Ska vi låtsas vara sociala? ;-)

Ja, det kanske inte vore så dumt som det låter!? Man har t.ex. kunnat se i forskningen att människor som regel känner sig lyckligare i stunder när de agerar utåtriktat jämfört med när de agerar mer inåtvänt. I en annan studie gav man också i uppgift åt deltagarna att testa att försöka agera mer utåtriktat. De fick alltså mer eller mindre ”låtsas” vara sociala och framåt oavsett hur de egentligen kände sig från början. Resultaten visade på ett ökat känslomässigt välbefinnande!
969372_happiness
Mannen med jordnötterna
Att agera mer utåtriktat fick jag en lite rolig övning i igår. Jag sitter på tunnelbanan. Det är halvlite folk i vagnen. Ingen verkar känna någon annan. En man slår sig ner en bit bort. Han öppnar en påse jordnötter. Plötsligt får han för sig att han ska bjuda ”laget runt” till oss andra i vagnen och skickar vidare påsen.

Mannen som blir bjuden först verkar ha blivit inspirerad för han grabbar i sin tur tag i en näve, reser sig upp och bjuder vidare han med. Snart flyttar några sig lite närmare och vi börjar prata med varandra. Situationen känns ganska komisk. En kvinna sitter kvar på sin plats lite längre bort. Hon ler lite försiktigt mot vårt håll. Jag får känslan av att hon egentligen skulle vilja vara med i samtalet men att det verkar läskigt och ”Hur skulle DET se ut om man gjorde så?”

Koppla om till att bli mer social
Några stationer senare har jag alltså både fått både lite otippad färdkost, ett hemsnickrat snett och felstavat visitkort av en man i blå ”charterresa-hatt” som säger att han är stylist….och fått en intressant inblick i några främlingars liv. Jag går av och ler roat för mig själv innan jag går in i en livsmedelsbutik för att handla. Och det är som att stunden i tunnelbanan kopplade om något inne i mig. Öppnade upp mig lite extra. För jag kommer plötsligt på mig själv med att glatt börja småprata med en kille i personalen och känner mig så där skönt glad och social. Vi skrattar båda och jag blir om möjligt på ännu bättre humör. Ja, tänk vad lite jordnötter kan göra med humöret! 😉

”Utvecklingsstörd eller ute efter någonting”
Och jag funderar för mig själv. Vad skulle hända med oss här i Sverige om vi öppnade upp lite mer? Hur skulle vi må då? Om vi gömde oss lite mindre bakom våra Metrotidningar i tunnelbanan? Vågade vara lite mer nyfikna på varandra? Slutade glo i tittögat för att checka att det är tomt i trapphuset innan vi går ut så att vi slipper hälsa på någon granne?
Att börja prata med en främling vid busshållplatsen kan vara läskigt. För folk kan ju få för sig att du antingen är utvecklingsstörd, allmänt ensam, eller ute efter någonting? 😉

Är vi för inåtvända i Sverige?
Det finns människor med onda avsikter. Så vi kanske behöver vara på vår vakt? Och personen bredvid dig på tunnelbanan Skulle teoretiskt sett kunna vara en potentiell seriemördare. Men förmodligen inte.
Ja vad tror ni läsare? Är vi för inåtvända i Sverige? Skulle vi bli lyckligare om vi öppnade upp lite mer ibland? Diskutera gärna!

Kram / Boel Björkenwall

————————–
http://www.viability.se
boel@viability.se

17 Responses to “Ska vi låtsas vara sociala? ;-)”

  1. Ivan L skriver:

    Intressant och kul händelse Boel!
    Många i vårt land är definitivt för inåtvända av rädsla för att inte störa eller sticka ut. De spontana mötena kan vara otroligt värdefulla och givande.
    När jag flyttade från hus till lägenhet började jag spontanprata med mina härliga grannar. Detta har helt klart berikat mitt liv, med bra samtal, gemenskap och även inbjudningar och aktiviteter.
    Även om det finns galningar så är de allra, allra flesta människor helt okej och värda vår tillit. Bara man är lyhörd för när människor verkligen vill vara ifred så finns allt att vinna och inget att förlora.

  2. Filip Fors skriver:

    Jag funderar på om det verkligen är bristande tillit som är förklaringen. Sverige har kanske högst mellanmänsklig tillit av alla världens länder enligt forskningen. Det borde i så fall snarare bero på blyghet, men jag vet inte om det stämmer heller. Kanske pratar man oftare med främlingar på bussen i andra länder just p g a att man känner lägre tillit? Då blir det viktigare att aktivt undersöka vilka som man kan lita på och vilka som potentiellt är hotfulla. Men detta känns också som en något långsökt förklaring.

    Kanske är det för att Sverige historisk har varit glesbefolkat med långa avstånd mellan byarna. Den sociala förmågan att interagera med främlingar tränades inte upp under den epoken. Kontakt med andra än den närmaste familjen eller utanför det lilla samhället skedde ytterst sällan.

  3. Lars skriver:

    Helt ljuvligt Boel, jag gick just och funderade på ungefär samma sak, men på ett annat sätt: Jag funderade på vilka kurser jag skulle vilja gå, förutsatt att de fanns. För mig är det 3 kurser:
    1. Att våga gå utanför sin egen komfortzon (precis vad du talar om)
    2. Att lyfta upp sitt känsloliv, så de blir tydligare och intensivare i vardagens möten.
    3. Att spela ett instrument – med gehörsledd undervisning

    Filip: Jag tror blyghet bara är en del av sanningen. Den andra delen fångar Boel när hon skriver: ”Utvecklingsstörd eller ute efter något”. Det ”farligaste” man kan göra är att bryta sociala mönster.

    I skratt yoga, som jag går på ibland har vi små knep, för hur man skall kunna skratta hejdlöst på allmän plats utan att vara utvecklingsstörd. Man kan t.ex. låtsas prata i mobiltelefonen och låtsas att någon sagt något roligt.

    Vet någon bra kurser i Stockholmstrakten, så tipsa mig gärna.
    Boel, tråkigt att du inte kunde komma på lyckokonferensen. Det vore roligt att träffas.

    Stor kram/Lars

  4. Ivan: Kul att du fått så bra kontakt med grannarna! 🙂
    Visst är det så att en del personer verkligen vill få vara ifred och sjunka in i sig egen lilla värld, men det är nog som du säger att det inte behöver vara svårare än att vara lite lyhörd där – man märker oftast ganska fort om folk är intresserade av att prata eller inte.

    Jag har också grubblat lite över det här med vad det beror på att det kan vara så svårt att småprata med främlingar här i Sverige. Jag har inte själv något tvärsäkert svar där. Men jag är nog också lite inne på att vi generellt sett är måna om att passa in och är rädda för att göra oss till åtlöje, att andra ska tycka att vi är konstiga. Kan jantelagen tänkas vara involverad här på nåt vis tro?

    Kram / Boel
    ————————–
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  5. Lars: Det finns mängder av kurser därute så världen är full av möjligheter! 🙂 Kurser för att lära dig spela instrument borde väl vara en enkel match att hitta t.ex.?
    Ja, det kanske är så att det ”farligaste” man kan göra är att gå emot sociala normer. 😉 Det påminner mig om när vi i skolklassen för en massa år sedan fick i uppdrag att gå ut och testa var gränserna gick som svensk genom att checka reaktionerna om man t.ex. satte sig bredvid någon annan på en folktom buss, försökte få ögonkontakt i en hiss å andra ”hemskheter”. Det var läskigt men riktigt roligt vill jag minnas (*ler*).

    Skrattyoga har jag provat en gång, och det kändes krystat (där gick jag utanför min komfortzon!) men utmanande, och jag blev faktiskt på bättre humör efteråt 🙂
    Förra helgen var jag också på en gratis salsakurs där alla skulle turas om att dansa med alla. Och även om det var roligt att lära mig att dansa lite salsa så var det allra roligaste faktiskt just det ovanliga och lite osvenska i att ha kroppskontakt, skratta och känna en sådan gemenskap med en massa främlingar som man inte ens vet namnen på. Jag tänkte på det sedan att tänk vad många ensamma människor det finns därute som inte har någon att krama! Jag tror att vi människor kan behöva mer kroppskontakt än vad vi kanske inser.

    Ja, det var synd att jag inte kunde vara med på konferensen, efter alla dina härliga kommentarer här så har jag ju hunnit bli lite nyfiken på vem du är 🙂

    Kram / Boel
    ————————
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  6. Apropå vår diskussion ovan så dök jag av en slump på det här gamla sköna humor-klippet om hur man som svensk ska agera för att passa in;
    http://www.youtube.com/watch#!v=dZMA1SGs90g&feature=related

    Lite överdrivet förstås men jag skrattade i alla fall igenkännande 🙂

    Kram / Boel

    —————————–
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  7. Lars Avellan skriver:

    Kul Boel det du skriver om dans med kroppskontakt. För mig som är lite äldre är kroppskontakt något självklart vid dans. Första dansen efter maten var alltid en vals. Så sa traditionen. Det är med en viss fasa jag ser på moderna dansgolv, där folk står och skakar helt upptagna av sig själva tillsynes utan någon kontakt med sin danspartner. Gamla fina danser som menuett, kan man inte ens hitta på dansskolorna.

    Det där med ålder. När man kommunicerar så här i digital form är det svårt att bedömma åldern. Dina mogna kommentarer Boel, fick mig att tro att du inte är alltför ung. Vitaliteten i dina kommentarer fick mig att tro att du heller inte var gammal. Min gissning hamnade på de 40. Min nyfikenhet fick mig att kolla på internet. Jag är djupt imponerad Boel över din klokhet, mognad och genomtänkta livssyn vid bara 28 års ålder. Fortsätt med att vara den du är, så kommer du att gå långt i livet.

    Kram /Lars

  8. Tack så jättemycket för dina vänliga ord Lars!! De värmde verkligen! 🙂
    Det verkar bo väldigt mycket fint i ditt hjärta! (*ler*)

    Kram / Boel

    —————————-
    http://www.viability.se
    boel@viability.se

  9. Daniel skriver:

    Sent svar, men länken http://introvert.se/ passar in här.

    Det är absolut de som trivs bäst utan allt det sociala. Jag är själv en av dom.

    ”Introverta människor är de som vänder sin energi mer inåt, föredrar ensamhet eller mindre sällskap, har större behov av lugn och ro på egen hand.”

    ”Extroverta vänder tvärtom sin energi utåt, föredrar att umgås oftare med människor och gärna fler på en gång.”

    Samhället utgår från att alla är extroverta, men så är inte fallet alls!
    Det är inget fel på oss introverta. Vi är inte sjuka. Det är ingen social fobi. Vi blir helt enkelt lyckligare utan det sociala. 🙂

  10. Filip Fors skriver:

    Jag håller till viss del med dig Daniel. Kan rekommendera denna text om du inte redan läst den: http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2003/03/caring-for-your-introvert/2696/
    Samtidigt tror jag också att många introverta skulle må ännu bättre av att agera lite mer extrovert. Jag befinner mig själv på mitten av skalan, kanske något mer introvert än extrovert. Har märkt att humöret går upp då man försöker vara lite mer entusiastisk och social och att det finns en hel del att vinna på att försöka agera lite mer extrovert även om det ibland kräver en extra viljeansträngning.

  11. Daniel skriver:

    Beror på om man är ute efter lycka eller att må bra. Personligen mår jag dåligt av det mesta sociala och ser aldrig fram mot kick-offer och liknande på jobbet. Kick-offer är som en bestraffning. Det tar otroligt mycket energi. Och det är inte för att jag är blyg eller utfryst. Jag gillar det helt enkelt bara inte. Men samtidigt visar undersökningar att extreverta upplever lycka mer. Detta måste ju betyda att lycka inte nödvändigtvis behöver vara det samma som att må bra, eller hur?

    Ett intressant tillägg i detta att om nu de extreverta upplever lycka mer, men samtidigt så är introverta ”a minority in the regular population but a majority in the gifted population.”

    Betyder det att det blir ett motsattsförhållande mellan lycka och intelligens? 🙂

  12. Filip Fors skriver:

    Hänger inte riktigt med på din skillnad mellan att må bra och vara lycklig? Extroverta är i genomsnitt lyckligare än introverta oavsett vilket mått på lycka man undersökt. Det gäller både livstillfredsställelse och känslomässigt välbefinnande. Har skrivit mer om det i detta inlägg: http://www.lyckobloggen.se/?p=790

    Det finns olika hypoteser kring varför extroverta är lyckligare, en hypotes är att de beter sig på ett mer lyckobefrämjande sätt. En annan är att de har en högre grundnivå av lycka. Forskningen har gett viss stöd för båda hypoteserna..Det verkar som att extroverta har ett lyckligare temperament, fler saker är belönande för den extroverta personen helt enkelt. De upplever framför allt mer positiva känslor men upplever i genomsnitt ungefär lika mycket (eller lite) negativa känslor som introverta. Samtidigt, Extroverta umgås även med vänner något mer än introverta, detta trots att introverta och extroverta verkar få en lika stor ”boost” av att träffa bekanta. Här kan man tänka sig att visa introverta skulle må bra att av att ta lite fler initiativ på det sociala området. Min egen erfarenhet säger det. Det är även något som flera introverta personer jag diskuterat frågan med verkar hålla med om. Som du är inne på kan nog typen av sociala sammanhang spela stor roll. Fester och kick-off:er är ju inte det enda sättet att umgås på.. 🙂

    Vad jag sett råder i princip nollkorrelation mellan intelligens och lycka i de studier man testat detta.

  13. Daniel skriver:

    Jag kan bara utgå från mig själv och det lilla jag läst i ämnet. Om du kollar här:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Extraversion_and_introversion#Measurement

    ”I often enjoy spending time by myself.” – Extroverta säger nej, introverta ja. Enjoy måste ju betyda att det är något de trivs med och mår bra av.

    ”I like to work independently.”. Samma sak där.

    ”I don’t like to draw attention to myself.” Samma som ovan.

    ”I enjoy being the center of attention.” – Extroverta säger ja, introverta nej. Måste ju betyda att introverta inte mår så bra av att vara i fokus.

    Så om det nu är så att extroverta är lyckligare generellt sätt, hur går det då ihop med ovanstående? Om att vara ensam gör att en introvert
    må bra, men inte lika lycklig som motsatsen gör en extrovert så måste det ju vara en skllnad mellan lycka och att må bra.

    Du säger att din erfarenhet säger att introverta mår bra av att bli mer sociala, men det går ju emot ovanstående. Kanske är de inte långt in på den introverta skalan då.

    Om nu en introverta inte gillar att få uppmärksamhet, hur kan de då bli lyckligare av att göra just det?

    Studier har visa att introverta har mer blod i de delar av hjärnan som styr planering och problem lösning. Extroverta har mer blod i de delar som styr känslor.

    Ni har pratat om att vissa blir lyckliga av att gå upp tidigt, medan andra mår bättre av att gå upp sent. Det är ju en fysiologisk skillnad mellan oss. Kan det inte vara likadant med det sociala då?

    Nä, det finns ingen forskning vad jag sett som visar samband mellan intelligens och lycka. Men forskning visar att extroverta är lyckligare och introverta intelligentare 🙂

  14. Filip Fors skriver:

    I psykologin brukar man tala om skillnaden mellan ”wanting” och ”liking”. Det vi eftersträvar och är motiverade av är inte alltid det som gör oss lyckliga och vise versa. Vårt motivationssystem stämmer inte alltid överens med vårt belöningssystem. Det är precis detta jag själv märkt. Det jag spontant föredrar att göra är ofta, men inte alltid, det som gör mig lyckligast. Ibland tror jag det är bra att fråga sig själv om det man spontant föredrar att göra alltid är det som gör en lyckligast.

    Ett konkret exempel. En effektivt metod för att lindra eller bota depression är beteendeaktivering. Deprimerade personer känner ofta inte för att göra aktiva saker som att gå ut och träffa vänner eller idrotta. Men när de tränar sig själva i att göra detta även om det inte alltid ”känns rätt” så brukar de ofta må betydligt bättre.

    Precis detta har jag själv upplevt även när det gäller introversion. Ibland känns det exempelvis jobbigt att sitta i stora sällskap och småprata men när jag ändå försökt att bjuda till och prata fastän det inte känts jättekul brukar jag ofta bli på bättre humör. Detta gäller säkert inte alla introverta men jag tror att en betydande andel faktiskt kan må bättre genom att anamma ett mer extrovert beteende. Personligen har jag märkt att det ofta är bra att stiga ur sin ”comfort zone”. Förut fnös jag ofta åt sådana resonemang men har mer och mer börjat inse att det faktiskt stämmer.

  15. Daniel skriver:

    Att gå ut ur sin ”comfort zone” är en sak, det är alltid bra med nya erfarenheter. Men tänk så här: för en introvert att sitta i stora sällskap och småprata är detsamma som för en extrovert att sitta hemma helt ensam. En väldigt introvert person har inget behov, inget intresse av att vara ute bland folk. De trivs bäst i ensamhet. Tänk på Tjuren Ferdinand. Blev han lyckligast på tjurfäktningsarenan eller av att sitta och lukta på blommorna? Jag tror det är viktigt att vi inser att vi är olika. Vi har olika behov. Att tro att alla vill ha det sociala är detsamma som att tro att alla vill gå upp tidigt på morgonen. Det är just dessa sakerna som skiljer oss från övriga djur. Vår personlighet har ett otroligt stort spann och det är omöjligt att komma på aktiviteter som passar alla. Men det är också vår styrka. Kan man bara ta hand om dessa motsatser inom samhället så blir vi istället betydligt starkare. Men att försöka trycka alla i samma riktning kommer bara att leda till konflikter och slitningar.

  16. Maria skriver:

    Roligt diskussionsämne! Själv tror jag inte att man rent generellt kan hävda att vi svenskar behöver bli mer sociala. Jag tror på tesen om alltings relativitet. Det leder ju ingen vart att framhålla stereotypa uppfattningar som; amerikaner är högljudda, norrlänningar är kärva o sv. Risken finns ju att man med ett sådant resonemang befäster föreställningen om stereotyper som ”sanning”. Jag tror att det råder stora individuella skillnader i människors behov av social kontakt med andra människor. Går jag till mig själv, så får jag medge att det ibland kan vara bra för mig att ”tvingas” in i sociala sammanhang då jag kanske just för stunden verkligen inte har någon lust för att umgås. Jag brukar bli gladare av det. Tror mig inte vara helt ensam om detta! Men som med allt; det behövs balans även på detta område i livet. Det är en styrka att också kunna vara ensam med sig själv!

  17. Maria: Det är alltid lite farligt att generalisera för mycket. I grund och botten är vi alltid individer med lite olika behov 🙂

    Jag kan känna igen mig i det där med att jag ibland kan må bra av att ”tvinga” mig själv att bli lite mer social, det som låter måttligt roligt i förväg kan ibland visa sig bli riktigt roligt när det väl kommer till kritan! Ibland är det bra att utmana sig själv lite.

    Och visst är det som du säger att det också kan vara en styrka att kunna vara ensam. Bra poäng! För en del blir det sociala livet ett skydd mot att vara ensam med sina tankar…..för i tystnaden kan det uppstå en läskig tomhet och obehagliga insikter om sitt liv som man inte alltid vet hur man ska tackla 😉
    Tack för din kloka kommentar!
    Kram på dig!
    / Boel

Leave a Reply