Varför lär vi oss inget vettigt i skolan?

boring_class

Tanken slog mig häromdagen. Har vi verkligen någon större nytta av det vi lär oss i grundskolan och gymnasiet? Självklart har vi det – till viss del. Men lär vi oss de viktigaste sakerna i skolan? Anta att några av följande faktorer är sådant som de flesta människor eftersträvar att uppfylla i livet:

– Att hitta ett intressant jobb där ens värderingar, talanger och personlighet kommer till sin rätta
– Att finna en partner och forma en lycklig kärleksrelation tillsammans
– Att skaffa barn
– Att knyta vänskapsband och odla goda relationer med familj och släkt
– Att hitta engagerande och roliga fritidssysselsättningar
– Att finna en ”djupare” mening med livet och bidra till något som går utöver en själv.
– Ett spännande liv rikt på varierande upplevelser
– En god hälsa som möjliggör ett långt liv

Vi kan lägga till:
– Att i allmänhet må bra och känna sig nöjd med livet

Det senare kan vi anta till viss del blir en konsekvens av att listan ovan uppfylls men inte nödvändigtvis. De flesta av sakerna på listan utgör lyckans bestämningsfaktorer men yttre omständigheter har ju ändå en begränsad effekt på vår lycka.

Givet att vi har fångat in det mesta av människors grundläggande önskningar i listan ovan skulle man kunna anta att samhället i hög grad skulle vara utformat för att hjälpa människor att uppnå dessa livsmål. Inte minst borde en betydande andel tid ägnas åt dessa frågor i skolan. Tanken med skolan är ju trots allt att vi ska lära oss en massa saker som vi ska ha nytta av senare i livet. Men de flesta punkterna i listan ägnar vi nästan ingen tid alls åt i skolan.

När jag gick i grundskolan och gymnasiet ägnades mycket tid åt naturvetenskap, historia, samhällsvetenskap och språk men mycket sällan fick vi lära oss något om hur människor fungerar på ett psykologiskt och socialpsykologiskt plan. Trots att det är just den kunskapen som är mest nyttig senare i livet. Alla punkterna i listan berör just psykologi och socialpsykologi (till viss del även filosofi).

Jag är tveksam till om alla lektionerna i historia, kemi, matematik och svenska överhuvudtaget gav någonting alls som kan tänkas vara användbart för att realisera målen på listan.  Mycket av det som finns med i listan är sådant som vi lär oss genom erfarenhet och ”trial and error” men det är ändå märkligt att skolan nästan inte berör dessa ämnen alls. Varför lämna dessa viktiga frågor ”vind för våg” när det finns så mycket intressant psykologisk och socialpsykologisk kunskap att lära ut och reflektera kring?

Filip Fors (www.filipfors.se)

19 Responses to “Varför lär vi oss inget vettigt i skolan?”

  1. Simon A skriver:

    Bra inlägg!

    Jag håller med dig! Det är märkligt att det du radar upp inte berörs i skolan. Man borde ha iaf 1/3 av sådan ”livskunskap” som du nämner på schemat. Och sedan kan resten ägnas åt själva kunskapsämnena.

    Det hade nog kunnat vara grunden till ett gott samhälle!

    Synd bara att det här med att vara lycklig och livets stora frågor är stämplat idag som lite flummigt och mesigt. Man pratar liksom inte om det. Knappt med sina föräldrar. Man förväntas bara liksom snappa upp saker och ting ”På resans gång” och sedan hamna i en livssituation som är bra. Men det är inte lätt. Det är lite själviskt tycker jag, att äldre inte delar med sig mer till de yngre om hur man lever på bästa sätt. Tänk så många som har levt på denna jord, all den erfarenhet och kunskap om hur man lever sitt liv försvinner liksom bara hela tiden. Är det verkligen så kul att komma på allt själv eller skulle man inte kunna besparas en del misär genom sådan undervisning i skolan?

    Ja det är något som är skevt, något som fattar här!

  2. Jag håller helt med er (Filip och Simon). Det känns som att både skolan och politiken i stort har fastnat i ett enda spår. Skolan ska möjliggöra och lägga grunden för en så hög produktionstakt som möjligt och politiken i övrigt ska fokusera det mesta till att BNP maximeras. Till vilken nytta kan man ju fråga sig.

  3. Simon A skriver:

    Frågan är om detta med ”Livskunskap” undiks för att inte låta landet falla bort från ekonomisk tillväxt och vaggas in i någon slags frigörelse där alla bara vill förverkliga sig själva. Samhället kanske inte skulle funka så bra om de flesta stävade efter att få jobba med sina hobbies och Passioner. Om alla vill bli konstnärer, designers, författare, filosofer och möbelsnickare så kanske inte de stora företagen hade gått så bra. Myndigheterna kanske hade haft svårt att ragga folk.

    Man kan väl se en trend i världen att ju högre tillväxt och välfärd desto mer bistra invånare? Sverige och Tyskland t.ex.

    Samtidigt så är ju verkligheten som den är, det finns en viss mängd jobb av en viss sort, och det är inte så mycket att göra åt det. Hellre ta ett sånt jobb än att gå som arbetslös konstnär….

    Ja vad tror ni? (vet att jag generalliserar väldigt mycker här)

  4. Filip Fors skriver:

    Intressanta reflektioner Simon. Håller med om att det är synd att sådana här viktiga frågor ibland betraktas som ”flummiga”. Det är ju helt galet egentligen.

    Visst kan det ligga något i att dagens skola behövs på grund av den marknadsekonomi vi lever i. Samtidigt känns det som att det är mycket vi lär oss i dagens skola som knappast är speciellt nyttigt även om vi räknar i ekonomiska termer. Ta ämnen som historia, bild, slöjd, idrott, kemi osv. Det är svårt att se någon direkt nytta där ute på företagen. Till viss del kanske matematik, språk har en direkt nytta (men även här lär nyttan vara begränsad). Och sedan förstås de olika specialinriktningarna på gymnasiet där kopplingen till yrkesliv är tydligare. Men redan idag verkar en stor del av grundskolan och gymnasiet vara intrikat på någon form av ”allmänbildning”. Så egentligen tror jag ämnet ”livskunskap” inte behöver vara längre ifrån den ”ekonomiska nytta” som samhället kräver än de flesta av dagens ämnen är. Eller vad tror ni?

    Flera studier pekar på att lyckliga människor är mer produktiva i ekonomiska termer. Det tyder ju på att ”livskunskap” t o m borde kunna gå hand i hand med produktivitet i samhällsekonomin. I alla fall så länge det inte blir som du beskriver, att människor blir för ”kräsna” och bara vill ha de jobb som ”uppenbart” leder till självförverkligande.

    Angående de äldres ansvar. Jag tror många äldre glatt skulle dela med sig av tips och råd men av någon anledning har vi inte den samhällskulturen. Många av frågorna på listan är lite ”känsliga”, i alla fall för delar av den äldre generationen upplever jag det som.

  5. Som jag ser det finns det ingen konflikt mellan införandet av livskunskap/lyckokunskap i skolan och bibehållen BNP. Som Filip var inne på så är ju lyckliga människor också mer produktiva.

    Sen tror jag att det ändå är ganska viktigt att ligga på en hög ekonomisk nivå för att ha råd med sjukvård, skola, vägar och annat viktigt. Dock prioriterar politikerna i dagsläget inte helt optimalt för att nå en högre lyckonivå i samhället. Två förklaringar till detta är att man ofta sätter ökad BNP som ett mål i sig och att man inte tar fasta på lyckoforskningens resultat. Ett högt BNP bör inte vara ett mål i sig utan ett medel för att öka medborgarnas lycka.

  6. Lars skriver:

    Instämmer helt i Filips andra inlägg. Man bör skilja på de ämnen som samhällsekonomin kräver och de allmänna ämnena. Till den första gruppen vill jag, till skillnad från Filip även räkna idrott och kemi. Ämnet livsfilosofi får närmast konkurrera med historia, religionskunskap, bild och slöjd och där tycker jag tveklöst att livskunskap är viktigare. Det finns även andra ämnen än de som hör hemma i lyckobloggen som saknas t.ex. körkort, simning och kunskap om psykiska handikapp. Skolan hänger inte med i samhällsutvecklingen.
    Kul med de äldres roll. Jag har just så sent som idag tänkt på detta. Sedan några veckor blev jag med mina 62 år äldst på min arbetsplats. Min egen reflektion tidigare idag är just att detta innebär ett ansvar. Jag tänker medveten fokusera mer på mina kollegors välmående. Jag tror många mellan 60-65 år och även därefter känner en sådan motivation. Den äldre kollega, som just gick i pension upplevde jag tog lite av den rollen.

    Sommarkramar /Lars

  7. Tanvir skriver:

    Intressant, men svårt.
    Tycker egentligen inte att kunskap ska mätas i ”nyttighet”. Utbildningsväsendet är idag redan fyllt med sådana tankar. Kunskap har ett egenvärde och är till för att våra invånare ska bli bildade människor, inte för att de ska vara ett effektivt verktyg i maskineriet vi kallar samhälle. Sedan ska kunskapen självklart senare tillämpas på arbetsmarknaden och i det övriga samhället, men ett för starkt fokus på enbart ”lyckan” kan tyvärr vara ett slag mot bildningen. En mindre bildad befolkning kommer ha svårare att faktiskt reflektera kring livsfrågor, eftersom en hel del av det kritiska tänkandet kommer just från ämnen som samhällskunskap, filosofi, historia osv. Om vi inte lär oss reflektera kring vårt samhälle — igår, idag och i framtiden — kommer vi ha svårt att kunna förstå hur och varför det är viktigt att göra oss lyckliga.

    Självklart finns det ett behov av mer kunskap om vad som gör oss lyckliga, men jag tycker inte att det är det som är ”mest” viktigt i utbildningen vi får i grundskolan. Grundskolan ska ge oss de grundläggande verktyg och färdigheter som behövs inför gymnasiestudier och senare inför arbetslivet (eller högre studier). Naturvetenskap, matematik, historia, samhällsvetenskap, språk osv är nödvändigt för att vi ska förstå världen, omvärlden och oss själva.

    Mitt förslag är att INTE införa en kurs med lyckokunskap/livskunskap i grundskolan. Ett bättre sätt att genomföra målet med det här blogginlägget vore att INTEGRERA lyckokunskapen med de befintliga ämnena. Då lär man sig att kritiskt bedöma vad som kan leda till maximerandet av ens egen och andras lycka inom olika fält.
    Idrottslektioner kan då få ett nytt fokus, om man finner att vi blir lyckligare av att ha hälsosammare kroppar som ett resultat av fysisk träning. Språklektioner kan visa hur viktigt det är för oss att kommunicera med andra, och att språk inte enbart är ett kommunikationsmedel utan är en social aktivitet vi behöver för att kunna må bra.

    Hur låter det?

  8. Göran Hådén skriver:

    Låt inte skolan störa dina studier 🙂

  9. Simon A skriver:

    Ja det låter ju vettigt att integrera Livskunskap och lyckoforskning i den vanliga undervisningen. Men för att unga människor inte ska slå bort det som nonsens så kanske det blir tydligare att ha separata kurser. Annars kommer de vanliga lärarna få några instruktioner ”Nämn detta i din kurs”. De kommer tala lite halvhjärtat om det, eleverna lär inte lyssna så noga och vill bara klara kursen. Om vi istället har en separat kurs kanske man kan ha en riktig expert på området, typ en Livscoach, psykolog eller liknande. En entusiastisk person som kan fånga eleverna lite mer.

  10. Filip Fors skriver:

    Jag är helt inne på Simons linje. Livskunskap är för viktigt för endast integrera i andra ämnen. Det bör vara ett eget ämne. Min spontana fördelning är följande: 1/3 Livskunskap, 1/3 Allmänbildning, 1/3 samhällsekonomisk nytta. Det är förstås en idealbild. I praktiken vore jag nöjd om man i alla fall införde någon form av livskunskap i skolan.

    I allmänbildning inkluderar jag samhällskunskap, geografi, historia och religion. Religion tycker jag man bör stryka som eget ämne och integrera i samhällskunskap och historia, samma sak gäller för geografi. Filosofi kan ingå i livskunskap.

    Till samhällsekonomi räknar jag naturvetenskaparna samt språk och IT/Data samt idrott. Slöjd tycker jag kan strykas (om det inte redan försvunnit från skolan?). Estetiska ämnen är svåra att placera in i denna fördelning men bör nog finnas kvar till viss del.

    Tanvir hade många intressanta reflektioner. Personligen tror jag att livskunskap i allra högsta grad bidrar till att vi: ”förstå världen, omvärlden och oss själva.” Psykologi och socialpsykologi är minst lika viktiga ämnen för självkännedom och samhällsförståelse som historia, sociologi och övriga ämnen. Traditionell samhällskunskap och historia är jätteviktiga men livskunskap är minst lika viktigt.

  11. Lars skriver:

    Som Filip skriver i sista stycket ovan finns det flera saker inom lyckoforskningen som just lär ut den breda kritiska samhällssyn som Tanvir talar om. Jag reagerar speciellt på:
    ”eftersom en hel del av det kritiska tänkandet kommer just från ämnen som samhällskunskap, filosofi, historia osv. Om vi inte lär oss reflektera kring vårt samhälle — igår, idag och i framtiden ..”
    Det är precis det jag upplever att lyckoforskningen gör. Man börjar reflektera över samhället igår, idag och i framtiden.

    Sommarkramar/Lars

  12. Tanvir skriver:

    Kul med diskussion!

    Men nu låter det som att Simon, Lars och Filip förutsätter att livskunskap redan existerar som ett ämne och kan sättas in i grundskolornas scheman redan idag. Vi har ju knappt definierat vad det ska innehålla.

    För att en sådan här reform ska fungera, så krävs det många år innan det får effekt. Det måste först införas på högskolenivå där lärarstudenter kan få välja ”livskunskap” som huvudämne, för att vi sedan ska kunna ha en ny generation av lärare som kan lära ut detta. Då kan man även erbjuda detta som fortbildning för befintliga lärare. Det skulle vara ännu svårare att göra som jag föreslår, att integrera ämnet i de andra kurserna. Då skulle det kräva att alla lärare som undervisar i skolan går kurser i livskunskap för att de ska lära sig detta (vilket skulle resultera i det som Simon ger som exempel på en möjlig konsekvens).

    Men jag är fortfarande inte övertygad om att ett sådant här ämne skulle vara bättre som separat ämne.

    Och hur vet vi att sådan här kunskap inte förs fram ganska väl genom t.ex. Waldorf- eller Montessori-pedagogik?
    Som så ofta när det gäller utbildningspolitik diskuterar man utan personer som faktiskt vet hur systemet fungerar. Jag kan väldigt lite om läraryrket och skolan, förutom mina erfarenheter från min egen skoltid.

    Sen förstod jag inte riktigt det Lars menade. Tanken är väl att man ska lära sig om vad som gör människor lyckliga? Dvs det vi (med forskning i ryggen) ser som ett maximerande av människors lycka?
    Jag vet inte hur detta skulle kunna bidra till elevers kritiska tänkande. Det är viktigt att elever är kritiska, även till resultat från lyckoforskningen. Detta skulle man kunna bygga upp i klassrummet genom diskussioner om livskunskap (istället för enbart traditionell katederundervisning) eller experiment (man kan gå ut på stan och samla in kramar ett par gånger under en vecka och se hur oxytocinnivåerna höjs och man blir gladare och mår bättre).

  13. Filip Fors skriver:

    Du har helt rätt i att det skulle ta ganska lång tid innan livskunskap skulle kunna införas i skolan. Som du är inne på måste det först finnas en genomtänkt idé om innehållet sedan krävs det att lärare utbildas i ämnet på Universiteten.

    Jag kan ingenting om Waldorf- eller Montessori-pedagogik men utgår dessa metoder från vetenskap?

    Jag tror Lars menar att lyckoforskningens resultat utgör en bra utgångspunkt för att kritiskt diskutera livsfrågor, ex. hur ska jag leva mitt liv? Vad gör att vi mår bra osv, hur lever vi tillsammans på bästa sätt osv.

    Ämnet bör nog inte begränsas till lyckoforskning utan inbegripa psykologi och socialpsykologi i en vidare mening.

    Du har helt rätt i att vi inte är så insatta i hur utbildningssystemet fungerar. Samtidigt kan jag också se en fördel med detta eftersom personer som är inne i systemet lätt blir väldigt inlåsta i hur det ser ut idag och ofta försvarar ”status quo”.

  14. Jessica skriver:

    På livskunskap.net går det att gå in på rubriken livskunskap i skolan på vänster sida. Därefter går det även att få en intressant rapport från uppsala universitet om livskunskap i gymnasiet.

  15. David Waskuri skriver:

    Intressant inlägg! Jag har tänkt i samma banor. Vi lär oss inte så mycket som hjälper oss i livet, inte heller så mycket om relationer till andra människor. Om vi exempelvis haft mer utbildning om respekt och empati kanske det hade verkat förebyggande mot exempelvis mobbning. Vi borde ha mer relevant livskunskap i skolan!

  16. Feminix skriver:

    Vad anser du om detta? Klippet på Youtube handlar om nya tankar om skolan och ADHD. Ligger det något i hans tankar?
    http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U&feature=player_embedded

  17. Lars skriver:

    Feminix:
    Det är en duperande skicklig framställning!
    Jag tror dock det ligger mycket i det och jag tror till och med att man kan bredda påståendet till att vare sig skola eller arbetsplatser anpassas i tillräckligt hög grad till våra individuella personligheter.
    Det härliga med människor är att vi är olika, men vi utnyttjar inte styrkan i detta.

    /Lars

  18. David Iggman skriver:

    Tack för mycket intressant inlägg samt diskussion och länkar! Jag har själv tänkt i dessa banor dvs att det saknas något i skolan i stil med Livskunskap. Jag tror att Filip och ni andra är något på spåren!

  19. […] inte borde strida mot moderaternas liberalkonservativa värdegrund skulle kunna vara att införa positiv psykologi i skolan. Om man tänker sig att människor ska göra sig själva lyckligare genom fria val borde en […]

Leave a Reply