Väderförhållanden och lycka

kajsommar470x174

Vädret är fantastiskt i Umeå. Från en lång och kylig vinter och en ovanligt kall vår till 20 grader var och varannan dag den senaste veckan. En förhöjd lyckonivå bland Umeåborna går inte att ta miste på, det är bara att se sig omkring på stan. Det är uppenbart att ett soligt väder påverkar humöret positivt för de allra flesta.  I en berömd studie från 1983 fann Norbert Schwarz att människor skattade sin livstillfredsställelse högre de dagar som det var soligt ute. Hur vi värderar hela vårt liv beror alltså till viss del på vårt tillfälliga stämningsläge och vädret påverkar hur vi känner oss.

Men allt är relativt. Karliforniaborna har ett soligt väder nästan varje dag men ändå är de inte lyckligare än Ohioborna – detta trots att både Karliforniaborna och Ohioborna tror att Karlifornaborna är lyckligare. ”Vädereffekten” är till stor del en kontrasteffekt. Det är ungefär som att löneförhöjning, det känns kul den första tiden men sedan så vänjer vi oss och tar den nya inkomsten för given. Varje år flyttar tusentals människor till Karlifornien för det fina vädrets skull. Många av dem tror sannolikt att de ska bli permanent lyckligare av det soliga vädret och de härliga stränderna. Av någon anledning väger vi sällan in anpassningseffekten när vi fattar viktiga livsbeslut.

Den stora attitydundersökningen World Values Survey genomförs var femte år i många av världens länder. Eftersom datainsamlingen sker både på våren och på hösten undersökte man om människor är lyckligare på våren? Mycket riktigt fanns en effekt även om den var blygsam. Andelen som var mycket nöjda med livet på våren runt om i världen var 26.2% att jämföra med 24.8% på hösten.

Kanske är det inte så dumt att bo i norra Sverige ändå, kontrasterna mellan årstiderna borde motverka den hedoniska anpassningen. När hösten kommer brukar den ju kännas ganska mysig och här i Umeå är det ju rätt bra med snö på vintern. Sommarvärme har vi ganska sällan så effekten blir dramatisk när den väl infinner sig. 🙂

Källor:

DA Schkade, D Kahneman (1998) Does living in California make people happy? A focusing illusion in judgments of life satisfaction. Psychological Science
N Schwarz, GL Clore (1983) Mood, misattribution, and judgments of well-being: Informative and directive functions of affective states. Journal of personality and social psychology
Inglehart, R. m.fl., (2008). Development, Freedom, and Rising Happiness: A Global Perspective. Perspectives on Psychological Science.

Filip Fors

5 Responses to “Väderförhållanden och lycka”

  1. Lars Avellan skriver:

    Jag stortrivs med att ha fyra årstider. Varje årstidsbyte är som en pånyttfödelse. Men, hösten är en ganska onödig företeelse

    /Lars

  2. Filip Fors skriver:

    Det vore intressant att se om andelen mycket olyckliga är högre på våren/sommaren. Självmordsfrekvensen tenderar att stiga på sommarhalvåret. En av baksidorna med vår/sommar är att förväntningarna på sociala aktiviteter ökar, att ex. vara ensam mycket under denna period kan vara tungt – den sociala normen säger att man ska grilla med vännerna eller festa när vårsolen skiner. Min gissning är därför att det både är något fler väldigt lyckliga och något fler väldigt olyckliga på våren.

  3. Lars skriver:

    Jag antar att samma sak gäller Jul, Nyår och kanske även Påsk?

    /Lars

  4. Filip Fors skriver:

    Precis! I denna video http://www.lyckobloggen.se/?p=1630 pratar John Cacioppo lite om hur sociala normer fungerar. Ett intressant resultat han pratar om är ett ensamhetskänslor är vanligare i kollektivistiska kulturer trots att många spontant skulle tro motsatsen. Förklaringen är just att gemenskapsnormen skapar förväntningar om man ständigt ska umgås med andra människor och när man inte lever upp till normen känner man sig ensam och olycklig. Jag tror samma sak gäller på arbetsplatser. Forskarvärlden är väldigt individualistisk, många sitter på sina rum ensamma hela dagarna och läser/skriver men eftersom normen säger att det är ”normalt” känns det inte speciellt ensamt.

  5. Intressant diskussion! Det är värt att ha i bakhuvudet att många har som värst D-vitaminbrist på våren innan vi ännu har fått så mycket sol att lagren har börjat fyllas på. Och D-vitaminbrist är en faktor som i sig bäddar för att vi blir trötta och deprimerade. Det ser jag extra mycket hos mörkhyade kvinnor som jag möter i mitt jobb, eftersom de behöver mer sol än svenskar för att bilda D-vitamin. De kommer ofta in och känner sig helt under isen mot slutet av mars/april.

    Men jag tror också att det kan ligga något i det du säger Filip om att vi känner en större press på oss att hitta på en massa sociala aktiviteter på sommaren. När vi är lediga och har all tid i världen att träffa vänner, så kan det verkligen svida för den som tvingas inse att han inte så många vänner hade. Ibland är det skönare att hetsa runt i ekorrhjulet och jobbcirkusen för att slippa tänka, än att ligga där i hängmattan och reflektera kring ett liv som man inte trivs med.

    Kram / Boel
    ——————-

Leave a Reply