Lyckogenen

Vilka gener som påverkar det subjektiva välbefinnandet är ännu inte helt kartlagt men forskarna har lokaliserat en gen som har betydelse för graden av personlighetsdraget Neuroticism, alltså tendensen att ofta uppleva negativa känslor. I den korta videosnutten ovan pratar  Dean Hamer om hans forskning kring detta.

Filip Fors

6 Responses to “Lyckogenen”

  1. Intressant att en enda gen verkar ha en sådan stor effekt på välbefinnandet. Förhoppningsvis kan man om några år från födseln ge alla människor den längre versionen av denna gen 🙂

  2. Rebecca Willén skriver:

    Jag tänker mig att neurotiska personligheter som utvecklar förmåga att handskas med sin ångestbenägenhet faktiskt rentav kan bli lyckligare än personer som har låg grad av neuroticism. De förstnämnda kan ju ställas inför kriser som får dem att utvecklas mer, jämfört med de sistnämnda – vilket på sikt kan verka till de neurotiska individernas fördel när det gäller självkännedom, livskvalitet och livsglädje.

    Alltför låg grad av neuroticism är ju dessutom inte något önskvärt faktiskt. Om man har noll benägenhet till oro och ångest så förkortas förmodligen ens livslängd avsevärt då man inte är lika rädd om sig själv (och om andra?). Psykopatiska personligheter kan ju t.ex. utmärka sig med mycket låg grad av neuroticism. Mår de bättre än mer neurotiska personer? Ja det är mycket möjligt. Men är individens lycka verkligen det viktigaste alltid?

  3. Filip Fors skriver:

    Rebecca: Detta får du gärna utveckla. Jag tror inte de med den långa versionen av genen inte upplever negativa känslor, det handlar snarare om att de i mindre grad har dessa närvarande i sitt liv. När det gäller just humöret, ex. lyckokänslor och livsglädje är det ingen tvekan om att Neuroticism har en otvetydig negativ effekt. Det är t o m en av de starkast bidragande faktorerna som man funnit inom hela lyckoforskningen. Flera studier tyder också på att en hög grad av Neuroticsm har en negativ effekt på livslängden, bl a för att negativa känslor är kopplade till ökad risk för högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar m.m., för att inte tala om den markant ökade risken för depression, generaliserat ångestsyndrom och en rad andra mentala skjukdomar. I fallet med psykopater som du nämner har de en kombination av låg Neurotism och extremt låg vänlighet/empati, det är ju inte den psykiska stabiliteten i sig som avgör deras beteende utan just kombination med bristande empati. Hög grad av Neuroticsm sägs vara vanligt bland vissa konstnärer och kan ha betydelse för möjligheterna att realisera en viss typ av konst, det sägs även vara bra vid detaljarbete. Allt sammantaget håller jag dock med Ludvig om att fördelarna med den långa genen helt klart väger över.

  4. Rebecca Willén skriver:

    Jag är inte särskilt inläst på detta så jag kan absolut ha fel, men jag misstänker att det finns en ganska stark korrelation mellan de båda psykologiska begreppen Neuroticism och Känslointensitet (affect intensity; high/low in affect intensity). Varje dag utsätts vi för mängder av stimuli som kan ge upphov till emotionell respons hos oss. Högaffektare tenderar reagera starkare på allt stimuli jämfört med lågaffektare. Det innebär att högaffektare upplever starkare känslor av såväl önskvärd som icke-önskvärd art. Det innebär också att högaffektare pendlar i känslostämning oftare än lågaffektare (ibland rentav flera gånger på en och samma dag). Eftersom känslor ger upphov till arousal oavsett om de är av önskvärd eller icke-önskvärd art så tenderar högaffektare i större grad uppleva fysiska symptom som huvudvärk, magvärk, muskelspänningar och utmattning. Trots detta har man sett att högaffektarna inte är olyckliga eller missnöjda med sina liv, och inte heller vill de byta bort sina starka känsloupplevelser om de kunde – tvärtom verkar de uppskatta det starka känslomässiga engagemanget och de frekventa skiftningarna i känslostämning (Larsen, Billings, & Cutler, 1996; Larsen & Diener, 1987).

    Jag tänker mig att personer med hög känslointensitet nog också scorar högt på neuroticism, och säkerligen är de i riskzon för att utveckla psykisk ohälsa (jämfört med lågaffektare och personer som scorar lågt på neuroticism). Men bara för att man har den genetiska predispositionen för att utveckla psykisk ohälsa så innebär det inte att man kommer göra det. Om vi försöker utrota högneurotiska individer genom att välja bort den genen redan före födseln så finns det förmodligen också en risk att vi utrotar högaffektare (som trivs utmärkt med sina liv!).

    För rimligen finns det väl ett visst överlapp mellan dessa båda begrepp? Och om en högaffektare lider av psykisk ohälsa som t.ex. depression så kanske personen inte upplever de där känslotopparna förrän efter att depressionen är färdigbehandlad? Istället upplever personen bara de kraftiga känslodalarna (som om man inte fastnar i det eller inte når lika djupt i det är en frisk del av en högaffektares liv).

    Detta blev långt, men hoppas jag lyckades förmedla lite bättre nu hur jag tänker. 🙂

  5. Filip Fors skriver:

    Ok! Jag förstår hur du menar. 🙂 Det verkar dock som att Neuroticism främst präglas av tendensen att ofta uppleva negativa känslor snarare än att uppleva högaktiva känslor. De personer du tänker på som ofta upplever både högaktiva positiva och negativa känslor har antagligen kombinationen hög neuroticism och hög utåtriktning (extraversion). Det finns massor av studier som undersökt personlighetens relation till (0)lycka och det är nästan alltid Neuroticsm som är den stora förklaringsfaktorn, i vissa undersökningar förklarar detta drag närmare 50 procent av lyckovariationen. Man kan dock ifrågasätta om det rör sig om ett orsak/verkan förhållande då hög neuroticism i princip definitionsmässigt innebär att känna sig olycklig och missnöjd med livet.

    Jag har skrivit om Neuroticism och Extraversion tidigare på bloggen i dessa inlägg: http://www.lyckobloggen.se/?p=179 och http://www.lyckobloggen.se/?p=790

  6. Rebecca Willén skriver:

    Tack för länkarna till de mycket utmärkta inläggen du tidigare skrivit! Nu fick jag en fördjupad förståelse för alla de tre begreppen (N, E och affect intensity). Låter rimligt som du säger, att personer som scorar högt på känslointensitet troligen har högt på både N och E.

    Jag brukar föredra förklaringar om lycka och livskvalitet som inte baseras på temperament, personlighetsdrag eller dylikt som förväntas vara stabila över tid genom livet. Av den enkla anledningen att jag vill att folk ska känna att de kan påverka hur de trivs med sina liv. Men jag tyckte du gjorde det bra i inlägget om neuroticism där du avslutade med tips på hur man kan få ner N-nivåerna. Då blev jag genast nöjd och glad igen! 🙂 Tack!

Leave a Reply