Lyckopolitik under luppen av ekonom

Nationalekonomen Danne Nordling skrev häromdagen om min och Ludvigs debattartikel från SvD:s brännpunkt . Han anknyter även till den rapport som vi släppte i samband med Almedalsveckan. Nordling menar att våra förslag på politiska åtgärder inte verkar särskilt kraftfulla.  Våra förslag listas nedan med kommentarer från Nordling inom parantes:

– Bevara ett samhälle med tillit, tolerans, individualism och låg korruption

– Bevara den relativt låga arbetslösheten (implicerar väl att BNP prioriteras?)

– Underlätta flexibel tidsanvändning (implicerar väl kortare arbetsresor genom utbyggda vägar, friare bostadsmarknad, mer köp av tjänster?)

– Lär barn i skolundervisningen att bli bättre på att tackla motgångar

– Mer idrott i skolan

– Befrämjandet av sociala relationer, t ex fritidsgårdar och stöd till föreningslivet

– Informera om lyckoforskningens resultat och mät lyckan

– Öka biståndet till fattiga länder

– Punktinsatser mot folk med depression

Det är riktigt att våra förslag kan uppfattas som ganska modesta. Men det beror nog på att de faktorer som sannolikt kan öka lyckan i Sverige inte alla gånger är de faktorer som vi normalt uppfattar som viktiga. Det är bara allt för vanligt att fokusera på ekonomiska aspekter av människors liv när vi tänker på politik. Det är just därför lyckoforskning kan ge viktig ”input” till politiken. Den tillför något nytt. Den belyser vikten av sociala relationer och fysisk aktivitet och inte minst belyser lyckoperspektivet åtgärder för de sämst ställda i samhället – de som lider av depression och annan psykisk ohälsa.

Förslagen ovan följer heller inte någon tydlig vänster-högerprofil vilket vi tilltalas av.  Ytterligare ett argument är att de flesta av områdena ovan inte är speciellt kostsamma. Vårt förslag om att Sveriges landsting bör satsa på internetterapi är sannolikt extremt kostnadseffektivt.

Vi anser inte att politikerna ska strunta i BNP men anser att en perspektivförskjutning är nödvändig. Ökad ekonomisk tillväxt bör ses som ett av många möjliga medel för att höja lyckan i samhället, men  inte som det överordnade välfärdskriteriet.

Som vi är inne på i debattinlägget  finns det data som tyder på att den upplevda lyckan inte ökad nämnvärt i Sverige över tid trots kraftiga ökningar av BNP (i nästa inlägg ska jag visa på vilken data vi stödjer oss på). Denna stagnerande utveckling borde tas på större allvar av politiker.

Filip Fors (www.filipfors.se)

3 Responses to “Lyckopolitik under luppen av ekonom”

  1. Kanonbra svar till Dannes blogginlägg. Hade inte kunnat formulera det bättre själv 🙂 Jag tror att många ibland kan tolka det som att vi på nått sätt är mot ökning av BNP och därför bör vi i framtiden vara tydligare med att så inte är fallet.

  2. Danne Nordling skriver:

    BNP bör vara det överordnade handlingskriteriet

    Några korta reflexioner: Filip Fors retirerar ett långt stycke i sin bloggartikel där han kommenterar min kommentar till hans rapport. Man kan inte utan vidare prioritera lycka framför BNP. Det skulle vara dumt och direkt lyckominskande att inte vidta ekonomisk-politiska åtgärder när BNP hotar att sjunka.

    Men det finns lyckoforskare som är mera hårdföra i relation till BNP. En av dem är Richard Layard som vill höja marginalskatterna så att folk arbetar mindre och håller tillbaka BNP. Denna typ av generella tvångsåtgärder har en helt annan karaktär än de som Filip förordar.

    Vi skulle kunna tänka oss ett samhälle med mycket lägre BNP till följd av en statlig politik som förhindrat löneökningar, vinster och tillväxt. Det hade varit ett lågproduktivt samhälle med lång arbetstid, låg strukturomvandling och primitiva konsumtionsvaror. Skulle detta ha varit bättre även om det bara varit lika ”lyckligt” som dagens?

    Eller vi kan ta fasta på att lyckan kan anses vara en produkt av individernas relativa positioner. En statlig politik som ser till att samhället görs hierarkiskt skulle då kunna hävdas vara mer lyckligt än ett mera utjämnat. En sådan politik är dock känslig för invändningen att det är avundsjukan som är lyckoreducerande och därför skulle nivellering vara det som ger lyckomaximering. Hur skulle lyckoforskningen lösa detta metodologiska problem?

    En mera modest lyckopolitik av Filips typ måste prioritera BNP per arbetad timme. Det ger ett litet utrymme för arbetstidsförkortning som rimligtvis skulle kunna ses som lyckoökande. Men den är i övrigt inte okontroversiell eftersom åtgärder som fler och bättre vägar, en friare bostadsmarknad, mera RUT och ROT och lägre tjänstemoms också ligger i linje med friare tidsanvändning.

    En mera aktiv politik mot depressioner låter teoretiskt vällovligt – men finns det praktiska metoder?

    Mer bistånd till fattiga länder skulle kanske öka lyckan hos givarna om det skedde frivilligt. Men man kan tolka Filips formuleringar som att det är den faktiska överföringen som är lyckoökande – även om den skedde med statlig tvångspolitik.
    /DNg

Leave a Reply