Hakelius har fått lyckopolitiken om bakfoten

 Bakfoten

Det blev en mycket lyckad första Almedalsvecka för oss i Charity International. Förutom att vi gjorde ett och annat avtryck i media hade vi en hel del givande samtal om lycka och politik med tunga företrädare från i princip alla riksdagspartier.  Det känns som att det finns en stor potential att få in lyckoforskningen i svensk politik!

En som tyvärr inte riktigt greppat vad det hela handlar om är journalisten Johan Hakelius. I en krönika i Aftonbladet för ett par dagar sedan skriver Hakelius att ”inga politiker ska få tafsa på min lycka” och hänvisar till vår debattartikel i Svenska Dagbladet.

Men snälla Hakelius… Det handlar inte om att politiker ska tafsa på medborgarnas lycka. Det handlar om att politikerna ska skapa bättre förutsättningar för folk att själva öka sitt välbefinnande. För man kan ju fråga sig vad politiken annars är till för.  Och hur vi än gör kommer någon form av politik att föras och den kommer vare sig vi vill eller inte att påverka våra chanser till ett lyckligt liv. Varför då inte föra en politik som i så hög grad som möjligt möjliggör för medborgarna att skapa sig så lyckliga liv som möjligt? Sug på den du Hakelius 😉

Ludvig Lindström

21 Responses to “Hakelius har fått lyckopolitiken om bakfoten”

  1. Intressanta länkar Marcus!

    Dock behöver en lyckopolitik inte med nödvändighet innebära paternalism. Att få in lyckoforskningens resultat i skolan så att barnen redan vid tidig ålder lär sig vad som är viktigt i livet för att må bra begränsar inte dessa barns frihet. Att prioritera vissa områden i samhället, t ex att sätta in mer resurser för att bekämpa den psykiska ohälsan, gör inte heller detta. Så visst kan man bedriva en frihetlig lyckopolitik 🙂

  2. Daniel skriver:

    ”barnen redan vid tidig ålder lär sig vad som är viktigt i livet för att må bra”.. Vem bestämmer vad som är viktigt i livet för att må bra?

    http://www.psychwww.com/psyrelig/happy.htm

    http://www.ucc.org/news/religion-really-does-aid.html

    http://news.bbc.co.uk/1/hi/7302609.stm

    Betyder detta att religösa skolor är bättre?

    Vissa mår bra av det sociala, men andra mår dåligt av det tex.

    http://www.introvert.se/

    Borde inte barnen istället vara fria att finna sin egen lycka utan att skolan och politikerna försöker styra det, även om det går under slogan att det inte ”begränsar barns frihet”..

  3. Filip Fors skriver:

    Mig veterligen finns det ingen som föreslagit att barnen ska lära sig ”den enda vägen till ett lyckligt liv”. Det finns inga metoder som fungerar för alla. Däremot kan man som i man redan infört i en del skolor i USA låta barnen lära sig tekniker för att hantera motgångar i livet på ett bättre sätt. Ex. Kognitiv terapi. Man kan även ta upp frågan till diskussion såsom man ibland redan gör i filosofikurser på gymnasiet. Här kan lyckoforskningens resultat inte ge direkta svar på vad som fungerar för varje individ, men resultaten utgör ett utmärkt underlag för diskussion och reflektion. Sedan är det upp till varje individ att själv avgöra vilken relevans detta har för det egna livet.

    Det lite som med hälso- och kostrekommendationer. Forskningen kan säga vilka faktorer som generellt sätt är viktiga att ta fasta på för att leva ett långt och hälsosamt liv men dessa passar givetvis inte alla.

    Man kan också fråga sig om det någonsin varit total frihet i skolan? Alla barn lär sig matte, historia, samhällskunskap, naturvetenskap osv vare sig de kommer att ha nytta av detta senare i livet eller inte. Det tillhör allmänbildningen. Ser inte varför ett ökad inslag av psykologi och positiv psykologi inte skulle kunna ingå i raden av ämnen som eleverna får en ökad kunskap om? Det är t o m troligt att de flesta skulle ha större nytta av kunskaper i positiv psykologi än många av de ämnen som lärs ut idag.

  4. Daniel skriver:

    Tack för svaret Filip. Som du och andra kanske märkt är jag inte så positiv till lyckoforskning. Jag jobbade med Ludvig i över ett år och vi har haft otaliga diskussioner om detta, men han har ännu inte lyckats övertyga mig. Han tyckte ändå jag skulle fortsätta skriva här, för jag kan i alla fall få igång diskussioner, och diskussioner på ett vänskapligt sätt är alltid trevliga 🙂
    Du har rätt i att skolan inte är totalt fri. Men för mig är det en gigantisk skillnad mellan ämnen som matte och lyckoforskning. Matte är universal och funkar lika vare sig du eller jag räknar. Detsamma med historia, naturvetenskap och liknande ämnen. Däremot när det kommer till ämnen som lyckoforskning är det inte lika enkelt. Det som gör dig lycklig kanske gör mig olycklig och tvärtom. Och att sätta siffror på hur lycklig/olycklig man är, är rent uppskattande och personligt. Om du på en skala mellan 1 och 10 har en 8 i lycka så innebär inte den att du är lyckligare än mig även om jag säger 7.
    Fram till man kan exakt uppskatta dessa saker så kallar jag lyckovetenskap för en pseudovetenskap:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Pseudoscience

    Här finns en hel lista av övriga ”vetenskaper” som klassas som pseudovetenskap:

    http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_topics_characterized_as_pseudoscience

  5. Filip Fors skriver:

    Ja, diskussion är alltid bra och kul! 🙂 Jag förstår dina invändningar. Visst är lyckoforskningen idag inte en lika exakt vetenskap som matematik eller naturvetenskap. Dock vilar den ju på samma metodologiska grunder som mycket annan psykologi och samhällsvetenskap. Sätter man upp en sådan sträng definition på vetenskap som du gör får man kasta en stor del av samhällsvetenskapen överbord och därmed också massor av relevant forskning. Jag ser sanning och vetenskaplighet som en gradfråga där där man kan tala om olika grader av sanning eller rimlighet. Man bör sträva efter så hög vetenskaplighet som möjligt men inte prioritera vilken forskning som är relevant mot bakgrund av hur exakta metoder man har för mätningar. Tyvärr finns det ibland ett underförstått antagande om: ”Ju högre grad av mätbarhet desto värdefullare”. Det är troligt att vi ex. erkänner pengar som ett viktigt välfärdskriterium just därför att det är enkelt att räkna och mäta.

    Din fråga om huruvida man kan jämföra individers lyckonivåer är naturligtvis fortfarande en viktig forskningsfråga och delvis olöst. Det finns dock en hel del indikationer och studier som tyder på att dessa jämförelser grovt sätt är rimliga. I alla fall under förutsättning av ”de stora talens lag” när storskaliga datamaterial analyseras. Din skepticism kring mätningarna var förresten ett mycket bra uppslag till en bloggpost kring den frågan.

  6. Daniel skriver:

    Jag får väl vara denna sitens lilla hustroll som ser till att allt inte bara sväljs utan också ifrågasätts 😉
    Jag tycker man kan dela in vetenskap i tre delar.

    1) Hårda faktan. Tex matte och geografi som är lika för både dig och mig. Det är inte människan som är i centrum för dessa vetenskaper. De kan givetvis ändras med tiden då nya mätmetoder kommer fram.
    2) Mjuka faktan. Samhällsvetenskap, antropologi och liknande ämnen. Till viss del även psykologi. Vi människor är inte alla exakt likadana och därför kan bakgrund, erfarenheter, geografisk placering, fysiologi och annat påverka detta.
    3) Pseudovetenskap. Här finns bland annat parapsykologi och en mängd liknande vetenskaper som inte riktigt går att bevisa. Tills bevis finns kan de inte kallas vetenskap. Länken jag gav ovan ger en mängd ”vetenskaper” som placeras i detta fack.

    Jag skulle idagsläget placera lyckovetenskap i fack nummer 3. Jag anser inte att man på ett bra sätt kan mäta lycka. Lika lite som olycka, godhet, elakhet, tur, otur, irritation, humör osv. Dessa mätvärden är så pass otydliga och helt beroende på vad både du och jag har för värden (vilket också passar in i listan på otydliga mätvärden) här i livet.

    Jag tror inte det finns någon ”magisk” lyckokur, för oavsett vad DU gör för att bli lycklig är chansen väldigt stor att någon annan blir olycklig av ditt val.

    Det finns vissa saker jag inte tycker ska styras genom politik, och jag tycker inte politiker har något att göra med mina känslor. De är mina, de är privata, och det är upp till mig att avgöra vad som är bra för mig. Lägger jag över det ansvaret på politikerna har jag förlorat en del av det som gör mig till mig.

    Du är välkommen att skriva inlägg om skepticismen också, för då blir kanske bloggen mer nyanserad och lättare att ta på allvar 🙂 Det är en viktigt del av vetenskap också. Att kunna beskriva motsatsen.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Falsifiability

  7. Filip Fors skriver:

    Daniel: Har du läst något om lyckoforskningens metoder eller psykologisk metodologi generellt? Eller utgår bara rätt och slätt ifrån att det inte går att mäta känslor? Jag är mycket förvånad över att du placerar den i fack 3. Den brukar knappast placeras i listan du nämner ovan.

    Tids nog kommer ett blogginlägg på temat. 🙂

  8. Daniel skriver:

    Nja, inte hårdläst något direkt. Däremot har jag och Ludvig haft otaliga diskussioner om detta under det året vi jobbade tillsammans. Han har skickat en del artiklar, och försökt övertyga mig. Ännu är jag inte där dock.

  9. Daniel skriver:

    Intressant länk. Kanske inte passar i detta blogginlägget, men ändå ett tips för eventuella framtida inlägg.

    http://www.tamiu.edu/newsinfo/7-08-10/article5.shtml

  10. Ett litet inflik bara… Är det inte så Filip att man lyckats mäta ”lyckosignaler” i hjärnan, typ oxytociner, endorfiner mm och sedan kunnat se ett samband mellan mängden av dessa och hur lycklig man uppskattar att man är (ofta på en skala mellan 1-10)?

    Daniel: Jo, vi har haft otaliga diskussioner, inte bara om lyckoforskning 🙂 Men vi är ju inte alltid inne på olika linjer. Vi är ju t ex överens om att fri vilja inte existerar 🙂

  11. Daniel skriver:

    Ja, det är sant Ludvig. Det är vi ju överens om. Vi är också överens om att slumpen existerar, vilket gör oss till oberäkneliga robotar 🙂
    En tanke: Låt nu säga att känslor existerar och fri vilja inte gör det. Då måste det ju bara vara rena instinkter (med en gnutta slump) som bestämmer hur vi handlar när vi upplever olika känslor. Kan man då få en människobyggd robot att handla på samma sätt? Kan man då fejka känslor genom att trigga instinkten direkt?

  12. Med den fart som tekniken utvecklas i är det väl ingen omöjlighet att vi någon gång i framtiden har möjlighet att bygga robotar (eller varför inte människor) som handlar på ett visst sätt beroende på vilken känsla som triggas. Din sista fråga vågar jag inte svara på.

  13. Daniel skriver:

    En Terminator med PMS? 🙂

  14. Är tveksam till att produktionen av sådanda kommer att maximera lyckan i världen… 🙂

  15. Daniel skriver:

    Vem sa något om lyckan? Finns tekniken kommer någon att utnyttja den. Oftast till motsatsen av vad den tänktes användas till.

  16. Vi får väl se till att snabbt övertyga så många som möjligt av jordens befolkning att maximering av lyckan är det enda värdefulla 🙂

  17. nilla röhr skriver:

    Hej! Det är verkligen viktitgt att medvetandegöra hur vi skall kunna nå en ökad lycka-hur vi nu vill definiera denna på olika plan… Jag tror det handlar om ett aktivt utbyte mellan en ny sorts politik och politiker:::samt medborgarna och deras sätt att kommunicera dem::: Vi är vana att få oss olika val serverade-som desserter utan egentligt innehåll. Det handlar väl om att ta politiken till en ny nivå där väl ”tafsandet” i protektionistisk mening inte är en saklig analys utan mer hur optimierar vi lyckan utifårn olika individers behov och krav:och hur vi rättfärdigar dessa utifrån politiskt legitima beslut om vi inte har en gemensam bas för desamma: Vi kan ju inte ha ”lyckoanarki” och jag tror heller inte på att mäta den genrellt mellan olika grupperingar som norm utan mera på hur vi gör den individuella lyckan och därmed den totala större sedd ur ett obundet perspektiv som hålls samman av viljan till interaktion och kommunikation människor emellan…
    Som medlem i Fi har jag min syn på hur vi skall nå målet medans andra har sin… och jag blir nog glad om de ”tafsar” på min (ja inte på mig personligen förstås) i syfte till att hitta förbättringar—vad skall annars politiken vara till för?

  18. Intressanta tankar Nilla 🙂

  19. Lars Avellan skriver:

    Det blir alltid långa diskussioner här på bloggen när lyckoforskningens närmande till politiken tas upp.
    Jag kan lätt förstå rädslan för att låta politiker hantera lyckobudskap. Det kan väldigt lätt bli fel, oavsett hur vetenskaplig riktig lyckoforskning är. Och jag tycker absolut inte att skolan skallfå diktera metoder för att bli lycklig.
    Jag tror dock inte lyckoforskarna här på bloggen vill det heller. Att föra in lyckoforskning i politiken kan betyda t.ex. att att man får ett debattämne om lycka i skolan och att processen startar att försöka utveckla bredare framgångsmått i politiken än det allt för lätt mätbara BNP.
    Jag tycker lyckoforskning är seriös och vetenskaplig i så hög grad som ämnen med mjuka svårmätta variabler någonsin kan bli vetenskapliga. Att jämföra vetenskaper med möjlighet till exakta mätetal och mjuka vetenskaper tcker jag inte ger mycket.
    Jag tycker lyckoforskningen är viktig i en tid när vi finner att decenniers framsteg inte har gjort oss lyckligare. Den är viktig i en tid när vi överöses av reklam. Lyckoforskningen är dock fortfarande en mycket ung vetenskap. Den har inte kommit särskilt långt. Vi behöver därför gå sakta fram i spridningen, så att inte området får ett oförtjänt dåligt rykte.
    Vi behöver lära oss mer om sambanden mellan aktivitetsrelaterad lycka, hormoniell lycka, hjärnans mätbara signaler och individuella variationer. Vi måste även lära oss mer om par-relationsrelaterad lycka.
    Men med en vördsam hållning och försiktiga steg, så tycker jag absolut att lyckobegreppet behöver debatteras såväl i skola som politik.

    Sommarkramar /Lars

  20. […] vare Charity har lyckoperspektivet uppmärksammats gång på gång på gång på gång i valrörelsen. TT har även ställt Reinfeldt till svars om lyckan. Men det räcker inte. Så gå […]

Leave a Reply