jag måste hålla mig i skuggan, ha hatt, solglasögon och vara ytterst varsam. Exempel på vad som händer annars; mani som leder till vårdslöshet ekonomiskt, förhållanden, struntar i att sova och äta, umgås med helt fel människor och tar stora risker. Jag älskar solen och har alltid gjort det, förmodar att de flesta gör det, men nu fattar jag varför jag blir så sjuk på hösten (efter mani kommer depression). Så ni som kan uppskatta varje timme det är ljust!
    Kram/Vampyren

  20. Intressanta saker du berättar Sandra! D-vitaminet från solljuset verkar som det ser ut gå mer på dopamin än serotonin vilket gör oss stimulerade och motiverade. Och det förefaller ju väldigt logiskt att det hos vissa i en manisk fas helt enkelt kan bli för mycket av det goda. Åtminstone såtillvida att du inte samtidigt har bra balans på andra ämnen i kroppen som har en mer rogivande och balanserade effekt såsom t.ex. lugnande magnesium och omega 3. Omega 3-fettsyran EPA har visat sig i studier kunna ha stor effekt hos just bipolära, med sin förmåga att påverka Både det lugnande serotoninet och det stimulerande dopaminet. Kände du till det?

    Så kanske kan det vara där skon klämmer när du blir för överstimulerad av solljuset? Att du visserligen behöver solljusets D-vitamin för att motverka depression men att du då också behöver se till att Samtidigt vara väldigt noggrann med att under sommaren ha lite mer av övriga ämnen i balans som är mer serotoninstärkande för att det ska bli balans i ditt system, så att du inte blir överstimulerad. Så frågan är om nyckeln verkligen ligger i att undvika solen på sommaren- för genom att undvika solen så riskerar D-vitaminlagren att bli så gravt tömda under höst och vinter att man riskerar väldiga vinterdepressioner då.

    Observera att det här är en reflektion nu och inte en rekommendation! Jag talar alltså inte om för dig nu vad du ska göra.

    Kram! / Boel
    —————————–
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  21. Lars skriver:

    Sandra
    Jag känner igen det. du är som en överdrift av mig själv. Läkarna skulle inte kalla mig bipolär, men jag har en ådra av det och har jobbat mycket med det.
    Jag tror inte det handlar om D-vitaminen för din del. Då skulle du även vara deprimerad på vårarna, utan precis som du själv konstaterat är det solljuset på våren sommaren kontra mörkret på hösten.
    När det är mörkt bildar bildar kroppen ett hormon melatonin, som ger trötthetssignaler. När det är ljust bildar kroppen ett annat hormon, serotonin som ger ork. Med ökad ork skapar vi på indirekt sätt dopamin som ger vilja.

    Själv får jag inte en så kraftig kick på våren att det ger problem, utan det är bara behagligt, spännande och livfullt. Däremot har jag prövat många metoder för att dämpa höstnedstämningen. Jag tycker alla fungerar, så det är lite av en personlig sak vad man väljer.

    Motion är ett mirakelmedel mot de flesta problem. Det verkar som om motion automatiskt återställer en god balans i kroppen.

    Serotoninhalten kan höjas på hösten med föda och vissa hälsokostpreparat. Johannesört, HTP5, bananer och mörk choklad. Ät gärna även lite godis, så att du har hög blodsockerhalt, det kompenserar trötthet

    Ljusterapi nämner du. Jag antar att du inte får för stark kick av det på hösten. Jag tycker det är effektivt, men tar lång tid. Det är också viktigt att det görs rätt. Ljusterapilampor för hemmabruk är jag tveksam till.

    Jag har även prövat beteendemässiga metoder. Genom att på hösten ägna mig åt ledda aktiviteter där jag kan hänga på andras energi, såsom körsång, ledd gymnastik, såsom aerobics, ledd skratt-yoga o.s.v.

    Har man så påtagliga problem som du så ska man inte vara rädd för receptbelagda medel.

    Berätta gärna om goda eller dåliga erfarenheter som du haft av att försöka hantera svängningarna.

    Varm kram /Lars

Leave a Reply