Meningen med livet: Att maximera lyckan?

Meningen med livet

Finns det nån mening med livet och i så fall vad är denna mening? Dessa frågor har vi människor brottats med i årtusenden och det kommer vi säkert fortsätta att göra så länge vi existerar. Just nu brottas jag ovanligt intensivt med dem då jag är mitt uppe i distanskursen ”Livets mening”, en av många intressanta kurser vid Högskolan i Skövde där ju för övrigt årets Lyckokonferens ska gå av stapeln.

Så har då kursen hjälpt mig närmare svaren på livets gåtor? Njä, inte direkt. Däremot har jag fått ett vidare perspektiv kring några av de olika föreställningar som funnits om livets mening genom historien. Här följer en kort sammanfattning:

John Kekes, Susan Wolf och Alfred Ayer menar att det inte finns någonting objektivt som kan sägas vara meningen med livet. Nietzsche förnekar helt att det skulle finnas en mening. Arthur Schopenhauer och Emil Cioran är inne på samma spår men lägger mest krut på att övertyga en om att livet bara är en stor pest och pina. Epikuros kontrar med att man framförallt bör undvika smärta. Vi bör inte sträva efter lust, utan frånvaron av olust. Enligt Albert Camus har våra liv inget värde, utan värde är något som vi själva måste skapa och addera till livet. Leo Tolstoy verkar mena att lycka kräver en tro och att en tro ger dig en mening och ett syfte med livet.

Trots alla visa ord håller jag mig nog fortfarande till den filosofi jag hade innan kursens start. Fram tills dess att någon vetenskapligt bevisat att det finns någon högre mening med varför vi finns till så utgår jag ifrån att det inte finns någon. Däremot finns det en mening, eller en drivkraft om man så vill, för enskilda individer att göra sina liv så lyckliga som möjligt. Gemensamt för alla oss kännande levande individer verkar ju vara att vi strävar efter att öka vår lycka och minska vårt lidande. Ja, jag tror även att dödsmetallanhängare, revisorer och handbollsmålvakter verkar i denna riktning 🙂

Blir den moraliska konsekvensen av detta att sträva efter att maximera differensen mellan den sammanlagda lyckan och det sammanlagda lidandet i den verklighet vi känner till; eller lite förenklat uttryckt, att göra universum så lyckligt som möjligt?

Ludvig Lindström

7 Responses to “Meningen med livet: Att maximera lyckan?”

  1. Daniel skriver:

    Som du vet från våra diskussioner på jobbet håller jag med i vissa saker, men inte andra. I vilket fall som helst.. här är en tanke. Låt säga att meningen med livet är att enskilda individer ska göra sina liv så lyckliga som möjligt. Om jag då offrar av min egen lycka för att göra dig lyckligt i stället, går jag då emot meningen med livet? Eller är vi sammanbundna på ett annat plan än det vi ser (religöst? utomkroppsligt? annan dimension?), vilket gör att mitt lidanande och din lycka tar ut varandra och meningen med livet kvarstår?

  2. Jag ser lycka som någonting bra och lidande som någonting dåligt och därför ser jag lyckomaximering i världen eller universum som en moralisk konsekvens av detta. Om du genom att offra lite av din lycka kan göra mig lyckligare än vad du blir olyckligare är det ju någonting positivt för den sammanlagda lyckonivån i världen. Som jag ser det ska du alltså handla på det sätt som skapar mest lycka minus lidande i universum på så lång sikt som möjligt.

    Om vi är sammanbundna på nått plan än det vi ser vågar jag inte uttala mig om. Jag går bara på det som forskningen kommit fram till 🙂

  3. erik.fernholm skriver:

    Är det inte lite paradoxalt att det viktigaste, meningen med livet, är bland det svåraste att få någon klarhet i? Mina funderingar har snurrat och slutat, för tillfället i:

    Ta hand om och utveckla medvetandet mot ett lyckligare liv – att bli det vi kan bli och njuta av vägen dit.

    Fick en ny frågeställning själv i grubblandet om meningen senast igår:

    Fråga inte livet ”Vad är meningen?” – Tänk dig att livet frågar dig: ”Vad är meningen med livet?”

  4. Lars skriver:

    Om vi ska förstå meningen med livet, så måste vi nog först förstå skapelsen. Varför är vi skapade? Svaret borde innehålla meningen med livet. Vi kommer dock aldrig få något svar på hur eller varför vi har skapats. Detta är nog livets allra största gåta. Hur kan någon/något skapa ett så fantastiskt system som människor, djur och växter? Redan en enda varelse är ett obegripligt mästerverk när man studerar det från föräldrarnas samlag, via utvecklingen i livmodern, barnårens lärande, lek och tillväxt, språket, tanken, känslorna….
    Tydligt är dock att skapelsen vill att vi ska prioritera artens fortlevnad. Meningen med livet är då att skaffa barn, skydda, vårda och fostra dem, så att även de kan föra arten vidare. Meningen med livet är även att sträva efter överlevnad.
    Som obevisad hypotes tror jag att skapelsen har tänkt att ovanstående utmaning är tillräckligt svår för att sysselsätta oss på nästintill heltid. Vad är då meningen med livet när vi får tid över till mer än bara fortlevnaden? Det här har kanske inte skapelsen planerat för. En möjlighet, som stämmer hyggligt väl med lyckoforskningen, är att vi ska försöka använda samma verktyg som skapelsen belönar oss för när den leder till överlevnad. Det skulle betyda att vi ska:
    • Vara strävsamma
    • Vårda relationerna med våra närmaste, kramas
    • Spela med vår sexualitet
    • Vårda vår fysik
    Tankarna kan säkert utvecklas vidare. När vi inte behöver sträva för att få mat för dagen, så kan vi sträva ett ett fint hus eller en fin båt. När familjen överlever utan att ständigt skydda varandra, så kan vi ändå bry oss om varandra, kramas, leva med varandras drömmar. När barnadödligheten ligger på så låg nivå att vi inte behöver föda fram en hel kull ungar, så kan vi ändå spela med vår sexualitet på det sätt som görs med smink, klädval, leenden mm. När vi inte behöver vara starka för att kunna slå ihjäl ett hotande rovdjur, så kan vi ändå gå på Friskis och Svettis.
    /Lars

  5. Lotta Fred skriver:

    Vad bra skrivet Lars! Jag är helt inne på din linje 🙂

  6. Leif skriver:

    Två tankar utifrån det ni skrivit.
    Först en kommentar till ”fram tills dess att någon vetenskapligt bevisat att det finns någon högre mening med varför vi finns till så utgår jag ifrån att det inte finns någon”. Hur ska vetenskapen kunna bevisa det ena eller det andra. Man skulle lika gärna kunna formulera det i motsatta termer, dvs, ”fram tills dess att någon vetenskapligt bevisat att det inte finns någon högre mening med varför vi finns till så utgår jag ifrån att det finns någon”. Vetenskapen räcker inte till för att fatta och förklara vårt själsliv.
    Det andra jag reagerar mot är självcentreringen. Är meningen med livet att JAG ska bli lycklig? Sen kan man också fundera över vad som egentligen är lycka. När är jag lycklig? Och om det verkligen är målet med livet?

  7. Leif: Bra reflektioner! Angående att man lika gärna kan formulera det i motsatta termer så läs gärna om Russell’s teapot: http://en.wikipedia.org/wiki/Russell%27s_teapot

    Det finns mycket som tyder på att vi har en drivkraft och vilja att öka vårt välbefinnande och undvika lidande. Allt vi gör kan egentligen härledas till detta.

    Det finns lite olika definitioner av lycka men vi i Charity International brukar hålla oss till den som oftast används inom vetenskapen: välbefinnande och livstillfredsställelse.

Leave a Reply