Kritiken mot lyckoforskningen del 4

Den kritiska granskningen av kritiken mot lyckoforskningen fortsätter, i del 4 granskas följande påstående:

Människor vet redan vad som gör dem lyckliga, det är därför onödigt att forska på lycka.

Det är sant att de flesta av oss i relativt hög utsträckning vet vad som gör oss lyckliga. Samtidigt har forskningen visat att vår kunskap ändå till viss del är begränsad på detta område.

Vi tenderar exempelvis ofta att överskatta de yttre livsvillkorens betydelse och underskatta de psykologiska faktorernas betydelse. Många människor lägger trots allt ner massor med pengar på dyra kapitalvaror som bilar, hus och båtar i tron att dessa saker ska göra dem långsiktigt lyckligare. Dunn med flera fann i en stor amerikansk studie inget samband alls mellan graden av personlig konsumtion och graden av lycka. Vi verkar lätt glömma bort att vi anpassar oss snabbt till förändringar av våra materiella levnadsvillkor.

Kahneman refererar till en studie där man frågat människor hur lyckliga de tror att en genomsnittlig lottomiljonär är en månad efter vinsten och ett år efter vinsten. I verkligheten har de flesta lottovinnare anpassat sig helt efter ett år och ligger på ungefär samma välbefinnandenivå som innan vinsten. Men det är inte vad människor i allmänhet tror. De tror att lottovinnarens humör är ungefär lika positivt ett år efter vinsten som en månad efter vinsten enligt studien. Undantaget är de som känner en lottovinnare. Dessa personer gör en mycket mer korrekt skattning av lottovinnarnas genomsnittliga humör ett år efter vinsten. De har sett med egna ögon att det sker en anpassning och behöver därför inte lita till sin egen förmåga att simulera hur det kan tänkas kännas att vara en lottomiljonär.

När vi tänker på hur goda livsvillkor påverkar lyckan tänker vi på hur övergången till de goda livsvillkoren känns. När singelkillen tänker på hur det är att ha en partner så tänker han på hur det känns att träffa en ny partner istället för att föreställa sig hur det känns att leva med en partner när förälskelsen lagt sig. Vår hjärna fungerar så att den simulerar övergångar till nya tillstånd även i de fall då vi faktiskt försöker föreställa oss hur permanenta tillstånd känns. När människor försöker besvara frågan ”Hur mår lottomiljonären ett år efter vinsten?” besvarar de omedvetet den enklare frågan ”Hur känns det att vinna på lotto?”.

Ett annat misstag vi ofta gör att är att vi tror att det är en eller några få saker som är viktiga för hur lyckliga vi är. Lyckoforskningen visar att det inte finns någon enskild faktor som har någon särskilt stor effekt på vår lycka vid sidan av vår personlighet. Personer som ofta umgås med vänner, som har en partner, som har hög inkomst, som har ett arbete är i genomsnitt lyckligare men skillnaderna är inte jättestora. Men när vi tänker på var och en av dessa faktorer är det lätt hänt att vi ger vi dem överdrivet stor vikt. Kahneman kallar denna tendens för fokuseringsillusionen.

När vi tänker på hur det kan tänkas kännas att tillhöra gruppen höginkomsttagare fokuserar vi enbart på de ekonomiska aspekterna av höginkomsttagarnas liv. Vi glömmer bort att gruppen höginkomsttagare lever liv som till stor del påminner om våra egna. De ekonomiska fördelarna är i realiteten bara då och då framträdande i deras liv. De arbetar, bråkar med partnern, pendlar till jobbet, umgås med vänner och så vidare. De lever liv som till stor del påminner om våra egna liv förutom att de har det bättre på just det ekonomiska området. Men vi har svårt att tänka på flera områden samtidigt när vi tänker på lyckan.

Källor:
Dunn m fl. (2008) Spending money on others promotes happiness, Science.
Kahneman & Thaler (2006) Anomalies: Utility maximization and experienced utility, The Journal of Economic Perspectives.

Filip Fors (www.filipfors.se)

Leave a Reply